K164: “Krisen” är en överflödig rubrik

Tvivlar allt mer på krisbegreppet. Inte så att jag vill gallra ut det ur vokabulären. Nej, problemet ligger nog mest i hur det låter sig användas både i bestämd form (“krisen”) och i plural (“kriser”). Allra värst är nog talet om “kriserna”.

Vad är det vi vill begripa? Jag tror det handlade om förhållandet mellan det bestämda och det obestämda, det singulära och det plurala. Här finns en risk för grammatisk kortslutning, om vi envisas med att knyta upp varje tanke vid begreppet “kris”. En kortslutning som kan lamslå tankarnas rörlighet mellan kortare och längre tidsperspektiv, det konkreta och det abstrakta, det empiriska och det teoretiska, det lokala och det globala, det kristeoretiska och det meta-kristeoretiska.

Ordet “kris” kanske är bäst att undvika. Kris är ju sedan 2008 ett närmast innehållslöst begrepp. Vi har – för att använda ett annat modernt uttryck – integrerat begreppet, det vill säga att vi har tagit det till oss och tillgodogjort det.

(fritt efter Gottfried Benn)

Den här bloggserien har pågått osannolikt länge. Första inlägget postades den 24 oktober 2011 och knöt an till det då aktuella Occupy Wall Street. “Att begripa krisen” stod som rubrik under första halvåret, fram till del 18 som rotade frågan om krisen kontra kriserna. Sen förkortades rubriken till bara “Krisen”. Nu tror jag bestämt att det är dags att ta nästa steg och förkorta till bara K.

Bloggserien fortsätter, efter att ha fått ny fart i december 2014. Jag tänker att 200 inlägg är en rimlig målsättning. Parallellt med detta bloggande, återvänder jag till tidigare inlägg i serien och bearbetar till någonting som i slutändan kommer att bli… någonting. Alla kommentarer som postats till inläggen ger mig massor att tänka på långt efter att de skrevs.

Alltså hoppas jag på fortsatt respons på inlägg K165, K166, K167 … K200.