
Minns ni när Stockholm skulle lanseras som “The Capital of Scandinavia” av det kommunala bolaget Stockholm Business Region? Det var snart tio år sedan och det oblyga budskapet ledde till upprörda reaktioner från övriga Skandinavien. Men den kommunala administrationen fick likväl order om att föra ut budskapet i alla kanaler. Senast jag såg logotypen låg den ihopkrupen i nedre hörnet av en informationslapp från förskolan.
Tiderna har förändrats. “Skandinaviens huvudstad” börjar rentav framstå som blygsamt, mot bakgrund av den senaste tidens anspråk på att Stockholm ska vara hela världens huvudstad.

“Welcome to the creative capital of the world” – med dessa ord marknadsförs en tillställning i juni som är tänkt att samla “the world’s leaders in music, media and technology”. Allt under ledning av två killar som badar i pengar: Spotifys vd Daniel Ek och Aviciis manager Arash Pournouri.
Kalaset ska kulminera i vad som kallas “Brilliant Minds Conference” på Grand Hotel – endast för inbjudna, som dessutom är beredda att punga ut med 25000 kronor. (Underligt nog beskriver TT det hela som en “vetenskaplig konferens”.)
Idén är att skapa en gemensam mötesplats för topparna inom musik och techbranschen och samtidigt lyfta fram Stockholms centrala roll i dessa två industrier.
this exclusive two-day conference will bring together the world’s top innovators, artists, musicians, politicians, CEOs and other top international thought leaders.
Alltså har man bjudit in lite andra killar som badar i pengar, typ Mark Zuckerberg. Kanske rentav några kvinnor? Jo, säkert några. Men om man verkligen vill samla “topparna”, då får man helt enkelt låta tankar på jämställdhet stryka på foten – hur mycket än Daniel Ek talar sig varm för saken i intervjuer.
“Kreativiteten” tenderar att vara en man. Åtminstone när kreativitet och kapital glider samman. Som här och nu, inne i den bubbla som vuxit fram i Stockholms innerstad. En bubbla som även inifrån har kritiserats för sin “kultur av grabbighet”.

“Det regnar pengar” – så lyder rubriken på ett reportage i Fokus, kretsande kring det fenomen som de närmast berörda kallar för “#SthlmTech“. Alltså att det flödar riskkapital över nystartade teknikföretag i Stockholms innerstad. Och detta kapital ses nu som själva belägget för den “kreativitet” som sägs flöda i Stockholm.
Påståendet om att Stockholm skulle vara “världens kreativa huvudstad”, som nu förs fram av Daniel Ek och Arash Pournouri, understöds med tre siffror:
- 1. Sweden has the highest income per capita in the global music business.
- 2. Stockholm ranks alongside Silicon Valley in billion-dollar listed companies per capita.
- 3. The Nordics represent 3% of Europe’s population, but 33% of its billion dollar exits.
Tydligare blir det inte: kapital och kreativitet har blivit till synonymer – inne i den bubbla som kallas #SthlmTech.
Det går knappast att överskatta Spotifys roll som symbol för denna sammansmältning. Tankarna går till tiden kring sekelskiftet 2000 och dess vurm för “upplevelseindustrier”. Dessa symboliserades ständigt av popmusik och illustrerades med glänsande cd-skivor. Storslagna siffror fördes fram, men i dessa spelade musiken en högst marginell roll jämfört med den mycket större hotell- och restaurangbranschen.
På liknande sätt används nu Spotify som symbol för #SthlmTech, alltså ett antal tillväxtföretag varav flera har noll att göra med musik eller popkultur. Till succéklubben räknas ju inte minst Klarna AB, vars mest “kreativa” insats handlar om att uppfinna en metod för att lura folk att skuldsätta sig när de småhandlar på nätet.
Skildringen av #SthlmTech i Fokus lägger fokus direkt på pengarna, utan kreativa krusiduller. Reportaget för i stället fram en politisk agenda. Det handlar om att förmå Sveriges regering till att aktivt prioritera stöd till storstadens nya teknikföretag:
Stefan Löfven /…/ har en stor plan för att återindustrialisera Sverige. Han har till och med snackat om att utse en industrikansler.
/…/
– Det verkar som om svenska politiker inte fattar vad som händer. Det känns som att de bara frågar »vad behöver de stora företagen«? Alltså, Ericsson, SCA och H&M gör säkert fantastiska grejer, i all ära, men det här händer nu, det här är på riktigt.
