På tal om Luxemburg Leaks, skatteplaneringsimperiet och Spotify

Luxemburg Leaks” är namnet på en global journalistisk satsning. Bakom det hela står Center for Public Integrity, som driver ett nätverk av grävande journalister. Dessa har kommit över en stor mängd läckta dokument från revisionsföretaget PwC (PricewaterhouseCoopers) som visar att hundratals företagskoncerner har lyckats förhandla fram hemliga skatteavtal med Luxemburg.

Många gånger ingår Luxemburgbolag i flera led och ytterligare holdingbolag i andra länder och skatteparadis. I många fall har man fått ner skatten från de officiella 29 procenten till nära noll. En och samma tjänsteman på skattemyndigheten har godkänt många av uppläggen med vändande post. /…/
– Vi kan se mönstret av det vi tidigare kallade räntesnurror. Man gör avdrag för ränta i ett svenskt bolag, det vill säga sänker skatten i Sverige, och skickar räntorna till Luxemburg där de inte beskattas, säger Tomas Algotsson på Skatteverket. /…/
I Sverige har lagen mot räntesnurror skärpts i två omgångar, 2009 och 2013, och många bolag har slutat med just den typen av upplägg.

Svenska bolag uppges ligga i toppen bland de skattesmitande företagen. En databas med läckta dokument finns uppe för beskådan, men vissa företag är ännu inte avslöjade – precis som gamla Wikileaks jobbar även Luxemburg Leaks med att portionera ut nyheter över tid för att upprätthålla en journalistisk dramaturgi.

Bland de svenska företag som hittills har avslöjats som inblandade finns Ikea, Tele 2 och SEB. Därtill kommer mäktiga riskkapitalbolag som Nordic Capital (mer om dessa nedan) och EQT (som bland annat äger Sveriges största skolkoncern, Academedia). Det bör noteras att det även finns dokument om andra svenska företag som väntar på att avslöjas. Dessa ska släppas senare i dag samt den 8, 15 och 26 november.

Några av de internationella företag i IT- och mediebranschen som fått särskilda skatteuppgörelser med myndigheterna Luxemburg: Apple, Amazon, Verizon, Vodafone, Guardian Media Group…

Läckan är givetvis långt från fullständig. Såvitt jag förstår gäller de bara de företag som arbetar tillsammans med PwC, som bara är en av de fyra giganterna inom skattesmitarexpertis, The Big Four.

Inom EU har /…/ “Big Four” tillsammans en uppskattad marknadsandel på 90 % av revision av de företag som är noterade på börs. Koncentrationen av marknaden till fyra stora aktörer har framhållits som en risk för samhället av EU-kommissionen. Revisionsverksamheten bedöms vara av stor samhällsnytta och var och en av de fyra stora har på grund av sin storlek pekats ut som allt för systemviktiga.

Google finns (ännu) inte bland de avslöjade företagen, men de jobbar tillsammans med åtminstone tre av de fyra stora: PwC, EY och Deloitte. Exemplet är intressant, med tanke på gårdagens kommentar från Andreas E:

Google vill se till att ha gott om utgifter utspridda över världen, och vinsterna samlade till några få skattemässigt fördelaktiga kanaler.
Betänk att Google betalade drygt två procent skatt, globalt, förra året. Detta är möjligt genom att de låtsas göra väldigt blygsamma resultat i Sverige, trots att de säljer annonser för två miljarder spänn om året – de fakturerar från Bermuda via Irland.

Spotify är också intressant i sammanhanget, eftersom koncernens moderbolag Spotify Technology SA är registrerat just i Luxemburg. I augusti 2014 gjorde Spotify en topprekrytering från PwC i form av Christine Rankin som fått titeln “Head of Corporate Control” och även har tagit plats i styrelsen för Spotify Europe AB. Bolagsstrukturen synes vara helt utmärkt för att trolla bort intäkter från beskattning.

Nu finns det alltså (ännu) inga läckta dokument som visar hur Spotify slussar runt miljonerna i Luxemburg. Men med anledning av debatt som verkar väckas av Luxemburg Leaks, är det intressant att notera hur man tidigare talat om saken i Sverige.

Det är välkänt att Spotifys medgrundare Martin Lorentzon är en hejare på skatteplanering. Hans andel i Spotify ägs av ett brevlådeföretag på Cypern (Rosello) som i sin tur ägs av ett företag i Luxemburg (Amaltea), som i sin tur ägs av Martin Lorentzon. “Ägarstrukturen i Lorentzons företag går fram och tillbaka mellan Cypern och Luxemburg.”
Två detaljer sticker ut ur denna härva:
1. Amalthea delar adress i Luxemburg med Spotify Technology SA.
2. Postboxen på Cypern (Rosella) tas om hand av Nordic Finance.
Nordic Finance marknadsför inte bara Cypern som “en attraktiv plats för internationell skatteplanering”. De har även en särskild skatteuppgörelse med regeringen i Luxemburg, enligt dokumenten i Luxemburg Leaks. För att få lägre skatt? “Nja, poängen är att det blir ingen skatt alls oftast.

