Krisen, del 132: Kort om Ukraina

Regeringstrogna prickskyttar mot en proteströrelse vars frontlinje tagits över av nazister. Vad som hände i Europas typ största land är så oerhört deprimerande.

För att förstå utveckling räcker det inte med att lyfta fram de unika faktorer som gäller just i Ukraina: landets språkliga och ekonomiska tudelning, dess förflutna i Sovjetunionen etc. Ukraina är ju i någon mån samtidigt ett uttryck för den globala krisens nya fas då den största dramatiken utspelar sig i världsekonomins semiperiferi. Därför är det oerhört angeläget att dra paralleller med det senaste årets proteströrelser i Turkiet, Brasilien, Thailand och annorstädes.

Protesterna i Maidan kretsade aldrig kring EU. Det började snarare som protester mot korruptionen – i länder som Ukraina tenderar begreppen “korruption” och “näringsliv” till att bli synonyma. För många ukrainare framstod ett EU-närmande som ett hopp om minskad korruption och därmed en bättre levnadsstandard. Associationsbanan är väl lite naiv, men inte helt orimlig: krishanteringen i EU utgör en helt annan typ av korruption än den i Ukraina.

Om det började i antikorruption, har protesterna breddats och intensifierats. Mönstret för protesternas utbredning beror helt klart på hur Ukraina ser ut, men inte heller här kan det reduceras till en nationell konflikt mellan ukrainsk- och rysktalande, eller till en geopolitisk konflikt mellan EU och Ryssland. Det hela har uppenbarligen mycket fler lager (och i varje lager, i varje läger, finns korruptionen närvarande, helt enkelt för att det finns ekonomiska intressen som backar upp de olika parterna i upptrappningen).

Så här uttrycker sig nån slags vänstergrupp som deltar i protesterna:

Det greppet oligarkerna har över politiken har resulterat i ett skattesystem där de stora företagen inte betalar någon skatt. Alla skatter betalas av arbetare och småföretag. Och nu är skattekistorna tomma, trots det faktum att det finns tillräckliga med resurser i landet. Detta problem kan inte valet av integrering med det ena eller andra blocket [EU eller Ryssland] lösa.

Det här inlägget blir inte mycker mer än en möjlig inledning och en djup suck. Hinner inte skriva mer just nu, men kanske återkommer.

4 kommentarer ↓

#1 sergio on 21 February 2014 at 3:19 pm

Det är inte olik det som händer i Venezuela, USA är på ofensiven (NATO i europa)
http://www.chavezcode.com/2014/02/venezuela-beyond-protests-revolution-is.html?m=1

#2 rasmus on 21 February 2014 at 3:32 pm

Venezuela hör definitivt till samma semiperifera kriskonstellation som Ukraina, Thailand, Turkiet etc. Att en stormakt som USA intresserar sig för utfallet är inget konstigt, men ingen av dessa politiska kriser kan reduceras till ett geopolitiskt spel – i grunden ligger fortfarande den ekonomiska krisen med dess mångfald av olika verkningar.

#3 manen on 22 February 2014 at 2:59 am

länken som ska gå till någon sida rörande protesterna i Thailand går till wikipedia-sidan för protesterna förra året i Turkiet.

#4 Elisa on 22 February 2014 at 1:15 pm

Ukrainas näringsliv kommer med associationen till EU att omställas till EU-normer. Det betyder, att all tillverkning av produkter måste anpassas till dessa normer, som i dagsläget inte passar – detta kommer att kosta miljarder, för staten och för kapitalet. EU tänker inte betala det.

Kommentera