K183: Jean-Luc Nancy

Om vi skissar på en kriskrönika, från 2007 till 2015, väcks frågan om Fukushima. Är kärnkraftsolyckan en del av “krisen” eller en yttre händelse?

En jordbävning, en tsunami, en bebyggelse, en befolkning, ett kärnkraftverk inkopplat i ett energisystem, i ett avfallssystem, i ett beredskapssystem, i ett finans- och försäkringssystem.

Filosofen Jean-Luc Nancy menar att Fukushima som händelse är typisk för vårt samtida tillstånd, där allt är beroende av allt annat. Vi lever i en teknologisk totalitet som bottnar i en alldeles särskild teknologi, en renodlad form: pengarna som “allmän ekvivalent”. Pengar är den teknologi som garanterar alltings utbytbarhet, möjligheten att reducera all mening till ett enda mått.
Kring detta tema mediterar Jean-Luc Nancy i en föreläsning, som nyligen utkommit i engelsk översättning: After Fukushima. Jag har bara läst ett fåtal sidor och precis som när jag tidigare försökt mig på att läsa Nancy hinner jag knappt fångas av ett glimrande resonemang innan det har letts in ett ett djupt dunkel, för att sedan komma ut i form av slutsatser som känns närmast banala. Samma sak som när jag tidigare försökt läsa annat av Nancy. Jag begriper inte vad han vill! Men de lästa sidorna (30–37) fick mig ändå att vilja anteckna och citera.

1.
Kapitalets planetära utbredning – att allt och alla kretsar kring pengar – upphäver varje möjlighet att representera någonting “sant mänskligt”. Tanken på människan som historiens subjekt har omöjliggjorts genom den allmänna ekvivalenten. Den reella universalismen tränger undan den ideella universalismen, menar Nancy, om jag begripit honom rätt.

Några sidor senare betecknar han ateismen som ett “förgudande av mänskligheten”. Betyder detta att den globala kapitalismen i någon mån är synonym med ateismens kris? (Med den nervöst militanta ateismen som ett krissymptom?) Onekligen en intressant omkastning av profaniseringstesen.

Det påstås att “humanism” är namnet på värderingar som utgår från människan. Men dessa saknar kraft att övertyga, lika lite som värderingar grundade i “naturen”, “världen” eller “existensen”.
Realhumanismen (om uttrycket tillåts) är någonting annat: en “generalized environmentalism” som utgår från hur allting är sammankopplat och beroende av allt annat. Med andra ord: tekniken har fått status som ett undermedvetet. Om jag har förstått Nancy rätt – vilket jag inte är säker på att jag gjort.

Nå, på en punkt är Nancy hyfsat tydlig: det går inte att prata om “värden” eller “värderingar” i plural, så länge man förutsätter att värdet i singular ska fortsätta fungera som överordnat medium:

In 2011 Jean-Claude Trichet, the outgoing president of the European Central Bank, declared: “The financial sector must change its values.” This declaration, which has already been made in a hundred different ways since the start of the great financial upheavals, in this form takes on an aspect of extreme irony. The agents of global financial interconnection have no other value than pure equivalence. To change “values” would put them out of work. But to call for such a change reveals a refusal to consider a simple truth, a refusal combined with a naive belief in the possibility of a virtuous handling of general equivalence.

2.
Åtskillnaden mellan “natur” och “teknik” vittrar sönder. Vi kan inte längre tala om naturen eller om naturkatastrofer, utan måste lära oss tänka oss en ny totalitet.

