Krigsmaskinen – alltså bloggen som går under detta namn – dundrar på. Många trådar att plocka upp i krisserien på Copyriot, några ska säkert hinnas med. Som en liten upptakt kommer här citat ur tre inlägg som Krigsmaskinen har kategorierat under “pessimism“:
Varje förståndig människa hyser stark misstänksamhet mot företagsmänniskornas kvävande och politikernas löjeväckande optimism. Vi lever i en katastrof, på väg mot kataklysmiska proportioner. Det finns ingen anledning att vara optimistisk om det rådande.
Kapitalismen idag är i praktiken rakt igenom destruktiv och har ingen framtid. Frågan är om vi ska lyckas göra slut på kapitalismen eller om slutet kommer med mänsklighetens och biosfärens kollaps. Destruktiviteten yttrar sig bland annat i eliminationism riktat mot olika sfärer, att olika saker — människor, institutioner, resurser, etc — blir “morally written off as no longer exploitable and hence irrelevant to capital accumulation.”
Vi tänker oss krisen som ett övergångsstadie. Det gamla faller sönder men något nytt har ännu inte formats. Det här ska inte vara, intalar vi oss, snart måste det lösas, på ett eller annat sätt. Prognoserna skiljer sig, en del säger inom ett par år, andra kanske ett decennium, åter andra än längre. Men om det inte är så, om krisen är permanent? Kris är trots allt kapitalismens normaltillstånd.
Dessa inlägg (och andra) rymmer massor att diskutera. Bland mycket annat funderar jag på den nyss nämnda distinktionen mellan apokalyptik och eskatologi.
25 kommentarer ↓
Ännu har ingen kommenterat.
Kommentera