Nypublicerat: Nätskymning

I senaste numret av Brand medverkar jag med artikeln “Nätskymning“. Flitiga läsare av denna blogg har tidigare kunnat läsa ett utdrag men nu finns alltså artikeln uppe i sin helhet.

Frågan som ställs är varför den nätpolitiska motståndsrörelse, som var på väg att formera sig kring år 2010, redan har runnit ut i svaret. Svaret är att idén om “nätfrihet” eller “ett fritt och öppet internet” rymmer en inneboende motsägelse.
I grunden handlar det om en inneboende motsättning i den liberala ideologin, med dess karakteristiska polaritet mellan offentlighet (rätten till yttrandefrihet) och privatsfär (rätten till integritet). Under några år tycktes dessa två rättigheter på ett självklart sätt gå att förena, men på 2010-talet har allianserna spruckit (vilket blir allra tydligast i Piratpartiet).

Sprickan i nätfrihetsideologin har sedan flera år utnyttjats i geopolitiskt. Å ena sidan tar USA aktiv ställning mot nätcensur i diktaturer, men samtidigt hävdar sin rätt till global övervakning. Å andra sidan spelar Ryssland på indignationen mot övervakning men hävdar rätten att kontrollera sitt nationella nät.
Turkiet går å tredje sidan i Kinas fotspår i sin kamp mot “kränkningar” på nätet, medan EU å fjärde sidan stiftar en besynnerlig lag om “rätten att bli glömd”. Alla dessa makter har plockat olika russin ur nätfrihetens kaka.
På en mer grundläggande nivå vidgas sprickan på ett rent materiellt plan, i det att “datasäkerhet” tenderar mot att bli ett tomt ideal:

i vår mjuk- och hårdvara finns så många säkerhetsluckor att vi alla måste räkna med att någon stat eller maffia har möjlighet att övervaka allt vi gör. När alla dessa krafter sliter nätet i stycken, hjälper det föga att åkalla den diffusa idén om “nätfrihet”.

När jag läser min egen artikel, känner jag mig ovanligt nöjd över hur jag lyckades koka ner ett snårigt ämne till ett kort format. Faktiskt har den redan hunnit bli kurslitteratur på journalisthögskolan (JMK).

11 kommentarer ↓

#1 Christopher Kullenberg on 16 November 2014 at 6:43 pm

Kanske låter detta lite för “religiöst”.

Kanske borde vi fundera på att tänka “nätbefrielse” istället för “nätfrihet”. Befrielse är en process som äger rum i ett redan ockuperat och bedrövligt helvete, ungefär så som internet ser ut idag. Nätbefrielsetaktiken går ut på att befria zoner, tränga undan giganterna, stegvisa manövrar för att kringgå, även om bara för en kort stund. Skapandet av geysrar i en förstelnad nätvärld. Nätkarate om natten.

Sättet som “nätfrihet” hela tiden lutar sig mot “rättigheter som geopolitik” är en fullkomlig återvändsgränd. “Nätfrihet” är ett kolonialt projekt som går ut på att lägga de “icke-demokratiska” staterna under sig. Nätfrihet utgår från att det redan finns en fixerad idé om frihet som vi bara behöver “implementera”.

“Nätbefrielsen” utgår från att allt redan har rasat: FRA, NSA, Google, Spotify och din MacBook som skickar positionen till Apple. Det finns ingen plats för att tala om friheter när friheterna definierats av de som gillrade fällan som sedan tog friheterna ifrån dig med ett knapptryck.

Låt oss återvända till vad som är; NETverk och TECnologier – Internet. Låt inte någon politiker lura er att internet gör dig eller de “andra” fria. Låt inte Spotify lura dig att internet är en “upplevelse”. Låt inte Google lura dig att de gör dig en “tjänst”. För att befria nätet måste du först befria dig själv.

#2 kjell on 16 November 2014 at 7:13 pm

“frihet är att avstå”

#3 kjell on 17 November 2014 at 12:27 pm

Rasmus, saknar du twitter?

#4 rasmus on 17 November 2014 at 12:32 pm

kjell: Nej, inte att ta aktiv del i samtalen där. Däremot använder jag det i viss mån för att söka efter nyheter/länkar. Då stöter jag stundtals på vissa användare som det säkert vore intressant att följa kontinuerligt, men jag känner ändå inte att jag har tid.

