Om antisemitism, i ett strukturellt perspektiv (och förnekandet av densamma)

I mellandagarna publicerade Expressens kultursida en text där jag ånyo brottas med frågan om antisemitism. Den kan läsas som en fortsättning på mitt blogginlägg från i somras om att antisemitism inte är detsamma som “judehat”. Antisemitismens kärna består inte i något urskillningslöst hat mot judar, utan i den paranoida fantasin om en judisk konspiration. Detta utesluter inte en idé om att det finns “goda judar”, vilka rentav kan bli föremål för antisemiternas hyllningar. Däremot lämnas inget utrymme för nyanser, när det kommer till judar (eller personer som uppfattas som judiska).

Antisemitiska fördomar resulterar ständigt i att judar, bara för att de är judar, avkrävs offentliga ställningstaganden åt det ena eller andra hållet. Jag ger några exempel på detta i artikeln och framhåller behovet av en strukturell förståelse av antisemitismen – precis som i fråga om transfobi, homofobi, sexism och rasism. När jag säger “struktur” menar jag bara att fördomarna handlar om mer än bara summan av individuella uppfattningar. Vi måste inse detta för att inte fastna i ett oändligt jidder om vad vissa individer har sagt, vad dessa individer “egentligen” tycker och vad vissa ord “egentligen” betyder.
Ja, jag tror att feminister är bättre än icke-feminister på att tänka strukturellt. Ungefär därför tror jag också att det bara är på vänsterhåll som det finns utsikter för en vässad kritik av nämnda fördomar, inklusive antisemitismen. Därmed inte sagt att detta automatiskt kommer att ske. Särskilt inte som det inom delar av vänstern fortfarande finns tendenser att förneka eller bagatellisera antisemitismen.

Observera dock att jag ingenstans i artikeln fäller svepande omdömen om “vänstern”. Rubrik och ingress är inget som skribenten i en tidning kan kontrollera. I detta fall tycker jag tyvärr att rubriken i Expressens webbupplaga blev lite missvisande, då den antydde att artikeln skulle handla om “vänstern” (vad man än må lägga i detta begrepp).

Även om det är klart att det i vänsterkretsar förekommer antisemitism (liksom det förekommer sexism och homofobi), är det inte en artikel om det som ledarskribenter brukar kalla “vänsterns antisemitism”. Oavsett vad vi menar med “vänstern”, så finns det ingen specifik vänsterantisemitism, lika lite som det finns en specifik vänsterhomofobi.

Däremot finns det, bland vissa vänsterdebattörer i Sverige, en tendens att förringa eller förneka antisemitismen. Framför allt finns en okunskap och en ovana att se det strukturella problemet. Exempelvis detta med oförmågan att tala om judars situation utan att byta ämne till att tala om Israel. Denna tendens att byta ämne är i sig ett uttryck för strukturell antisemitism.

32 kommentarer ↓

#1 Anders Bananders on 6 January 2015 at 7:31 pm

Det har åtminstone funnits en specifik vänsterhomofobi. Tanken att homosexualitet är nåt borgerligt påfund som inga riktiga arbetare håller på med. Kanske mest representerad i Göteborg på 1970-talet, men ändå.

#2 rasmus on 6 January 2015 at 7:48 pm

Jo, det råder inget tvivel om att homofobin var grundmurad och oförhöljd inom KFML(r). Men jag vet ändå inte om den kvalificerar som en särskild “vänsterhomofobi”, för såvitt jag vet var den inte integrerad i deras politik och analys. Det tycks mig snarare som att de plockade upp och stoltserade med en befintlig fördom. Förvisso en fördom med en viss klassdimension, men det betyder inte nödvändigtvis att den kvalificerar som “vänster”.

#3 Nyfiken gul on 6 January 2015 at 7:58 pm

Jag håller med Anders om att den kan ses som en specifik “vänsterhomofobi”.
I t.ex. vissa äldre kommunistiska fascismteorier så kan man se att de tycks mena att fascism och nazism är tecken på homosexualitet, som i sig själv är en borgerlig perversion. Tror även att det går att hitta liknande resonemang hos typ Adorno eller någon dylik.

#4 S on 7 January 2015 at 10:07 am

Bara en nyfiken fråga, off topic. Anser du att Björn Söders uttalande om “den judiska nationen” var antisemitiskt?