Inga kritiska följdfrågor från Fokus. Påståendet får hänga kvar i luften.
På vilket sätt är de nya teknikföretagen mer “på riktigt” än vad andra företag är? För att de befinner sig innanför tullarna? För att de får rubriker i internationell teknikpress? För att de går med förlust?
En sak som är säker är att dessa teknikföretag inte skapar särskilt många arbetstillfällen. Särskilt inte i proportion till hur mycket pengar de omsätter. Och det fåtal arbetstillfällen som skapas i Sverige, de befinner sig i Stockholms innerstad. (Även här är det värt att ägna en tanke på det kön, den ålder och den utbildning som brukar komma i fråga för dessa jobb.)

Jag tycker visserligen att sossarnas tal om “återindustrialisering” är ganska skrattretande. Det kommer inte skapa alla de arbetstillfällen som de drömmer om. Inte på dagens nivå av robotisering. Men i den befintliga industrin finns trots allt jobb som är “på riktigt”, som försörjer riktiga människor, spridda över hela Sverige.
Nej, appfabrikerna på Östermalm är inte verkligare än malmfabrikerna i Norrland. De är exakt lika verkliga, men om vi ska se helt krasst på hur Sveriges ekonomi stapplar sig fram, då är appfabrikerna ett piss i Nissan.
Nej, riskkapital är inte verkligare än faktiska arbetstillfällen. Frågan är om inte arbetstillfällen rentav är verkligare. (Detta sagt utan moraliserande underton – ingen ska tro att jag ser arbetstillfällen som ett självändamål. Däremot känner jag ett obehag inför människor som uppvisar ett fullständigt ointresse för den del av Sverige som ligger utanför Stockholms innerstad.)
Budskapet som pumpas ut i Fokus är alltså att Stockholms nya teknikföretag är så oerhört tillväxtstarka att politikerna borde ge dem mer stöd. Logiken går mig förbi. För om det tvärtom hade varit så att Stockholm hade hamnat på efterkälken, skulle detta också användas som ett argument för mer stöd. När kräver de inte mer stöd? Låt mig runda av med några följdfrågor för allmän diskussion:
- Om de nya teknikföretagen inte klarar sig på ett ymnigt flöde av riskkapital, utan dessutom är i ständigt behov av särskilda stödåtgärder från politikerna – är då deras tillväxt “på riktigt”?
- Vad för slags stöd är det som de kräver, rent konkret, av politikerna?
- Varför förväntas hela Sverige ge stående ovationer åt framgångssagorna om #SthlmTech?
48 kommentarer ↓
Det känns som att du utgår ifrån att vi lever i någon slags fungerande marknadsekonomi. Om man istället tänker sig att vi lever i en slags euroamerikansk statskapitalism så tycker jag att det hela blir något mer begripligt.
“Techbranschens” “framgångar” och de samhällsförändringar de medför ligger i statskapitalets intresse. Dessa “framgångar” måste ske till vilket pris som helst – “bubblor” eller inte. Det slutliga ekonomiska utfallet kan som sagt sedan styras genom bailouts.
S: Instämmer om att väldigt mycket bygger på en förvissning om framtida bailouts. Och jag skulle vilja spinna vidare på din tidigare kommentar om hur EU-kommissionen upprättar en lista över nätjättar med särskild betydelse för “systemet”; även om det omedelbara syftet är att reglera dem hårdare så har du nog rätt i att det även betyder att de kan räkna med att räddas av staten vid en finansiell knipa.
Ta det här kreativa Göteborgsföretaget Recorded Future, till exempel. De finansieras gemensamt av Google och CIA. Omöjligt att skilja statliga och kommersiella intressen åt i det fallet.
http://breakit.se/artikel/384/goteborgsbolaget-recorded-future-tar-in-104-miljoner-fran-google-och-cia
Tack för övrigt för dina fantastiska texter. Sluta aldrig blogga.
Tänk 10-20 år framåt. Vi kommer minnas detta som när man såg bilder från Stockholm och varenda person hade en frisyr som hade med hockey att göra. Om man nu är så gammal.
Ju trendigare, ju kortare livslängd. Om man tänker “trend” på Stockholms-vis.
Grymt att du använder uttrycket “ett piss i Nissan”, Rasmus. Och det är helt rätt. Bara ett piss i Nissan, något utan egentlig betydelse, som glöms så snabbt. :)
..politikerstöd ?, jag kan inte se ngt nytt just nu.
Det politiska är redan genomfört; Valutaavregleringen samt borttagande av gåvo och arvsskatt, portarna är öppna.
