Magnetiseringsriktningar

Visst finns det läsare som har större erfarenhet än mig av att lagra binär data på kassettband? Det här inlägget är nog mest tänkt som en fråga till er C64-veteraner o.dyl.

Alltså, jag håller ju på en del med magnetbandets mediehistoria. Särskilt intresserar jag mig för hur kassettbandet blev till ett politiskt problem som motiverade införandet av en kassettskatt i Sverige (1982–1993), senare avskaffad, därefter återinförd i form av en upphovsrättslig kassettavgift.
En sak som förvånat mig, när jag undersökt diskussionerna kring kassettskatten, är att ingen verkar ha tagit upp det faktum att kassettbanden var mer än bara ett ljudmedium. De användes ju även för att lagra datorprogram! Sådana argument dök aldrig upp i den politiska debatten, men jag har ännu inte plöjt igenom det tidiga 1980-talets datorpress för att se om där uttrycktes några protester mot kassettskatten.

Jag är rätt säker på att lagen skrevs så att kassettskatten drabbade samtliga tomma kassettband, alltså även band avsedda för lagring av mjukvara. Vad jag ännu inte greppat är i vilken mån man faktiskt använde olika slags kassettband för att lagra ljud respektive kod.

Ett kursmaterial från 1977 upplyste mig om en detalj i tillverkningen av magnetband – att dessa kan magnetiseras i olika riktning:

Magnetskiktet sprids ut på basmaterialet i ett jämnt lager. En mycket liten variation i tjockleken ger stora utspänningsvariationer. Innan bindemedlet har torkat utsätts bandet för ett kraftigt magnetfält, vilket orienterar kristallerna i bandets riktning. Därigenom kommer oxidkristallerna att bli effektiva som magneter och kan lagra maximal magnetisering. Professionella videoband orienteras däremot tvärs över bandet och de blir därför inte särskilt bra för ljudinspelning. Det senare gäller också databand.
Efter diverse kontroller skärs bandet till önskad bredd och rullas upp på kassetter eller spolar.
/…/
Mycket billiga kassetter finns också och dessa kan innehålla band av låg kvalitet, som t.ex. kan smutsa ned bandspelaren med lös oxid efter endast en körning, och de kan också innehålla uppskurna databand med för ljudinspelning olämpliga egenskaper.

Jag antar att detta skulle betyda att det på 1980-talets tillverkades två olika typer av kassettband: ljudband (magnetiserade på längden) och databand (magnetiserade på tvären).
Stämmer detta? Och hur stor vikt lade en vanlig C64-användare vid kassettbandens typ?
Eller var det bara vid professionell datalagring på rullband som man lade vikt vid att banden skulle vara magnetiserade på längden? Dock hävdas ju i handboken att just sådana band även skulle ha skurits upp och sålts som särskilt billiga kassetter. Även om de var dåliga som ljudmedier, borde de ha varit bra datamedier. Var detta något som uppmärksammades av hemdatoranvändare?

26 kommentarer ↓

#1 Anders Bananders on 6 March 2015 at 10:49 pm

Detta lär handla om rullband för ljud, video och data. Ljudband (både rullband och kassetter) spelas in på längden, medan videoband spelas in snett över bandet. Olika snett för olika bandformat. På 60- och det tidiga 70-talets tvåtumsband nästan vinkelrätt, på 70- och 80-talets entumsformat närmare 45 grader och på kassettformat som VHS ännu flackare vinkel.

Vilka metoder som data spelades in på vet jag inte, det lär ha funnits olika sätt. Jag har alltid tänkt mig att det var linjärt, men kanske var det på tvären även med rullbanden. DAT är på tvären i varje fall.

#2 Anders Bananders on 6 March 2015 at 10:58 pm

Om det ska vara på längden eller tvären borde alltså ha att göra med hur tonhuvudet rör sig över bandytan i olika typer av maskiner. Bandegenskaperna följer maskintypen, inte vad det är som spelas in. Om man använder en ljudkassettspelare till att spela in data så behöver banden ha samma egenskaper som vid ljudinspelning i samma maskin.

#3 Henrik on 6 March 2015 at 11:52 pm

Som c64-ägare när det begav sig brydde jag mig inte ett dugg om kassettyp. Det var betydligt viktigare att ha turboladdare och ett index över varvtal.

Att ha kromkasetter i sin freestyle däremot, det var status.