#5 rasmus on 7 January 2015 at 10:15 am

S: Jag vill alltid vara försiktig med att peka ut ett enskild uttalande som antisemitiskt. Det relevanta är ju vilken roll som uttalanden spelar i sitt sammanhang – i detta fall Sverigedemokraterna, inklusive den bloggsvans som kallar sig “den Sverigevänliga rörelsen”.
Och då är mitt svar att uttalandet utan tvekan faller in i ett antisemitiskt mönster. Anledningarna diskuteras i korthet i artikeln.

#6 Jesper Nilsson on 7 January 2015 at 10:20 am

Är det intressant att diskutera hur vida en person eller ett uttalande är specifikt antisemitiskt? Mer intressant för att förstå antisemitismen är väl att kunna läsa hur Björn Söders uttalande spelar väl in i en antisemitisk tankebild om en den kosmopolitiska juden som lever och konspirerar i diasporan med egna ambitioner och målsättningar skilda “de våras”.

#7 Jesper Nilsson on 7 January 2015 at 10:20 am

(såg inte att rsms svarade minuten innan, sorry)

#8 Nyfiken gul on 7 January 2015 at 10:42 am

Men för att återknyta till Rasmus gamla artikel om europas två extremhögrar så är det väl uppenbart att SD numera är mer inne på en contra-jihadistiska planhalvan än den antisemitiska?
SD är ju tillsammans med FP riksdagens mest israel-vänliga parti.
Ni mins väl den där ortodoxa juden på SD:s valvaka som posade med israelflaggan, som sagt att muslimer är “smutsiga hundar”?

#9 Nyfiken gul on 7 January 2015 at 10:56 am

För att komma till rätta med intoleransen och de spänningar som finns mellan olika grupper i t.ex. Malmö, så borde det göras två utredningar. Den ena ska kartlägga antisemitism bland “muslimer”, den andra islamofobi hos “judar”. När detta är gjort så kan man gå vidare och försöka göra några lokala projekt med fokus på möten och tolerans för att motverka okunskap och rädsla.
Det låter väl bra! Vem kan vara emot något sådant?
Ja, just det….

#10 rasmus on 7 January 2015 at 11:06 am

Nyfiken gul: Det finns ingen motsättning mellan kontrajihadism (antimuslimsk rasism) och antisemitism! Att någon stödjer bosättarhögern i Israel friskriver inte denna från antisemitism!
Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva upprepa detta. Jag har skrivit det i mina artiklar om “Europas två extremhögrar” (först en bloggpost, sen en artikel på Aftonbladets kultursida, nyligen även en akademisk artikel i en antologi).

Och vad gäller snubben som poserade med Israelflagga på SD:s valvaka, så har Expo skrivit om honom. Han är uppenbarligen en högerextrem galning, däremot inte ortodox jude. Om jag minns rätt har han velat konvertera till judendomen, men blivit nekad av de judiska församlingarna i Sverige.

#11 Nyfiken gul on 7 January 2015 at 11:25 am

Vilket fruktansvärt vi-och-dom-tänkande som de judiska församlingarna i Sverige uppvisar i det fallet! Att sätta sig till doms över vad andra människor identifierar sig som! Vilka Björn Söder-fasoner!
Tur att inte vi är som dom som har ett vi-och-dom-tänkande!

P.S. Fast kul för expo att han inte var någon “riktig” jude då. ;)

#12 Jesper Nilsson on 7 January 2015 at 11:44 am

http://www.dn.se/nyheter/varlden/soder-till-israelisk-tidning-starkt-engagerad-i-det-judiska-folket/

Intressant i skuggan av detta inlägg om hur judarna som folk används och hur stödet av Israels geopolitik görs till garant mot antisemitiska tankegods.

#13 S on 7 January 2015 at 12:04 pm

Min fråga kom sig av en flitigt runtlänkad topplista över typ “antisemitiska händelser 2014”. Personligen håller jag med om att enskilda uttalanden är ointressanta, strukturer och sammanhang däremot intressanta.

#14 rasmus on 7 January 2015 at 12:20 pm

“Nyfiken gul” kanske behagar trolla? Att judiska församlingar tar sig rätten att neka idioter inträde är ju en helt annan sak än att ett parti tar sig rätten att utdefiniera svenska medborgare från den svenska nationen. Inte minst eftersom medborgarskapet i en nation är grunden för existens och rättigheter i det moderna samhället, vilket inte är fallet med medlemskap i församlingar.

