Hur akustiska varumärken äger rum

Rikets rådigaste rättshaverist heter Percy Nilsson. Hans kamp förtjänar respekt. Inte för att han är byggmagnat, multimiljonär och bosatt i Vellinge. Utan för sin militans. Och för kampens själva syfte, som skiljer sig från det mesta i rättshaverisammanhang.

Musikens ägande av rum är av ett annat slag än fastighetsägarens. Men likväl är det ett ägande och ytterst ett våld.

Det postdigitala manifestet, § 46

Percy Nilsson tar upp kampen om hur musik äger rum. Hans måltavla är Hemglass – ett franchisingföretag i sötsaksbranschen som är mest känt för sitt akustiska varumärke. Affärsidén bygger på att den korta melodislingan basuneras ut genom högtalare i bostadsområden.
Musik äger rum och som brukligt är, ägs detta rum samtidigt av fastighetsägare. Det är ett rum som bebos av människor, varav många inte alls vill bli utsatta för akustisk spam. Percy Nilsson må vara en simpel förkämpe för fastighetsägarnas äganderätt, men när tar upp den akustiska aspekten, bidrar han i någon mening samtidigt till att destabilisera äganderätten i sig.

Det tycks vara lite av ett mysterium att Hemglass kan hålla på. De har aldrig sökt eller fått tillstånd att åka runt med högtalarbilar. Varje år kommer mängder av anmälningar, men ingen leder till att de fälls. Ljudet verkar studsa mellan paragraferna.
Hemglass hänvisar till att man blivit friad i miljödomstolen, som konstaterade att ljudet inte kan klassas som “olägenhet” i miljöbalkens mening. Men många kommunala regler har tydliga föreskrifter om att tillstånd måste sökas, vilket Hemglass alltså har skitit i. Vellinge kommun har exempelvis slagit fast: “Information, reklam, propaganda eller andra budskap som riktar sig till personer på offentliga platser får inte ske genom högtalare eller liknande utan tillstånd av polismyndigheten”.

Professorn i ljuddesign Björn Hellström har varnat för konsekvenserna av att det saknas effektiva regler mot ljudreklam:

– Det kommer ju mer och mer ljudreklam. Det visuella rummet är redan fullt, folk kan inte ta in mer text- och bildreklam. Men ljudrummet är fortfarande ganska fritt. Om vi inte ändrar lagstiftningen så kommer det komma fler konkurrenter till Hemglass.

Förra sommaren valde Percy Nilsson att punktera glassbilens däck med hjälp av en borrmaskin. Han hänvisar till nödvärn i rättegången som just har inletts. Dom meddelas nästa vecka.
Samtidigt – vilket är mer intressant – har Percy Nilsson själv sökt tillstånd för att själv köra ut med högtalarbilar, från vilka han bland annat ska sälja hörselskydd. Om hans ansökan får avslag, öppnas en ny front för att angripa Hemglass. Om den beviljas, ligger däremot vägen öppen för den reklamkakafoni som Björn Hellström varnat för. Men denna väg blir då också väl belyst, vilket förbättrar chanserna att faktiskt stifta lagar (vilket oavsett utfall blir en intressant process). En eloge till Percy!

25 kommentarer ↓

#1 chrisk on 15 January 2014 at 10:42 pm

Detta griper givetvis in i vår föregående diskussion om spotifieringen av tåg.

Ryan Air arbetar ju med ett välkänt akustiskt spam på sina flyg, beståendes av ihärdig högtalarreklam för någon form av lotter samt flygbussbiljetter. Även kontantkort tror jag (undrar när mikrokrediter introuduceras). SJ verkar än så länge inte kommit längre än att de gör reklam för frukostpaketen i bistron.

Men, än så länge finns det något primitivt över den akustiska reklamen/spamet. Det är nämligen dåligt med metadata och “publikmätningsmetoder”. Hemglassbilen måste gissa vem som hör ljudslingan, det finns ingen återkoppling tillbaka (som är ett krav för fullskalig spotifism).

Jag tänker att smarttelefonen skulle kunna erbjuda detta. Mobiltelefonen lyssnar konstant på alla ljud, gärna med gain-nivå motsvarande ungefär det mänskliga örat. Ljuden körs sedan mot en databas som identifierar reklamslingor, och vips kan vi med ganska stor säkerhet veta vem som har hört vad (vem som har blivit utsatt för vilket akustiskt välde).

Distributionen av högtalare måste gå hand i hand med distributionen av mikrofoner (och databaser) för cirkeln ska vara sluten.

