I dagens Expressen skriver jag om haveriet på Kulturtavlorna, alltså det tusental reklamskyltar som Stockholms stad tillhandahåller åt kulturinstitutionerna. Nu har plötsligt ett bensinbolag givits tillträde till denna attraktiva reklamplats. Allt de behövde göra var att sätta upp några små tavlor med konstnärlig utsmyckning på sina bensinstationer – alltså ett kulturinslag fullt jämförbart med hissmusiken på ett hotell.
Att det kunde gå så snett beror på att Stockholms stad har lagt ut Kulturtavlorna på entreprenad. Inte bara de praktiska delarna, utan även det kulturpolitiska beslutet om vem som ska få annonsera har överlåtits till ett reklamskyltsföretag. Jag tror att det finns vissa kulturpolitiska lärdomar att dra av detta och jag hoppas att ansvariga politiker vill förklara hur de egentligen tänkte i upphandlingen.
32 kommentarer ↓
Kulturstöd för hissmusik – be careful what you wish for.
Men mycket av offentligt finansierad konst är uppfostrande mer än tankeväckande och estetisk. Hela Stockholms tunnelbana är full med “konst” som vill manipulera, till exempel Östermalmstorg upprepar ordet “fred” så många gånger att det får mig att tänka på hjärntvätt genom utmattning. Och i Tensta får man sig hela deklarationen om mänskliga rättigheter till livs, så att jag många gånger undrat vad det är för profilerings- och “rasifierings”-överväganden som gjort att just Tenstabor setts som särskilt i behov av uppfostran i det avseendet.
Ääh, deklarationen om mänskliga rättigheter är förstås på Universitetet. I Tensta finns ju förmaningarna till “systerskap” på 18 språk. Men faktum kvarstår att just Tenstabor ansågs behöva “civiliseras”, och då i synnerhet med avseende på deras (rasifierat?) förmodade bristande “systerskap”.
Samt solidaritet. Varför särskilt Tenstabor uppfattades ha brister i det avseendet och behövde “programmeras om” framgår inte.
[…] ← Bensinreklam på kulturtavlor […]
@viktualiebrodern: Styrs verkligen t.ex. tunnelbanekonsten på det viset? Med tanke på det stora antalet stationer som INTE har såna budskap undrar jag om inte det är, som det brukar påstås, upp till konstnärerna själva? Konsten är ju allt från Nintendo på Thorildsplan till ett par trämöbler på Skogskyrkogården och säkert ännu spretigare som jag inte känner till (har min fasta rutt ;)).
Själv ser jag fram mot musiken i tunnelbanan från tonsättaren som porträtterades på SVT för ett tag sen ;)
Jag är inte insatt i den här processen men om det som Rasmus skriver, att “det kulturpolitiska beslutet om vem som ska få annonsera har överlåtits till ett reklamskyltsföretag” så låter det tveksamt även rent juridiskt.
Praxis inom svensk förvaltning är att myndighetsutövning inte får överlåtas till entreprenörer, dvs beslutet om vem som ska annonsera borde i det här fallet inte kunna överlåtas till ett privat företag.
Kommentera