När jag länkar till en tidningsartikel eller en bloggpost, är det i allmänhet för att jag vill dela med mig av text. Ibland även hypertext (alltså ytterligare länkare) eller bilder. Men en länk är så mycket mer än vad ett simpelt “delande” av “innehåll”.
Länkar fungerar även som ett sätt att tråla efter data, att räkna besöksstatistik och bygga kundprofiler. Massmedieföretagen har inte bara satt detta i system, utan låter i allt högre grad statistiken bli styrande över journalistiken. Gradvis etablerar sig uppfattningen, även utanför mediehusen, att angelägenheten i en text kan mätas i antalet “delningar”. Hur motbjudande detta än är, spelar vi med i länktrålarspelet varje gång vi använder Facebook, Twitter eller Flashback som ingång i nyhetsflödet.
Vi behöver trålskydd på nätet!
Unvis.it heter en liten tjänst som hittills lyckats missa, trots att den varit igång sedan årets början. Vad den gör är att kopiera innehållet i en artikel, för att visa detta innehåll i en simpel webbsida, befriad från reklam. Därmed går det att ta del av texten, samt sprida en länk till den, utan att avsändaren kan mäta antalet sidvisningar. Som en bonus blir texten även utskriftsvänlig.
Utförandet är lika enkelt som snyggt. Sätt bara unvis.it framför en webbadress, så får du den alternativa versionen. Exempel: unvis.it/copyriot.se/.
Funktionen i sig är ingenting nytt. Liknande nättjänster existerar redan. För tre år sedan uppmärksammade vi Kopimill vars uttalade syfte var att ingen ska behöva länka till Newsmill. Under en period använde jag en bookmarklet från Readability för att göra artiklar läs- och utskriftsvänliga, men det resulterade inte i delningsbara länkar. Och när det blivit dags för Readability att håva in pengar på en “app”, då såg de till att döda sin användbara bookmarklet.
Jag litar mer på Unvis.it, eftersom det här inte tycks finnas några kommersiella ambitioner. Som avsändare står ?olontaire – en etikett för sidoprojekt till reklambyrån Volontaire (som för övrigt är de som formgivit mina senaste böcker).
Att driva en tjänsts som Unvis.it är nog inte så dyrt, så länge användandet är begränsat, men servrar och bandbredd är heller inte gratis. Framför allt är det nog inte helt lagligt, vilket också konstateras av ?olontaire. Det torde anses som brott mot upphovsrätten att kopiera tidningsartiklar från källan och återpresentera dem på annat håll.
Om trålskyddet ska fortbestå, måste det kopieras. Vi måste bygga en hydra. Det borde startas hundratals sajter med samma funktion som Unvis.it, för detta skulle reducera pressen på varje enskild sajt, både i frågan om juridik och bandbredd. Det finns också en pedagogisk poäng i att de olika sajterna, fastän de erbjuder samma tjänst, kan presentera syftet på olika vis. För några kan det handla om att få utskriftsvänliga artiklar, för andra om att slippa reklam när man läser, medan vissa har mer tydligt nätpolitiska motiv.
En slående detalj är att Unvis.it hittills verkar ha blivit allra populärast i rasistkretsarna kring Avpixlat och dess anhängare på Flashback. Där presenteras det som ett sätt att snuva beröva dagstidningarna i allmänhet (och Aftonbladet i synnerhet) på intäkter. Gott så. Just i detta fall spelar det knappast någon roll att rasisterna blivit något av ett avantgarde i trålskydd. Nu gäller det att bredda och då krävs nog ytterligare några enkla verktyg. Låt mig nämna två förslag:
1. En bookmarklet som låter en klicka i bokmärkesraden för att lägga till unvis.it framför adressen på aktuell webbsida. Busenkelt att göra innan man delar en länk. Att koda en sådan bookmarklet borde inte ta mycket tid i anspråk, eller?
2. En Twitter-klient som automatiskt fixar alla tidningslänkar som man postar, så att de inte går direkt till tidningssajterna utan till Unvis.it eller valfri motsvarande sajt.
Oavsett vem som står bakom ett trålskydd, går det aldrig att lita på en ensam aktör. Fast det vore ändå en fett att grunda Trålskyddsinstitutet för att samordna motståndet mot nättrålning (eventuellt i samarbete med Trollskyddsinstitutet – fast ibland tänker jag att allt prat om “troll” börjat missa målet).
