Just nu pågår en debatt där orden “judehat” och “antisemitism” används som synonymer. Därmed antyds att antisemitismen skulle vara en form av rasism; ett generellt hat riktat mot judar. Jag vill helt kort förklara varför jag ser ett problem i en sådan definition.
Visserligen förstår jag dem som väljer att tala om “judehat” eftersom detta ord lämnar mindre utrymme för missförstånd. Ordet “antisemitism” har inte bara en lätt akademisk klang, utan brukar också locka fram idioter som tolkar varje ordled bokstavligt, som om det handlade om en antipati mot “semiter”. Med samma logik är “apelsin” ingen citrusfrukt, utan en beteckning på äpplen som importerats från Kina.
Antisemitism är en beteckning på en ideologi, som är rakt igenom präglad av den moderna världen. Den är alltså inte “uråldrig”, som ofta hävdas, men har vuxit fram ur tidigare former av kristen antijudaism. Dess ursprung är europeiskt.
Vi kan rentav begripa antisemitismen som “ett förfelat uttryck för viljan att kasta av sig vantrivseln under kapitalismen”. Så skriver redaktionen för Kris och kritik i inledningen till sitt senaste nummer, där de har översatt en viktig text av Moishe Postone. Ett utdrag ur nämnda text:
Modern antisemitism /…/ är en ideologi, en tankeform, som uppstod i Europa under det sena 1800-talet. Dess framväxt förutsatte tidigare former av antisemitism, som under århundraden hade varit en integrerad del av den kristna västerländska civilisationen. Vad som är gemensamt för alla former av antisemitism är den grad av makt som tillskrivs judarna: makten att döda Gud, att utlösa pestepidemier, och mer nyligen, att införa kapitalism och socialism. /…/
Det är inte bara graden, men också karaktären hos den makt som tilskrivits judarna som utmärker antisemitism från andra former av rasism. Troligtvis tillskriver alla former av rasism en potentiell makt till den Andre. Denna makt är emellertid oftast konkret, materiell, eller sexuell. Det är den potentilla makten hos den förtryckta (som underkuvad), hos “Untermenschen”. Den makt som tillskrivs judarna är mycket större, och uppfattas som aktuell snarare än potentiell. /…/ Vad som karakteriserar den makt som tillskrivs judarna i den moderna antisemitismen är att den är mystiskt ogripbar, abstrakt och universell. Den anses vara en makt som inte manifesterar sig direkt, utan som måste finna ett annat sätt att uttrycka sig. /…/ Judarna representerar en oändligt mäktig, ogripbar, internationell konspiration.
Antisemitismens kärna består alltså inte i ett hat mot de konkret existerande judarna, utan i fantasierna om en judisk konspiration. Här finns också ett levande arv från kristen teologi, som handlar om att judarna har en unik uppgift i världshistorien, där de måste välja sida mellan gott och ont. Den goda juden är i kristen tradition någon som accepterar Kristus som sin frälsare, vilket har gott om motsvarigheter i modern antisemitism.
Vår tids antisemiter älskar att framhäva en minimal sekt av ultraortodoxa judar som kallar sig Neturei Karta (numera använder de även namnet “True Torah Jews”). Sekten har ett hundratal aktivister runt om på jorden som utmärker sig för att ordna stöddemonstrationer för antisemiter och fascister (exempelvis för regimen i Iran och för Jobbik i Ungern). De är helt enkelt antisemiter.
Att det finns judiska antisemiter är inte så märkligt, om man inser att antisemitismen är någonting annat än rasism. Däremot tar sig antisemitismen ofta rasistiska uttryck i form av judehat, men fungerar även som stödideologi för andra former av rasism. Även i den antimuslimska rasismen förekommer det antisemitiska underströmmar, vilket blir tydligt i fallet Anders Behring Breivik.
Slutligen måste det åter understrykas, att det intressanta inte är huruvida en enskild person “är” antisemit eller inte. Antisemitismen är ryktet om judarna och ryktet verkar genom att spridas. Att sprida rykten om de “goda” judarna kan i vissa fall innebära en delaktighet i en antisemitisk ideologiproduktion, även om det inte alltid är ett uttryck för judehat.
Kort sagt: judehat är ett uttryck för antisemitism, men antisemitismen kan även ta sig andra uttryck.
41 kommentarer ↓
m96: Du påstår samtidigt att “judarna” äger finansindustrin och att den “vanlige” juden inte gör det.
Är det inte vettigare att prata om “de som äger finansindustrin” som samlande begrepp snarare än “judarna” i så fall?
