- Copyriot - https://copyriot.se -

Ryktet verkar genom att spridas: en krönika om antisemitism

”Antisemitismen är ryktet om judarna”, förklarade filosofen Theodor W. Adorno och satte fingret på en viktig aspekt. Rykten blir verksamma genom att spridas, snarare än genom att övertyga. Den som sprider vidare ett rykte behöver alls inte vara någon som är övertygad om att ryktet är sant. På samma sätt behöver man inte vara övertygad antisemit för att sprida ”ryktet om judarna”.

Jag har skrivit en gästkrönika åt Svenska kommittén mot antisemitism. Budskapet är att de offentliga debatter som rör antisemitism väldigt ofta spårar ur. I stället för att diskutera om någon är antisemit, borde vi prata om vad de gör (eller underlåter att göra).

Huruvida resonemanget kan överföras även på rasism känner jag mig inte säker på. Rasismen är visserligen en närbesläktad fördom, men antisemitism bör inte missförstås som en typ av rasism. Detta just eftersom antisemitismens kärna inte består i ett generellt hat mot judar, utan fantasierna om en oerhörd och osynlig makt.

Antisemiten är övertygad om att judarna utgör en dold makt som står bakom det mesta som är fel i vår värld. Men långtifrån alla som sprider ryktet om en judisk sammansvärjning är övertygade om att allt som hävdas är rakt igenom sant. Endast i undantagsfall handlar det om att ryktesspridarna hyser en urskillningslös avsky mot judar. Några av dem är rentav själva judar eller av judisk börd.

13 Comments (Open | Close)

13 Comments To "Ryktet verkar genom att spridas: en krönika om antisemitism"

#1 Comment By Christopher Kullenberg On December 18, 2013 @ 8:13 am

Mycket bra! Vår kultur är fixerad vid Vara och glömmer därför ofta bort Göra.

#2 Comment By J On December 18, 2013 @ 10:16 am

Håller helt med. Ytterligare ett exempel där diskussionen om huruvida en person var antisemit eller ej var då Ilmar Reepalu i Malmö uttryckte sig på ett sätt som många uppfattade som antisemitiskt. Han använde sig också (med kraft!) av den defensiva strategin att visa att han inte var antisemit när problemet med det han sagt var att definitivt knöt an till en antisemitisk tradition och därmed spred det ordet vidare.

Dessutom missade han i sin retorik att gruppen judar inte är synonym med staten Israel, vilket är en tragisk miss som även staten Israel gör alldeles för ofta.

#3 Comment By Linus Walleij On December 18, 2013 @ 2:23 pm

Vrider och vänder på detta, får det till att den enda intellektuella fråga som är meningsfull att ställa är den om konspiricismens idéhistoria, det är därifrån nojjan för diverse urskiljbara eller påhittade gruppers påstådda ondska spirat. Det är den byken som måste tvättas för att komma någon vart med detta.

#4 Comment By Viktualiebrodern On December 18, 2013 @ 9:07 pm

Citat från din artikel: “En organisation som tar del i att normalisera spridandet av fördomar har ett ansvar.”

Det här gillar jag inte. Det innebär att någon kan anses klandervärd på någon sorts *objektiva* grunder, oberoende av vad personen faktiskt uttrycker och subjektivt upplever sig mena. Det gränsar till en obehaglig stalinistisk retorik om objektiva sanningars supremati över subjektiva.

I det personliga fallet leder det till någon sorts “finlandisering” och en ängslan att väga sina ord så väl att ett allestädes överhängande Damoklessvärd – He said Jehovah! Stone him! – till varje pris undviks.

Men det offentliga samtalet skall inte ha som främsta mål att undvika att säga “stoppnål” för att inte reta upp någon enögd.

Jag tror tvärtom att vi måste vara mera generösa, mera villiga att tolka människors ord till det bästa, än att absolutistiskt tvinga in dem i förutbestämda fållor.

#5 Comment By Viktualiebrodern On December 18, 2013 @ 9:22 pm

Vi har här också en klassdimension: Den mera verbale kan slingra sig ur lättare än den som är fattig på ord.

Vettiga människor säger många dumma saker. Bara den kontrollerade manipulatören, med sin “mask of sanity”, håller alltid tand för tunga och säger aldrig något dumt. Jag ser en pågående/förestående optimering av livsbetingelserna i de högre politiska och mediesfärerna för den senare sortens människor genom att riktiga människor, med sina brister, gallras ut eller redan i utgångsläget undviker offentligheten.

#6 Comment By kjell On December 19, 2013 @ 9:33 am

Viktualiebrodern ; Är ordfattigdom eller formuleringsförmåga en “klassfråga”?
“att riktiga människor, med sina brister undviker offentligheten” mkt bra formulerat och sant.

