Om jag nu skulle skriva en uppföljare till Boken & Biblioteken (2011) skulle det bli en kort skrift titulerad Tidskriften. Flera av de frågor som jag då tog upp i förhållande till bokmediet börjar nu aktualiseras än mer i förhållande till tidskriftsmediet. Även i detta fall får det särskilt intressanta konsekvenser för biblioteken.
För att parafrasera: det ter sig inte längre lika självklart vad som är en tidskrift. Icke desto mindre är gränsdragningen av verklig betydelse på en rad områden: på biblioteken, i kulturpolitiken och momslagstiftning (än en gång) samt givetvis i vetenskapernas värld.
Allra minst finns det en enda digital väg som är utstaka på förhand. Digitaliseringen av tidskriftsmediet kan i grova drag gå åt två håll. Å ena sidan har vi nättidskriften (eller nätupplagan av en papperstidskrift) som har funnits lika länge som www. Å andra sidan har vi tidskriftstjänsten som innebär att digitala återgivningar av sidorna i en papperstidskrift görs tillgängliga via en tjänst som inte nöjer sig med standarder som html eller pdf, utan låser in materialet med hjälp av flash eller särskilda appar. Just nu verkar en del riskkapital strömma till sådana tidskriftstjänster, vilka satsar på en abonnemangsmodell och stundtals har lanserat sig som “Spotify för tidskrifter”. Hur biblioteken ska förhålla sig till detta blir en intressant fråga.
Jag nöjer mig med dessa noteringar just nu, för jag har egentligen inga planer på att skriva den tänkta uppföljaren. Rent konceptuellt kan jag också känna att Tidskriften borde vara en tidskrift snarare än en bok, samtidigt som det ju vore helt orimligt att på egen hand ge ut en tidskrift om tidskrifter. Tills vidare nöjer jag mig med att fundera vidare medan jag åker på Eurozine-konferens i Oslo kommande helg. Inför min medverkan där är jag extra tacksam för alla slags kommentarer kring detta ämnet.
36 kommentarer ↓
Vad gäller nättidskrifter/nätupplagor så har de visserligen funnits sedan (i nät-tid) urminnes tider, men konceptet med betalvägg är något som är relativt färskt. Åtminstone i någon större utsträckning. Det bygger ju onekligen på standarder av typen HTTP (trots att det är få sidor som använder rätt felkod: 402 Payment Required), men har byggt egna inlåsningstekniker runtom.
Värt att notera är väl även att dessa tekniker är enkla till triviala att komma runt i de flesta fall, något som inte nödvändigtvis gör dem mindre effektiva som medel att hindra gratis slentrianläsning.
“Rent konceptuellt kan jag också känna att Tidskriften borde vara en tidskrift snarare än en bok, ”
Böcker gavs väl ofta ut som en samling periodika när förläggandet slog igenom? Följetonger.
Allvarligare än att inte kunna läsa artiklar annat än mot betalning är ju att de ofta också kastar bort sökbarheten i fulltexten. Sammandragen är visserligen ofta öppna, men så utformade, att de skall locka till köp snarare än att sammanfatta innehållet på ett korrekt sätt.
Blir bara brus kvar i sökningarna.
Journal of scholarly publishing
http://www.utpjournals.com/Journal-of-Scholarly-Publishing.html
Vad anser du om Brians död i Family Guy?
Jag har aldrig sett mer än lösryckta bitar av Family Guy.
@Petter Ericsson:
HTTP 402 har aldrig varit rätt felkod, den avskaffades redan innan den infördes. Tanken var att man skulle bygga in stöd för betalväggar i själva HTTP-protokollet men sen ångrade man sig och ansåg att det var bättre om man gjorde det i ett applikationslager ovanpå HTTP.
Biblioteket borde isåfall ha varit ett bibliotek :)
[…] Vad är en digital tidskrift? […]
Kommentera