Krisen, del 153: Om G20-planerna på global stimulans

En av rubrikerna i gårdagens radionyheter var att G20-mötet hade “enats om högre tillväxt”. Det lät onekligen enkelt!

Så här lyder den officiella krisdiagnosen för den globala ekonomin, saxad ur G20:s “Brisbane Action Plan“:

the overall pace of growth is unsatisfactory and the global economy remains far from achieving our main objective of strong, sustainable and balanced growth. Public and private debt levels remain high. Output gaps remain. Growth is uneven and remains below the pace required to generate much-needed jobs. The global economy is being held back by a shortfall in demand, while addressing supply constraints is key to lifting potential growth.
Growth has picked up in some advanced economies, notably the United States, the United Kingdom and Canada. However, the recovery is modest in Japan and in the euro area and inflation is well below target.
While growth in some key emerging market economies is robust and is becoming more sustainable, including in China and India, it is slowing in some other countries. Many low-income countries are performing well.
Monetary policy remains accommodative in advanced economies, providing important
support to the recovery. Countries are implementing fiscal strategies flexibly, taking into account near-term economic conditions.
The global economy remains vulnerable to shocks, financial fragility remains and existing risks are exacerbated by geopolitical tensions

Vad som skedde i praktiken, var väl att världens tjugo främsta finansministrar har bekräftade en samsyn om att det verken finns någon övre eller bortre gräns för de ekonomiska stimulansåtgärderna. Däremot antyddes gång på gång att stimulanserna måste vara “kvalitativa”, vilket nog måste tolkas som en tydlig signal om att nollränta och “kvantitativa lättnader” inte längre anses vara tillräckliga redskap.

Vad som nu skisserats av G20 är ett “Global Infrastructure Initiative” som under flera år ska stimulera investeringar i infrastruktur. Definitionen förefaller rätt snäv. Infrastruktur betyder “vägar, hamnar, energi och telekommunikationer“. Det gäller att ha en “structured approach” för att prioritera “quality investment”. Om bara stimulanserna kan pumpas in i infrastrukturprojekt, skapas “quality jobs”.

Inför dessa globala stimulansplaner finns det, såklart, varken skäl att frukta eller att hoppas. Frågan är väl i vilken mån det är fråga om en ändrad riktning i förhållande till det permanenta undantagstillstånd av ständig stimulans där vi befunnit oss sedan 2009. Om vi rör oss mot en annan typ av stimulans, måste vi fråga oss hur den kommer att påverka våra liv, våra städer och vår planet. Svaret är knappast så enkelt som “mer infrastruktur”.

2 kommentarer ↓

#1 COPYRIOT | Krisen, del 154: Statskollaps som allmän tendens i skuldbubblornas fotspår on 1 December 2014 at 1:37 pm

[…] Krisen, del 153: Om G20-planerna på global stimulans […]

#2 COPYRIOT | K201: Är vi på väg in i ännu en global recession? Vilka stimulanser återstår nu? on 23 June 2015 at 1:42 pm

[…] Krisen, del 153: Om G20-planerna på global stimulans […]

Kommentera