- Copyriot - https://copyriot.se -

Krisen, del 133: När täcket dras undan – en grov skiss över upprorsläget i världens tröskelstater

En väldigt grov skiss över den politiska turbulensen i världen, våren 2014:

Efter 2008 års finansiella sammanbrott inleddes – i USA, Europa och Japan – en stimulansfest utan historiskt motstycke. Biljontals dollar pumpades in i banksektorn bara av USA:s centralbank genom köp av obligationer. Detta ledde till att börskurserna har flugit i taket samtidigt som räntorna pressats i botten. De extremt låga räntorna (negativ realränta) har stimulerat kapitalet att söka sig utomlands, i jakt på investeringsobjekt som bär större risk och ger högre avkastning. Ganska snart tycks detta ha resulterat i kraftigt stigande råvarupriser, alltså dyrare mat för världens befolkning, vilket bildar en del av bakgrunden till 2011 års upprorsvåg (som väl i första hand drabbade länder som är beroende av att importera sin mat). Men stimulansfesten i centrum ledde även till att pengar svämmade ut i tröskelstaterna (semiperiferin, emerging market), som kunde dra fördel av stimulansen i form av någorlunda låga räntor på statsskulden.

Under 2013 började USA:s riksbank att försiktigt trappa ner stimulansinjektionerna. Festen är långt ifrån slut, men det räcker att deltagarna tycker sig se skymten av knarkpåsens botten för att oron ska sprida sig. På världens kapitalmarknaden uppstod genast ett slags baksug – pengarna söker sig tillbaka till tryggare placeringar i USA. Vissa av stimulansens tidiga verkningar blir nu inverterade: råvarupriser börjar falla och skuldsatta tröskelstater blir hårt pressade. Mot dessa staters valutor uppstod genast ett hårt tryck nedåt och tendensen till inflation har varit kraftig.

Några exempel på “tröskelstater” som hamnat i monetärt blåsväder under krisens nya fas: Turkiet, Thailand, Uganda, Venezuela, Brasilien, Argentina, Sydafrika, Ryssland, Ukraina…

När det uppstår ett “monetärt baksug”, uppstår en karakteristisk effekt i många av de drabbade länderna. Det kan liknas vid att ljuset tänds, eller att täcket dras bort. En massa skit blir plötsligt synlig!

Korruptionen hade funnits där hela tiden och alla visste det, men inte så många orkade bry sig. Vad som nu händer samtidigt, i tröskelstater runt om på jorden – trots enorma skillnader i politiska förhållanden – är att den korruptionen plötsligt ter sig outhärdlig. En känslan fortplantar sig genom samhället: Något måste göras!

Motståndet mot korruption kan ta sig uttryck i uppror på gatan. Förra sommaren brakade det loss i Turkiet och Brasilien. Nu lamslås både Thailand och Venezuela av protester och trots att det är olika politiska grupper som tar ledarrollen i varje enskilt land, rider de på samma våg av ilska mot olika former av korruption, som kommit upp i ljuset när “täcket rycks undan”. Ofta är just inflationen en bidragande faktor till att utlösa protesterna.

Även upproret i Ukraina tog sin början på samma sätt. Mobiliseringen på Maidan hade aldrig skett om inte en stor del av befolkningen känt att nu går det inte längre att tolerera korruptionen. Att upproret snabbt blev överkodat av geopolitik är faktiskt en annan sak.

Nu är många regimer livrädda för att upproret ska drabba dem. De söker efter strategier sätt att kanalisera antikorruptionen. Deras hopp står vid en eller annan ideologi som kan förklara korruptionen på ett sätt som oskadliggör en gatans kritik. På en global nivå kan vi redan nu se hur två klassiskt reaktionära ideologier kommer väl till pass:

Tyvärr får vi nog räkna med att ännu fler regimer i världens tröskelstater, trängda av hotet om uppror, kommer att underblåsa antisemitism och homofobi under 2014.

Skissen är grov, som sagt. Jag har försökt att ta sikte på de stora sammanhangen och är alls inte säker på att alla detaljer har blivit korrekta. Rätta mig gärna!
(PS. Jag inser att mitt bruk av ordet “tröskelstater” inte är vedertaget på svenska, utan det är en översättning av tyskans Schwellenländer.)