#15 Nyfiken gul on 7 January 2015 at 12:32 pm

Både religiösa grupperingar och nationalstater är sociala konstruktioner som är en del i ett identitetsskapande och som bygger på inkludering och exkludering.
“Du får inte vara jude” ≈ “Du får inte vara svensk”.
Dessutom så får alla judar medborgarskap i Israel så parallellen finns även där.

#16 rasmus on 7 January 2015 at 1:33 pm

Nyfiken gul: jag väljer att tro att du trollar, inte att du gör dig dum.
Ditt snack om “sociala konstruktioner” och “identitetsskapande” tjänar ju i detta fall bara till att vifta bort den avgörande saken: att exkludera någon ur en nationalstat är att beröva personen grundläggande rättigheter, vilket inte är fallet med att neka någon inträde i ett trossamfund.
Att sen hänvisa till att judar kan få medborgarskap i Israel är i praktiken detsamma som att förorda deportation. Ditt argument innebär alltså att svenska judar – vars släkt kanske har levt i Sverige sedan åtskilliga generationer, vad det nu spelar för roll – skulle kunna berövas sitt medborgarskap och hänvisas till Israel, och det vore ungefär lika med att en judisk församling nekar en tokstolle att konvertera.

#17 Nyfiken gul on 7 January 2015 at 1:47 pm

Nej, jag menar att genom att förvägra någon att konvertera till den judiska tron så förnekar du inte bara någon rätten att identifiera sig som denne själv vill, utan även rätten att få israeliskt medborgarskap genom sin judiska tro. Det tycker jag är en ovärdig människosyn och värdegrund!
Dessutom är de “grundläggande rättigheter” du hänvisar till en eurocentrisk och liberal kvarleva av ett imperialistiskt tänk som utgår från att den västerländske borgaren anno 1800-talet.

#18 rasmus on 7 January 2015 at 2:20 pm

När jag säger “grundläggande rättigheter” så är jag inte naiv, jag tror inte att rättigheter existerar i någon absolut mening. Jag syftar på mycket mer handfasta saker, som rätten att säkra sin överlevnad genom att bo någonstans, sälja arbetskraft, erhålla vård, etc.

Rätten att identifiera sig som jude påverkas f.ö. inte av att judiska församlingar nekar konvertering.

#19 Nyfiken gul on 7 January 2015 at 2:34 pm

Det påverkar den visst!
Hört talas om “erkännande”, som Honneth m.fl. snackar om?

#20 rasmus on 7 January 2015 at 2:38 pm

Jag är medveten om erkännandebegreppets roll i hegeliansk filosofi, men det är likafullt fråga om en absurd relativisering när en rasistisk tokstolles rätt att släppas in i en judisk församling presenteras som en lika angelägen fråga som de svenska judarnas rätt att leva kvar i Sverige.

#21 Gustav on 7 January 2015 at 3:10 pm

Den här glidningen från judar till staten Israel, görs den inte ofta av personer som har en teoretisk uppfattning om existensen av strukturell antisemitism? Att exempelvis många möter begreppet med avsmak i Sverige har ju till stor del att göra med att de rörelser som lanserat det i Tyskland hänfallit åt Israel-stöd.

Exempelvis sammanfattar Esther Leslies Kurz perspektiv i senaste Historical Materialism på detta sätt:

“Anti-Semitism, essentially, is connected to the economic basis of bourgeois society and its commodity production. Any anti-Semitic ideology, Kurz argues, is essentially a defence of capitalism. The flip-side of this, according to Kurz, is the Left’s contemporary anti-Zionism, which is unable to recognise the Jewish state as a consequence of modern anti-Semitism, but rather negates Israel in preference to the anti-imperialist paradigm of national revolutionary movements of the Third World, despite the fact that these have or had a truncated criticism of capitalism. Kurz concludes that Israel is both a peripheral capitalist state, which exists in a region of crisis, and a marker of opposition against the anti-Semitic ideology of imperialism.

For this reason, Kurz insists that Israel must be defended, for its existence is the precondition for the constitution of a transnational global movement of emancipation of a new sort, which does not organise itself around anti-Semitism.”