53 kommentarer ↓
Hej Rasmus!
Jag väljer alternativ 1.
Klistra in följande i ett nytt bokmärke i din webbläsare:
javascript:l=document.location;l.href=”http://unvis.it/”+l.href.substring(l.href.indexOf(“https”)===-1?7:8)
Varsågod! ;)
PS. Om man vill kan man slänga upp en dialog med den nya URL:en, för kopiering till klibbbordet, men jag tyckte att det var lika bra att aktivera länken samtidigt. Man kan (nästan) lika lätt kopiera länken från adressfältet i sin webbläsare och man får även ett kvitto på att länken funkar.
Om man gillar en dialog bättre kan man prova denna:
javascript:l=document.location;void(prompt(“Unvis.it!”, “http://unvis.it/”+l.href.substring(l.href.indexOf(“https”)===-1?7:8)))
(klicka OK eller Cancel i dialogen)
Vill man kan man ha en dialog OCH hoppa dit:
javascript:l=document.location;l.href=prompt(“Unvis.it!”, “http://unvis.it/”+l.href.substring(l.href.indexOf(“https”)===-1?7:8))
En poäng här är att om Unvis går ner går det fortfarande att hitta informationen eftersom ursprunget finns kvar i adressen. Vilket inte gäller länkförkortare som t.co eller bit.ly.
Det är lätt att se möjligheter att attackera en sådan här tjänst, lura den att fylla upp sina diskar fort, t.ex. Det finns motmedel, men det kan bli till en kapprustning mellan tjänst och angripare.
Ett annat möjligt angrepp är att länkförkortare o.d. filtrerar bort unvis-delen av länken, antingen helt och hållet, eller erbjuder ursprungssajtägarna statistik för unvis-klicken. Där blir det en inkomstmöjlighet för Twitter.
Man kan dock inte ta del av eventuella kommentarer till artikeln. Och det är där trålarna lagt in krutet på senare tid. Till exempel kräver SvD svd.se, ajax.googleapis.se, disqus.com och alldeles nyligen lp4.io godkända för att köra script för att kunna läsa kommentarer. På vissa artiklar, som Harrisons historieblogg, krävs också hela facebook-paketet därtill (.com, .net, fcbdn.net).
På N är det än så länge “bara” dn.se och ajax.googleapis.com. Det senare infört i ganska precis samma veva som Snowden kom med sina avslöjanden i juni.
Bara under det senaste året har alltså mycket hänt för trålandet av kommentarläsare.
Men varför? Varför i hela världen sabotera verksamheten för huvudsakligen anständiga ägare av huvudsakligen anständiga produkter? Denna eviga amoral.
Hej, kul att du gillar den! Det började som ett simpelt projekt att försöka komma runt länktrålning efter cirka 4 månaders fundering på det. Då jag inte “kan” programmera särskilt nämnvärt så tog det ytterligare 2 månader att koppla samman diverse lösningar (bl.a. den logik Readability skapade på den tiden den var öppen) för att få det att fungera.
Jag tänker erbjuda lite insikter här. Ja, tjänsten fick ett uppsving bland de sajter du nämner i våras, där vi ställdes inför den problematik som alla verktygsskapare ställs inför: Vad gör man när ens verktyg används av människor man inte vill ska använda det/på ett sätt man inte vill att det ska användas?
Vi valde ett instrumentalistiskt synsätt och insåg att det går inte att göra sig själv till bedömare av rätt och fel i denna situation. Men, jag kan glädjande säga att dessa sajter inte står för en majoritet av referrerande länkar – utan det är Facebook och Twitter (där intentionen självklart inte är lätt att hitta heller). Jag vill påstå att statistiken är tillförlitlig, utan att publicera riktiga siffror – då detta kan användas mot tjänsten.
Det kan vara av intresse att veta att jag publicerar lättsam statistik i mån av tid på http://f.unvis.it/ Jag hade tidigare en bookmarklet, och tror den försvann av misstag när jag gjorde om about-delen. Den är nu återställd.
Som svar på förslag 2 vill jag påpeka att det finns en tanke om att skapa ett chrome-extension som kan tillåta en att svartlista sajter så att man automatiskt tas dit, men ovan nämnda brister i min programmerarkompetens gör att det skjuts på. Jag välkomnar vem som nu känner att den vill tillverka ett sådant.
