Hur husockupationen i Högdalen kastar nytt ljus på bostadsbubblan och “den norska modellen”

Förra inlägget om husockupationen i Högdalen ledde till ett intressant meningsutbyte i frågor om bostadsbyggande i Stockholm. Samtidigt kändes hela diskussionen som en trist begränsning av vad husockupationen handlar om.
Visst är det en protest mot ett bostadsbygge, där den gamla skolan ska rivas till förmån för nya, dyra bostadsrätter. Men kärnfrågan här är inte om det ska byggas, eller ens var, utan för vem det ska byggas bostäder. Problemet är inte bara att det finns för få bostäder i Stockholm, eller att de är för dyra i största allmänhet. Det handlar om vilka slags bostadsområden som skapas. Om de bidrar till ökad eller minskad segregation. Om de över huvud taget är platser att leva i och om vilket slags liv som är önskvärt.

Karl Lydén skriver i Kunstkritikk att ockupationen i Högdalen kanske har små chanser att bli “en permanent institution”. Det angelägna är vad som händer nu i det övertagna huset och hur praktiken kan fortplanta sig till fler platser:

Staden är vår. Över stadens utrymmen borde vi bestämma tillsammans, utan att ge mandat till en privatiserad fastighetsmarknad. Och det kan vi göra genom att öppna stängda utrymmen och ta dem i besittning.
Kommunens stora sociala åtgärd var dess egen arbetsfyllda existens“, sa Marx om den kortlivade Pariskommunen. Utan övriga paralleller till de 72 dagar under 1871 då Paris styrdes som en arbetarkommun, säger citatet ändå något om den sociala och konstnärliga skärpan i Högdalens folkets hus.

Bostadsfrågan är en del av någonting större. Försvaret av en stadsdel är i bästa fall fullständigt meningslöst, så länge det inte knyts till de större frågorna om rätten till staden. Just detta framhåller Högdalens Vänner i en ny kommuniké. Där lyfter de fram de större ambitionerna hos fastighetsbolaget Veidekke, som alltså står som legal ägare till den ockuperade skolbyggnaden:

Deras gubbe på posten “kommersiell direktör” lobbar inom svensk politik för marknadshyror. Och markköp i huvudstadens förortscentrum är en del av det. Veidekke talar öppet om ett försök att närma sig en “norsk modell” där hyresmöjligheter fasas ut totalt. Lennart Weiss (den kommersielle direktören för Veidekke Bostad i Sverige) är också gift med Annika Billström som är tillförordnad regionchef på Hyresgästföreningen i Stockholm. Hon bara råkar ha ett annat uppdrag samtidigt, nämligen styrelseledamot i Veidekkekoncernen, Norge. Huset vi ockuperar är en hörnsten i deras långsiktiga arbete.

Ockupationen är med andra ord inte enbart ett skydd av det allmänna på platsen ifråga, utan en del i ett motstånd som förhoppningsvis sprider sig till alla förorter. Ett motstånd som inte enbart syftar till krav som stadshuset kan blidka (d.v.s. att vi får behålla huset i allmän ägo) – utan också ett motstånd mot stadshusets medlöperi i djupt högerideologiska och odemokratiska processer. Veidekke må ha betalat en liten summa och därmed “köpt” byggnaden/marken, men vi som befolkning måste inte godkänna köpet bara för att de har lagt pengar i sin kampanj. Det finns inget mer konkret sätt att beskriva korruption: pengar överlämnas till politiker, “köparen” får politisk kontroll över folkets tillhörigheter. Vi ogiltigförklarar köpet. Vi tar inte hänsyn till deras vinstintressen.

Det låter som en satirisk berättelse, men det är sant: Annika Billström som är chef på Hyresgästföreningen är inte bara gift med Lennart Weiss som är chef på Veidekke. Hon sitter dessutom i Veidekkes styrelse. Och båda två stoltserar därtill som företrädare för Socialdemokraterna.

Ockupationen i Högdalen är alltså även ett motstånd mot vad Veidekke kallar “den norska modellen”. Enligt Veidekke själva handlar det om “ett marknadsbaserat system med fler ägarlägenheter”, “där personligt ägande av bostäder är ett centralt element”. Staten ska uppmuntra förmögna privatpersoner till att investera i bostäder, som de sedan hyr ut till de mindre förmögna. Något ytterligare ansvar ska inte tas för att det ska finnas några hyresrätter över huvud taget. Alla offentligägda bostadshus ska privatiseras. Statens roll blir att ställa upp med “subventionerat bosparande och startlån”. På så vis ska även de unga och de fattiga – subprime – kunna låna till en bostad. Finansiella risker ska flyttas över på staten. “Reurssvaga grupper ska få sitt” – det vill säga, de ska hänvisas till särskilda bostadsområden. “Den norska modellen” tar ingen hänsyn till frågor om segregation eller om vilket slags liv som möjliggörs i bostadsområdena.

Ett system som bygger på “personligt ägande av bostäder” är detsamma som ett system som bygger på ökad skuldsättning. I praktiken handlar det ju mindre om “personligt ägande” och mer om att hushåll tvingas hyra sin bostad av banken. Med detta följer finansiella risker och frågan är bara vem som ska ta smällen när krediten slutar flöda.

