Efter att Grekland förvägrats ytterligare tillskott av eurolikviditet, infördes i måndags stränga kapitalkontroller. Medborgarna får endast ta ut en begränsad mängd kontanter och pengar får inte flyttas ut ur landet. Det visade sig få omedelbara följder för Greklands förhållande till det s.k. Molnet.
Inom ett dygn dagar kom rapporterna om hur grekiska företag och privatpersoner förlorat tillgången till data som de låtit lagra hos företag som Google, Apple, Amazon och Dropbox, eller till sina egna sajter på utländska servrar. Plötsligt inser affärspressen att det funnits en “dold risk” i systemet. Alla förutsatte att pengar skulle fortsätta flyta fritt över nationsgränserna.
Grekiska entreprenörer i Silicon Valley har svarat med en uppvisning i solidaritet – inte med fattiga greker, utan med grekiska entreprenörer i Grekland. De ställer upp och betalar företagens räkningar till molntjänsterna. Framstående riskkapitalister som Marc Andreesen har hakat på.
Fattiga greker fortsätter att släpas i smutsen av opinionsbildare som menar att de har sig själva att skylla eftersom “grekerna” har sig själva att skylla för ett korrupt system. Men när grekiska teknikföretag som drabbas hörs inga sådana ord. Talet om “grekerna” är som alltid ett bedrägligt sammanklumpande.
Ändå är det ingenting mot de nivåer av idioti som nås av kampanjen “Greek bailout fund“, ett försök att lösa Greklands skuldkris med hjälp av s.k. crowdfunding (gräsrotsfinansiering). Numera går det ju knappt att öppna munnen för att tala om ett ekonomiskt problem innan någon glad typ har kläckt ur sig idén om crowdfunding som universallösning. Nu är målet att kreditvärdig. Och kreditvärdighet handlar i slutändan om makt, som till skillnad från pengar inte går att crowda fram hur som helst.
Uppdatering I: Zerohedge klargör att det är 275 miljarder euro som måste samlas in om Grekland ska befrias ur sin skuldfälla. Och inte ett öre av dessa pengar skulle komma grekerna till godo.
Uppdatering II: Det har också uppmärksammats att forskare i Grekland förlorar tillgången till digitala journaler.
31 kommentarer ↓
Vill passa på att berömma dig för detta inlägg eftersom jag kommer att återkomma med svidande kritik senare när ni fått se hur snömosig hela diskussionen om “kris” är ;)
…historielektion, man behöver gå tillbaka 100 år.
http://www.etc.se/ekonomi/piketty-tyskland-har-aldrig-betalat
“Ingen idag är beredd att betala för en riktig kris, de köper bara fejk…”
-sagt i ett tv-program av en konstsmed på Java som tillverkade krisar, en slags traditionella dolkar med hög prestige. ;>
…läser just nu Peter Englunds ” 1914-1915″- Stridens skönhet och sorg-. En betraktelse “över” första världskriget och Europa. Påminner mig om (hur man kan gestalta historien) Svetlana Aleksijevitj`s “Tiden second hand”, postsovjet. Inga teorier endast gestaltning.
Kommentera