SthlmTech är jämförbart med liknande “lobbyorg.” “typ” Musiksverige /musiksverige.org/ MediaEvolution mediaevolution.se/, Det gamla gardet nöjde sig med IVA / iva.se/. (exportstrategier).
Intressanta reflektioner. Jag läste fokus reportage och jobbar själv med frågorna från en policy-horisont, men är inte en del av ‘scenen’.
Jag tror mig kunna svara på dina frågor:
Det “branschen” efterfrågar, och dit räknar jag inte Alexander Bard, är inte så mycket stöd – egentligen inte alls – utan att politiker adresserar ffa två frågor. För det första bostadsbristen i Stockholm som närmar sig bisarra nivåer, det är dessutom ett allmänintresse att få ett bestånd som används bättre och en marknad som inte präglas av dessa köer.
Det andra är att ändra beskattningen av personaloptioner för att göra det enklare få bolag som är i startup-fasen att kunna attrahera kompetens, d.v.s. kapitalbeskattning istället för beskattning av tjänst. Vilket då hänger ihop med att Sverige har en internationellt sett extremt hög beskattning av tjänst och en konkurrenskraftig beskattning av kapital.
Pikarna mot Löfven mflr är rimliga. En “återindustrialiseringsstrategi” som ska dirigeras från Rosenbad är dömd att misslyckas eller åtminstone felallokera resurser. Om industrin däremot har goda ramvillkor – på samma sätt som andra branscher – så kommer Sverige kunna ha en framgångsrik industri också framåt, poängen är att det inte låter sig dirigeras fram som han tror. Och samma sak gäller givetvis innovationer.
Man kan göra sig lustig över de lite högtravande citaten från personerna som intervjuas, jag tycker också det ser lite lustigt ut. Men om man kan ju välja att göra en lite mer välvillig tolkning. :)
Så vad är värdet av Klarna, Mojang, King och gänget? Utöver rätt betydande skatteintäkter (4.5 miljarder SEK över ett par år bara för Mojang vad jag förstår) så är lärdomen om man tittar på andra liknande kluster i världen är att ägarna till ‘enhörningar’ som snabbt växer och sen cashar ut (se: Notch) att det skapar nya investerare som är riskvilliga. De återinvesterar sina pengar i nya start-ups, där några misslyckas, men andra klarar sig, och så rullar det på och klustret växer organiskt.
Tycker att det här var intressant i sammanhanget också https://twitter.com/Bakjour/status/593681784321286145
Håller med Daniel om trendernas (lokala) tyranni. BBC World News hade en programserie, “My City” där olika huvudstäder och deras hipphet skildrades ‘av deras egna invånare’, dvs ofta av stadens egna hipsters och (upplevelse)företagare i allians med den lokala turismbranschen. Programmet om Stockhom fokuserade tungt på Lisbeth Salander, guidade Millenniumturer och den svenska designboomen samt att Eken är en så fint icke-segregerad stad (yes…) och trailern för just det avsnittet har legat i ivrig rotation på BBC långt före och efter att programmet sändes (vilket säkert beror på reklampengar från VisitSweden, Stockhoims turistråd eller liknande). Det är ett hopplöst irriterande klipp på grund av sina glada floskler, “Once the heartland of the Vikings, now one of the most sophisticated cities of modern Europe” – illustrerat med ett svep över Kungliga Slottet – sedan när är stockholms invånare, kulturliv eller kommunikationer “sophisticated” – och mitt i trailern dyker det upp en thirtysomething designertjej med kort hår och säger med kokett kuttrande röst, “It is part of the lifestyle here to look good and dress nice”.
Den repliken känns som ett så perfekt uttryck för stockholmsk narcissism på 10-talet att jag knappt orkar se klippet längre, varje gång det dyker upp på BBC zappar jag undan till en annan kanal för ett par minuter ;) (och det ter sig kanske ännu mer störigt därför att det är ihopparat med ett klipp om Kigali i samma trailer – även om det nog också var ett litet rosafärgat stadsporträtt så ger det ruandanska folkmordet liksom en helt annan slags bakgrund än svenska deckare, Whyred, Odd Molly och Spotify…)
Om tjugo-trettio år kommer dagens Stockholmare, inte minst lokala politiker, skådespelare och medienissar – och deras drömmar att te sig både naiva och storvulet exotiska. Tyvärr är det ofta just de som uppfattas som “den svenska eliten” på sina respektive områden.
Har bestökt Sthlmtech meetup som arrangeras engång i månaden på hotell Hilton vid Slussen.
