K206: Kinakraschen som ställdes in

Vad hände just i Kina? Börsen störtdök med start 15 juni, vilket framåt månadsskiftet utlöste något av en panik. Staten svarade med drastiska åtgärder. Förra veckan konstades att börsfallet bromsats. Och nu är… faran över?

Under någon vecka cirkulerades jämförelserna med kraschen 1929. Det hojtades om att nu faller allt samman, i en finansiell kedjereaktion med start i Shanghai. Vilket inte skedde. Spekulationerna var förhastade. Kanske överskattades även aktiebörsens roll i Kina.

Likväl finns det skäl att vänta sig fortsatt turbulens i Kina. Åtgärderna som sattes in för att dämpa börsfallet är talande i sig: stimulansinjektioner, säljförbud och köptvång. Till detta kom politiska utspel från Kinas regering, som skyllde börsraset på utländska spekulanter och “ryktesspridare”. Det ryktas om tillslag mot folk som spridit vidare uppgifter om att ett antal kineser tog livet av sig genom att hoppa från byggnader, efter att ha förlorat sina sparade tillgångar.

Kinas myndigheter talar i många sammanhang om “rumourmongers” som ett hot mot nationen. Begreppet förekommer även i de officiella planerna på att poängsätta alla medborgares redbarhet. Vilka är dessa onda ryktesspridare? Vilken hotbild är det som regimen vill måla upp?

Enligt vissa sprider sig nu en paranoid atmosfär i Kinas finansiella värld. Statskontrollerade medier lanserar en rad konspirationsteorier om hur nedgångar på marknaden i själva verket är planlagda försök att skada nationen. Detta trots att utländska investerare står för en minimal del av Kinas aktiemarknad.

En klassisk projektionsyta för finansiella konspirationsteorier är “judarna”. När asienkrisen slog mot Malaysia, sommaren 1997, gjorde landets president Mahathir Mohamad en serie öppet antisemitiska utspel. Det började med att han skyllde på finansmannen George Soros och började framhålla Soros judiska härkomst, vilket ledde till en våg av antisemitisk retorik i Malaysia.
Frågan är om samma sak nu kan hända i Kina. Uppenbarligen ser regimen där ett behov av finansiella syndabockar. Men funkar det att skylla på judarna? Tveksamt. Antisemitismen verkar inte ha samma jordmån i Kina som den har i kristna och muslimska länder.

Visserligen har det i Kina publicerats flera bästsäljande böcker i genren “finansiella konspirationsteorier”, som vilat på en nationalistisk retorik med antisemitiska inslag. Allra störst genomslag, även i ledande kretsar, fick Currency wars (i två delar, 2007 och 2009). En annan bok, som beskrivits som en grövre variant på samma tema, har titeln Goldman Sachs Conspiracy.
Men framgångarna för sådana böcker är inget belägg för att det finns en fruktbar jordmån för antisemitiska konspirationsteorier bland bredare grupper i Kina. Det är tveksamt om Kinas styrande skikt har särskilt mycket att vinna på att utnyttja “judarna” som syndabock för finansiell oro. Avsaknaden av en religiöst motiverad antisemitism hos majoritetsbefolkningen kan trots allt spela roll. Men detta är mest spekulationer från min sida.

Oavsett betydelsen av hur det går på aktiebörserna i Kina, kvarstår det faktum att “något är utom kontroll”. Den jättelika aktiebubbla som svällt upp under det senaste året är bara ett av flera symtom på instabilitet i kölvattnet av det bisarrt stora stimulansprogram som kulminerade kring 2012.
Nu sker en snabb inbromsning av tillväxten och därmed av Kinas import av viktiga råvaror. Alltså blir Kinas problem snabbt till hela världens problem.
Det sägs nu att minskad tillväxt i Kina kan innebära att den globala tillväxten går under två procent, vilket räknas som gränsen för en global recession. Och då har vi inte ens tagit upp de enorma skuldnivåerna i Kina. Eller tendenserna till militär upprustning, som kanske kan peka på krig som en möjlig “sista stimulansåtgärd”…