K194: Produktiviteten som ökar och minskar på samma gång

Enormt tack för de utförliga kommentarerna till förra inlägget. När jag nu ska följa upp, ska jag försöka att spara de längsta trådarna till kommande inlägg.
Först vill jag alltså uppehålla mig lite vid frågan om de olika sätten att förstå ekonomisk produktivitet, särskilt i förhållande till tesen om en ekonomisk stagnation. Utgångspunkten är fortfarande några passager i texten “Lönlösa liv” som publicerats i bok med samma namn. (En tidigare version av texten, tre år gammal, finns arkiverad.)

Förvirrande nog rymmer “Lönlösa liv” två påståenden om den samtida kapitalismens utveckling som tycks gå tvärs emot varandra:

  • produktiviteten ökar
  • produktiviteten minskar

Trots allt kan båda påståendena kan vara sanna, utifrån två olika definitioner av ekonomisk produktivitet. Då har vi en motsättning som möjligen kan tänkas dialektiskt, som en motsättning grundad i själva kapitalförhållandet. För kapitalet är ju, enligt Marx “självt den processerande motsättningen“.
En sådan dialektik förutsätter dock en begreppslig avgränsning som jag tycker saknas i “Lönlösa liv”. Inte heller tycks mig saken bli mycket tydligare i de överlag superintressanta anteckningarna från den studiecirkel som hållits i Malmö, där deltagarna har läst “Lönlösa liv” tillsammans med andra texter, däribland en artikel av nationalekonomen Robert Gordon. Denne driver en tes om att den ekonomiska tillväxten i USA kan ha stannat av för gott, eller åtminstone för lång tid framöver – vilket enligt honom beror på att produktiviteten slutat växa. Jag ämnar återkomma till vad Gordon menar med “produktivitet”. Låt det bara stå klart att hans nationalekonomiska begrepp är helt väsensskilt än vad ekonomikritiker (från Marx och framåt) menar med “produktivitet”.

Nationalekonomerna tänker ju sig att all produktionen ytterst syftar till att tillfredsställa mänskliga behov på ett effektivt sätt. Ekonomikritikerna hävdar däremot att produktionen av varor, avsedda att säljas på en marknad, har ett helt annat syfte, nämligen vinst. Samma författarkollektiv som skrev “Lönlösa liv” sammanfattade saken så här i sin förra bok, i en introduktion av Moishe Postones läsning av Marx:

Kapital är helt enkelt värde i rörelse, en processerande motsättning, vars former skiftar och vars syfte enbart är en förmering av sig självt. Det är därför kapitalet enligt Postone utgör ett historiskt subjekt i hegeliansk mening. Postone menar alltså att kapitalet är en teleologisk process som i sin utveckling grundar sin egen framträdelse och fortsatta reproduktion genom att varje företag och ekonomisk transaktion finner sig i en ekonomi baserad på lönearbete och penningtransaktioner.

Men just nu behöver vi inte försjunka i filosofiska läsningar av Marx och Hegel. Tanken var ju att belysa en skillnad mellan motstridiga begrepp om ekonomisk produktivitet. Dissonansen blir som tydligast i följande passage i “Lönlösa liv”:

Produktivkrafterna har utvecklats till ett stadium där allt fler arbetare stöts ur produktionen. Det globala kapitalet håller därmed på att befria sig från den värdekälla – det levande arbetet – som ekonomin ytterst är baserad på. Men det vore naivt att tro att vi står inför den slutliga krisen. En rimligare profetia sägs vara att den amerikanska och kanske också den europeiska ekonomin nått ett stadium i kapitalismens historia där befolkningen ökar och produktiviteten minskar

Här konstateras först att kapitalismen leder till en ständigt ökad produktivitet (vilket också poängterats flera gånger tidigare i texten). Men i nästnästa mening hävdas att kapitalismen nått fram till ett stadium präglat av minskad produktivitet.

“Produktivkrafternas utveckling” innebär ju (om vi följer Marx) att maskiner (dött arbete) ersätter arbetskraft (levande arbete) i varuproduktionen. Produktiviteten ökar; det krävs färre avlönade arbetstimmar än tidigare för att få fram en viss produkt.
Ingenting säger att detta enbart gäller materiella produkter. Varan kan lika gärna vara t.ex. en reklamexponering. Google och Facebook är utmärkta exempel på produktivkrafternas utveckling. Tänk hur lite arbetskraft de behöver avlöna för att få en annons att exponeras för en viss målgrupp, jämfört med hur mycket arbetskraft som krävdes för att uppnå motsvarande resultat i någon av alla de dagstidningar som nu tvingas till brutala nedskärningar och nedläggningar.

Om produktiviteten tvärtom minskar, skulle det betyda att fler arbetstimmar blir nödvändiga för att uppnå samma resultat som tidigare. Såvitt jag vet, övervägde Marx aldrig att produktiviteten skulle kunna minska i varuproduktionen. Men alla arbetstimmar i vårt samhälle ägnas ju inte åt att producera varor. Där finns ju också en mängd sysslor som i kapitalistisk mening är improduktiva, eftersom de antingen utförs i andra former än lönearbete, eller inte resulterar i en vara som kan säljas. Detta även om de är nödvändiga för att upprätthålla en fortsatt varuproduktion. Till de improduktiva verksamheterna hör bland annat de skattefinansierade tjänsterna, från vård och skola till polis och militär. Om sådana verksamheter kostar allt mer i förhållande till BNP, går det kanske att (ur kapitalets synvinkel) tala om en “minskad produktivitet” i ekonomin som helhet. Men det utesluter inte att produktiviteten fortsätter att stegras i själva den kapitalistiska varuproduktionen. Och enligt flera Marx-tolkningar är det just denna produktivitetsökning som lägger grunden för kapitalets kristendens.