Följaktligen går nu Veidekke in för att förneka all risk för en bostadsbubbla i Sverige. Genom att ta på sig sin sossehatt har Veidekkes “kommersielle direktör” Lennart Weiss fått utrymme på Dagens Arena för att lägga fram sitt budskap: “priserna på bostadsrätter är rimliga”.
Hur kom han fram till denna slutsats? Jo, tillsammans med andra fastighetsbolag beställde Veidekke en konsultrapport som syftar till att visa att det inte finns någon prisbubbla på bostäder i Sverige.
Lennart Weiss hänvisar dit när han skriver att de stigande bostadspriserna “kan förklaras av fundamentala faktorer som BNP, inflation, befolkningsutveckling, reallöner med mera”. Analysen lutar sig mot nationalekonomen Joseph Stieglitz, som menar att en bubbla föreligger när priset inte kan förklaras av s.k. fundamenta. Han förteg visst ett av de “fundamenta” som nämndes i rapporten: “den fallande räntenivån”. Beställningsrapportens slutsats var alltså att det inte finns någon bostadsbubbla, eftersom de stigande bostadspriserna kan förklaras av fallande räntor. Det är en rätt märklig definition av en prisbubbla. För vad händer om räntorna en vacker dag börjar stiga?
Nästa argument som anförs av Lennart Weiss är “att hushållens tillgångar överträffar skulderna med x3 vilket gör dem rejält stryktåliga”. Men dessa “tillgångar” består ju av fastigheter, vars priser har rusat i höjden. Stryktåligheten bygger på att fastighetspriserna aldrig kommer att rasa nedåt.

På de globala topplistorna över hushållens skuldsättning ligger de skandinaviska länderna nära toppen. För att citera ur vårens uppmärksammade rapport från konsultbyrån McKinsey:

In the Netherlands, Denmark, and Norway, household debt now exceeds 200 percent of income—far above US or UK household debt at the peak.

McKinsey försökte att jämföra hushållens skuldsättning med inkomster, amorteringar och bostadsprisernas utveckling. De kom fram till att Sverige var en av sju länder som låg riktigt illa till. De kanske inte använde ordet “bubbla”, men slutsatsen kontrasterar i vilket fall radikalt mot det budskap som Veidekke för fram.
Norge bedömdes då inte som lika riskabelt. Fast analysen gjordes innan den norska ekonomin började känna av det fallande oljepriset. Nu under våren 2015 har det kommit en lång rad tunga varningar för att den norska bostadsbubblan kan krascha.

Man kan ju fundera på vad övergången till “en norsk modell”, där ännu fler hushåll i Sverige tvingas gå i skuld, skulle innebära. Framför allt bör man fråga sig vem som får ta smällen när skiten inte längre håller. Det kommer inte att bli Lennart Weiss eller Annika Billström.

Nästa aktivitetHögdalens Folkets Hus äger rum i morgon, måndagen den 8 juni, klockan 13.00. Söderorts institut för andra visioner (Sifav) arrangerar en cut-up-workshop “på på Veidekkes och andra egenkära girigkorvars propaganda, skräpdrömmar och lobbying”.

4 kommentarer ↓

#1 Patrik on 7 June 2015 at 8:25 pm

Eftersom det är Lennart Weiss som person som kritiseras är det väl värt att nämna att han faktiskt inte propagerar för marknadshyror. Och kanske att han vill se höjda bostadsbidrag och höjd fastighetsskatt. Lyssna på länkad podd: http://www.expressen.se/ledare/podcast/politiknorden/kaplans-bopolitik-ar-bara-kosmetika/

#2 rasmus on 7 June 2015 at 8:57 pm

Har inte riktigt tid att lyssna, men av det jag har läst från Veidekkes lobbyinsatser förefaller de helt klart förorda marknadshyror, även om detta inte står i centrum. Kanske eftersom det långsiktiga målet snarare är att i möjligaste mån avskaffa alla hyresrätter och ersätta dem med ägarlägenheter.

#3 Jesper Nilsson on 8 June 2015 at 8:56 am

@patrik : Det är väl just detta som är så specifikt för kapitalistisk postpolitik. Annika Billström, representerar aktieägarnas intressen och inte företagets ledning. Så länge företagets ledning ser till att aktieägarnas intresse (ökat värde i bolaget) tillgodogörs så lägger sig inte hon i hur.

Detta är nästan sjukdomsliknande tillstånd för människan. Att t.ex. hennes livskompanjon, Lennart Weiss, är direktör (och ansvarig för just bolagets lobbyverksamhet för marknadshyror) och hennes uppdrag inom Hyresgästföreningen är att arbeta mot marknadhyror kan inte upplevas som annat än schizofrent (ursäkta det slarviga användandet av ordet).

Det hela exemplifieras rätt bra i den här intervjun från Hem & Hyra 2014: http://www.hemhyra.se/stockholm/regionchef-i-styrelse-bolag-som-foresprakar-marknadshyror

#4 COPYRIOT | K226: Om stigande bostadspriser och en mutad generation on 11 September 2015 at 4:00 pm

[…] Hur husockupationen i Högdalen kastar nytt ljus på bostadsbubblan och “den norska modellen&#… […]

Kommentera