För ganska exakt tio år sedan startade jag en blogg under namnet Copyriot. Där började jag skriva om och länka till saker jag för tillfället var nyfiken på.
Egentligen hade jag tänkt ta ett annat namn, men det var upptaget, därav “Copyriot”. Till allra första början ville jag inte kalla detta för en blogg, men Copyriot var såklart en blogg och har så förblivit.
Stundtals blir jag rädd att folk ska uppfatta saken annorlunda. Att de ska läsa Copyriot som om det vore en nättidning, en kommuniké eller någonting med akademiska anspråk. Min osäkerhet har att göra med hur internet har förändrats under dessa tio år. Samtidigt som bloggformatet har gått från att vara en nisch till att bli ett standardformat för den breda sajtmassan, har tanken på en stor “bloggosfär” både hunnit blomstra och dö. Därför vill jag understryka: Copyriot är fortfarande bara en jävla blogg. Eller som det numera står att läsa i högerspalten: “en plats för ofärdiga tankar”.
Det som läggs upp här är inga artiklar utan anteckningar av ett mycket mer preliminärt slag. Framför allt vill jag understryka att den här bloggen inte representerar någonting – varken någon individ eller något kollektiv. Copyriot är bara ett av flera ställen som jag använder för att anteckna saker. Samtidigt är det ett rätt unikt ställe eftersom det ganska ofta händer att en massa andra tillfogar sina egna anteckningar.
Även om könsbalansen är helt grotesk i kommentarsfältet, fortsätter jag att blogga på obestämd tid, av oklara skäl, med varierande intensitet. Och med allt färre läsare, verkar det som (även om jag lagt av med besöksstatistik).
Att jag i början av året vände ryggen till Twitter har säkerligen lett till minskad exponering. Det känns bara bra. Vad som känns mindre bra är när ingen kommenterar på inlägg här. Jag får erkänna att icke-respons kan få mig att tvivla på om jag ska fortsätta blogga. Men andra gånger rasslar det till i kommentarsfältet och jag häpnar åter över den mångfald av perspektiv som finns i den läsekrets som trots allt verkar existera. Andra gånger händer det att jag träffar jag någon som hänvisar till något som jag skrivit här men nästan glömt bort. Då brukar jag bli lite ställd, men glad.
Tack till alla er som låtit era ofärdiga tankar möta mina ofärdiga tankar. Fortsätt gärna att bidra. Det är värdefullt.
66 kommentarer ↓
Jag kan ju dra mitt strå till stacken vad gäller könsbalansen och säga hej och att jag uppskattar din blogg. Jag har läst den från och till under åren, även om jag inte kommenterat. Mer på sista tiden faktiskt när jag RSS-prenumererar på den, istället för att bara surfa förbi lite då och då. Uppskattar det fragmentariska och de olika ämnena och infallsvinklarna; ibland scrollar jag bara förbi när det är något jag är mindre intresserad av, men ofta fastnar jag och läser.
Jag är prenumererar på RSS. Lite svårt att kommentera ofta för mig men.. fortsätt blogga. Det är värdefullt för din lojala läsare ;)
Hej Rasmus, du vet att jag gillar och respekterar dig, och läser dig. Men inte alltid. Mest beroende på att jag inte är särskilt hemmastadd i ekonomiskt tänk, vare sig marxistiskt eller annat, nyare. Men du ger mig en vidare horisont. Fortsätt!
Jag skriver inte ofta och läser bara via rss men du ska veta att jag läser iaf. Tack rasmus för massor av spännande tankar/uppslag osv.
Grattis till 10-år. Läser här via RSS. Fortsätt dina spridda ofärdiga tankar. Du är saknad på twittan. Ha en trevlig 1:a maj.
Det är svårt det där. Jag kommenterar gärna oftare, men samtidigt är jag ju en del av könsproblemet. Jag har lite tänkt att det kan vara värt att lämna mer plats i kommentarsfält åt kvinnor, särskilt eftersom du faktiskt försöker förbättra balansen.
Jag är en regelbunden läsare (men som väldigt sällan kommenterar). Jag uppskattar väldigt mycket det du skriver och speciellt det du skrivit och delat med dig av om den tyska värdekritiken, Kurz, Heinrich osv. Otroligt värdefullt för mig som inte kan tyska. Fortsätt skriva!
