K167: Stagnerad produktivitet, stagnerad tillväxt och sambandet däremellan

Efter valet i Grekland är det lätt att få intrycket av en hårdnad konfrontation mellan den vänster- och högerborgerliga krishanteringen i Europa. Det må stämma på vissa (politiska) plan, men på andra plan fortsätter samsynen att vara bedövande, särskilt i Sverige.
Det mest talande i Dagens Industri står nog att finna på debattsidan, som i dag rymmer två artiklar, undertecknade av chefsekonomerna för LO respektive Svenskt Näringsliv. De ska föreställa motparter, men säger i stort sett samma sak:

Sverige har haft “sju förlorade år”. Stagnationen sedan 2007 är ett faktum. Under 2010 tycktes återhämtningen efter finanskrisen vara ett faktum, men den kom av sig. Faktum är att Sveriges BNP per capita var lägre år 2014 än den var år 2007. Denna stagnation står i kontrast mot hur BNP-tillväxten snittade på 3 % under perioden 1995–2007.

Såväl LO som Svenskt Näringsliv är överens om att det finns en strikt nationalekonomisk förklaring, alltså att Sveriges stagnerade BNP är en direkt följd av att någonting annat har stagnerat i Sverige. Det handlar om produktiviteten i Sverige, som uppges ha stått stilla sedan 2007. Ingen av dem nämner att trenden är internationell, än mindre att produktivitet kan mätas på olika sätt. Båda chefsekonomerna är överens om att ökad produktivitet skulle leda till ökad BNP.

Enligt den delade grundanalysen drivs BNP-tillväxten “i grunden av ökad produktivitet”, men kan också uppnås genom ett ökat antal arbetade timmar. Under de sju förlorade åren (2007–2014) ökade antalet arbetstimmar i Sverige i samma takt som under de tidigare tillväxtåren (1995–2007). Alltså måste förklaringen till att BNP-tillväxten stagnerat sökas i stagnerad produktivitet, menar de två chefsekonomerna.

Och visst går det att visa på en stagnerad produktivitetsökning i de officiella siffrorna. Under den tidigare perioden (1995–2007) ökade produktiviteten i Sverige med 2,4 % per år; sedan 2007 har den uppmätta förändringen varit i stort sett noll.
Men detta bevisar inte att produktivitet leder till tillväxt (oavsett hur man väljer att mäta dessa storheter). En sådan slutsats är bara möjlig inom ramarna för ett inskränkt nationalekonomiskt perspektiv, där varje nation är sin egen tillväxts smed. Ur världsmarknadens perspektiv är däremot produktivitet en fråga om konkurrens. En ökad produktivitet ger en förbättrad position i konkurrensen (mellan företag eller mellan stater).
Om vi ska följa Marx, är det frågan om en global konkurrens om andelar av den totala varuproduktionens mervärde. Precis som de två chefsekonomerna i Dagens Industri, menar även Marx att det rent logiskt finns två vägar att öka mervärdet. Han skiljer mellan absolut och relativt mervärde, där det absoluta mervärdet kan översättas till ett ökat antal arbetstimmar, medan det relativa mervärdet bygger på ökad produktivitet. Men för Marx är inte den relativa mervärdesproduktionen något som går att uppnå inom ett enskilt företag eller en enskild stat, utan bygger på ökad produktivitet i systemet som helhet. Därtill utgick han från en annan definition av produktivitet än vad nationalekonomerna tillämpar. (Utifrån den marxska definitionen går det knappast att påstå att produktiviteten i Sverige skulle stagnera.)

I sin ekonomikritik antydde Marx en rent logisk gräns för produktionen av relativt mervärde, en historisk kulmen där ökad produktivitet inte längre leder till ökad tillväxt i systemet som helhet, utan tvärtom börjar undergräva tillväxtens själva grund.
Detta utesluter inte att ekonomins enskilda aktörer – t.ex. ett företag eller en stat – kan vinna på att öka sin egen produktivitet. Därför finns vid varje given tidpunkt ett statistiskt samband mellan produktivitet och tillväxt. Men detta samband bevisar knappast ett evigt orsakssamband där produktivitet skapar tillväxt.