18 Comments (Open | Close)

18 Comments To "Krisen, del 133: När täcket dras undan – en grov skiss över upprorsläget i världens tröskelstater"

#1 Comment By kjell On March 4, 2014 @ 1:36 pm

…ett slags komplement: [1]

#2 Comment By kjell On March 5, 2014 @ 7:07 am

…ett annat komplement till “förståelsen” av vad som nu händer i Ukraina och “vad som komma skall” är att läsa Svetlana Aleksijevitj´s bok “Tiden Second Hand” – Slutet för den röda människan.

#3 Comment By kjell On March 5, 2014 @ 1:58 pm

Många av de “tröskelstater” som hamnat i monetärt blåsväder har också en gemensam nämnare, som ursprungsland eller transitland för den tunga narkotikan.
För att förstå den”psykologin” kan man läsa Roberto Bolano´s roman “2666”.

#4 Comment By Viktualiebrodern On March 5, 2014 @ 2:42 pm

Intressant Kjell – var det inte så i samband med krisen 2008 att de omedelbara följderna ansågs bli mildare i länder med en större andel svart sektor, drogpengar inte minst? Kanske finns en fördröjning, kanske blir kontrasterna mellan en vit, svag, ekonomi och en svart, blomstrande, accentuerad i tider av kris.

Sedan har ju droger, både användning och hantering, den effekten att tidshorisonten kortas vilket säkert bidrar till att “här och nu” genom våld ter sig mera attraktivt.

Angående antisemitism och homofobi som förvillelseinstrument så är det förstås beroende av den kulturella kontexten. Jag är skeptisk till att någondera skulle ha någon meningsfull potens i Sverige.

Vi får inte heller glömma bort att tolerans mot “andra” i ett samhälle är direkt beroende av välståndsnivån, antingen man nu vill förklara det med att stress ger sämre förmåga och vilja att ta in komplexa verkligheter och aggression mot dem som “komplicerar”, eller större behov av att “lita på varandra” och därför ett större behov av kulturell koordination.

#5 Comment By kjell On March 5, 2014 @ 3:24 pm

Viktualiebrodern, jag försöker visa hur “handfallen” “den akademiska texten” står sig emot “den gestaltande texten” i de två exempel jag använder mig av ovan, håller du med?
“Teoretiker som gör listor”, kommer att tänka på Douglas Hofstader´s skönlitterära bok ” Gödel Escher Bach”
( Brombergs förlag 1985).

#6 Comment By viktualiebrodern On March 6, 2014 @ 2:48 pm

#Kjell
Inte säker på att jag förstår hur du menar mer än att “förståelse” är något som kräver flera plan. Idén att den enda meningsfulla verkligheten är den som kan användas för att förutspå framtiden (“akademisk förståelse”?), allt annat är metafysik, är väl positivistisk/reduktionistisk(?) Men det finns förståelse som inte duger till förutsägelse också, utan att för den skull vara utan värde.

Hofstadters bok står på att-läsa-listan. Går (tyvärr inte) att runda Gödel.

#7 Comment By Maggan On March 6, 2014 @ 4:29 pm

Vad är det som inte stämmer, med regeringarna som är korrupta? Tydligen fungerar statsmakten där på ett annat sätt, än i rättsstatenden som kontrollar sig själv, som man känner till det här. Men det tycks inte intressera, hur och varför regeringar, som inte har samma statsförfattning som här hemma är korrupta. Pengarna som finner sån kriminell användning kommer ju härifrån, från kreditgivarna! Om det nu handlar om att man betalar exotiska råvaror eller har gett krediter eller har omskuldat – det är ju världspengarnas demokratiska herrar som herrar som i sista instans finansierar det som existerar i form av statshushåll och regeringspersonal. Det är alltså de, som har rätten att få veta hur pengarna används. De har jämt orsak att beklaga sig över att miljardsummorna har hamnat på fel ställe, i stället för att få igång ett nationellt affärsliv; att de korrupta regeringarna alltid behöver mera pengar och måste finansieras om igen, för att de inte själva kan finansiera sig. De demokratiska givarstaterna märker att deras 3.världspartner använder pengarna till sina egna härskarbehov. Därför vill västmakterna ha kontrollen över de regeringar som de har köpt sig. När de alltså anklagar sina egna skapelser för korruption, så skulle det väl handla om att anklaga dem för förskingring av mutor! Men det vore inte sant, för de korrupta makthavarna säljer bara det som de har, nämligen sitt herravälde, som de utövar – och som inte har något att göra med en marknadsekonomi som fungerar med en demokratisk statsmakt och som i vanliga fall bär sig själv. Något bättre än en makthavare som förbrukar sin rikedom för sig själv och sin makt, går inte att få för marknadsekonomiska mutor!