#22 Nyfiken gul on 7 January 2015 at 3:38 pm

Gustav, det där låter ju idiotiskt!
Det Kurz i princip säger är att bara för att Israel är en “consequence of modern anti-Semitism” [i Europa får man anta att hon implicit menar] så ska vi förbise att araber förtycks, lider och är fråntagna sina hemländer! Snacka om eurocentriskt sionist-apologetiskt skitsnack!
Europeiska icke-judar har varit dumma mot judar historiskt, så därför ska judar få bete sig som svin mot araber…
Dessutom var det ju i princip en kolonialmakt som lämnade över “staten” till judarna, över den förtryckta befolkningens huvuden.
Det är ju ungefär lika smart som att man skulle ge Sameland till romerna och låta dem förtrycka samerna bara för att svenskar historiskt varit dumma mot romer.
En part verkar glömmas bort!

#23 Rot on 7 January 2015 at 4:24 pm

Ja, det är fint att Rasmus gång på gång poängterar att han inte alls talar om enskilda personer huruvida de “är” essentiellt antisemiter, eller att det skulle handla om “vänsterns antisemitism” osv – men likväl är det så Rasmus text länkats till och används av liberala debattörer på twitter: Det är mycket “se så fint Den KLOKE bästaste Rasmus talar om det viktiga, VI MÅSTE ERKÄNNA VÄNSTERNS ANTISEMITISM” osv från paula neuding/johan lundberg-högern. Är det kanske så att Rasmus läsare är mer ointelligenta än Rasmus förtjänar kanske?
Sen finns det ju ett problem med att bli för luddig. Ni vet, det där gamla säget “det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” osv. Men men.

Vem vinner egentligen på att antisemitismen i “new antisemitism”-bemärkelse ständigt skall utökas och bli någon sorts abstrakt entitet som betyder allt och inget? Om vi nu inte ska utgå från att antisemitism längre betyder avsky mot judar som grupp, hets mot judar som grupp eller liknande? Finns det inte en risk för att begreppet devalveras? Finns det inte en risk för att påståendena om att XXX säger YYY vilket är en del i en “antsemitisk struktur” i praktiken i diskussioner kommer att betyda “XXX är antisemit och ska hålla käft”?

Sen är man ju lite nyfiken om Rasmus alls instämma i att antisemitism ofta används olyckligt, som politisklt slagord i israel-debatten , och att debatten därom därav försvåras – eller är också detta ùnderkänt nu iom “livingstone argumentet”-argumentet?

Det är lustigt att SD:s israelvänliga och högst pro-sionistiska verksamhet till varje pris ska klassas som del av en antisemitism. Tyder det på kanske på att antisemitismen är den enda giltiga rasismen? Att SD:s islamofobi inte är riktigt tillräckligt starkt som argument mot SD – eftersom ju Rasmus tillskyndare så ofta själva är en del av en antimuslimsk diskurs (läs Johan Lundberg mfl)

#24 rasmus on 7 January 2015 at 4:27 pm

Gustav: Man får skilja mellan glidningar i respektive riktning.
Det är en sak att inte kunna prata om judars situation utan att byta ämne till att prata om Israel.
Det är en annan sak att, i diskussioner om staten Israel, hålla fast vid det faktum att staten grundades mot bakgrund av europeisk antisemitism och judeutrotning.

Stycket du citerar är ju ett andrahandsreferat av Robert Kurz kritik av en “antisionism” som är vanlig inom vänstern, och som han alltså kritiserar för att den förnekar sambandet mellan antisemitism och Israels grundande.
Han förordar mycket riktigt en viss typ av solidaritet med Israel, vilket alltså handlar om de grundläggande motiven för statens existens – det handlar inte om ett stöd till hur dess politiker, myndigheter och militär agerar.

“Nyfiken gul” förminskar den nazistiska judeutrotningen på ett synnerligen osmakligt sätt här hen formulerar det i termer av att en folkgrupp “historiskt varit dumma mot” en annan folkgrupp. Jag är inte intresserad av att fortsätta det meningsutbytet.

#25 Nyfiken gul on 7 January 2015 at 4:39 pm

Tycker det är fånigt av Rasmus att hålla på att märka ord. Det jag försökte illustrera var att jag ansåg att resonemanget som Gustav citerade var ett exempel på att ställa två gruppers lidande mot varandra, för att därefter sluta sig till att den ena gruppens lidande är “mer värt” än den andras. Det om något är “osmakligt”!