Det påminde om en religiöst högtidsmässa i en småländsk frikyrka. Den karismatiska Taylor predikar start-up kapitalismens lovsång. Publiken är salig. Verkligen en upplevelse.
Från The Guardian:
Steve Quartz: the neuroscientist who studies what’s ‘cool’ and why.
http://www.theguardian.com/books/2015/may/02/steve-quartz-cool-neuroscience?CMP=fb_gu
Överför dessa data till bolag och de kan leta i heroin-slummen efter en ny Kurt Cobain. Eller Janis, Nico.
Eller en Robyn som alla tycks gilla i alla läger.
Eller Ja!
Folkligt svårt som REM. Att göra en ny ‘Losing my Religion!’ Går hem i alla läger: pengar, pengar, pengar!
Varför ligger företagen alls i Stockholm? Är det någon slags verksamhet man lätt kan flytta är det väl denna? Detta är en helt allvarligt menad fråga – vilka är anledningarna bakom flosklerna? Uppenbarligen anser de att fördelarna överväger nackdelarna, men vilka är fördelarna med att vara Stockholmsbaserad, eller ens Sverigebaserad?
Bra text! Får mig att tänka på en annan hajpbubbla för tio år sedan; se kommentarerna här
En sak till bara. Här listar The Guardian lite städer att resa till (som alternativ till huvudstäder): Top 10 alternative city breaks in Europe: http://www.theguardian.com/travel/2015/mar/02/top-10-alternative-city-breaks-europe-lyon-ghent-leipzig
Jag förstod direkt att Sverige skulle vara med. När jag skrollade neråt så bara ville jag se att de hade valt Malmö (Sveriges mest intressanta stad enligt mig). Nej, såklart blev det Göteborg med Röda Sten, Haga och Andra Långgatan. Inte helt fel, jag tokgillar Göteborg med. Men ett så tråkigt val.
De beskriver valen så här: “For great-value city breaks, look past the capitals and big names; some of Europe’s liveliest cultural scenes are in its smaller cities.”
Det där låter som Malmö, eller som Umeå eller Luleå kanske.
Men, jaja, de försöker iaf.
Det verkar gå bra för de kreativa killarna på Klarna:
http://breakit.se/artikel/535/techbolag-jublar-over-ny-lag-som-tvingar-banker-att-oppna-sig?utm_content=buffer5f7db&utm_medium=social&utm_source=twitter.com&utm_campaign=buffer
Egentligen handlar väll alltihop helt enkelt om att tomma tunnor skramlar mest. Sett i det perspektivet är det helt naturligt att techevangelisterna på Spotify har en anställd med titeln “difference maker” http://www.va.se/nyheter/2015/05/06/difference-maker/
[…] vidare Rasmus Fleischers inlägg om varumärkesbyggandet kring […]
[…] Tankar om tillväxtkapitalets Stockholm, även känt som #SthlmTech, “världens kreativa huvud… […]
[…] Tankar om tillväxtkapitalets Stockholm, även känt som #SthlmTech, “världens kreativa huvud… […]
[…] Tankar om tillväxtkapitalets Stockholm, även känt som #SthlmTech, “världens kreativa huvud… […]
Karl, frågan är snarare varför det inte skulle finnas i Stockholm (eller Sverige). Kompetensen finns, kapitalet finns också i någon mån. Återstår bara marknaden — och kanske idéer, eller investerare som vågar satsa på idéer av lite mer högtflygande typ än ännu ett internetkasino.
Som Fokus skriver har Stockholm fördelen att arbetskraften trivs där, varför även Google har valt bort Silicon Valleys sprawl till fördel för en traditionell stenstad i San Francisco.
Men annars är rubriken “TechSthlm” ganska missvisande. Visst kommer den typiske anställde på dessa företag från en teknisk utbildning, men hur teknikdrivna är de? Räcker det med att distribuera en produkt på nätet år 2015 för att ett företag ska räknas som ett teknikföretag? Är Spotify ett teknikföretag i egenskap av sin serverpark borde även SEB vara det. Är King ett teknikföretag eller en ovanligt lyckad inhousebyrå? Är Klarnas produkt teknik eller finansiering? Att kalla Unibet för ett teknikföretag är som att sammanfatta Casino Cosmopol som ett fastighetsbolag.
Nu har de skrivit ett manifest också :)
http://breakit.se/artikel/898/genomslag-for-startup-manifest-men-svalt-intresse-fran-politiker
Kommentera