#4 rasmus on 7 March 2015 at 12:04 am

Det är intressant hur krom (och kobolt) helt verkar ha försvunnit ur den samtida kassettkulturen.

#5 Kalle L on 7 March 2015 at 12:09 am

Vet inte så mycket om kassettyperna, men ville mest påminna om att vissa syntar ju också erbjöd möjligheten att spara och ladda ljudbankar/inställningar på kassett. Ett slags “mellanting” i sammanhanget: binärt lagrad ljuddata.

Själv gjorde jag det med min Korg Poly 800. Verkar fortfarande finnas intresse för det därute, http://www.kidnepro.com/KN/Korg/Korg_Data_Tape_ins.html

#6 Anders Bananders on 7 March 2015 at 7:26 am

Om kromband (IEC typ II) försvunnit ur nutida kassettkultur lär väl det bero på att de inte tillverkas längre och därför inte går att köpa tomma. På 80-talet fanns en stor mängd olika “vanliga” kasetter (IEC typ I) på marknaden, samt en handfull av typerna II, III och IV. Nu finns väl bara en enda typ kvar. Vilka kassettdäck folk har idag kanske också har betydelse; alla spelare kan inte spela in korrekt på andra typer än I.

#7 PN on 7 March 2015 at 10:28 am

Jag tror inte att det är någon skillnad på “ljudband” och “databand”. GOTO80 släppte förra året ett kassettband där sista “låten” på B-sidan är ett musikprogram för C64. Däremot är det ju skillnad på kassettbandspelare för musik och data (förstås).

När det gäller kassettbandstyper verkar en del kassettpuritaner i mitt bloggflöde till och med föredra “muffled ferric oxide sound quality”, alltså den ursprungliga eller “normala” varianten som gjorde den tidiga industrimusiken dov och ondskefull (liksom svajande och färgblödande VHS-band förvandlade italienska skräckfilmer från 70- och 80-talet till något exotiskt farligt – teknik och uttryck i symbios). “Normala” kassettband tycks också vara den vanligaste sorten på kassettporrsajten tapeline.info.

Ett inte helt orelaterat sidospår (om nån har missat): Fildelning i Sveriges Radio via uppspelning av “datakassetter” 1983.

#8 Angstsmurf on 7 March 2015 at 2:26 pm

Kul med programmerarnas namn på Skate or die-kassetten, i linje med Electronic Arts vilja på den tiden att göra rockstjärnor av sina spelprogrammerare. Nu för tiden skulle det behövas en hel telefonkatalog för att få rum med namnen på alla dem som varit med och gjort GTA 5. Å andra sidan har vi ju den gamla frågan om varför just författaren får sitt namn på boken, och aldrig den som sågade ner trädet som blev papperet.

#9 Kalle on 7 March 2015 at 3:19 pm

Som redan nämnts. Förutom kassett-implementeringen runt datorer var det ett liknande fenomen även för syntar, sequensers och div hybrid/analog musikutrustning när de förseddes med ‘digitalinterface’ (måste pågått något liknade inom andra branscher, industrin t.ex.) Samplerparadigmen sen krävde högre kapacitet och blev diskett-driven istället. Hittade fö 2 kassetter till Korg Poly 800 i en musikaffär i Frankrike för ett par år sen :)

#10 Anon on 7 March 2015 at 4:07 pm

Kromband finns fortfarande, “metal” däremot har jag inte sett sedan början på 90-talet. Antar att de helt enkelt inte var särskilt bra.

Ett intressant faktum är f ö att nästan allt som spelas in på kassettbandspelare innehåller en väldigt hög sinuston, som inte tas upp av avspelningshuvudet (men kan höras ibland om hastigheten minskar) och vars syfte är att motverka olinjäritet i magnetiseringen. Det är en av anledningarna till att band distar på ett så speciellt sätt.

#11 Magnus on 7 March 2015 at 7:27 pm

Går mot strömmen lite. Hade faktiskt ett par kasettband som såldes som extra lämpliga för datalagring. De var kortare (15 minuter per sida, tror jag) och möjligen slitstarkare. Tror inte det var någon skillnad på magnetiseringen. Poängen med den var att man inte behövde spola så mycket fram och tillbaka när man ville spela något annat spel, och att de tålde det hela bättre. Egentligen ganska förnuftigt med tanke på hur olika mycket ett typiskt musikband och ett databand spolades per uppspelad minut.

