Kosingkruxet, 2: Pengar kan inte fördelas

Till saken. Alltså ett första exempel på hur knasigt det kan bli när pengar antas vara ett neutralt medium.

Kajsa Ekis Ekman skrev nyligen en ledarartikel i ETC som var ett ganska typiskt exempel på vänsterns okritiska förståelse av pengar. Hon utgick från en artikel i Proletären, om fördelningen av världens rikedomar. Denna artikel utgick i sin tur från en rapport från den schweiziska banken Crédit Suisse.

Siffrorna behöver inte upprepas här. En väldigt liten del av jordens befolkning äger en väldigt stor del av resurserna, mätt i pengar. Den stora majoritetens samlade tillgångar utgör en chockerande liten procentandel. Utifrån dessa siffror skriver Ekis:

Occupy-rörelsen överdrev alltså inte ens när de talade om en procent–tvärtom är de för snälla. Samma sak pågår i Sverige: en femtedel äger 87 procent av tillgångarna. Det stora mysteriet är ju: Hur kommer det sig att inte majoriteten av jordens befolkning – vi är ju så många – lyckas ta tillbaka våra pengar från dessa rånare?

Ledarartikeln gör jämförelsen mellan pengar och tårta. Skillnaden är bara att tårta, till skillnad från pengar, går att äta. Vad menar Ekis att vi ska göra efter att vi tagit tillbaka “våra pengar”?

Fördelade vi resurserna lika mellan alla vuxna människor på jorden skulle var och en få drygt 328 000 kronor, har tidningen Proletären räknat ut. Och om vi dessutom beslutade om pengarna tillsammans, skulle vi få enorma resurser att göra vad vi ville: satsa på klimatet, korta arbetstiden, rent vatten och bra bostäder åt alla, reformer.

Tänk vad mycket bra saker som skulle gå att köpa för pengarna! Under förutsättning att resurserna i allmänhet och arbetskraften i synnerhet fortsätter att vara varor. Visionen om socialism förutsätter alltså – som vanligt – att kapitalismen består.

Detta är ingen tävling i tom radikalitet. Det handlar inte om att vara “revolutionär” eller “reformist”. Kruxet med kosing är en konkret sak. Det handlar om att pengar inte kan omfördelas utan att detta påverkar pengarnas köpkraft. Att orda om hur många nyttigheter som världens pengar skulle kunna köpa är en verklighetsfrånvänd ovana.

Verkligheten är ju att det som Ekis kallar “pengar” till övervägande del består av sådant som Marx kallade “fiktivt kapital“. Det är fråga om olika typer av anspråk som bara kan realiseras under förutsättning att kapitalismen fungerar “normalt”. En del av kapitalismens normalitet är att alla anspråk inte kan realiseras samtidigt. Pengarna måste vara ojämnt fördelade för att bibehålla sitt värde.

Vi föreställer oss att det går som Ekis drömmer: på något vis insamlas alla världens pengar in i en stor hög och fördelas lika mellan världens befolkning, eller i enlighet med en demokratiskt beslutad budget. Min intuitiva gissning är att detta skulle vara liktydigt med en hyperinflationär utveckling där pengarna förlorar all köpkraft.
Exemplet är hypotetiskt, men har betydelse även för möjligheten att ta små steg i riktning mot en rättvisare fördelning av pengar. Även om det bara handlade om en att höja skatterna för de rika i exempelvis Sverige, för att ge större resurser åt majoriteten, skulle detta få konsekvenser för vår valuta.
Kan någon hävda att en socialistisk politik i ett land inte skulle leda till att värdet av landets valuta i slutändan blir urgröpt? Valutan kommer alltså att tappa en del av sin förmåga att använda som betalningsmedel – vilket mycket väl kan upphäva de reella framsteg som omfördelningen tycktes uppnå. Ju större omfördelning av pengarna, desto mer förlorar pengarna i värde.

(Jag kommer för övrigt att tänka på François Mitterrand och hans misslyckade försök att styra landet i en socialistisk riktning 1981–83. Följden blev just att Frankrikes valuta raskt förlorade sin köpkraft. Den franska vänstern har fortfarande inte erkänt att detta fiasko skulle ha någonting med penningmediet att göra. Därför är de så besatta av tanken på att en nyliberal sammansvärjning.)

15 kommentarer ↓

#1 bananders on 14 April 2014 at 9:46 am

Intressant vinkel. En sak jag annars brukar tänka på när siffror om hur stor andel av “världens rikedom” som “ägs” av så eller så många personer (grupperat i rika/fattiga eller kvinnor/män) är att det aldrig riktigt redovisas hur man räknar de resurser som inte ägs av personer.

Dels det som ägs av stater, företag, organisationer, stiftelser, kyrkor etc. Varav en del i sin tur kanske kan sägas ägas av någon fysisk person flera led bort, men oftast inte går att knyta till enskilda människor på ett meningsfullt sätt.

Dels det som faktiskt inte ägs av någon. Luften. Det fria havet. Diverse naturresurser.

Inte heller, inser jag nu, räknas väl värdet av varje individs egen arbetskraft? Vare sig den växlats in i pengar eller ej.

#2 John Doe on 14 April 2014 at 8:20 pm

Men den argumentationen kan ju bara gälla de pengar som definitivt aldrig används, vilka bara eliten men ffa institutioner sitter på.

Om pengar används för skattelättnader som 100 pers köper städning för 100 guldpengar var eller om pengarna används till att 1000 pers köper hårklippning för 10 guldpengar var är väl makroekonomiskt ointressant.