#2 Mårten on 15 January 2014 at 11:36 pm

Hur kommer det sig att kyrkor får hålla på att väsnas som de gör?

#3 Viktualiebrodern on 16 January 2014 at 12:00 am

Det är anmärkningsvärt att mekaniska funktionsljud, som kommer närmast helt befriade från maktanspråk, är så hårt reglerade och kan få fullt legitima näringsverksamheter att *i efterhand* få stänga ner därför att det flyttat in människor som klagar (ex Gröna Lund, hamnområden).

Medan ljud med entydiga makt- och manipulationsanspråk, som reklam eller tunnelbanemusikanter är helt oreglerat och tillåtet. När det gäller musikanter i t-banan är det till och med på gränsen till att utsättas för missaktning om man offentligt skulle uttrycka sitt ogillande att bli störd. Musikanterna är ju “en utsatt grupp”.

Därför håller jag med dig om flatheten inför makt- och manipulationsljud och hoppas att du i det också inkluderar obeställt musicerande på offentliga transportmedel.

Så, större tolerans för funktionsljud utan maktanspråk, mindre tolerans mot manipulationsljud.

#4 Mimmi on 16 January 2014 at 1:00 am

Glöm inte den unga tjejen som på sitt sommarjobb blir anfallen av en jävla skitgubbe med borrmaskin. Den rike mannen som på sin fritid blir störd av en ung tjej med en låglönejobb. Var är genus- och klassperspektiven?
Åk dygnet runt med glassbilar i Djursholm!

#5 Gabrielle Björnstrand on 16 January 2014 at 1:05 am

Öronen är människans bästa vän. De bör inte utsättas annat än självmant. Därför skyddar sig nutidsmänniskan med öronsnäckor av vald musik.

Själv sätter jag på Satie motvalls mot grannens musik (trummaskiner) när jag ska skriva, eller lyssnar på Paul Desmond i datorn.

Ljud är ett infekterat rum, inte bara i kommersen utomhus, men också inomhus, eftersom bostadsrättspeaken också alltid innebär en jävla sonorisk antites, där ekvivalenten mellan avfallshögarna (på gatan först) och den akustiska destruktionen är ungefär likvärdiga.
Absolut en kamp för ljudrummet! Även om Marx inte förutsåg dess kapitalsering.
Heja Percy! Tack Rasmus!
Nolltolerans för akustisk miljöförstöring!

#6 Gabrielle Björnstrand on 16 January 2014 at 2:36 am

PS Mimmi har också rätt. Ändamålet helgar inte medlen. Men även jag är lågavlönad kvinna OCH ljudaristokrat.

#7 rasmus on 16 January 2014 at 7:58 am

Till Mimmi vill jag svara att Percy såvitt jag vet inte attackerade en kvinna. Han attackerade en bil. Själv är jag för en bred legalisering av attacker mot bilar. Krossa trafikmaktordningen!

#8 rasmus on 16 January 2014 at 8:29 am

Och så vill jag bestämt invända gentemot Viktualiebroderns utfall mot gatumusiker. En viktig aspekt handlar om närvaro (och därmed om det som i mitt gamla manifest kallades för ansvar). Gatumusiker är personligen närvarande vid ljudens källa, vilket är en avgörande skillnad mot t.ex. reklamskval ur dolda högtalare.

#9 rasmus on 16 January 2014 at 8:30 am

Dessutom vill jag, i en smått provokativt kulturkonservativ anda, hävda att det faktiskt finns skäl att respektera traditioner! Gatumusik hör till en månghundraårig, om inte mångtusenårig, tradition som inte kan strypas hur som helst. Samma sak gäller f.ö. även kyrkklockor (som jag för egen del uppskattar, utan att vara det minsta kyrklig).

Men då är vi såklart på hal is, med tanke på att olika tidsskalor ger en rad olika möjliga kulturkonservatismer. Med ett aningen kortare tidsperspektiv blir det t.ex. fullt möjligt att säga: “Rör inte våra svenska traditioner. Låt Glassbilen tuta“.

#10 J on 16 January 2014 at 9:12 am

Apropå Kyrkor så har jag bestämt för mig att det i Norge år 2000 var en debatt om att förbjuda eller tillåta utrop från minareter på fredagar, vilket resulterade i att det fick förekomma utrop på max 60 dB och att ateister fick lov att utropa motsvarande om att det inte finns någon gud alls. Jag har letat för länge förgäves efter en bra länk.