#12 Olof on 7 March 2015 at 9:33 pm

Titta i någon bok om ADB från sjuttiotalet, borde finnas på KB. Jag har dock för mig att du kan öka packningstätheten på ett magnetmedia om du placerar par av läs/skriv-huvuden på bägge sidor av mediet istället för bara på en sida. Kanske bättre också om man endast eftersträvar distinkta ettor/nollor och inte vill arbeta i det linjära/analoga området som ett ljudmedia gör men mekaniskt dyrare och enbart överkomligt för företag. Kuriosa; som gamal dumpster diver fiskade jag som pojke jag upp ett antal kassettband av märket Nokia som ett speditionsföretag använt, gissningsvis i bokföringen. Dessa finns kvar med timvis av välklingande blandmusik från veckans heta hög bl.a. Men jag tror du är fel ut när det gäller att magnetband ’tillverkades magnetiserat’, skulle tro att mediet initialt ska vara så avmagnetiserat som möjligt. Däremot kan man i ett databand vilja ha ett magnetmaterial som lätt drivs i mättning vilket skulle vara en dålig egenskap på ett ljudband där hög dynamik i stället är viktig.

#13 Jonathan on 9 March 2015 at 9:58 am

Hmm, men datakassetter till C64 var inte binärdata utan dataströmmen hade modulerats till analog ljuddata. Därav det pipande ljudet. Alltså torde det mest optimala varit att använda kassetter för det ändamålet, alltså magnetiserade på längden.

#14 rasmus on 9 March 2015 at 10:26 am

Vad är då skillnaden mellan att lagra binärdata “direkt” på bandet, och att först modulera den till analog ljuddata?
Oavsett vilket lär det väl låta som ett ljud när bandet spelas i en ljudbandspelare.

#15 Albert on 9 March 2015 at 10:35 am

Det är som Jonathan skriver. Bitarna moduleras till ljuddata innan det skrivs till kassetten när man sparar, som vilket annat ljud som helst. Sen demoduleras det av datorn när ljudet från kassetten läses in till datorn (när man laddar ett spel). DAT-band däremot lagrade data på någon typ av binär form, vet inte i detalj hur detta funkar.

#16 rasmus on 9 March 2015 at 11:15 am

Någon som vet hur “icke-modulerad” banddata låter om den spelas upp i en ljudbandspelare?

#17 KS on 9 March 2015 at 1:16 pm

Blir osäker, nån form av modernare AD/DA-omvandling i DAT formatet mao? Medans enklare tonal ljudmodulering i tidigare generation databand (som f.ö. låter precis som samtida fax- & modem).
https://www.youtube.com/watch?v=gsNaR6FRuO0

#18 bananders on 9 March 2015 at 1:21 pm

Anon: Ljudkassetter med “metal”-band kanske aldrig blev poppis, men DAT och det professionella videobandsformatet Digibeta har enbart metallband. Det krävs för att kunna packa informationen maximalt tätt.

Olof: Bandet är alltid magnetiserat, men när det är tystnad inspelat ligger alla magnetpartiklar med nordpol/sydpol åt samma håll. Man kallar ibland radering för “avmagnetisering” men det är slarvigt uttryckt. Om bandet verkligen var avmagnetiserat skulle det inte gå att spela in på det igen.

Rasmus: “Icke-modulerat” är det inte. Man måste alltid modulera signalen. Men den kan vara digitalt modulerad. Jag försökte ta reda på vilken modulationsmetod som används för DAT. Det var inte helt lätt, men det verkar vara RLL. Vågformen är i så fall en fyrkantsvåg, se skisser längst ner på den här sidan.

#19 bananders on 9 March 2015 at 1:40 pm

Mer om principerna för digital inspelning på magnetmedia.

#20 KS on 9 March 2015 at 2:08 pm

Hmm DAT är väl helt binärt format, magnetisk avläsning -ingen ljudkonvertering från själva mediet. Förutom DA-omvandlaren på slutet…

#21 bananders on 9 March 2015 at 2:29 pm

KS: Ja, så är det men Rasmus fråga var väl om man nu skulle mata signalen från läshuvudet direkt via en analog förstärkare till en högtalare, hur skulle det då låta? Som ett modem, eller på något annat sätt. Jag tror att det blir ganska likt ett modemljudsbrus, men inte riktigt. Se vågformerna på sidorna jag länkade till.