#26 rasmus on 7 January 2015 at 6:34 pm

Rot: så du menar att paulina neuding/johan lundberg-högern har hyllat mig på twitter? okej, jag hänger inte med på twitter eftersom det är ett heltidsjobb att hänga med där. men i så fall KAN det också bero på att det sedvanliga sättet att agera på twitter är att hylla saker utan att först läsa dem. jag noterade åtminstone något exempel på folk som applåderade vad de trodde var en artikel om “vänsterns antisemitism”, trots att artikeln inte handlade om detta.

att rubriken var missledande har jag redan konstaterat. det är beklagligt men inte mycket att göra åt.

Sen följer en massa svammel och påhopp från påstår signaturen “Rot”, som jag inte ens vill bemöta i detalj. Påståendet att jag inte skulle engagera mig mot rasism i allmänhet är, som alla nog inser, helt grundlöst. Jag har t.ex. uppmärksammat såväl antiziganism som antimuslimsk rasism både här på bloggen och i artiklar annorstädes.

Allt jag säger om strukturellt antisemitiska yttranden, gäller även i fråga om t.ex. homofobi. Finns det ingen en risk i att påpeka att ett yttrande rymmer homofobiska antydningar, eftersom det “kommer att betyda att ‘XX är homofob och ska hålla käft'”? Jo, det kanske finns en sån risk. Men det är inte vad det betyder. Förhoppningsvis är XX öppen för en fortsatt diskussion om homofobi, antisemitism eller vilken fördom det nu gäller.

#27 rasmus on 7 January 2015 at 6:39 pm

Förresten: visa mig gärna exempel på när Neuding/Lundberg-högern instämmer i något jag har skrivit. Och då inte bara någon har retweetat något på twitter, utan exempel som tyder på att de har formulerat något efter att ha läst vad jag skrivit.
Jag är uppriktigt intresserad, för om jag får se dessa exempel får jag bättre förutsättningar att ta itu med ytterligare en nödvändig gränsdragning.

#28 JN on 7 January 2015 at 8:57 pm

Här gick det hett till.
Själv har jag alltid ställt mig frågande till den där “guilt by linking”-logiken som här framställs i ovanligt naket ljus. It´s the internet, stupid. Folk länkar lite hur de vill. Jag tycker inte heller det är det minsta underligt att människor från olika politiska läger kan uppskatta enskilda artiklar från varandra, och att det inte är ett giltigt skäl till att misstänkliggöra. Är sådan sektmentalitet ens möjlig idag, egentligen? Det finns ALLTID en möjlighet att man kan hålla med en Arpi, en Wiklander, en Oskorei på en och samma dag, beroende på vad de skriver om (idag skulle jag mycket väl kunna hålla med alla tre om Charlie t.ex på olika sätt) i och med att ideologierna förlorat sin renhet och blivit eklektiska, samtidigt som konfliktytorna blivit snåriga och komplicerade.
Det är bara att se hur just Israel/palestina-frågan löper som en förkastning tvärs igenom ideologier, och gör att ultraliberaler som underkänner nationalstaten står upp för nationalstaternas nationalstat, samtidigt som högerextremister prisar araber, och vänstern försvarar de värsta sortens reaktionärer. Alla har liksom bara råkat hamna i helt ologiska positioner. Det gör till exempel att Neuding och Lindberg lite slött kommer uppskatta allt som de uppfattar som kritik av antisemitism inom vänstern, eftersom det stämmer bra med deras position. Finns inte mycket att göra åt den saken egentligen. Men visst, red för all del ut skillnaden som kanske finns – om det resulterar i en intressant artikel eller ett blogginlägg så har jag inget att klaga över.
MEN jag tycker det är lite en halmgubbe att säga att Söder ville exkludera Judar från medborgarskapets rättigheter. Han sa ju snarare att det är skillnad på medborgarskap – med de rättigheter som tillkommer – och att tillhöra nationen, som jag mer uppfattar som en kulturell enhet. (midsommar, älgjakt, nubbe och så vidare) Jag har inte begravt mig i frågan dock, men jag fick intrycket att obehaget framförallt uppstod av att höra just Björn Söder prata om var “judar” hörde hemma på endera sätt. En förståelig reaktion, naturligtvis. Men kanske inte helt rättvis.