#5 Digitalpolitiker on 17 November 2014 at 3:40 pm

Nätbefrielse är ett bra ord! Spionorganisationerna har flyttat fram sina positioner.

Det är inte orimligt att anta att internet alltid har varit ockuperat av NSA, FBI etc. Nätet som plats har potential, därför behöver det befrias.

#6 kjell on 17 November 2014 at 4:43 pm

Nätbefrielse vs Nätfrälsning
“Nätet” har gått från “inkunabel”(bloggen) till massproduktion via facebook twitter osv. Christopher brukar skriva om “tunnlarna” låt oss återgå dit. Nätbefrielse är nog en återvändsgränd med “liberala” förtecken.

#7 Tofft on 17 November 2014 at 8:39 pm

Jag blir lite nyfiken på vad du menar med att sprickan mellan privata och offentliga rättigheter syns tydligast i just Piratpartiet.

Så vitt jag kan se så är väl ett av problemen att den privata sfären aldrig har haft särskilt mycket med rättigheter att göra. Själva tanken om integritet som rättighet är till största delen en ideologisk chimär, inte en del av det politiska systemet, och det har väl blivit väldigt tydligt i och med den tilltagande övervakningen. Den gamla feministiska devisen att det personliga är politiskt måste förstås som en kritik av en tystande lögn snarare än av ett politiskt system om den ska få sin fulla kraft. (Och på internet är det ganska tydligt att allt är en del av den offentliga/politiska sfären, hur privat och personligt det än är.)

I och med att integritet är en lögn blir det ohållbart att eftersträva nätfriheten som ett tillstånd. Kanske kan själva processen – befrielsen som Christopher skrev – vara nåt att hålla tag i. Men än så länge verkar det handla om att famla runt i ett skadskjutet liberalt (totalitärdemokratiskt) system, snarare än om att etablera andra sätt att leva på. Både på och utanför internet. Fast det är väl där artikeln placerar oss också, lite tvekande och i bästa fall hoppfulla?

När jag läser texten känns det lite som att internet har blivit mer som resten av världen, bara mer intensivt i vissa avseenden. Att den rosiga illusionen om en alldeles speciell plats inte går att upprätthålla så lätt. Är jag ute och cyklar om jag blir lite fundersam över fraser som “ett annat internet” som om internet var en värld och ”världen” en annan? Handlar det inte i så fall om många olika världar och nätverk som spänner både inom och utanför nätet?

#8 rasmus on 17 November 2014 at 9:56 pm

Tofft: Tack för de reflexionerna! Jag tror verkligen inte att “ett annat internet” kan skapas utan att världen i övrigt förändras. Frasen fastnade hos mig framför allt som en lekfull anspelning på den gamla millenieskiftesparollen “en annan värld är möjlig”.

Att peka ut just Piratpartiet kanske var onödigt. Jag nämner dem inte ens i artikeln, men gjorde det här. Tror ändå att nämna “klyfta” kan lämna en viktig förklaring till varför både svenska Piratpartiet och tyska Piratenpartei misslyckats så kapitalt med att infria enorma förhoppningar.

#9 kjell on 18 November 2014 at 11:58 am

” infria enorma förhoppningar”
..men i det “här fallet” är det etablissemanget som agerat subversivt dvs omvänt mot hur det brukar se ut historiskt. Det är det “privata” etablissemanget som först har krossat förhoppningarna inte staten, staten har kommit efter och “befriat” nätet med “lagar”.

#10 Tofft on 21 November 2014 at 7:59 pm

Hoppsan, jag snappade inte upp anspelningen på “en annan värld är möjlig.”

Vad gäller Piratpartiet har jag själv känt att de har tagit en politisk position där deras potential hänger mycket på hur bra de klarar av den ganska svåra uppgiften att verkligen leverera ett nytt politiskt perspektiv (istället för att bara upprepa gamla modeller). Men jag tror inte att jag har tänkt på det i termer av privat och offentligt på ett så tydlig sätt. Så när du formulerade det så, började plötsligt piratpartiet falla på plats i mitt huvud. Och då blev jag nyfiken på om det fanns några mer konkreta exempel på problem eller incidenter. Men ju mer jag tänker på det desto mer kan jag se problemet.

#11 Autonomi och piratideologin – TANKETOURETTES on 25 April 2017 at 11:41 pm

[…] “Kanske borde vi fundera på att tänka “nätbefrielse” istället för “nätfrihet”. B… […]

Kommentera