Osäker på hur jag ska ställa mig till den massivt positiva responsen på dagens artikel, där jag föreslog en motsvarighet till Expo som kan kartlägga den salafistiska rörelsen. En titt på Twitter visar att förslaget fick stor uppskattning från både vänstern, mitten och högern. Vilket glädjer mig en smula, samtidigt som jag får känslan av att ha varit alltför oklar. Det känns genuint konstigt när ens artikel samtidigt sprids av FI:are och SD:are…
Å andra sidan: man kan aldrig räkna med att någon som applåderar en artikel faktiskt har läst den. Alltså tänker jag inte känna någon skuld för vem som retweetat en länk till något jag skrivit. Däremot är det sånt som får mig att söka efter nya vinklar till kommande texter.
Jag tror det fanns en poäng i att just nu lyfta fram begreppet salafism, som ett alternativ till det otydliga talet om “våldsbejakande islamism”. Många salafister – som finansieras av saudiska oljepengar – är inte jihadister, utan förespråkar tvärtom en “kvietistisk” linje. Men även om de inte är “våldsbejakande”, predikar de en ultrapatriarkal ordning och detta är i sig ett tillräckligt skäl att motverka salafisternas verksamhet – framför allt på en lokal nivå, när de försöker etablera sig i ens bostadsområde. Uppenbarligen finns det även goda skäl till journalistisk kartläggning av de salafistiska kretsarna.
Poängen med en oberoende journalistik är ju att den inte behöver inskränka sig till att granska kriminella aktörer. “Våldsbejakande” är ju ett byråkratiskt begrepp som används för att avgränsa statliga myndigheters verksamhet. Exempelvis har Säpo i uppdrag att övervaka “våldsbejakande islamister”, men inte andra islamister eller salafister.
Ytterligare en viktig distinktion: det finns jihadister som inte är salafister. Dit hör t.ex. Hizb ut-Tahrir som är aktiva i Skandinavien. Självklart är det lika angeläget att motsätta sig dessa grupper. Men sedan sommaren 2014 förefaller ändå salafi-jihadismen som den mest alarmerande tendensen.
35 kommentarer ↓
En sådan här artikel kan uppfattas så oerhört olika beroende på var man läser den. Här på Copyriot ingår den i ett förklarande sammanhang, medan den i Expressen placeras i en mer islamofobisk och högerborgerlig miljö, vilket såklart påverkar tolkningen.
Att artikeln delas av högern, centern och vänstern beror på att de inte vill ha muslimer här. Muslimerna har inga politiska allierade i Sverige. Vi har redan våra “granskare” i samhällets alla nivåer från säkerhetspolisen, dagspressen till avpixlat, muslimska friskolan, diverse trådar på flashback och nu kommer ropet för även vänsterstyrd organisation att göra det. För muslimer är ett hot som ska granskas, något som man ska skydda sig mot men aldrig någonsin lyssna till. Det enda skyddet vi har mot den dagliga ström av förnedring är att göra oss så osynliga som möjligt. Nu ska denna luckan pressas till. Det finns inga fördelar med ett anti-salafistiskt expo. Vilka är det som kommer vara där och bestämma vad som är salafism och inte? Svensk tappning på husmuslimer som Maajid Nawaz och hans Quilliam foundation? Eller är det alla dessa vänsterländska “islamexperter” som alltid säger det makten vill höra?
Tack så hjärtligt men jag avstår. Jag vill inte ha någon som allra helst vill att jag avsäger min tro, som säger till muslimer vad de ska göra. Salafismen är inte den orättvisa som får unga muslimska män från förorten att hata sig själva och sitt samhälle. Det är inte en dålig idé som man har köpt på en idémarknad efter maximal return on investment utan ett balsam man använder för outhärdliga livsförhållanden.
Nej det är ju aldrig någon som lyssnar till Rashid Musa och andra självutnämnda representanter för Sveriges muslimer, som måste bedriva sitt viktiga arbete för rättvisa, fred och demokrati utan minsta stöd från samhället.
Jag har inga särskilt djupa kunskaper i dessa ämnen, så detta är bara lösa tankar som kanske inte leder någonstans alls. När någon säger “[9-11/Hebdo/Köpenhamn] har inget med islam att göra” brukar jag alltid i tankarna fylla i “…ungefär som Stalins terror inte har något med kommunism att göra” (tänk Sven Wollter i den där julintervjun på SVT…). Båda *låter* lika orimliga, kanske därför att både kommunism och islam är ideologier. En möjligtvis intressant parallell är då att båda ideologierna genomgick en radikal kursändring i början av 20:e århundradet: “leniniseringen” av den marxistiska ideologin (hur fungera som statsbärande ideologi?) och “politiseringen” av islam med Sayyed Qutb på 1920-talet, som tycks ha inneburit en central nyorientering för salafismen. Analogin funkar nog inte helt ut, men sett i sitt historiska sammanhang – 1:a vk och dess konsekvenser, västerlandets kraftigt expanderande roll i Mellanöstern, grovt uttryckt – så kanske där finns några trådar att dra i.