#29 Angstsmurf on 7 January 2015 at 11:13 pm

Man får ju också komma ihåg att många, möjligen alla, har en reflexmässig, omedveten vilja att bagatellisera hemska företeelser som ger politiska motståndare vatten på sin kvarn. Som vänster kommer jag alltid att ha en liten liten tendens att vilja försvara Stalins terror och palestinsk antisemitism, åtminstone mot moderat kritik. Och det är ju pinsamt.

#30 Tofft on 11 January 2015 at 3:50 pm

Jag är lite sen att svara här men jag kommer osökt att tänka på en artikel av Jeffrey S. Librett som jag läste för ett tag sen. Librett går till attack mot Giorgio Agambens syn på Homo Sacer och offer, särskilt vad gäller förintelsen. Jag tänker inte läsa om hela artikeln (och heller inte börja reda i de felläsningar av Agamben som jag anar att Librett gör) men det som slog mig i läsningen var en liten, men ack så viktig detalj. Agamben menar att vi måste undvika att dölja det nazistiska folkmordet på judar under ”sacrificial veils” medan Librett menar att nazisternas relation till judar måste förstås i termer av offer. (En moderniserad, rasifierad omtolkning av den gamla religiösa antisemitismen tror jag beskrivningen löd.) Det som slår mig här är att Librett inte verkar se vad som händer med alla de andra som mördades. Om vi accepterar offret som logik för mord på judar så tycks det som att alla andra i så fall massmördades utan ”sacrificial veils,” även för Librett.

Detta är relevant just för den aspekt som din annars intressanta artikel inte riktigt benar i. Relationen mellan å ena sidan de som kopplar samman Israel och judendom för att de tycker om Israel, å andra sidan de som tycker illa om Israel (och hakar på i ett antisemitiskt spår). För handlar det inte också om vad som kan anses vara ett offer? Vem som har rätten att hävda sig offrad, sätta sig i relation till offret. Vem som offrar och offras och själva meningen med det. Det finns en tendens bland vissa vänner av den israeliska statsmakten att knyta samman judiskhet, israel och nazisternas judiska offer. (Och detta är inte för mig den viktiga poängen, utan den komponent som saknas för att resonemanget i din text ska bli mer dynamiskt och analysen som börjar där ska bli mer omfattande.) Vad Librett ofrivilligt har visat mig är hur bandet mellan antisemitiskt offrande och förintelse redan på ett teoretiskt plan reducerar alla andra ”offer” till det som inte är offer utan bara naket liv. Att Agamben har rätt men aldrig får erkännas ha det när det handlar om mord på judar.

Det blir naturligtvis mer komplicerat när vi inte talar om folkmord utan om de antisemitiska strukturerna i Sverige idag. Om nu Librett har rätt i att offret är en del av det historiska bagaget så är det ju ändå en del av problematiken. Det räcker inte att bara säga att det inte handlar om offrande, vi måste ställa frågan om vad tanken om offer producerar för konkreta effekter. Jag är inte tillräckligt påläst på området men jag börjar ana att problemet med antisemitismen är centralt för hur vi över huvud taget (inte) är kapabla till att tänka offer och övergrepp idag. Och här finns också en svårighet i att föra diskussionen. För jag tror att ett dominerande perspektiv har etablerat en koppling mellan antisemitism och nazism som överskuggar alla andra relationer till antisemitismen. När du avslutar ditt blogginlägg med ”uttryck för strukturell antisemitism” riskerar du därmed att aktualisera nazismen (även om en läsning av texten i Expressen borde klargöra din position bättre) och vi vet ju alla hur stort hoppet om en diskussion är när någon hävdar att de andra är som nazister.

För den som vill veta så finns Libretts ”From the sacrifice of the letter to the voice of testimony” i Diacritics 37.2-3 (2007) s. 11-33

#31 COPYRIOT | Om hur DN:s ledarsida misstolkar en studie om antisemitism för att smutskasta vänstern on 14 January 2015 at 12:43 pm

[…] Om antisemitism, i ett strukturellt perspektiv (och förnekandet av densamma) […]

#32 Antisemitismens funktion: ett samhälle byggt på offrande | Tankesmedjan RaljeRA on 8 February 2015 at 1:18 pm

[…] med flera går i en tankefälla. Men för att förstå problemet räcker det inte att prata om antisemitismens struktur, för vi måste också ställa oss frågan om antisemitismens funktion. Frågan är inte bara hur […]

Kommentera