K187: Tragiska kristeorier i filosofihistorien; Nietzsche i finanskrisen

Om “tragisk kristeori” utgör en särskild typ, som kan skiljas från både “kritisk” och “borgerlig” kristeori, vad ligger då i begreppet tragik?

I detta sammanhang har de tragiska kristeorierna handlat om det objektivt oundvikliga i diverse krisfenomen, särskilt när det kopplas till cyklisk tid (konjunkturernas eller kulturernas eviga återkomst).

Frågan är hur detta förhåller sig till “tragedin” som dramatisk genre och till den hela den filosofiska diskussionen om “det tragiska”.

Svensk uppslagsbok (1955) ger en rätt tydlig definition av ordet “tragisk”:

Tragisk kalla vi en händelse el. situation (i livet el. i konsten), i vilken människan genom en olöslig strid mellan krafter inom el. utom henne själv oemotståndligt föres sin undergång till mötes. Konflikten, som t.ex. kan bottna i en ursprunglig skuld el. i ett ofrånkomligt öde, måste vara av vissa dimensioner för att kunna verka tragisk, och människan måste i sina lidanden och sin kamp visa en upphöjd idealitet för att kunna väcka vår beundran och vårt medlidande; hon måste framstå som ett offer för inre el. yttre makter, vilka också kunde bli ödesdigra för oss själva och genom sin obönhörlighet ingjuta skräck hos oss.

Utifrån en sådan definition faller det sig fullt rimligt att se tragedin som en möjligt inriktning även på t.ex. samhällsvetenskapliga teorier. Ekonomer som Malthus som Schumpeter företrädde helt olika kristeorier, men hos båda finns en tragisk grundton. En grundton som skär sig mot den konventionella nationalekonomins alla melodier, men också kan användas i harmlösa ornament.
Och eftersom det tragiska ändå har associerats med ljud snarare än bild, går det rentav att jämföra hur de cykliska tidsperspektiven i tragisk kristeori kan ge upphov till helt olika oscillatoriska “>mönster. Konjunkturernas sinusvåg kontra kollapsernas sågtand.

Det oscillatoriska som ett kännetecken för en tragiska historiesyn och kristeori. Hur hänger det samman med den filosofiska diskussionen om det tragiska? Eller med den gammalgrekiska tragedin som för ungefär 2500 år sedan uppstod under dunkla förhållanden, i anslutning till årliga vårritualer till Dionysos ära?

Senare tiders filosofer tenderade att tolka den antika tragedins försvinnande som en tragisk händelse i sig. En rekursiv funktion gjorde det tragiska till dubbeltragiskt.

we are confronted with the paradoxical conviction that the contemporary predicament is tragic to the extent that it makes a life lived according to tragic form impossible.

Efter tunga grundarbeten av Hegel, Schopenhauer och Kierkegaard, uppnåddes en ny grad av intensitet med Nietzsches tidiga uppbackning och uppvaktning av Wagner, år 1870–72. Detta är samtidigt som Preussen besegrar Frankrike samt grundar en ny stat, kejsardömet Tyskland, som genast kan inhämta enorma krigsskadestånd. Järnvägsbyggandet befinner sig i en extrem högkonjunktur och det investeras som aldrig förr i nya industrier. De tre åren har gått till historien som Gründerzeit. Sen kom finanskraschen 1873 som inledde en lång depression i Västeuropa och Nordamerika.
Det är frestande att lägga Nietzsches utveckling som en återspegling av 1870-talets ekonomiska historia i Tyskland. Han skrev alltså sina två verk om den grekiska tragedin – som samtidigt hyllar av Richard Wagners projekt – mitt under de år då Tysklands ekonomi befann sig i överkokning. Finanskrisens “svarta fredag” inträffar den 5 maj 1873. Jämför detta med hur Nietzsche ägnar sig åt den antika tragedin ända fram till april 1873, då han jobbar med ett manuskript som sedan plötsligt lämnas ofullbordat. Hans sista försök att blåsa upp det wagnerska projektet till en världshistorisk händelse inträffar samtidigt som österrikiska banken Creditanstalt börjar paniksälja värdepapper efter att ha hört rykten om en möjlig panik på börsen i Paris.
Samtidigt som den tyska ekonomin kraschar, släpper Nietzsche taget om antiken och går med sin filosofi in på en ny riktning med de otidsenliga betraktelserna. Kring mitten av 1870-talet inleder han sin polemik mot Wagner. Mellan 1873 och 1879 befinner sig Tysklands ekonomi i total stagnation med sjunkande råvaruförbrukning och hög arbetslöshet. Både arbetarrörelsen och antisemitismen går framåt.
På 1880-talet återvänder sedan Nietzsche till den storskaliga tragiken, nu kretsande kring tanken på den eviga återkomsten. Den tragiska livsåskådningen kopplades nu till en bejakande inställning till tillvaron (i tänkt motsats till Schopenhauer och hans pseudobuddhism). Det är först här som Nietzsche blir viktig som tragisk kristeoretiker, som inte minst skulle influera Joseph Schumeters bejakande av “skapande förstörelse”.

Efter att Nietzsche hade dött följde ett 1900-tal när han filtrerade det tragiska tankegods som genomströmmande i stort sett all existentialfilosofi. Det finns många exempel på hur det tragiska tänkandet gradvis har banaliserats till att handla om de utvecklingsstadier som en individ har att gå igenom om under sin existens. Men en teori om 40-årskrisen är fortfarande en kristeori. Om den dessutom betonar det objekt ofrånkomliga, är det fråga om en tragisk kristeori.

Men lika intressant är att fråga vilka känslor som spelas ut i de tragiska kristeorierna. Då finns det skäl att söka upp en “ultratragisk” filosof som Peter Wessel Zapffe, men även Lev Sjestov. Jag fastnade vid en passage i artikeln “Leon Chestov – en judisk Kierkegaard“, publicerad i Judisk tidskrift (1939):

I full överensstämmelse med Kierkegaard menar Chestov, att det icke är ‘förundran’, som är upphovet till all autentisk (existentiell) filosofi, såsom grekerna (Platon och Aristoteles) undervisa, utan ‘förtvivlan’.

Går det att skilja mellan de teorier som har sitt upphov i förundran och de som kommer ur förtvivlan. Knappast. Teoribyggen är sammansatta av tankar med olika upphov, som täcker upp för varandra. Därför är det inget kriterium på tragiska kristeorier att de ska ha formulerats av förtvivlade människor i förtvivlade situationer. Att de knyter an till en filosofihistorisk tradition är en annan sak.

3 kommentarer ↓

#1 COPYRIOT | K188: Terry Eagleton om det tragiska tänkandet on 16 March 2015 at 4:13 pm

[…] K187: Tragiska kristeorier i filosofihistorien; Nietzsche i finanskrisen […]

#2 COPYRIOT | K190: En tragisk politik? on 20 March 2015 at 1:11 pm

[…] K187: Tragiska kristeorier i filosofihistorien; Nietzsche i finanskrisen […]

#3 COPYRIOT | K192: Brist på fritid som orsak till ekonomisk kris? Återblick på tillväxtkritiken kring år 1980 on 24 March 2015 at 9:30 pm

[…] K187: Tragiska kristeorier i filosofihistorien; Nietzsche i finanskrisen […]

Kommentera