Jag tror jag gjorde min första Copyriot-kommentar i augusti 2005.
Då hade jag precis skrivit klart en uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap. Jag var uttråkad av de “medieteorier” som var rådande i Göteborg vid den tiden. Saker och ting skulle snabbt förbättras, men under mitten av 00-talet var Copyriots tankeimport från Tyskland helt avgörande för vad jag gick och funderade på i bibliotekets dammiga korridorer.
En bra dag, är en dag när detta kommentarsfält fylls på i en strid ström. Då behåller man fliken i webläsaren öppen och återvänder till den under hela dagen.
Däremot är det svårt för mig att kommentera de “värdekritiska” inläggen. Jag tror det beror på att jag inte förstår den specifika kosmologi som denna teoribildning vilar på. I grund och botten tror jag det beror på att jag inte kan acceptera en åtskillnad mellan det “konkreta” och det “abstrakta”. Eller så har det att göra med att jag inte begriper transcendenser, jag kan inte se något utanför tunnlarna.
Jag läser Copyriot framförallt som en ström av anteckningar, ett antal riktningar; en tankemässig ballistik vars missiler aldrig hinner landa. Men jag använder även det mycket detaljerade arkiv som byggts upp. Sökfältet har vid flera tillfällen tillåtit mig att plocka upp dessa banor, ofta för att peka i en ny riktning än när jag läste dem första gången.
Den periodiska formen, alltså att det hela tiden strömmar anteckningar ur RSS-flödet, gör att Copyriot även har en specifik tidslighet. Om man kombinerar denna rytm med sökfunktionen har vi de grundläggande komponenterna för vad Bergson kallade för ett “nuflöde”. Varje nytt inlägg måste man läsa i ljuset av de tidigare inläggen, vilka minnet använder som ljuskällor. Denna märkliga hermeneutik leder fram till ett igenkännande av något typiskt “Copyriotskt”; ett sätt att angripa ett problem från olika sidor medelst anteckningar.
Denna metod är dock antifenomenologisk: Copyriot väntar inte på att något skall “förstås”, utan istället lägger istället en anteckning på det ställe som förståelsen tillfälligt saknas. Istället för att montera en stor lampa för Upplysning, lägger Copryiot istället ut små ficklampor runt problemet, en “mindre upplysning”.
Jag kommenterar när jag har tid och känner att jag har något att tillägga. Ibland blir det en smula OT men vi är ju lyckligtvis inte på flashback.
Det är förstås tråkigt att folk numera kommenterar så lite inom de sorgliga resterna av “bloggosfären”, men som vi redan talat om här i kommentarfältet beror ju detta på att kommentarerna i hög grad flyttat över till facebook och twitter. Jag tycker ändå Copyriot har klarat “kommentarfältsdöden” ganska hyfsat. Ofta intressanta meningsutbyten här, även om det sällan kommer upp i tresiffriga antal som back in the day
…jag är överlycklig att jag fann copyriot, det var som att “komma hem”.
Grattis till 10 år som blogg! Alltid spännande att läsa och få dina synpunkter på det ena och andra.
ArmchairConductor (som inte bloggar så mycket i dessa dagar tyvärr).
Det här är nog min första kommentar på Copyriot, mest eftersom jag oftast inte känner mig kunnig nog för att kunna tillföra något. Vill dock säga att jag definitivt gillar det du skriver!
Hej Rasmus,
jag tycker internet har blivit astråkigt på senare år. Det här är en av de få ställen där det dyker upp intressanta sammanställningar och anteckningar. Läser ofta men kommenterar sällan. Fortsätt skriv!
Grattis på 10-årsdagen!
Din blogg är en av ytterst få jag läser. Och har gjort så sedan du började. Men har väl kommenterat en två-tre gånger på inlägg du skrivit. Så sluta för fan inte skriva. Var ska jag annars få en intelligent input ifrån?
Jag är totalt ointresserad av det mesta du skriver men läser ändå (via rss), varför vet jag inte riktigt, har bara gjort det för länge för att sluta.
Uppskattar denna blogg oerhört mkt, har fått många nya perspektiv och ingångar härifrån. Min värld skulle definitivt bli fattigare utan copyriot.