Jag tänker verkligen inte ofta på Israel, judendom, Palestina eller Islam. Utom förstås när jag får det upptryckt i ansiktet som något som är livsviktigt att ta ställning till. Då tänker jag ofta att som transhumanist och smyg-kopimist är jag helt befriad från religiöst hat och förföljelse. Döda Röda Älgens Kult har postat sin älgskalle-beprydda annons i lokalbladet för “medlemsmöte under fullmånen” och det har på sin höjd fått mycket konservativa pensionärer att rycka på ögonbrynet. Kanske hyser jag viss avundsjuka på vad sandlådereligionerna lyckas åstadkomma, men inser att jag är bättre än att börja skjuta vilt omkring mig för att folk inte delar mina fantasier om efterlivet.
Kristofer: Det känns ganska lönlöst att försöka reducera Israel/Palestina till en “religiös” konflikt. Vidare känns det relativt off-topic i kommentarsfältet till specifikt det här inlägget, som diskuterar antisemitism, judehat, skillnaden däremellan, och vad som är speciellt för antisemitism i relation till andra former av rasism.
För att åka ombord på rsms tåg så är det ju onekligen värt att notera hur hatet riktas mot en tänkt “överhet” snarare än de “underlägsna”. Eller, snarare så handlar det ju om att en viss folkgrupp har skaffat sig en “oförtjänt” dominerande roll (eller att det finns en idé i folkmedvetandet/ryktet som handlar om detta). Kanske kan det vara så att det är ett på så vis intensifierat hat som krävs för att dra igång en såpass ordentlig utrotningskampanj, snarare än spridda pogromer, eller en mer kringgående strategi (svältkampanjer á la Brittiska imperiet i indien och irland etc.). Jag tänker specifikt på Rwanda och folkmordet där, där (delar av) en minoritet fått privilegier och makt, och revolten tog sig enormt brutala uttryck. Utrotningen av adeln i Ryssland och annorstädes kan även den nämnas i sammanhanget.
Trollminerat kommentarsfält!
Iallafall. Under sommaren tillbringade jag några dagar i de jerusealemitiska kvarteren som huserar Neturei Karta. Sida vid sida med bosättarzionister lever denna lilla grupp som kallar sig “antizionister”, men, som du korrekt påpekar, egentligen är antisemiter. Denna minimala lobbygrupp får oproportionerligt stort genomslag när de går framför kameror med sina protester.
Men, jag tycker att de är intressanta för att deras existens gör att man måste skärpa antisemitismbegreppet. Citatet av Postone tycket jag är konsekvent mitt i prick när det gäller att definiera modern antisemitism. Neturei Karta är med nödvändighet en modern form av antisemtism på samma sätt som det vi (slarvigt) kallar “ortodox judendom” är ett exklusivt modernt fenomen. Detta eftersom båda föriutsätter moderniten för att kunna skapa dess motsats (tillbakagången till “det ursprungliga”). Den moderna antisemitismen blir en möjlig väg för Neturei Karta på grund av en “hermeneutisk modernitet”, tanken om att “fel tolkning” av 613 mitzvot är absolut, och att det är de världsliga moderna människorna som med sin pragmatism och sitt förnuft kommer att få allt att flyta iväg.
Min poäng är att Neturei Karta OCH de mest hårdnackade bosättarna på västbanken OCH de “konventionella” europeiska antisemiterna har gemensamt ett konspirationsperspektiv om att det existerar en falsk “modernitet”, ett program som leder i en riktning som inte var historiskt menad. Eller, den behöver inte ens existera. Det räcker med ryktet om den.
Är då t.ex. den växande antipatin riktad mot judar, av främst muslimer, i Malmö att betecknas som judehat eller antisemitism? Du verkar anse att antisemitism är europeisk. Sålunda borde det ses som judehat, eller?
Lubbe: Att antisemitismen har sitt idéhistoriska ursprung i Europa, betyder självfallet inte att den enbart återfinns bland personer med europeiskt ursprung.
Hur antisemitismen spred sig från Europa till bl.a. Mellanöstern är väl dokumenterat. En viktig bit i detta är förvisso kontakterna mellan NSDAP och det tidiga Muslimska brödraskapet (som senare utvecklat sig till bl.a. Hamas).
Om du hade läst bloggposten ovan hade du också kunnat se att frågan “judehat eller antisemitism” är felställd. Attackerna mot judar i Malmö är ett solklart exempel på judehat – och detta judehat är ett uttryck för antisemitism.
Slutligen finns det veterligen inga belägg för att det är “främst muslimer” som står bakom dessa attacker. Det finns däremot indikationer på att antisemitismen i Malmö är särskilt framträdande bland personer med ursprung i Mellanöstern. Huruvida dessa är muslimer eller ej, det är en annan fråga.
Man kan antagligen koppla ihop det ökande judehatet i Malmö med den ökade invandringen från mellanöstern (Likaväl som många slentrianmässigt kallar Sverige för ett “kristet” land, så omnämnde jag dessa som muslimer. Jag har dock svårt att tro att majoriteten är annat än just det. Eller menar du att judehatet blomstrar bland zoroastriker o.dy.?).