#3 kjell on 15 April 2014 at 6:21 am

“Det handlar om att pengar inte kan omfördelas utan att detta påverkar pengarnas köpkraft.”
Pengar vs Energi
Energi kan inte “lagras” utan att dess “kraft eller nytta” påverkas. Energi kan inte heller “förstöras” den byter “bara” skepnad. Man brukar skilja på rörelse- och lägesenergi.

#4 kjell on 15 April 2014 at 8:23 am

…på så vis, fungerar “myntet” “enbart” som ett medium för “energiformen” just för det specifika tillfället.

#5 sas-personal on 15 April 2014 at 9:44 am

Det är väl uppenbart för alla att poängen hon gör är retorisk. Det är en krönika inte en essä. Varför nämnder du henne med hennes smeknamn förresten?

#6 rasmus on 15 April 2014 at 9:54 am

sas-personal: Hennes ledartext är bara ett exempel på något som är väldigt typiskt för nästan hela vänstern. Retorik eller ej – det bygger illusioner om vad politiken kan göra.
Att Ekis heter Ekis har känts som en självklarhet i så många år. Detta är en bloggpost, inte en tidningsartikel där namn kanske formaliseras på ett annat sätt.

#7 Viktualiebrodern on 15 April 2014 at 11:43 am

Men om pengar förlorar sitt värde genom att en suverän inför ett undantagstillstånd med radikal utjämning på agendan, då kommer något annat att träda i pengars ställe.

Och detta något kommer att ackumuleras utan att suveränen med ett aldrig så drakoniskt undantagstillstånd kan göra ett smack åt det.

#8 rasmus on 15 April 2014 at 12:59 pm

Viktualiebrodern: Nej, så länge penningformen består som grundval för samhälleligheten kommer den ena pengens värdeförlust bara att betyda att en annan peng tar dess ställe. Enda vägen ut skulle vara att omdana själva samhälleligheten, alltså att skapa nya former för social reproduktion, nya sätt att gemensamt hantera sådant som naturresurser och tid.

#9 Viktualiebrodern on 15 April 2014 at 1:30 pm

.”…skapa nya former för social reproduktion”.

Jag tror att en gemensamhet förutsätter inte bara att (den ursprungligen bildade rot-) gemensamheten kan avgöra vem som kan bli medlem, utan också tillåta avhopp.

Men tankar om omdaningen av samhälleligheten tycks sällan godta, inte *kunna* godta vare sig gräns eller avhopp, utan förutsätter en “totalitet”, är totalitär.

Och där kommer väl pengars kvalitet som värdebevarare in. Att göra det möjligt att hoppa av. Tror att det är en talmudisk levnadsregel om en viss andel av tillgångarna i guld och ädelstenar för att kunna ta med sig *när* man måste/väljer att ge sig av.

#10 rasmus on 15 April 2014 at 1:32 pm

nåja, det nuvarande samhället tillåter ju knappast avhopp. folk som försöker brukar förr eller senare tvingas krypa tillbaka till arbetsmarknaden för att få ihop lite… pengar!

#11 kjell on 15 April 2014 at 2:19 pm

…men Rasmus, det finns väl grader i helvetet?
Alla vet väl att “man måste så för att kunna skörda”(för att få ihop lite mynt).

#12 Eva on 16 April 2014 at 11:33 am

Viktualiebrodern: “Men tankar om omdaningen av samhälleligheten tycks sällan godta, inte *kunna* godta vare sig gräns eller avhopp, utan förutsätter en “totalitet”, är totalitär.”

Kapitalismen övertäffar väl allt annat vi någonsin sett vad det gäller att vara totalitär? Hur man argumenterar något annat skulle vara intressant att se!

Kjell: Jag är lite osäker om du är sarkastisk. Men om jag kommer ihåg rätt har jag sett dina kommentarer under andra värdekritiktexter här på bloggen. Din kommentar blir då väldigt förvånande.

#13 kjell on 16 April 2014 at 1:07 pm

Eva, jag kanske inte har förstått allting rätt, men det låter som om det nuv. penningsystemet vore en “naturlag”. Så ser jag det inte, därav “graderna i helvetet”. Vi kan modifiera. Däremot är “energilagarna” i mina tidigare inlägg än så länge med vår kunskap en “naturlag”, vi kan inte “påverka” solen.

#14 Jonatan on 17 April 2014 at 7:04 pm

Bra text Rasmus håller helt med!

#15 Pjotr Henriet on 8 May 2014 at 10:29 pm

Om det är sant att en jämnare fördelning av pengar skulle leda till inflation, är det väl precis vad många ekonomer ser som en utväg ur krisen.
Eftersom problemet med tendenser till deflation finns i hela västsfären så vore det kanske heller inte omöjligt att Väst kan komma att göra gemensamma ansträngningar för en jämnare fördelning.
IMF föreslår till exempel att Kina ska göra just detta, liksom att införa någon typ av pensionsförsäkring för att öka den inhemska efterfrågan och göra Kina mindre exportberoende

Samtidigt är det förstås märkligt att det som ska vara vänstern kritiserar hur värdet/pengarna fördelas och mindre hur själva resultatet fördelas, samt hur varuformen skapar en rad tvivelaktiga produkter som skulle ha ett lågt eller obefintligt bruksvärde om inte det ekonomiskt satta värdet fanns. Det hjälper liksom inte att fördela all världens skit så rättvist som möjligt:-)

Kommentera