Observera uppdateringen längst ner i inlägget!
Just nu pågår den s.k. Grammisgalan, en branschfest som enligt vissa kulturredaktioner har största tänkbara allmänintresse. Ändå har alla redaktionerna missat årets stora nyhet: att regeringens musikexportpris har uppenbarligen avskaffats, i all tysthet, efter sjutton år.
Det var Leif Pagrotsky som införde musikexportpriset, som delades ut för första gången på Grammisgalan i februari 1998. Sedan dess har det fortsatt under såväl sosse- som alliansregeringar. År 2010 noterades här att regeringens musikexportpris fått något lägre profil. Sedan dess har det inte delats ut på Grammisgalan utan vid en mindre ceremoni. Icke desto mindre har nomineringarna alltid lett till årligen återkommande tidningsartiklar.
Jag ägnade ett kapitel i Musikens politiska ekonomi åt att teckna bakgrund till den politiska vurmen för musikexport i Sverige, med en kritisk udd mot hur artister görs till representanter för “varumärket Sverige”. Jag föreslog redan 2008 att priset borde läggas ned, ett förslag som jag upprepade i höstas.
Så visst vill jag applådera den sittande regeringen för sitt kloka beslut att lägga ner skiten! Om det ens finns ett beslut, jag vet inte. Det är verkligen tyst om saken. Inte ens i branschorganet Musikindustrin.se går det att hitta minsta notering om att priset har avskaffats.
Uppdatering, 27 februari:
Jag kontaktade Utrikesdepartementet för att få saken bekräftad och nu fick jag svar av kansliråd Håkan Hjort, med titel “Gruppchef Kulturfrämjande och Sverigebilden”:
Regeringens musikexportpris lever och frodas och kommer att delas ut den 19 mars i år.
Jag tar tillbaka mina förhastade applåder till sittande regering.
31 kommentarer ↓
Kanske är detta på ett mycket indirekt plan relaterat till en “ny syn” på musik där man går ifrån innehåll till form.
Spotify kan vi tänka som ett exportföretag, även om det blir svårt att se det som ett “svenskt” exportföretag.
Men frågan är om det finns andra produkter som vi kan belöna med priser. Bästa spellista? Bästa “event/konsert”?
Att musik (som innehåll) kan “representera varumärket Sverige” är inte bara en motbjudande figur, den är dessutom väldigt krånglig att fastslå empiriskt (representerar verkligen Yung Lean “sverige”?). Då är det kanske lättare med festivaler och events, som faktiskt innebär resor, hotellnätter (camping är “ute”), spritförsäljning osv.
Jag plågas varje år av “Summerburst” eftersom jag bor nära Ullevi. Jag får dock känslan av att denna vita “housemusik” är svenskare än dalahästar.
Utan tvivel har Spotify ersatt “artisterna” som svenskt, musikrelaterat flaggskepp.
För ett år sedan introducerade den dåvarande alliansregeringen en ny present att ge till utländska statsråd vid statsbesök: ett spotifykonto, laddat med en speciell spellista med svensk musik.
(Jag har f.ö. begärt ut spellistan, med argumentet att den är allmän handling. Ärendet är under beredning.)
Grammisgalan vore värd att titta på om den kunde se ut och låta som Brit Awards (se bildreportage i t ex Daily Mail och, förmodligen, kommande Mojo om de barocka dräkter och scenografier som fyllde evenemanget)… ;) Till på köpet ramlade Madonna utför showtrappan när någon av hennes dansare ryckte i hennes långa cape, men lyckades ändå fullfölja sitt nummer utan större problem…
De “look here!”-ögonblick som t ex Expressen skriver om i samband med svenska branschgalor bleknar fullständigt vid en jämförelse.
Det var ju en besvikelse, att de _inte_ lägger ner styggelsen. Samtidigt fortsätter bortrationaliseringarna av allt som inte är extremt lönsamt (för storföretagen): https://www.feministisktperspektiv.se/2015/02/26/stoppa-nedlaggningen-av-nordiskt-sommaruniversitet/
Jag har stor respekt för sossarna historiskt, men…
/Olof, koordinator NSU
Det blir Max Martin som får priset i år. Dessutom får han regeringens hederspris.
Fascinationen kring musikexport fortsätter således.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6120617
Suck. Max Martin är ju bara sejfande numera – och dessutom torde mycket få vanliga amerikanska musiklyssnare uppfatta honom som svensk. Handlar det om personer som skriver låtar till Rihanna, Britney eller senaste pojkbandet så uppfattas dessa av bara farten som amerikaner, de också.
Om Frank Farian hade varit svensk hade han kunnat aspirera på detta pris. ;)
[…] Regeringen har äntligen avskaffat sitt musikexportpris (UPPDATERING: Nej, det har de inte) […]
Kommentera