En helt annan fråga är om produktiviteten i varuproduktionen faktiskt kan minska till följd av att naturresurser tar slut, eller av att ekosystem slås ut. Vad innebär detta för kapitalförhållandet? Här har vi ett tänkbart ämne för kommande inlägg.

Dessutom vill jag, som sagt, gå lite närmare in på Robert Gordons nationalekonomiska tes om stagnerad produktivitetsutveckling. För det är en intressant tes, även om den bygger på ett ganska grumligt begrepp om vad produktivitet är.

Samtalet fortsätter.

10 kommentarer ↓

#1 Erik Lundmark on 15 April 2015 at 12:35 am

En tanke – produktivitet kan ju också ses som output per input, där input är både arbete och kapital. Utöver detta kan vi tala om en elasticitet mellan kapital och arbete – dvs om kapital kan ersättas med arbete och is så fall hur effektivt. Vi kan ju tänka oss en situation där maskiner sköter i stort sett all produktion av en viss vara och även där kan vi ju tala om produktivitet med avseende på hur mycket kapital som krävs. Det vill säga helt utan mänsklig inblandning kan vi tala om kapitalets produktivitet.

#2 rasmus on 15 April 2015 at 6:55 am

Erik Lundmark: Bra klargörande. Här utgick jag alltså från att “produktivitet” syftar på arbetsproduktivitet, så att ökad produktivitet innebär en minskning av den nödvändiga arbetstiden för en viss produktion.
Om man däremot vill mäta “kapitalets produktivitet” fungerar inte längre tid som måttenhet, utan man måste utgå från pris. Det tycks mig lite mer vanskligt. Men jag är ändå nyfiken på vad det finns för hypoteser om långsiktiga trender i detta avseende.

#3 en motarbetare on 15 April 2015 at 9:01 am

Bra kommentarer! Helt korrekt iakttagelse.

Kul att du plockat upp Gordon.

Passar på att återigen påminna om diskussionen om produktivitet och improduktivitet i bokens avslutande, och äldsta, essä Parti och utsida, som är antologins mest skolastiska/marxologiska bidrag. Även i “Sakernas tillstånd och tillståndet för sakernas förstörelse” berörs ämnet, men alldeles för kortfattat. Det kanske kommer en – förhoppningsvis klargörande – text på bloggen som behandlar de improduktiva klassernas (medelklassernas) proletarisering, och relationen mellan improduktivt arbete och krisen för det nödvändiga arbetet.

#4 Petter Ericson on 15 April 2015 at 9:08 am

Det kan också vara intressant att analysera tidsförskjutningar i input kontra output, som exempelvis i fallet “eftersatt infrastruktur” som ju är på tapeten i dagarna. Räls, ledningsnät och annat har fortsatt fungera med näst intill oförändrad kapacitet, trots enormt minskat underhåll (ökad produktivitet?), men hotar kollapsa fullkomligt om inte ytterligare medel skjuts till snarast, till en summa som är avsevärt högre än vad det skulle kostat (i arbete och minskad kapacitet) att hålla underhållsarbetet levande (minskad produktivitet?). Det handlar ju i viss mån om att externalisera kostnader, såklart, men även sett till hela systemet som en enhet så handlar det mer om att externalisera kostnader till framtiden än rumsligt till hav/natur/atmosfär.

#5 kjell on 15 April 2015 at 11:35 am

…bra metafor “järnvägen”- “produktionskapitalism”.
Beträffande järnvägen är det hart när omöjligt att återställa den funktion den hade för ca 30 år sedan, återstår endast “lappa o laga”. Vår valutaavreglering 1989 kan jämställas med avregleringen av järnvägen “marknaden bestämmer priset” “lappa o laga”det är vad som återstår för regering o riksbank. Detta är “avregleringens” funktion.
För att backa och “börja om” krävs Apokalyps.

#6 konflyktlinjer on 15 April 2015 at 1:25 pm

Jag kan flika in att samtliga diskussionsanteckningar från Motarbetarens läsecirkel om “Lönlösa liv” finns samlade i blogginlägget “Det materiella partiet och andra diskussionsanteckningar”: https://flyktlinjer.wordpress.com/2015/03/18/det-materiella-partiet-och-andra-diskussionsanteckningar/

#7 Eva on 19 April 2015 at 10:04 am

“lappa o laga”det är vad som återstår för regering o riksbank. Detta är
“avregleringens” funktion.” Kjell

Intressant med tankte på Storbritannien, där jag bodde under många år. Det är ett samhälle som helt och hållet övergått till ett dramatiskt lappande och lagande där allting, både stort och smått, verkar ligga precis på gränsen till att sluta fungera. De har ju längre och djupare erfarenhet av avregleringar.

#8 COPYRIOT | K195: Varför det kan bli lite virrigt när nationalekonomer ska räkna på ekonomisk produktivitet on 22 April 2015 at 2:07 pm

[…] ← K194: Produktiviteten som ökar och minskar på samma gång […]

#9 COPYRIOT | K225: Gilles Dauvé och de olika produktivitetsbegreppen on 11 September 2015 at 10:08 am

[…] K194: Produktiviteten som ökar och minskar på samma gång […]

#10 COPYRIOT | K245: Robotiseringen är ojämnt fördelad (och lär så förbli) on 6 November 2015 at 1:11 pm

[…] K194: Produktiviteten som ökar och minskar på samma gång […]

Kommentera