Tänk om du skulle skriva att du ville kartlägga alla ortodoxa judar i europa/usa för dom står för en ultra patriarkal linje. ????
Gunnar precis som världssvälten har med den extremt dåliga fördelningen av resuser. Mao kapitalismen. Men den är ju aldrig skyldig till något enligt mittenfårans logik
niclas: I den mån som haredis bedriver en offensiv mission, hotar andra judar och sätter prägel på livet i (judiska) bostadsområden så är detta sannerligen värt att granska journalistiskt. Men något liknande existerar inte i Sverige eller någonstans, med undantag för ett fåtal områden i Jerusalem, skulle jag tro. Din jämförelse är långsökt och insinuant.
Och jag vet inte vad du vill få fram genom att spela ut de reaktionära rörelserna mot resursfördelningen/kapitalismen. Det är ju ingen ideologi, grundas inte i någon subjektiv rörelse, bekämpas alltså inte genom journalistisk kartläggning.
(Däremot är det bra att klarlägga hur t.ex. salafisterna ställer sig till kapitalismen. Svaret verkar vara: som alla andra antisemiter. De drömmer om en fri marknad med mänskligt ansikte, utan ränta och finanskapital, men med lönearbete och pengar.)
Hamzah: Intressant läsning, med en marxiklingade avslutning.
Rasmus: Det är helt klart angeläget att granska salafisterna. En fördel med begreppet “salafism” jämfört med “islamism” förutom att de betyder olika är att ordet islamism är såpass likt ordet islam att en kritik av islamism riskerar att bli en kritik av islam som helhet. Dessutom finns det som med alla begrepp problem. Hur skiljer man på salafism kontra islamism? Är wahhabism en del av salafism? Mycket bra hursomhelst att du problematiserar ordet “våldsbejakande”.
Det finns en tendens inom vänstern till vänster om socialdemokratin (tja, i viss mån kanske även bland sossar) att inte våga kritisera salafism eller liknande rörelse av två skäl: Dels för att man vill vara så olik sverigedemokraterna som möjligt och dels för att kritik mot islamism kan användas (av exempelvis svensk högerborgerlighet*) för att motviera Israels ockupation av Palestina. Kan man istället koppla salafismen till Saudiarabien så blir det mycket enklare för vänstern att kritisera den. Tänker speciellt på din artikel
http://www.expressen.se/kultur/rasmus-fleischer-vansterns-blinda-flack/
* Tack för begreppen vänsterborgerlig och högerborgerlig!
Många salafister – som finansieras av saudiska oljepengar – är inte jihadister, utan förespråkar tvärtom en “kvietistisk” linje. Men även om de inte är “våldsbejakande”, predikar de en ultrapatriarkal ordning och detta är i sig ett tillräckligt skäl att motverka salafisternas verksamhet
Jag håller med dig rasmus. Dock vänder jag mig mot den här formuleringen för en ultrapatrikal ordning kan du hitta i alla de stora religonerna men du hade inte begärt en expo som ska granska hinduernas kastsystem.
Och att ortodxa judar inte skulle utgöra hot förutom ett få platser i jeruslam tycker jag du realativeserar rasismen som palistiner får utså i tex ortodoxa områden i USA eller där kvinnor inte får gå på vissa sidor i gatan. På vilket sätt skiljer det sig från det patriakala samhället i tex saudarabien? Betlhem och de senaste bostättningarna?
Jag tycker man ska ge en känga till buddisterna som dödar muslimer. Samma med de kristna sekterna i USA, och Extremisterna i Israel och ISIS som attackerar kurder och random syngagoger i Europa.
Dom är alla samma paranoida och självupptagna världsbild.
niclas: Utrikesjournalistiks är angeläget, t.ex. att skildra de våldsamt rasistiska buddhistiska rörelserna i delar av Sydostasien. Jag håller med om detta. Men nej, jag föreslår inte “en expo som ska granska hinduernas kastsystem”, även om jag gärna ser att insatta journalister undersöker de hinduiska rörelserna. Jag har dock aldrig hört talas om någon i Sverige som blir direkt påverkad av dessa hinduiska rörelser, annat än inom familjens ramar. Med salafister och jihadister är läget annorlunda: det finns bostadsområden där de försöker etablera en märkbar närvaro och diktera villkoren framför allt för andra muslimer.
Delvis handlar detta om att islam (i likhet kristendomen, till skillnad från hinduism, sikhism och judendom) är en missionerande religion, alltså lämnar utrymme för en expansionistisk tolkning.
Jag vet inte mycket om de judisk-ortododoxa områdena i USA eller “rasismen som palestinier får utstå” där, fast jag tycker spontant att det låter konstigt att denna rasism skulle rikta sig just mot palestinier och inte mot araber eller muslimer i allmänhet (hur ser på någon i New York att denne är palestinier?)
Generellt bör det i vart fall understrykas att rasismen i Israel inte i huvudsak är ett resultat av religiös ortodoxi, utan av militaristisk högerpolitik. Och inom den israeliska högern finns hela spektrat från ortodoxa till sekulära.
storify.com
COPYRIOT | PS om salafismen
Kommentera