Krisen, del 125: Deflationens spöke hänger över Europa

Glöm allt du hört om inflationsbekämpning. I dagens läge uppfattas inte inflation som ett hot. Fallande inflationssiffror emottas däremot “som en kalldusch”, läser vi i dagens SvD.
Lägre inflation signalerar stagnerande tillväxt och ett kusligt hot om deflation. Därför svarar ECB med att sänka styrräntan från 0,5 till 0,25 procent.

I dag befinner sig Europa i en situation som Hans Redeker från Morgan Stanley betecknar som ”deflationär jämvikt”. En extern chock som en oväntad uppbromsning i Asien skulle snabbt kunna skapa en riktigt otäck deflationsspiral.

Centralbankens försvar mot deflationsspöket är att upprätthålla tillståndet av negativ realränta (ränta minus inflation) i EU.

Men en ränta på 0,5 procent och en inflation på 1,1 procent i september, blev realräntan -0,6 %. Men när inflationen i oktober sjönk till 0,7 procent, klättrade realräntan uppåt, nära noll. Att sänka styrräntan till 0,25 borde garantera att realräntan ännu någon tid kan ligga på negativ nivå.

Och eftersom räntebeslutet indirekt påverkar Sverige, kanske det även garanterar att den svenska bostadsbubblan förblir uppblåst i ytterligare någon tid. Kanske rentav till nästa års val.

Uppdatering: “ultra-low inflation has costly side-effects”, varnar The Economist. Fast vi bör nog minnas att det bara är sedan ungefär hundra år som kapitalismen präglas av fortlöpande och ihållande inflation. Under det långa 1800-talet var penningvärdet på längre sikt rätt stabilt. Men just nu handlar allt väldigt mycket om just nu:

None of this means that inflation will not one day be a risk. But it is not today’s problem. All the “sound money” fanatics who issued dire warnings about rampant inflation when central bankers began their unconventional measures might usefully reconsider whether Western policymakers did too little, not too much. Be afraid of inflation, by all means; but life can be even scarier when it sinks.