- Copyriot - https://copyriot.se -

Är S socialdemokrater? Är FP liberaler? Är SD fascister? Har påven en lustig hatt?

Hur man besvarar frågorna i rubriken är inte avgörande för analysen av det rådande politiska läget i Sverige.

Inte heller kan man förvänta sig att alla seriösa samhällsforskare ska besvara dessa på samma sätt. En forskare kan analysera folkpartiet som ett liberalt parti, samtidigt som en annan forskare gör en analytisk poäng av att folkpartiet har övergett liberalismen.

Delvis handlar detta om skiljaktiga definitioner av begrepp som “socialdemokrati”, “liberalism”, “fascism” och “lustig hatt”. Inom human- och samhällsvetenskaperna är det helt normalt att ett begrepp kan ha flera alternativa definitioner, medan det pågår en vetenskaplig debatt om de olika definitionernas för- och nackdelar. Detta betyder inte att man kan tänja begrepp hur som helst. Till exempel finns det ingen vetenskaplig grund för att hävda att Socialdemokraterna skulle vara ett fascistiskt parti, eller att Sverigedemokraterna skulle vara en lustig hatt.

Nu hävdade statsministern att Sverigedemokraterna är “ett nyfascistiskt enfrågeparti“. Etiketten tycks mig motsägelsefull. Om ett parti kan stämplas som fascistiskt, är det per definition inte ett enfrågeparti. Men debatten som väcktes handlar inte om detta, utan om huruvida det är rimligt att beteckna Sverigedemokraterna som ett nyfascistiskt parti. Delvis är detta, som sagt, en fråga om hur man definierar fascism eller nyfascism. Men bara delvis.

På ett än mer grundläggande plan är detta en fråga om vad det innebär att ett parti “är” något. Ett parti är ju sällan en monolit, eller ens en organisation. Vanligtvis består partier av en mängd lokalavdelningar, samt en nationell ledning. De har passiva och aktiva medlemmar, förtroendevalda och parlamentariker. Allt detta hålls samman inte bara av stadgemässiga beslut, utan även av olika formella och informella kommunikationsmedier.

Att utgå från partiprogrammet är ingalunda tillräckligt. Ändå verkar det som att vissa statsvetare nöjer sig med den metoden. Å andra sidan vore det inte heller rimligt att utgå från vilka åsikter som hyses av partimedlemmarna. Blir då ett parti fascistiskt när minst hälftet av medlemmarna kan klassas som fascister? Krävs det kvalificerad majoritet, eller räcker det tvärtom med en minoritet?

Jag tror alltså inte att den avgörande frågan är om Sverigedemokraterna är ett nyfascistiskt parti, vad nu detta skulle innebära. I stället vill jag kasta fram tre alternativa diskussionsfrågor:

17 Comments (Open | Close)

17 Comments To "Är S socialdemokrater? Är FP liberaler? Är SD fascister? Har påven en lustig hatt?"

#1 Comment By Albert On December 10, 2014 @ 12:29 pm

Om man skummar runt lite på flashback verkar det som att den skaran människor där som jag skulle kalla fascister mer eller mindre allihop håller på att baktala SD. De kallar dem alla möjliga ökord där sionister är ett av de snällare. Även foliehattarna har börjat haka på.

#2 Comment By rasmus On December 10, 2014 @ 12:37 pm

Så är det. Men Flashback är stort och intrycket skiljer sig nog beroende på var man skummar. Där finns också hemskt gott om SD-sympatisörer, liksom av folk som uttrycker ett taktiskt stöd för SD utifrån en grundsyn som förefaller klart fascistisk. (Jag behöver väl inte tillägga att det även finns helt andra åsikter på Flashback.)

#3 Comment By offside On December 10, 2014 @ 12:47 pm

“Till exempel finns det ingen vetenskaplig grund för att hävda att Socialdemokraterna skulle vara ett fascistiskt parti”

Saltsjöbadsavtalet som korporativism (överbygger glappet mellan höger-vänster), tvångssteriliseringar, klasskampen som att “dela upp människor i vi och dem”, den postkoloniala kritiken av Sveriges historia i kombination med vithets- och heteronorm och på senare dagar talet om att “Något har gått sönder” (myten om ett gyllene förflutet som har degenererat) skulle – på de grunder som en del pekat på – utgöra grund för att svara med ett rungande ja.

Jag är själv medlem i (S) men är kritisk till rubriceringen.

“Först hämtade de nationalisterna, men jag teg för jag var inte nationalist…”, för att svära i kyrkan.