#11 Viktualiebrodern on 16 January 2014 at 9:18 am

Gatumusik sker ändå i ett öppet rum med flyktvägar (försåvitt att stadsplanen uppvisar affordans och tillåter så kallade “smitvägar”). T-banevagnar är slutna rum. En väsentlig skillnad. Men all gatumusik är inte heller i manipulerande syfte. Det är den manipulerande “fram med lädret!” jag ser ur ett manipulerande maktperspektiv.

Apropå en helt annan tråd om kulturtraditioner så kanske man skall påminna om mannen som i störande syfte tutade utanför en moské och blev åtalad för, tror jag, “störande av förrättning”.

#12 Kristoffer Nolgren on 16 January 2014 at 9:59 am

Att närvaro=ansvar=rätt att äga rum som Rasmus skriver får intressanta konsekvenser.

Om och på de platser där tiggeri är förbjudet, skulle musicerande i så fall erbjuda ett kryphål, förutsatt att rättigheten att låta sitt ljud äga rum trumfar över. Är det någon som vet hur musicerande i offentliga miljöer hanteras där tiggeri är förbjudet?

#13 avadeaux on 16 January 2014 at 4:08 pm

Det händer också att kyrkornas rätt till ljudrummet ifrågasätts. Jag tänker t.ex. på att boende vid Fridhem i Malmö driver, eller har drivit, en process mot S:t Andreaskyrkans rätt att ringa. Jag gillar också kyrkklockor, även om jag finner muslimska böneutrops vittnesmål om tidens gång mer sympatiska. Även ljudsignaler som saknar annan tydlig agenda än att just signalera tiden kan få boende emot sig. Jag är säker på att jag har läst om bråk om Rådhusklockan i Köpenhamn (vars sista toner alltid kastar mitt inre in i en viss passage av Stravinskys Våroffer). Indelningen av dygnet i tidsenheter som klockan signalerar kan i och för sig också tolkas som en sorts maktutövning, som hör samman med industrialismen om man t.ex. frågar Jonas Frykman och Orvar Löfgren.

Jag uppskattar gatumusikanter också, men bara så länge de inte elförstärker instrumenten i onödan. Stora förstärkarstackar på gatorna är ett ofog, i synnerhet när de inte används till god musik, utan av Jesusmånglare som tvingar på förbipasserande sina budskap ur skrällande högtalare. Ja, nu tänker jag på ett Malmöfenomen igen, ett sällskap som regelbundet förorenar ljudmiljön på Triangeln och ett par andra ställen med sina fjantiga och aggresiva predikningar, under förevändning att de samlar in (tigger?) pengar till hemlösa.

#14 Gabrielle Björnstrand on 16 January 2014 at 4:46 pm

Håller med om gatumusiker – de har aldrig någonsin stört mig personligen. Det är liv. Och kanske lite cash för dem.
Håller med Rasmus om kyrkklockor. Nyårsnattens hör jag gärna i radio. Men jag fick lite spatt när jag lånade en väns lägenhet mitt emot Maria Magdalena kyrka. Så att kanske tolv och tolv räcker ; )

#15 saturday on 16 January 2014 at 6:12 pm

För ungeför 12 år sedan fick klockringningen från S:t Nikolai kyrka i Halmstad begränsas nattetid, efter en långdragen process.

http://www.notisum.se/rnp/domar/mo/MO002003.htm

#16 rasmus on 16 January 2014 at 9:18 pm

saturday: Minsann, det var ju strax efter jag flyttat från Halmstad. Jag är faktiskt uppvuxen med S:t Nikolai kyrkklockor och blir alltid glad av att höra dem.

#17 Linus Walleij on 17 January 2014 at 8:37 pm

En radanmärkning om kyrkklockor för att förgylla fredagen: år 2000 ansökte World Islamic Center i Oslo om tillstånd för böneutrop från sin minaret (adhan börjar som bekant med Det finns ingen gud utom gud etc), varvid det norska hednasamfundet (jfr ung. de svenska Humanisterna) ansökte att i samma anda få kalla till sina möten med högtalarutrop av budskapet Det finns ingen gud. (Båda ansökningarna avslogs, kyrkklockorna fick vara kvar av hävd.) Det är en relevant historia i sammanhanget men framför allt roligt eftersom det får alla antropologer med s.k. relativistisk ådra att gå i frispinn.

