K201: Är vi på väg in i ännu en global recession? Vilka stimulanser återstår nu?

För en månad sedan uppmärksammades en ny rapport från chefsekonomen på HSBC, som är en av världens största banker: “The world economy’s titanic problem“. Där varnas för att världsekonomin är på väg mot ännu en rejäl nedgång, bara sju år efter de senaste superkraschen. Skillnaden är att den politiska ammunitionen nu i hög grad är förbrukad, med styrräntorna parkerade kring nollpunkten. Ur rapportens avslutningsord:

Finally, it may seem that the global financial crisis was only a short while ago but we are now six years into economic recovery, at least in the US. Recessions don’t come along like clockwork but, nevertheless, history suggests that we are now closer to the next recession than the last one. We may not know what will cause the next downswing but, at this stage, we can categorically state that, in the event we hit an iceberg, there aren’t enough lifeboats to go round.

En matig sammanfattning av rapporten finns i The Telegraph: “HSBC fears world recession with no lifeboats left“.

En global nedgång kan utlösas på flera sätt. Exempelvis från Kina, vars tillväxt börjar stagnera samtidigt som finansbubblorna växer på i rent hysterisk omfattning. Ett möjligt scenario är att de kinesiska myndigheterna väljer att låta landets valuta, renminbin, flyta fritt, det vill säga stiga drastiskt i värde. Följden skulle bli fallande priser på alla de råvaror som Kina importerar, vilket skulle slå hårt mot de länder som är beroende av export till Kina och som redan känner av sjunkande efterfrågan, exempelvis Australien, Brasilien och Sydafrika. Eftersom det är Kinas import som styr priset på järnmalm, får detta även stor betydelse för Sverige.

Ett intressant diagram visar på Kinas bidrag till den globala tillväxten under 2010-talet.

Det ser liksom ut att finnas en “normal” nivå, där Kina står för 20 % av den globala tillväxten. Detta rubbades när Kinas inledde sitt ofattbart omfattande stimulansprogram som skulle kompensera för minskad export i världskrisen. Den mest uppenbara effekten har varit byggen av enorma spökstäder. Mellan 2011 och 2013 förbrukade Kina mer cement än vad USA gjorde under hela 1900-talet! Stimulanskalaset resulterade i att Kinas andel av den globala tillväxten år 2012 plötsligt sköt upp till 85 % – en siffra som indikerar en händelse av världshistorisk vikt. Fast det varade inte så länge. Under perioden 2013–2015 har Kinas andel åter börjat sjunka ner mot 20 %. Det har redan slagit hårt mot exportindustrin i Ryssland, Brasilien, Argentina och Venezuela. Det kommer slå ännu hårdare om Kina låter sin valuta stiga i värde.

Och USA? Där verkar ekonomin just nu ha landat i vad som officiellt räknas som ett stillestånd: mindre än två procents tillväxt, två kvartal i rad.

Skulle draghjälpen alltså komma från Europa? Det låter ju närmast löjeväckande. Men det verkar just nu vara den förhoppning som gäller, att döma av den försiktiga formulering som återges i The Telegraph: “It is far from clear whether Europe can act as an engine of world recovery.”

Vilka stimulanser ska möta nästa nedgång? Räntorna kan inte bara fortsätta ner under nollpunkten. Inte heller går det att köra på med “kvantitativa lättnader” i år efter år. Därför föreslår HSBC:s chefsekonom att dörren hålls öppen för en drastisk och mycket riskabel metod för stimulans, som alldeles säkert kan vända deflation till inflation:

It’s called helicopter money. It works only if the fiscal and monetary authorities work together not only to expand the supply of money but also to guarantee the extra money is spent rather than saved. The finance ministry announces a large increase in government borrowing funded by bond sales not to the public but, instead, to the central bank. The newly-issued money is then used to provide a “monetized” tax cut or increase in public spending. In other words both the supply of money and its velocity rise, virtually guaranteeing an acceleration in the growth rate of nominal GDP. The likelihood in the short term would be a rise in both prices and quantities.
If, however, the benefits of this policy are so blindingly obvious, why has no government or central bank so far fully gone down this “irresponsible” path? The answer is simple. Monetized deficit financing can all too quickly lead to a loss of faith in the integrity of a country’s monetary and financial institutions. The risk is a mixture of currency collapse on the foreign exchanges and, eventually, a revulsion towards money that would create a world of hyperinflation. Preserving the integrity of our monetary and financial institutions is an important public good: risking another 1920s Weimar or modern-day Zimbabwe doesn’t make a whole lot of sense

Begreppet “helikopterpengar” sägs komma från Milton Friedman, som föreslog att centralbankerna alltid kan bekämpa deflation genom att slumpmässigt strössla sedlar från himlen. Men han var knappast seriös och tog i vilket fall ingen hänsyn till vad penningpolitiken gör med tilltron till statsmakten. För det är inte svårt att räkna ut att en helikopterstimulans kommer att rubba statens och bankernas legitimitet. Vad som sedan händer är nästan omöjligt att sia om.