En fråga som jag finner mycket intressant är hur kopplingen mellan gamla nazister och olika “muslimska”/islamistiska grupper uppmärksammats alltmer efter 9/11. Har du någon reflektion kring det?
Judehat är alltså en underkategori av antisemitism?
Petter Ericson: Jag tycker du har både rätt och fel. Rätt i att mitt inlägg främst var en reaktion på ämnesvalet som jag tycker är ännu en manifestation av ett datavirus lika elakt som basilisken och som inte har något annat mål med sin existens än att besudla all annan kod. Smesh-spelen är för övrigt det som driver mig bort från den här bloggen från gång till annan.
Fel har du också, men vem vill läsa om det egentligen.
Tja… jag utgår ifrån att du menar att kritik mot Israel per se inte är antisemitism/judehat. Jag skulle vilja fråga vad du menar med “judiska antisemiter”.
Judar som var emot sionismen från första början, var de antisemiter?
Om man ser det så, förlorar begreppen sin innebörd.
Antisemitismen blossar upp idag i gränslandet mellan konspirationsteorier och något som närmar sig fakta – “rika amerikanska judar” som investerar i sionismen, de existerar ju. Och att det betraktas som kolonialism är inte så märkligt. Palestinier har drivits bort från sina hem.
Judehat är att kollektivt skuldbelägga en grupp p.g.a ursprung eller religion. Att kasta sten på en rabbin, t.ex.
Judehat är betydligt värre än antisemitism. Antisemitism kan tänkas vara att vara emot en ism, ett system, ett kontaktnät, en sionistisk frimurarorden, en etnisk expansionslusta. Judehat är att angripa en person p.g.a ursprung, och alltså rasistiskt i egentlig bemärkelse.
Den äldsta formen av antijudaism stod förmodligen romarna för, då de ogillade judarnas tanke på EN gud. Det var ett hot mot den romerska religiösa föreställningsvärlden, som inbegrep många gudar. Sen kom den kristna medeltida antijudaismen, och därefter den mer konspirationsteoretiska 1800-tals antisemitismen. Grovt förenklat. Dagens antijudaism är starkt präglad av staten Israels tillblivelse, men även av äldre traditioner, som du skriver i inlägget. Samt kopplingar till USA, kapitalismen, bankerna, zionismen, kultursfären, film/mediaindustrin etc etc. Tror nästan att man kan tala om ett helt nytt kapitel av antijudaism, med en hel del nya ingredienser, som inte fanns under tidigare epoker. Också intressant att många fortfarande går på detta. Man skulle lika gärna kunna tala om den germansk/anglosaxiska-konspirationen, ty de “äger” ju de flesta regeringar, banker, tillgångar, industrier etc etc…
Bara för att vara tydliga: i den citerade definitionen kopplas antisemitism som ideologi mycket tydligt till judarna. Det är en typ av konspiratoriskt tänkande kring judars makt. Håller du Rasmus fast vid detta i din användning, eller vill du använda “antisemitism” om en ideologi av detta slag (dolda makter o.s.v.) även när detta tänkande inte centrerar kring judar? Jag tänker till exempel på din kommentar om Breivik, anser du det vara klarlagt att han hade idéer om judarnas särställning o.s.v.?
Inlägget väcker den intressanta frågan ifall det finns antisemitism som *inte* “hatar judar” även om dessa varianter talar om judarna – det skulle t ex kunna tänkas handla om grupper, bildflöden och diskurser där judarna som grupp fetischiseras eller är föremål för beundran, men inte för direkt hat.
Magnus: Ja, det gör det. Det finns en antisemitism som är en form av orientalism. Dvs. ett exotiserande av “judarna” som ursprungliga g-ds folk, och som tillskrivande av kollektiva egenskaper hos “dem”. Förekommer inom både kristendom och islam, men även bland europeisk och amerikansk sekulär majoritetskultur.
Jag är fortfarande väldigt nyfiken på om du, Rasmus, har någon tanke om det ökande uppmärksammande av kopplingen mellan gamla nazister och olika “islamistiska” rörelser, och hur detta möjligen sammanfaller med opinionsbildning post-9/11.
Tycker också att du är märkligt frånvarande med kommentarer på inläggen. Rädd för att “trampa fel” mellan vänsterns Palestina-vurm och SKMA (plus EXPO:s) klappjakt på “antisemiter” (eller om det nu ska vara judehatare?).
Mitt sparsamma kommenterande beror framför allt på att jag oftast inte har tid att följa med i kommentarsfältet. Ni som känner den här bloggen vet att jag däremot rätt ofta följer upp kommentarer genom att skriva nya inlägg, även om det kan ta dagar, veckor eller rentav månader.
Interessant och klargörande! “Ryktet om judarna” stöter man på skrämmande ofta, även bland bildade människor. Solklart antisemistisk, men inte alltid i form av judehat. Aldrig reflekterat över den skiljelinjen tidigare.
Kommentera