#18 Alexander Kjäll on 20 January 2014 at 10:57 am

Hemglass har förstått att det är musikreklamen som lockar kunderna:
http://www.unt.se/sverige/hemglasschef-tuta-som-en-galning-2806977.aspx

#19 Don Kongo on 20 January 2014 at 11:54 am

Gatumusiker/tunnelbanemusiker stör mig inte förrän det är de där som spelar *inne* i vagnarna, då ändras hela grejen från en musikant på en plats jag kan stanna på eller passera som jag vill, inuti en vagn hålls man helt plötsligt gisslan av musikanterna eftersom man inte längre kan välja själv om man vill lyssna eller inte. Jag vet vad eventuella lagar (eller t.ex. SL-regler) säger om detta, men det känns som en rejäl skillnad (om än bara i rent hyfs).

#20 Karl A on 20 January 2014 at 12:22 pm

Intressant – och upprörande! Får mig att vilja åka runt och tuta min egen trudelutt. Och få fler att göra samma sak så att frågan ställs på sin spets. För nog känns det som att Hemglass får hålla på för att det inte ses som någon tillräckligt allvarlig grej. I kombination med något slags nostalgiskäl.

#21 Serrano on 20 January 2014 at 6:47 pm

Här är en lista på ljudspam som man dagligen hör i Mexico City:
– Sopbilen. Kör med den klassiska ringklockan. Dingdongdingdongdingdong.
– Tamalesförsäljarna. Personerna som säljer tamales använder generellt sett två ljud, ett är ett extremt högt visselljud som kommer från ångan får kärlet som hålls varmt av en liten brasa som finns på vagnen. Det andra är en bandinspelning där någon säger (Tamales, tamales. Goda tamales, goda oaxaca-tamales) på repeat i all evighet.
– Knivmannen. Han kör med en klassisk vissling för att förmedla budskapet: Här kommer jag på min cykel och kan slipa dina knivar om du vill.
– Vitvaruförsäljaren. De kommer i lastbilar med en inspelad slinga som säger: “Köpes och säljes: frysar, kylar, tvättmaskiner, madrasser, eller någonting som som du vill sälja.”
– Fruktförsäljarna. Frukförsäljarna är det lite mer action i, dom har oftast mic och högtalare och sitter på flaket å ropar ut priset på frukter.
– Musikförsäljarna på tunnelbanan. Hen har en ryggsäck med en gigantisk högtalare, går på alla tunnelbanor å spelar upp ett pottpurri i musik: 80talsdängor, cumbia, och klassiska musik är vanligt. Piratskivan kostar alltid 5 kr.

Några av ljuden har fått kultstatus och samplats in i musik. Utöver dessa finns det givetvist några miljoner affärer som marknadför sig själva med att ställa ut giganstiska högtalare ut mot gatan å spela musik så högt som möjligt. För att folk ska gå in i apoteket, klädaffären eller vad det nu är.

#22 Karl A on 20 January 2014 at 9:48 pm

Serrano – det låter trevligt! Jag kanske ska tillägga att jag personligen alltid gillat ljudspam, eller iaf sedan jag såg Blade Runner första gången. De galna ljudspammen i Tokyo gör mig lycklig, och även här i Berlin är det action i turkarna som säljer frukt nedanför min lägenhet.

Sen måste jag säga att jag sympatiserar med den där Hemglasschefen som instruerade säljarna att “tuta som en jävla galning”. Han är säljare. Han gör sitt jobb. Det borde kommunen också göra.

#23 Mattias on 20 January 2014 at 9:56 pm

Själv har jag alltid undrat över de där Ryssen kommer och anfaller göm er i närmsta skyddsrum-larmen som med nödvändighet måste spelas i varje svensk småstad första måndagen i månaden. Svårt att se vad de har för funktion. Måste man testa dem varje månad? Vad händer om någon bestämmer sig för att attackera första måndagen i månaden klockan 15? Tycker de bara känns som en rest från en svunnen tid.

#24 avadeaux on 21 January 2014 at 11:07 am

Ursäkta ett sidospår angående ljudbilden i Blade Runner som Karl A tar upp: jag hade nog sett början av filmen ca 25 gånger innan jag lade märke till den svenska rösten i radiokakafonin man hör under en av flygbilsturerna. ”Röd sektor, inkommande” tror jag att den säger, så tydligt att jag nu har svårt att förstå hur jag någonsin kunnat missa det.

#25 Johan on 13 February 2014 at 12:25 pm

Jag bor bredvid S:t Andreaskyrkan i Malmö och det mest enerverande är inte den vanliga kyrkklockan utan det klockspel som spelar “Andreaslåten” flera gånger om dagen. Det mekaniska klockspelet spelar dessutom en rätt dålig version av melodin (omvänd synkopering?) där tonerna kommer lite för sent mot vad som känns rätt. Ungefär som när en själv försöker ta ut en melodi på piano men tvekar några tiondelar vilken tangent som är rätt.

Kommentera