#4 Comment By rasmus On December 10, 2014 @ 1:28 pm

offside: Inget av de exempel du nämner tyder på att Socialdemokraterna vid någon tidpunkt i sin historia skulle ha varit ett fascistiskt parti. “Fascism” är mer än ett skällsord. Det är någonting annat än rasbiologi eller korporatism eller kombinationen av de två.
Däremot går det utan tvivel att se en affinitet mellan Saltsjöbadsavtalet och den samtida krishanteringen i fascistiska regimer (t.ex. Mussolinis Italien) – men då måste vi samtidigt se parallellerna till andra varianter av krishantering, t.ex. New Deal i USA. Framför allt under den tidiga fasen, “First New Deal”, fanns direkter influenser från den italienska fascismen – men det betyder fortfarande inte att USA förde en fascistisk politik.

#5 Comment By Robin On December 10, 2014 @ 7:58 pm

Jag håller alldeles med om att fascism och begreppet enfrågeparti inte går hand i hand. Däremot är kanske begreppet “single-explanation party” relevant. Kanske kan man sälja det till media, fast “enförklaringsparti” låter inte bra.

#6 Comment By Swedish Dissident On December 10, 2014 @ 8:41 pm

Bra inlägg. Klart och tydligt och utan varken överdrifter eller alltför många reservationer (så att ingenting därmed sägs), och med en samhällsvetenskalig relevans.

En annan fråga som man måste ställa sig är hur antiinvandringspartier och -rörelser – en annan konkurrerande definition – förhåller sig till individ- och gruppnivå, inte minst då i förhållande till de med utländsk bakgrund, men även på befolkningsnivå i sin helhet. Handlar det om att peka ut enskilda individer som problematiska (kriminella, bidragstagare, islamister, islamistsympatisörer) eller om gruppessentialism? Om det handlar om att dessa pekar på statistiska gruppmönster – hur förhålla sig? Etcetera.

#7 Comment By Hannes R On December 11, 2014 @ 10:47 am

Oavsett vad man kallar SD så bör man minnas att världen, även i modern tid, har sett långt fler auktoritära konservativa diktaturer än fascistiska diktaturer.

#8 Comment By Nyfiken gul On December 11, 2014 @ 11:50 am

För det första så är det, rent “metapolitiskt”, mycket smart av Rasmus att försöka ändra frågan till “Är Sverigedemokraterna en del av en nyfascistisk rörelse?”. På så sätt så kan man undvika frågan om SD, som parti idag, är fascistiskt, vilket det inte är*, utan istället använda sig av guilt by association-resonemang och hävda att SD tillhör samma “tendens” (eller liknande vagt begrepp) som Jobbik och Gyllene gryning.

* Här skulle det vara upplysande om du Rasmus hade vänligheten att svara på tre frågor:
1) Stefan Löven hävdade i Agenda ( [1]) att en av skillnaderna mellan nazism och fascism, enligt honom själv, var att fascismen respekterade demokratin. Vad anser du, som historiker, om det påståendet?

2) En gång för alla! Vad tycker du om Henrik Arnstad?
Håller du med om att han ljugit om sina meriter? Se t.ex. längst ned på sista sidan i PDF här: [2]
“utan redaktionens förskyllan” ska, i mitt tycke, förstås som en eufemism för att Arnstad har ljugit för redaktionen.

3) Heléne Lööw hävdar i artikeln du länkar:
“Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti, inte ett fascistiskt. Det är oseriöst att låtsas som att nationalism och fascism är synonymer. Det är olyckligt om betydelsen av begrepp som fascism och rasism devalveras.”
Håller du med henne i sak?

#9 Comment By Tofft On December 11, 2014 @ 4:59 pm

Frågan om SD och fascismen rör sig väl rätt nära en annan fråga också. Kan det möjligen vara så att en viss demokratisk tendens (som inte bara innefattar delar av SDs politik utan även andra partiers) pressar demokratin mot en gräns där den riskerar att avskaffa sig själv? Att beskylla SD för att vara ett fascistiskt parti är i det läget ganska taktiskt, eftersom det tar ett politiskt problem som skulle kunna vara en tendens i hela det parlamentariska systemet, och skjuter över skulden på ett enda parti.

#10 Comment By rasmus On December 12, 2014 @ 11:44 pm

Nyfiken gul: Jag ska svara kort på dina frågor:
1) Jag har inte sett inslaget med Löfvén, men hans förklaring av skillnaden mellan nazism och fascism verkar helt förvirrad.
2) Jag tycker väl inget särskilt om Henrik Arnstad och har inte satt mig in i dispyten om titlar. Numera tituleras han väl som journalist och det är i sin ordning. Det kan tilläggas att historiker i allmänhet inte har något mot historiskt inriktade journalister, tvärtom; Arnstad har på senare år också medverkat med debattartiklar i Historisk Tidskrift, vars senaste nummer också recenserade hans fascismbok. Recensionen framförde vissa invändningar mot hur hans argument, men var överlag positiv.
3) Jag håller nog med Lööw i sak; jag skulle själv inte kalla SD för ett fascistiskt parti. Däremot finns det starka fascistiska tendenser både inom och kring SD, vilket inte går att bortse från om man ska förstå vad vi har att göra med. I sak håller jag med Mats Deland.