9 kommentarer ↓

#1 nope on 27 January 2015 at 5:02 pm

Wow, ordet “Marxska” gjorde ont i hjärnan att läsa. Hoppas att jag slipper säga det högt, någonsin. Intressant text som vanligt.

#2 Diogenes on 27 January 2015 at 6:27 pm

Tänker att den “viktlösa” IT-ekonomin i allmänhet och open source i synnerhet är exempel på då produktivitetsökning inte leder till tillväxtökning. När jag laddar ner en upphovsrättsskyddad film från någon torrent-sida med min open source torrentklient och tittar på den med min open source mediaspelare borde det vara mycket effektivare än att gå till en affär och köpa eller hyra en fabrikstillverkad dvd-skiva där produktion och distribution medieras genom varuköp och lönearbete.
Tillväxt blir det dock mindre av då inget kapital sätts i rörelse.
För att ta ett exempel.

#3 Mangan on 28 January 2015 at 6:24 pm

Nya affärsidéer idag går ju ofta ut på att sälja produkter som är starkt kommodifierade, dvs de kan inte fritt kopplas loss från den dator, det spel eller den virtuella omgivning de har köpts in till. Licenser, virtuella svärd och attiraljer i onlinespel, rätten att använda ett visst program på vissa sätt etc. Det är produkter som befinner sig på gränsen mellan sak och tjänst, de har ingen fysisk massa och marginalkostnaden för att tillverka en miljon exemplar till är i stort sett lika med noll. Ofta finns det inte heller några fullvärdiga alternativ, eftersom brukaren bara tillåts använda den sort som är godkänd av ex Apple eller Ubisoft.

Det här kan ses som en slutpunkt på den industriella utvecklingen – det mesta som är varor och robusta tjänster görs idag billgare antingen i någon tigerekonomi eller av robotar; alltså är det bara den här sortens högt specialiserade och styrda virtuella produkter som fortfarande kan tillverkas med bas i vår del av världen och gå med tillräcklig vinst. Avigsidan är förstås att tjänsteekonomier av den här sorten inte kan lyfta ett samhälle, de genererar i längden varken stadiga skatteintäkter, rimliga löner till de många eller teknologisk know-how – och dessutom kan väl dessa tjänster också flyttas till Indien eller Slovakien inom ett par årtionden. Man får alltså en bred utarmning och en nerknaprad medelklass.

#4 anon on 28 January 2015 at 9:29 pm

Varför besvärar du dig med att skriva om ekonomi när du refererar till totalt antikvierade teorier som dem som framlades av Marx? Marx teorier är lika döda som gubben själv.

#5 rasmus on 28 January 2015 at 11:28 pm

Mangan: Väl formulerat!

anon: Man kan lika gärna säga att nationalekonomin är totalt antikverad eller rentav död. Vad gäller Marx, var han inte ekonom utan ekonomikritiker.

#6 DanceK on 31 January 2015 at 8:13 pm

Anon: Hur kan en teori “dö”? Eller snarare: Hur kan man veta att en verklighetsbeskrivning aldrig kan bli relevant igen?

#7 COPYRIOT | K195: Varför det kan bli lite virrigt när nationalekonomer ska räkna på ekonomisk produktivitet on 22 April 2015 at 2:14 pm

[…] K167: Stagnerad produktivitet, stagnerad tillväxt och sambandet däremellan […]

#8 COPYRIOT | K240: Om prognoserna för världsekonomin, digitaliseringen och ojämlikheten år 2060 on 20 October 2015 at 11:30 am

[…] K167: Stagnerad produktivitet, stagnerad tillväxt och sambandet däremellan […]

#9 COPYRIOT | K245: Robotiseringen är ojämnt fördelad (och lär så förbli) on 6 November 2015 at 2:29 pm

[…] K167: Stagnerad produktivitet, stagnerad tillväxt och sambandet däremellan […]

Kommentera