Förra året valdes Martin Lorentzon in i styrelsen för Telia Sonera, på föreslag från en valberedning som kontrolleras av Finansdepartementet. Någon påtalade detta att han verkligen gör allt för att undvika att betala skatt i Sverige. Visst kände departementet till detta, men man gav följande förklaring:

– Min uppdragsgivare (Regeringen) tycker att man ska bidra till det svenska samhället genom att betala sin skatt här, och jag har ingen annan åsikt. Men Martin är lite unik i Sverige med det han har åstadkommit som entreprenör genom att bygga två framgångsrika företag inom den nya teknologin. Han är svår att slå. Jag tycker att vi ska vara stolta över honom i Sverige

Uttalandet är intressant, eftersom det antyder att “företag inom den nya teknologin” befinner sig i ett alternativt moraliskt universum. (Åtminstone efter att de har “lyckats”.) Vissa entreprenörer gör sig förtjänta av nationens stolthet, som ska läggas i den motsatta vågskålen i frågor om bristande skattemoral. I det här fallet verkar den nationella stoltheten delvis motiveras av att Spotify betraktas som den gudasända “lösningen” på utdragen konflikt kring fildelning, som hunnit bli både tjatig och politiskt obekväm.

Även om vi inte längre adlar folk i Sverige, så liknar ändå detta en finansiell adling som har förärats Martin Lorentzon.

Capitalism only triumphs when it becomes identified with the state, when it is the state.

Fernand Braudel

Det verkar som att Luxemburg Leaks kan bli en spännande följetång i novembermörket.

9 kommentarer ↓

#1 S on 6 November 2014 at 12:39 pm

Kan man ta seriöst på olika europeiska staters uttalade vilja att täppa till de här kryphålen? Om möjligheten att skattesmita försvann så skulle det i praktiken innebära en skattehöjning för de berörda bolagen, är det verkligen någonting man vill åstadkomma?

#2 rasmus on 6 November 2014 at 12:54 pm

Klart att man inte vill. Fast vem är “man”? Politikerna i allmänhet vill säkert förändra situationen, men i den globala konkurrensen vill ingen vara först, alltså agerar de inte. Jag skulle säga att “man” är vad Marx kallade det “automatiska subjektet”, alltså kapitalet.

Vad gäller skattehöjning och skatteminskning, så är väl detta i första hand en fråga om att skatterna i praktiken differentieras så att internationella koncerner ofta får sin skatt sänkt till noll, medan “vanliga” företag betalar “vanlig” skatt. En fruktansvärt kraftfull stordriftsfördel, alltså ett incitament för monopolisering.

#3 Jesper Nilsson on 6 November 2014 at 12:54 pm

Meta-humor att Braudel som citeras för att poängtera det retoriska greppet om adling själv adlades sent i livet.

#4 X on 6 November 2014 at 9:49 pm

S: utöver vad rasmus svarade så ger skattefuskarmetoden generellt företag incitament att sätta mer personal och tid på att bli effektiva på att skattefuska och mindre på att göra bättre produkter.

Det är värt att tipsa om Shaxons bok Treasure Islands, http://treasureislands.org/ för gedigen bakgrund till problemet globalt. Luxemburg är litet i jämfört med det brittiska skattefuskarimperiet med kärna i City of London, http://www.theguardian.com/business/2013/mar/11/taxavoidance-occupy-london

#5 S on 6 November 2014 at 10:55 pm

Ja, det här fusket brukar ju användas som argument för att sänka bolagsskatten. Ungefär samma logik som när “svarta jobb blev vita” genom rut-avdraget.

#6 Karl A on 9 November 2014 at 10:51 am

Fascinerande resonemang av valberedningen. Man kan ju se Spotifys framgång och att Lorentzon är “svår att slå” som åtminstone delvis resultat av sättet han (inte) betalar skatt på. Vilket valberedningen alltså tar avstånd från. Samtidigt som de tycker vi ska vara stolta över honom …

#7 COPYRIOT | Mer om räntesnurror, postboxföretag och substansteori on 13 November 2014 at 11:23 am

[…] På tal om Luxemburg Leaks, skatteplaneringsimperiet och Spotify […]

#8 COPYRIOT | Vad börsnoteringen gör med Twitter – och kommer att göra med Spotify on 13 November 2014 at 12:26 pm

[…] På tal om Luxemburg Leaks, skatteplaneringsimperiet och Spotify […]

#9 COPYRIOT | Den vite riddaren tar ingen skit on 14 November 2014 at 2:07 pm

[…] På tal om Luxemburg Leaks, skatteplaneringsimperiet och Spotify […]

Kommentera