Jag måste förresten korrigera en sak jag skrev ovan. När det är tystnad inspelat ligger alla magnetpartiklar inte med nordpol/sydpol åt samma håll, eftersom bandet då skulle bli en stor stark magnet (vilket också förklaras på sidorna jag länkade till). Istället är det så som Anon skriver högre upp. Man spelar in en bias-ton långt över det hörbara området (kring 100 kHz) så att ett “tyst” band har magnetpolerna omväxlande N/S och S/N.

#22 avadeaux on 9 March 2015 at 10:17 pm

Jag hade en klasskompis på grundskolan vars mor jobbade på Xerox, varifrån han gratis eller nästan gratis fick tag på kassettband i enfärgad grå plast, avsedda som databand av något slag, och de var mycket riktigt usla för ljudinspelning på ett sätt som inga billiga kassettband var. Då menar jag inte att de nödvändigtvis var mer usla, utan snarare gav en annan sorts usel ljudbild, blek snarare än skrällig. Kanske var det för att de var sådana där band med kristallerna orienterade i fel riktning. Jag tror att det blev glapp i ljudet på dem också, som att det fanns små mer eller mindre periodiska mellanrum i magnetskiktet. Det är så jag minns det i alla fall, men det var länge sedan, så inga garantier. Jag provade aldrig att använda de där banden till C64:an jag först senare skaffade (efter att jag i början av gymnasiet upptäckt att jag var programmerare). Jag var ganska ljudnördig och köpte dyra kassetter till musik, men till C64:an använde jag billigaste sort. Minns inte varför jag tyckte att kvaliteten på dem var ointressant.

Lite relaterat minns jag att det vid minst ett tillfälle förekom att SR sände datorprogram. Meningen var att man skulle spela in radiosändningen på vanligt ljudvis och sedan stoppa in bandet i kassettstationen till datorn för att läsa programmen. Jag vet inte om det verkligen fungerade, eller vilken sorts dator det var riktat till (det var också innan jag hade egen datorerfarenhet), men jag skulle gissa på ABC80. Jag var hur som helst fascinerad av det och tror att jag trots allt spelade in en del av en sändning, oklart varför.

#23 avadeaux on 9 March 2015 at 11:05 pm

Ett annat minne som dök upp: Tekniskt magasin på tv någon gång tidigt 1980-tal handlade en gång om digitala ljudmedier. Det måste ha varit där jag för första gången såg en cd-skiva. En av möjligheterna man visade upp var att lagra ljud digitalt på vhs-band. Jag har aldrig förstått varför man använde video- snarare än ljudband – förrän nu! Det handlade säkert om magnetiseringsriktningen.

#24 bananders on 9 March 2015 at 11:58 pm

Att man använde videoband var pga den stora mängden data som behövs. En ljudsignal har ett omfång på 8-20 kHz medan en videosignal har ett omfång på 3-5 MHz. Det ser vi nu också, att en ljudfil är mindre per minut än en videofil. Tricket var då att encoda digital ljuddata så att det såg ut som en videosignal, med delbilder etc.

Angående detta att sända dataprogram i radio så finns det en LP med Adolphson & Falk som efter sista låten har ett stycke med något liknande. Jag försökte mata in ljudet i en C64 nån gång på 80-talet, men det funkade inte. Antagligen var det till en annan dator (Atari?).

#25 Goto80 on 11 March 2015 at 8:30 am

Jörgen Skågeby har forskat på fildelning med datakassettljud i radio. Och ja, det ljudet låter modemliknande. Finns Youtube-klipp med det där P1-programmet som streamade warez.

Problem med olika bandtyper har jag inte läst om, och jag läser rätt många gamla datortidningar. Däremot gäller det att det är rätt tonhuvudsinställning på bandstationen. Om du har en annan inställning än mig och spelar in ett band så funkar det inte för mig.

F.ö måste det vara rätt hög volym på signalen för att det ska funka, vilket ställde till problem för min Files in Space kassett.

Se Data Satan in Audio på Chipflip för mer kuriosa…

#26 rasmus on 11 March 2015 at 8:57 am

Jörgen Skågebys roliga forskningsartikel finns i en antologi som tidigare presenterats här, fritt nedladdningsbar.

Och den ovan nämnda Goto80-kassetten beställde jag härom dagen, nu bara 16 kvar ur upplagan på 150!

Kommentera