Jag har läst till och från ungefär sedan 2005 tror jag. Copyriot alltid den första blogg som dyker upp i huvudet när man skaffar ny RSS-läsare och ska lägga in alla flöden.
Könsobalansen beror väl delvis på att du skriver om många traditionellt manliga ämnen och har en traditionellt manlig stil. Till och med jag som är man känner mig lite traditionellt omanlig när det blir som mest traditionellt manligt på bloggen. (Hedge, hedge, brasklapp.) Jag har svårt att se något egenvärde med jämn könsbalans.
Jag uppskattar Copyriot just för det ofärdiga och spontana. Önskar ofta att jag själv kunde vara lika produktiv med att få ur mig ofärdiga tankar. Bloggen är ju egentligen det ultimata formatet för sådant, till skillnad från mer genomarbetade och genomtänkta artiklar.
Jag minns förresten din 5-årspost som var ungefär lika odrastisk som denna. Jag gillar frånvaron av utbasunerande typ “Jag slutar blogga!”. Som jag ser det “bor” du här. Du är en nätgranne och det är trevligt. Rätt vad det är kanske någon av oss flyttar och det blir väl också bra. Men det är väldigt trevligt att ha dig här.
Jag har läst bloggen sedan gud vet när. Det var stort att få träffas under svinesunds-svinerierna. Peak hummus.
Det är alltid en fröjd när RSS-läsaren plingar till och sätter en (1) efter “CopyRiot”. Ett behövligt avbrott.
Jag har inte så mycket att tillägga till dina inlägg utan att det blir platt och trivialt. Därför lurkar jag.
Grattis till tioårsjubileet och kul att du fortsätter. Det uppskattas!
Jag trillade över COPYRIOT ganska nyligen, hösten 2013, men har haft stor glädje av bloggen och – som någon ovan uttryckte det – dess “tankeimport från Tyskland”. Det är tack vare COPYRIOT jag numera känner till Robert Kurz. Kanske borde någon ta sig an en översättning av hans verk?
Kan ju bara hålla med av mycket som redan sagts. Tack för att du håller copyriot vid liv!
(Även jag dock en av dessa osynliga läsare tyvärr. Nästan inga kommentarer här. Bara blir så. Kämpar på för att förstå. Fint så.)
Jomen jag kör ju mina egna ofärdiga här ibland. Okej, Karl Marx levde ju på 1800 innan man hade hitta all olja som får man väl helt ändrade förutsättningarna för produktivt arbete. Så nu när oljan är på väg att ta slut vadf medför det?
Kanske är det en generell trend med färre läsare, som man får leva med tills trenden eventuellt vänder (vilket kanske inte är så troligt)? Hur som helst – bra och relevant blogg, än en gång, och det blir intressanta diskussioner i kommentarsfältet emellanåt.
Du är (tillsammans med Marcin dK, Lisa M, ChrisK, Isobel etc) min första idol som är yngre än mig själv. En stor händelse när jag upptäckte det i samband med Spectrial och då insåg att jag skulle kunnat vara med om det hade hänt för tio år sedan. Stort tack.
10 år sedan en klickade på en länk på.. Piratbyråns sajt?
:)
Sveriges intressantaste blogg. Jag kommenterar sällan, men läser ofta.
Kunde vara intressant att höra din syn på Sofi Oksanens artikel i Der Tagesspiegel,
http://www.tagesspiegel.de/kultur/die-ukraine-und-putins-anti-europaeischer-kurs-ultranationalisten-aller-laender-vereinigt-euch/9840472.html
Som långvarig läsare men ganska sporadisk kommentator får jag väl gratulera till jubileet och tacka för att du orkat hålla igång bloggen så länge.
Tio år är väl (fortfarande?) en smärre evighet i websammanhang. Internet anno 2004-ish var förmodligen mer välkomnande för en skapelse som copyriot än internet anno 2014, men det innebär förmodligen också att sidan i någon mening “behövs” mer idag.