#8 Comment By kjell On March 6, 2014 @ 4:51 pm

viktualiebrodern, du har lyft upp min enkla fundering minst två oktaver, vi börjar närma oss “kastratnivån”.
Jag tänkte; att en “gestaltande” text säger mer om “hur det är att vara människa” än den “akademiska texten”, konstens överlägsenhet över “det mätbara”, är inte det vackert, håller du med angående “det vackra” ?
Håller med dig om svårigheten att”runda Gödel”, jag har även svårigheten att komma runt Bach, Escher däremot har jag inget förhållande till.
När det gäller “drogintag” (se ovan), har jag lärt mig mkt genom Junger´s bok “Psykonauterna”, den har du väl koll på ,gissar jag.

#9 Comment By Maggan On March 6, 2014 @ 5:39 pm

“Hur det är att vara människa”: man lever ju i ett samhälle, där en statsmakt gör lagarna och där medborgarna finner sig i det mesta!
Att det finns homosexuella människor ansåg borgerliga stater förr i tiden vara ett hot mot familjencellen och ansåg att dessa var osedliga och oanpassade till samhället. De sexuellt ”riktigt” polade medborgarna såg sig därför ha rätten att förakta de ”perversa”. Det dröjde även i Sverige till 1976 innan denna form av sexualitet accepterades av lagstiftaren. Familjelivets värdefulla tjänster (den statsbiologiska och människornas sedlighet) som uppskattades så mycket av samhället, kan numera – sedan 2009 – skiljas från varandra! För numera har de homosexuella bevisat att de har lika goda family values som de normala. Förut vårdade homosexuella en vanmäktig subkultur – att det är samhället som är pervers! Och det kan tänkas, att de ovan nämnda statsmakterna hänvisar sina folk till att hålla nationen ren!

#10 Comment By kjell On March 6, 2014 @ 6:01 pm

…men Maggan, håller du med om att “den gestaltande” texten säger mer om “hur det är att vara människa” än den “akademiska texten” ?
Angående homosexualitet har jag lärt mig mkt från Lord Byron.
genom André Maurois biogragi över densamme (Gebers förlag 1930) (verkar jag boklärd?)

#11 Comment By viktualienbrodern On March 7, 2014 @ 9:39 am

#Kjell

What’s it like? Som i Monty Python-sketchen…

#12 Comment By Maggan On March 7, 2014 @ 9:51 am

Ja, om temat är ett visst stycke prosa, så lär man känna subjektets upplevelse…om subjektet beskriver hur det är för människosläktet, nja…

#13 Comment By kjell On March 7, 2014 @ 11:28 am

Maggan; viktualienbrodern; :-)

#14 Comment By Drutten On March 11, 2014 @ 3:39 pm

Helt “of topic” men vill uppmärksamma Rasmus om han inte redan sett:
[2]

#15 Comment By Eva Franko On March 12, 2014 @ 8:19 am

Tack för en klargörande text, Rasmus!
#Drutten
Intressant! Det säger något om det akademiska subjektet!

#16 Comment By Kristofer On March 20, 2014 @ 8:17 pm

Wow. Har inte läst din blogg på ett tag nu (sen du skulle sluta skriva copyriot?!) och så plötsligt ramlar jag över den här enastående analysen. Tack för att du tänker och skriver!

#17 Pingback By COPYRIOT | Krisen, del 135: Kris och korruption On March 23, 2014 @ 1:00 am

[…] Krisen, del 133: När täcket dras undan – en grov skiss över upprorsläget i världens tröskels… […]

#18 Pingback By COPYRIOT | Om putiniseringen av Turkiet och dess svenska påhejare On November 2, 2015 @ 9:00 am

[…] Krisen, del 133: När täcket dras undan – en grov skiss över upprorsläget i världens tröskels… […]