Krisen, del 130: Inflationens geografi

Senaste nytt är att den argentinska peson håller på att kollapsa. Sedan förra året skenar inflationen i Argentina och hårdvalutorna flyr ut ur landet. Kapitalflykten verkställs bl.a. genom att argentinarna i stor skala övergår till att köpa varor från utlandet via internet, vilket regeringen nu försökt att stoppa genom en ny lag mot näthandel.

Detta samtidigt som rädslan för deflation sprider sig i Europa. Strävan efter en högre inflation präglar penningpolitiken även i USA och Japan.

Vi har tidigare konstaterat att borgerliga kristeorier betraktar inflation och deflation som varandras motsatser. Detta hänger samman med det nationalekonomiska synsättet där varje nation (eller valutaområde) betraktas som en egen “ekonomi”. För en nationalekonom är det lika självklart att en deflationstendens i Europa beror på europeiska missförhållanden, som att en inflationstendens i Argentina beror på argentinska missförhållanden. Jag är nyfiken på analyser som lyckas lyfta från den borgerliga nationalekonomins ramverk.

Uppenbarligen rymmer den globala krisen både inflationära och deflationära tendenser, men på olika platser. Snarare än att förklara dessa med de olika misstag som gjorts på olika håll, bör en kritisk kristeori sträva efter att förstå dem som två sidor av samma mynt. Inflation och deflation som två uttryck för samma sak: penningmediets kris, på en global systemnivå.

Därefter kan man ställa sig frågan om varför denna kris kommer till skenbart motsatta uttryck på olika platser. Och hur detta hänger samman med de olika typer av protest- och upprorsrörelser vi ser på olika håll. Förra sommarens protester i Brasilien (som utvecklade sig i mindre lyckad riktning) var ju nära kopplade till inflationen, då en viktig fråga handlade om prishöjningar i kollektivtrafiken. Krisprotesterna i Sydeuropa utgår snarare från en deflationär situation. Att betrakta dessa situationer som motsatta är fel, men de är uppenbart olikartade.

Många frågor, få svar. Kanske kan vi komma någonstans genom att titta på inflationens geografi, via halvgamla topplistor och spridda nyhetsrapporter.

Längst upp inflationstopplistorna finner vi bland andra Belarus, Iran och Venezuela – länder med politiskt allierade regimer, där oljetillgångarna i de två sistnämnda spelar en viktig roll. Utöver detta går det nog att urskilja tre regioner på världskartan som utmärks av en förhållandevis hög inflation.

För det första har vi Afrika som i hög grad förenas av en hög eller skyhög inflation, som tycks särskilt framträdande i kontinentens östra delar: Egypten, Sudan, Somalia, Etiopien, Eritrea, Burundi, Uganda, Kenya, Tanzania…
För det andra har vi ex-Sovjet: Belarus ligger visserligen i en klass för sig, men även Ryssland och Ukraina har på senare år rapporterat en inflation på minst 8 procent och i de centralasiatiska republikerna är siffrorna ännu högre.
För det tredje har vi stora delar av Latinamerika, framför allt Venezuela och Argentina, men även Brasilien och Uruguay har förhållandevis hög inflation.

Kartan över Asien är mer splittrad. Kina har låg inflation, men Indien har hög, liksom Vietnam.

Och i Europa dominerar alltså den deflationära tendensen i EU, medan den del som orienterar sig mot Ryssland har hög inflation: det gäller Belarus och Ukraina, men även Serbien. Inflationen rusar uppåt även i Turkiet (vilket är intressant med tanke på hur Gezi Park-protesterna har uppvisade likheter med protesterna i Brasilien).

Bland de fem s.k. Brics-länderna, som bär en stor del av jordens industriproduktion, är alltså åtminstone tre klart inflationsdrabbade. Vid sidan om Ryssland, Indien och Brasilien kan vi lägga Argentina, Turkiet och Iran. Vågar man spekulera i att dessa länder även delar vissa förutsättningar för proteströrelsers framväxt?

3 kommentarer ↓

#1 Magnus A on 27 January 2014 at 9:30 am

När började Vitryssland heta Belarus?

#2 rasmus on 27 January 2014 at 9:51 am

Magnus A: Här finns en utförlig förklaring av den pågående övergången från Vitryssland till Belarus.

#3 COPYRIOT | Krisen, del 131: “Emerging markets” och krisens nya fas on 29 January 2014 at 5:03 pm

[…] Krisen, del 130: Inflationens geografi […]

Kommentera