Now there is a clear consensus that we are witnessing our second tech bubble in 15 years. What is uncertain is how much further the bubble can expand, and what might pop it. In our view the current bubble is an echo of the previous tech bubble, but with fewer large capitalization stocks and much less public enthusiasm.
Så uttryckte sig den omtalade hedgefondhandlaren David Einhorn härom dagen i ett nyhetsbrev till sina investerare.
Han är känd för sina tidigare framgångar via “blankning“, ett sätt att spekulera i att företag ska förlora i börsvärde. Det är motsatsen till att köpa en aktie: man lånar aktier av någon annan bara för att sälja dem, för att sedan återköpa aktierna (till ett lägre pris) innan de återlämnas. Nu blankar Einhorn ett antal av de IT-företag vars aktiekurser har klättrat i höjden på senare tid. Han räknar med att dessa företag kommer att förlora åtminstone 90 % av sitt aktievärde, “om och när marknaden åter tillämpar traditionella sätt att värdera dessa aktier”.
Vilka aktier det rör sig om får vi inte veta, men om jag fattar saken rätt är det inte direkt Google och Amazon som blir blankade. Snarare sådana som Netflix, Pandora och Candy Crush, kanske Facebook. Eller?
Utspelet diskuteras för fullt bland finansanalytiker (där det även hörs vissa mumlanden om en parallell biotech-bubbla). Vissa håller med om att vi befinner oss i en andra IT-bubbla, andra bestrider saken. En kommentator på Bloomberg pekar på att flödena av riskkapital till nystartade IT-företag bara är en tredjedel nu som de var i början av år 2000, strax innan den stora IT-kraschen. Å andra sidan är det väl ingen som sagt att den andra bubblan ska ha exakt samma struktur som den första. Inte heller påstod Einhorn att den andra IT-kraschen är omedelbart förestående: allt han spekulerar i är att den kommer, någon gång under de närmsta åren eller så.
Sökningar på vad som skrivits om en “andra IT-bubbla” ger en del träffar från år 2011, då det fanns en del som spekulerade i saken. Det var alltså innan Facebook och Twitter noterades på börsen.
Några företag som nu närmar sig börsen är Dropbox, Airbnb och inte minst Spotify, som förbereder sig för att börsnoteras nästa år. Men trots att Spotify värderas till jättemånga miljarder, förblir det en förlustaffär. Så vad händer om Spotify blir en sprickande bubbla?
Och hur ska det gå för dess lillasyskon Soundcloud, som nu värderar sig till flera miljarder kronor? Ännu så länge attraherar de riskkapital, men det står skrivet i stjärnorna hur det är tänkt att Soundcloud ska gå med vinst.
Att fundera på kraschscenarion är i högsta grad relevant för oss som ger fan i börsen.
30 kommentarer ↓
Blankar gör man på bestämd tid, ofta två eller fem år, så det är ett tidsperspektiv som kan antas.
En annan fråga är hur Facebook et al skulle reagera på ett 90% värdetapp. Nedskärningar i personal och ytterligare kvalitetssänkningar av själva tjänsten för att gynna annonsörer är lätt att föreställa sig, men samtidigt förstår nog Facebook att det finns en gräns för någon som vill vara de-facto standard. Betalande premium-medlemmar skulle vara en radikal-lösning som jag tror skulle gynna facebook.
Jag har inte sett några uppgifter på hur länge den här filuren väljer att blanka sin “bubbelkorg”.
Det intressanta är, mycket riktigt, vad ett stort värdetapp skulle betyda för det reellt existerande internet där vi lever en stor del av våra liv. Om vi leker med tanken att Facebook förlorar 90 % av sitt värde, skulle det ofrånkomligen smitta av sig på det allmänna förtroendet för sajten. Jag har svårt att tänka mig att de i ett sådant läge skulle kunna locka premiummedlemmar att betala.
Det som skulle skydda Facebook är nog snarare om de först lyckas bli ännu mer “officiella”, exempelvis genom att fungera som en bank och utfärda e-legitimationer.
Jag har tidigare spekulerat i om Facebook rentav är too big to fail. Så här avslutade jag en artikel i Tvärdrag (3-4/2013):
Naiva (och delvis reaktionära) förhoppningar inför den andra IT-kraschens efterverkningar:
– Nytändning för en av den gamla hackeretikens grundläggande principer: decentralisering.
– En uppdelning av internet i flera, elektriskt eller datalogiskt åtskillda, internets. Så här i efterhand känns det som att ett enda internet var en lika dålig idé som att bygga gallerior, att satsa på en stor arena istället för många små scener eller att samla alla ungdomar i en enda stor ungdomsgård (det är alltid någon gruppering som tar över).
– Mindre fokus på ointressant mjukvara som löser meningslösa problem (eller problem överhuvudtaget).
Ett perspektiv som måhända är uppenbart, men ändå värt att påminna om, är att aktiemarknaden i mångt och mycket är ett rent psykologiskt spel. Därav känns det vanskligt att lägga någon enorm vikt i uttalanden om en kommande krasch, när dessa kommer från personer som satsat pengar just på att en krasch är på ingång.
Likaså är det potentiellt farligt att tro för mycket på framgångsförutspåelser från personer och företag vars hela levnadsmodell bygger på just en evig och oavbruten tillväxt.
“Too big to fail” är ett intressant begrepp i sammanhanget. Det finns enorma forskningsmöjligheter i stora datamängder, vilket visades exempelvis i efterspelet från Enrons konkurs. Kanske kan ett forskningskonsortium slanta upp för att göra facebooks (mer eller mindre anonymiserade) datamängd tillgänglig för forskning på ett eller annat vis?
Fast intressantare än vad de som investerat i bolagen råkar ut för är väl vad de som byggt sina liv på att företagen finns och levererar kan råka ut för.
Imagine there’s no Facebook. It isn’t hard to do. No friends to add or ask for. And no appstores too.
[…] Ryktet om den andra IT-bubblan […]