Jag vill f.ö. invända mot ditt tal om en metapolitisk operation. Som historiker har jag använt fascismbegreppet en del, även i sammanhang som inte har det minsta med SD att göra (t.ex. i min avhandling som delvis berör italiensk rättshistoria under Mussolini). Jag har alltid varit tydlig med att fascismbegreppet inte syftar till guilt-by-association.

#11 Comment By Albert On December 13, 2014 @ 1:45 am

rasmus, ursäkta min okunnighet, men vad skulle du säga utmärker “riktig” fascism då? Jag har sett många olika definitioner. De flesta verkar kretsa kring någon slags pånyttfödelse av nationen. Någonting är korrupt och behöver störtas och en ny nation behöver resa sig ur askan. Men det låter för mig inte så olikt, typ varje revolution som man kan tänka sig.

#12 Comment By Albert On December 13, 2014 @ 1:51 am

Frågan är alltså ungefär; vad skiljer fascism från en “vanlig” revolution? Vad är utmärkande?

#13 Comment By Nyfiken gul On December 13, 2014 @ 3:15 pm

Tack för svar, Rasmus!

Rörande Arnstad så är Leo Kramárs ( [3] och [4]) och Torbjörn Tännsjös ( [5]) mer kritiska artiklar högst läsvärda.

Eftersom fascism-begreppet både är i ropet och omstritt, och att du skriver att du använt dig av det i din forskning (och sålunda är mer inläst än de flesta) så vore det extremt intressant om du kanske kunde skriva en bloggpost där du resonerar lite om begreppet, dess historiografi och dina egna slutsatser rörande dess tillämpning.

Tittar man här ( [6]) så tycks det som att många skribenter avfärdar den av Arnstad hyllade Roger Griffins fascism-definiton så som varande “borgerlig”.
Tittar man i den färska andra upplagan av Kevin Passmores “Fascism: A Very Short Introduction” ( [7]) så skriver han i förordet att han, till skillnad får hur han gjorde i första upplagan övergivit tanken på att kunna komma fram till en enhetlig definition av begreppet. Vidare så har Gregor, Payne, Paxton och Mann sina egna, var och en för sig något annorlunda, definitioner. För att nu hålla oss till engelskspråkig litteratur (Vilket tydligen Arnstad begränsat sig till! Att kalla sig expert på fascism och inte kunna varken tyska , italienska eller ens spanska, och inte kunna ta till sig den omfattande forskningen på de språken, är verkligen pinsamt!). Så enighet råder definitivt inte!

#14 Comment By Nilsson On December 14, 2014 @ 9:09 pm

Rätt lustigt hur antiintellektuella SD plötsligt hyllar hårklyverier och åberopar sig på forskares auktoritet!
Antisemitismen inom SD (se t.ex en viss intervju i dagens dn) kommer ur de nynazistiska rörelser partiet uppstått ur och fortfarande tillhör. Bilden kompliceras av att det kommit ett tillskott av högerextrema vars rasism främst riktar sig mot muslimer. Järnrör betraktas tydligen som en bagatell av de (naiva? vilseledda? cyniska?) forskare som lägger ner stor nit på att rentvå SD. Kanske kan de både italienska, tyska och spanska, men språkkunskaper eller stor beläsenhet är dessvärre varken någon garanti mot fascistsympatier eller blindhet.

#15 Comment By JN On December 14, 2014 @ 9:37 pm

Att ledargarnityret raglar omkring koksade på stan med någon slags absurda aliminumrör, och dessutom filmar eländet! och dessutom läcker filmen! har snarare bäring på om SD skall rubriceras som ett “pajasparti” än som fascister.

#16 Comment By Nilsson On December 14, 2014 @ 10:27 pm

Pajasfascister räcker inte för att definiera dem.

#17 Comment By Petter Ericson On December 16, 2014 @ 2:09 pm

Jag skulle gärna se någon spinna vidare på Toffts resonemang om demokratins inneboende tendenser. Onekligen tycks det ju som att demokrati är en del av en tendens till bättre levnadsvillkor och medbestämmande för arbetarklassen. Med detta kommer dels social mobilitet, dels bekvämlighet.

Kanske är det så att de bekväma gärna håller sin (tillräckliga) plats, och distraherar sig medelst kultur, mat, semestrar och allt annat som kapitalismen tillhandahåller i överflöd (och i former skräddarsydda för att vara attraktiva, kortlivade och ge omedelbar, men snabbt övergående tillfredställning). De som däremot inte nöjer sig, utan söker makt (över sig själva och/eller andra) har möjlighet att göra det genom att presentera ett likaledes tillfredsställande och lättillgängligt budskap för att samla stöd, medan mer komplexa, djupa och problematiserande resonemang antingen inte får plats, eller inte anses som “handlingskraftiga” eller “tydliga” nog för att vara “seriösa”.

I slutändan ett klimat där fascistoida idéer har lätt att få fäste, kanske?