#7 Comment By Swedish Dissident On December 19, 2013 @ 5:17 pm

Jag har också funnit det märkligt att så många fokuserar på att en del “är” både det ena och det andra – vad innebär egentligen en sådan ontologisk status? Är det bara en sorts kontingent ideologisk identitetsmarkör eller är den mer statisk, kopplat till en föreställning om ett enhetligt subjekt och i stort sett oföränderlig världsåskådning? Ja, vad innebär det att “vara” en massa olika saker? Samtidigt är det biologisk-ontologiska tänkesättet en del av den essentialistiska antisemitismens så att säga inriktningar: i åtminstone en mindre konspiracistisk variant av denna talas det mindre om ljusskygga sällskap, och mer om att judar är på ett visst sätt på grund av sin biologiska bakgrund. Det är alltså judarna som tillskrivs en viss biologisk-ontologisk status. Samtidigt finns det onekligen blandpositioner, till exempel David Duke, som betonar både de biologiska och kulturella – inklusive religiösa – betingelserna.

#8 Comment By johan,karlskrona On December 21, 2013 @ 8:07 am

Ett julboktipps då, “The Prague Cemetary” av Umberto Eco från 2012. Den handlar om förfalskaren som skrev Sions Äldste och tillblivandet av den. Det bjuds också på fransk och italiensk 1800tals historia och spionhistoria. Intressant och rolig både på det torra intellektuella sättet och på det mera mustiga. En bra bakgrund till 1900talets antisemitism.
Ett till, Amos Oz självbiografi “En berättelse om Kärlek och mörker” från 2002 berättar hans och hans familjs historia. Han beskriver judehatet i Litauen och Polen, hur det förvärras under det tidiga 1900talet och om judarnas historia i Palestina under 1900talet och skapandet av Israel. En stark bok på många sätt.

#9 Pingback By Saudiarabien – världens största producent av islamofobisk propaganda | Nya Il Convito On December 28, 2013 @ 11:50 am

[…] vara islamofob? Ja, på samma sätt som en jude kan vara antisemit. Som Rasmus Fleischer skrev i en krönika nyligen (17/12). Fleischer citerar filosofen Theodor W. Adorno som förklarade att […]

#10 Comment By UddaBoktips On January 1, 2014 @ 12:29 pm

Jag måste säga att jag tycker denna karakterisering av antisemitism (“antisemitismens kärna inte består i ett generellt hat mot judar”) bekymmersam.

Behöver vi alltså ett nytt ord för ett rasistiskt hat mot judar? Eller borde det inte finnas något sådant ord?

Är fantasier om en “oerhörd och osynlig makt” alltid antisemitiska? Även om denna makt inte beskrivs rasligt eller etniskt? Är antikapitalister antisemiter om de tror på kapitalismen som en oerhörd och osynlig makt? Om jag tror att det finns dolda makthavare är jag antisemit? Om jag explicit tror att en annan grupp än judarna, t.ex. Katolska kyrkan, utövar en oerhörd och osynlig makt är jag då också antisemit? Judar som tror att förföljelsen av judar genom historien inte är en slump utan en i hemlighet orkestrerad kampanj, är de antisemiter?

Mitt förslag skulle vara att behålla ordet antisemitism för jude-relaterade åsikter och istället lansera ett annat ord (“konspiracist”) för de som tror på en “oerhörd och osynlig makt”.

#11 Pingback By Och samtidigt i Irak. Wahhabiti antes portas | Nya Il Convito On June 21, 2014 @ 7:21 pm

[…] vara islamofob? Ja, på ungefär samma sätt som en jude kan vara antisemit. När Rasmus Fleischer skrev om judiska antisemiter citerade han filosofen Theodor W. Adorno som förklarade att ”Antisemitismen är ryktet om […]

#12 Pingback By COPYRIOT | Antisemitism är inte detsamma som judehat On August 7, 2014 @ 10:08 am

[…] Ryktet verkar genom att spridas: en krönika om antisemitism […]

#13 Comment By Fri On February 27, 2015 @ 9:18 am

Visavi Israel och juden föds faktiskt kärnan till den postmoderna antisemitiska (“anti-sionistiska”) hetsen och diskursen.

Som bland annat lett till massmord på skolbarn, museebesökare och nu en dansk jude. Vänstern har delaktigt synnerligen proaktivt. Och man får gratulera till att de lyckats flytta fram sina positioner.

Det finns goda judar som inte förknippar sig med sitt hemland som de ska hata och förakta. och så finns det onda judar (sionisterna). Kort går retoriken ut på detta.
Man blir oerhört provocerad när en ond jude som Israels premiärminister har “fräckheten” att vilja kalla hem och skydda sitt folk. Juden ska veta sin plats.

Det är ganska enkelt att se att detta är rasism. Genom att bara byta ut Israel mot Sydafrika och sionism mot ANC så ser man ju att det bara handlar om retoriska manövrar för att kunna “tvätta” bort den mest grova rasismen. Just Sydafrika är ett bra exempel av just motsatta själv än vad vänstern hävdar: det är ju Palestinarörelsen som vill införa Apartheid.

Prova. Det är inte svarta sydafrikaner i stort man kritiserar – bara de som slåss för självständighet och självbestämmande.
Man hatar inte svarta – man bara hatar deras hemland, deras kultur, deras militär, deras skolor, deras ideologier och så vidare.

“Inte anti-semit men”

så kan vänstern sammanfattas.