Om jag får generalisera från mitt eget fall misstänker jag att frånvaron av kommentarer till vissa inlägg, inte minst de om värdekritik/-teori/-metafysik/etc, inte beror på ointresse utan mer på att jag respektfullt försöker låta bli att haspla ur mig dumheter om saker jag vet att jag inte har särskilt bra koll på (i mitt fall förmodligen något slentriandeleuzeanskt om de eventuella teoretiska vinsterna med en icketranscendent, “platt” ontologi och med att se kapital som process snarare än objekt, så nä, det är nog lika bra att jag låter bli).
Däremot uppskattar jag absolut även dessa inlägg och annat som vidgar vyerna och går utanför vad jag skulle läsa via andra kanaler. I synnerhet krisserien är väldigt intressant, och kommer säkert också att vara av enormt historiskt intresse om något årtionde – ofärdiga tankar innehåller förmodligen mer av det som i efterhand kommer visa sig viktigt än de som redan tänkts färdigt, katalogiserats och lagts åt sidan.
Hej!
Klämde hela krisserien på nån vecka i mars (pust) och har sedan dess fortsatt läsa, fundera, kika vidare på författare du tipsar om, länkar till andra bloggar, tidskrifter osv.
Jag har varit intresserad av de senaste årens finanskriser/skuldkriser ett bra tag nu, men här har jag äntligen fått möjlighet att lyfta blicken och kunnat ordna och placera in kristeorier i olika “fack”. Det kanske mest intressanta: att de flesta som kritiserar olika delar av kapitalismen inte ifrågasätter tillväxten i grunden. På riktigt. Tack för perspektiv, tyskar, teorier, och möjligheten att stimulera hjärnverksamheten och tänka djupare, bredare, större!
Jag är väl en läsare du både kunde ha och vara utan, men Copyriot är en av få intressanta bloggar kvar att läsa där jag fått många lästips från Ernst Jünger till Kurz.
Inte minst att du håller fönstret öppet mot den tyska världen är jag tacksam för.
Det är alltid lika roligt att vara här, lite som att ramla ner i Rasmus vardagsrumssoffa tillsammans med hans kompisar och prata på lite en vardagkväll. Det är bra stämning och alltid konstruktivt, väldigt sällan syrliga kommentarer och annat trollande. Kvalitetstext!
Tack för dina tankestimulerande texter! Att läsa om värdekritiken var som att få bekräftat en upplevelse jag haft; att vårt samhälle i framtiden kommer att framstå i en smått komisk dager på grund av vår rent religiösa tilltro och vördnadsfulla attityd till värdet. lite som 1500-talsmänniskans rädsla för att himlen skulle falla ned på den som bröt mot Guds bud.
Rasmus, har du sett den här? Marxism and the Critique of Value: http://www.mcmprime.com/files/Marxism-and-the-Critique-of-Value.pdf
Nu när jag äntligen skymtar ljuset i slutet av ett lite större projekt har jag åter gett mig tid till Skunk, där din dagbok är fullständigt lysande. Fick många gånger under läsning lust att kommentera, men skunk-formatet uppmuntrar inte direkt till sånt, och det kanske är en styrka, en liten oas på nätet för envägskommunikation för en begränsad skara, raka motsatsen till alla sociala medier.
Shit, tio år alltså. Nåväl, den har åldrats med stil. Min upplevelse är inte att den blivit “sämre”, snarare mer överraskande och mångfaceterad. Keep at it!
Tack! Jag följer med vidare mot 20årsjubileet.
Är det inte så att diskussion på Facebook till ganska stor del ersatt diskussion på bloggar…? Även om en blogartikel länkas på Facebook så finns det ju alltid en kommentarsruta under varje länkad artikel på Facebook. Och tröskeln är ju då väldigt låg att skriva direkt i den istället för att leta fram kommentarsrutan på bloggen.
Jag sitter och läser ikapp allt från februari och frammåt nu, skummar kommentarerna och följer länkar. Mer lättsmälta bloggar i rss-läsaren gjorde att jag halkade efter på copyriot nått halvår.
Tror det va 2008 som jag började prenumera på bloggen.
Det här är nog min första eller kanske andra kommentar dock. Känner sällan att jag har något att bidra med, men jag ska sänka kraven på mig själv då.
Copyriot är en påminnelse om vad internet var före facebook och vad det förhoppningsvis kan bli nån gång igen, kanske när riskkapitaliserna drar vidare till nya marknader.
Kommentera