Krisen, del 141: Lusläser ännu en tidning

En metod som tillämpats ett par gånger tidigare här i krisserien är att sitta på ett tåg eller ett flygplan, hitta ett nummer av Dagens Industri och lusläsa det på jakt efter kristeorier, krisförnekelser och allmänt förbryllande aspekter på krisen. På flyget till Zagreb upprepades detta. Här är de resulterande anteckningarna.

“Därför blir det ett ovanligt bra år”, står som rubrik för en s.k. analys. En världskarta pekar ut prognoser för BNP-tillväxt under 2014: Italien (0,5 %), Frankrike (0,8 %), Ryssland (1,2 %), Japan (1,2 %), Tyskland (1,8 %), Brasilien (1,8 %), Sverige (2,5 %), USA (2,8 %) Storbritannien (2,9 %), Indien (6,4 %), Kina (7,3 %). Av alla de nämnda länderna är det alltså bara två som når en tillväxt över tre procent – vilket tidigare har betraktats som ett kapitalistiskt minimum. Ska detta föreställa “ett ovanligt bra år” för världsekonomin? Låg tillväxt i västvärlden verkar också ha blivit en del av den nya normalitet som affärsjournalisterna utgår från. Förväntningarna är sannerligen nedskruvade:

Europa fortsätter att växa, vilket i sig är en källa till optimism efter år av kräftgång. /…/
För euroområdet som helhet är snittprognosen bland ekonomerna en tillväxt på drygt 1 procent. /…/
Och på hemmaplan? Nobelpristagaren Paul Krugman svartmålar den svenska ekonomin och jämför den med Japans. Dessbättre tyder inget på att han har rätt. /…/
Låga räntor, obefintlig inflation och en överraskande stark arbetsmarknad skapar förutsättningar för en ganska hygglig ekonomisk utveckling.

Rubrik på nästa sida: “Den höga arbetslösheten biter sig fast”, steg i Sverige till 8,6 % i mars.
En annan rubrik rör tillväxtligans ledare: “Dåliga lån ökar i Kina“.

“Sveriges livsmedelsmarknad håller på att dras i sär”, enligt LRF. Köpkraften efterfrågar mer lågpris och mer lyx. Mellansegmentet försvinner och därmed tappar Sverige, enligt LRF, “en kritisk massa av basproduktion”.
Antalet bönder i Sverige har minskat med drygt en femtedel på mindre än tio år. “Mjölkbönder och potatisodlare har fått sämre betalt för sin produktion. Spannmåls- och köttproducenter har visserligen fått mer betalt, men produktionskostnaderna har ökat.” (Undrar vilka faktorer som styrt dessa prisrörelser.)
Artikeln anför statistik som handlar om hur de pengar “som svenska folket spenderar på livsmedel” i allt lägre grad går till “svenska bönder”.

Sittande på Zürichs flygplats läser jag om ett “pillerrally” på Zürichbörsen. Låter skojigare än vad det visar sig vara. En läkemedelsaktie har gått upp.

“Vad säger forskningen om sambandet mellan värdeskapande kommunikation och företagets lönsamhet?” Frågan ställs i en annons för “Stora annonsördagen” som täcker ett helt uppslag. Uppenbarligen skiljer inte “vetenskapen” mellan mervärde och profit.
“Per Schlingman anser att företagen måste bli mer politiska”. Om detta ska han tala med professor Jesper Strömbäck i den andra programpunkten. Begreppet “värde” används även där och är uppenbarligen populärt i reklamvärlden.
Annonsördagens slutsession modereras av Alex Schulman. Besökarna på Grand Hôtel ska då bl.a. få höra TCO:s ordförande förklara hur man säljer in “den svenska samhällsmodellen”.

Regeringen beskriver sina försvarssatsningar som “Östersjöorienterade”. För mig känns det som en flashback till Flemingsberg.

“Lundin Petroleums chefer gör stort optionsklipp”, lyder en rubrik. Det rör sig om “så kallade syntetiska optioner” som utfärdades på bolagsstämman 2009, varpå Lundin Petroleums värde har skjutit i höjden. (Därtill har företaget utövat ett påtagligt inflytande i den svenska konstvärlden.)

Med god vinst säljer det svenska riskkapitalbolaget Northzone ett företag “som använder detaljerade modeller för att utvärdera halvledare till datachip”. En av riskkapitalisterna säger: “Det var några tuffa år i it-branschen i samband med finanskrisen, så det tog kanske lite längre än vad vi trott när vi gjorde investeringen. Men vi har fått en väldigt bra avkastning på pengarna.”
Undrar hur han avgränsar “it-branschen” och i förhållande till vad som han menar att denna bransch haft det särskilt svårt.

Ryssland har tvingats höja räntan för att försvara rubeln. Tillväxtprognoserna har skrivits ned:

– Med en arbetslöshet på 4 procent och löneökningar på 10 procent märker ryssarna själva inte av någon lågkonjunktur, säger [East Capitals chefsekonom] Svedberg. /…/
– De inhemska bolagen, som vänder sig mot den ryska medelklassen, går fortfarande bra.

Chefsekonomen på East Capital “tror inte att Ukraina kommer att delas, men räknar med någon form av självständighet i de östra regionerna” och inte alls så förtjust i att Nato höjer tonläget mot Ryssland. Han uttalar sig för investering i ryska aktier: “både ekonomin och den ryska börsen vänder upp senare i år om en diplomatisk uppgörelse nås”.

Analys: “den höga amerikanska bolagsskatten på uppemot 40 procent” får USA-företag att hellre satsa på uppköp av utländska företag än ta hem engarna. Det gäller inte minst “kassastinna bolag som Apple, Microsoft och Cisco”, som nu låter “kapitalet stå kvar utomlands medan pengarna som ska delas ut eller användas för aktieåterköp lånas upp på den inhemska kreditmarknaden.”
Fast är inte detta i första hand en konsekvens av det finansiella undantagstillståndet med extremlåga räntor? Höga skatter torde vara en sekundär faktor. Här känns det som att affärsjournalistiken har gjort stimulansinjektionerna till en del av det tänkta normaltillståndet.

Se även Krigsmaskinens nedslag i nyhetsflödet.