That is what makes Fukushima exenmplary: An earthquake and the tsunami is caused become a technological catastrohpe, which itself becomes a social, economic, political, and finally philosophical earthquake, at the same time as this series intersects or intertwines with the series of financial catastrohpes, of their effects on Europe in particular and of the repercussions of these effects on all global relationships.
There are no more natural catastrophes. There is only a civilizational catastrophe that expands every time. this can be demonstrated with each so-called natural catastrophe – earthquake, flood or vulcanic eruption – to say nothing of the upheavals produced in nature by our technologies.
We have, in fact, transformed nature, and we can no longer speak of it. We must attempt to think of a totality in which the distinction between nature and technology is no longer valid and in which, at the same time, a relationship of “this world” to any “other world” is also no longer valid.
This condition imposed on our thinking surpasses greatly what we sometimes call “a crisis of civilization”.

Här blir det tydligt att Jean-Luc Nancy vad ute efter: någon typ av syntes mellan Marx och Heidegger. Å ena sidan en kritik av den allmänna ekvivalensen, å andra sidan en egentlighetsjargong kring begreppet Technik. Tekniken är inte en uppsättning verktyg, utan ett existentiellt modus där allting blir till ändamål och medel för allting annat, med innebörden att det inte längre går att skilja mellan mål och medel.

3.
“Civilisationens kris” är inget tillstånd som kan lösas inifrån civilisationen. Vi kan liksom inte besluta oss för att byta ut en civilisation mot en annan. Varje försök att peka ut en “lösning” kommer ofrånkomligen att vara ett uttryck för den civilisation som påstås befinna sig i kris.

no option will make us emerge from the endless equivalence of ends and means if we do not emerge from finality itself – from aiming, from planning, and projecting a future in general. /…/
If we want to speak of “end”, we must say that the present has its end in itself – like technology, in short, but without the addition of “final” representations. The present has its end in itself in both senses of the word end: its goal and its cessation.

Jaha? Som sagt – jag begriper inte vart Jean-Luc Nancy vill komma. Kanske någon kan förklara det för mig?

3 kommentarer ↓

#1 Daniel on 9 March 2015 at 4:42 pm

Har inte läst ditt inlägg men tycker att din frågeställning är spännande. “Är kärnkraftsolyckan en del av “krisen” eller en yttre händelse?”

Vad är Kriser och vad är yttre händelser?

Är en jordbävning “yttre” eftersom den då är “natur”?

Jorden är teknifierad. Du och jag är Tekniska människor. Det jag vill säga är ett en yttre händelse (Jordbävning) antagligen är inne i det globala system som vi har skapat. Genom klimatförändringar, genom provsprängningar, genom många längder och trådar av påverkan är kanske jordbävningen påskyndad/försenad av “människa”, eller “den tekniska människa”, eller egentligen “systemet”, “systemen”? “Algoritmen?” “Pengaflödet?”

Richterskalan används väl för att göra oss beredda på en jordbävning. Det är väl inte fel att genom teknik hinna evakuera och rädda många innan jordbävningen startar. Men är inte jordbävning inne i våra system då? Jag skulle säga (kanske lite Heideggerskt) att den annalkande faran är teknifierad eftersom hela världen är teknifierad.

Finns det några yttre händelser?

Jag fick vaccin mot en sjukdom när jag var så liten att jag inte minns det. Grattis, jag hade något i min kropp som jag inte visste vad det var. Välkommen till den nya världen liksom.

Jaja, hoppas något var intressant. Ta vad du vill ha och släng resten. :)

#2 Olof on 9 March 2015 at 9:41 pm

Det var inte tektoniska rörelser mellan kontinenter du tänkte på alltså?

#3 Daniel on 10 March 2015 at 9:34 am

Frågar du mig, Olof?

Jo, det är nog mer korrekt. Jag bara tog den första “vanliga” naturkatastrof som poppade upp i mitt huvud.

Tektoniska rörelser mellan kontinenter är dock en mänsklig geografisk teori som jag antar vetenskapsmän och forskare lagt fram. Det tekniska tänkandet är här oxå. De kan rädda människor genom att kunna förutsäga en katastrof. Vi har ändrat ett skeende genom teknik som vi inte kunnat ändra utan denna teknik.

:)

Kommentera