Avadeaux: Jag kan gott meddela att åtgärder togs redan från början för att se till att eventuella attacker inte kan fylla upp disken. Snarare kommer tjänsten gå ner av trafikbelastning innan det händer.
Viktualiebrodern: Innan Twitter skickade sitt gamla API i solnedgången fanns en automatisk feed som samlade alla tweets som innehöll länken, så att man kunde delta i kommentarerna. I det nya API:t finns inte riktigt den möjligheten att skapa inbäddade tidslinjer som är dynamiskt skapade, men jag har förstått att det kommer. Jag har aktivt valt bort att använda mig av alla externa tjänster (fb-paketet, analytics, förutom jQuery via googleapis, för hastighets skull – ett återinförande av twitter skulle kräva deras paket).
Som svar till Andreas E så vill jag påpeka att poängen är inte att sabotera för någon, utan att tillåta människor möjligheten att diskutera innehållet av en text utan att för den delen bidra till att belöna sådana texter med den (trubbiga) statistik som är unika besökare.
Philip: Men det där är ju snömos. Du säger ju inget annat än precis det jag beskriver – du vill göra det lätt för folk att ta del av innehåll, utan någon som helst hänsyn till den som har investerat tid och pengar i att bygga detta innehåll. Amoral.
det handlar inte om “amoral” utan om antikapitalism… förstår man inte den skillnaden så är man dömd att leva i en värld av snömos.
Alexander Ekelund: Det behöver det inte alls handla om. Jag är inte antikapitalist, men ser det ändå inte som amoraliskt att öka tillgängligheten för information eller motverka oönskade effekter av klickonomin.
Alltid kul att höra hur andra tolkar ens handlingar, särskilt ur ett filosofiskt perspektiv.
Andreas E: Verktyg i sig är i min mening inte amoraliska, och kan aldrig vara det då de inte har en egen vilja, och kan därför inte välja mellan rätt och fel.
Jag vill hävda att innan tjänsten var det svårt att separera kritik från att bidra till fortsatt produktion (valen var att hänvisa utan länk/skriva ut/skärmdumpa/copypastea). Eller för att citera dig: “Jag tycker att det är moraliskt att löna den som har skapat något som jag njuter av.” – hur undviker du att belöna den som skapat något som du anser ger olust, men ändå vill påpeka att skapelsen skapar olust? Särskilt då en länk bidrar till fortsatt skapande av liknande produktioner?
Unvisit möjliggör en annan intention att existera inom den statiska formen som är länkning. Att möjliggöra att fler intentioner får existera är, i min mening, en moralisk handling.
Inget hindrar någon till att besöka källan i sig om man istället vill bidra till ökad produktion – adressen finns i URL:n, länk finns i foten.
Om du vill fortsätta denna diskussion tar jag gärna det över mail istället, philip.cristofor@gmail.com
Alexander: Se vad avadeaux skriver.
Intressant om maskiner, subjektskap och handlingar! För att följa på kan jag kommentera avadeaux’ kommentar med att uppsåtet i ett handlande inte nödvändigtvis inskränker handlingens effekter. Bara för att du inte “ser” ditt handlande som antikapitalistiskt så betyder det inte att det de-facto kommer att få just en sådan effekt (och vice versa).
Om det skall vara intressant att diskutera (anti)trål-verktygs politiska effekter så är det nog tom nödvändig att se bortom uppsåten hos enskilda användare.
Jesper Nilsson: nu gällde ju meningsutbytet den eventuella amoralen i unvis.it, och inte dess indirekta politiska effekter. Även om politiska effekter naturligtvis också är intressanta.
Avadeaux och Philip: min kommentar syftade på den betydelse univis.it fick i diskussionssammanhanget (snarare än specifikt på era intentioner), det vill säga varför någon skulle vilja använda en sådan tjänst… “Länkar fungerar även som ett sätt att tråla efter data, att räkna besöksstatistik och bygga kundprofiler. Massmedieföretagen har inte bara satt detta i system, utan låter i allt högre grad statistiken bli styrande över journalistiken. Gradvis etablerar sig uppfattningen, även utanför mediehusen, att angelägenheten i en text kan mätas i antalet “delningar”. Hur motbjudande detta än är, spelar vi med i länktrålarspelet varje gång vi använder Facebook, Twitter eller Flashback som ingång i nyhetsflödet.” … Med denna utgångspunkt skulle hur som helst skulle mitt svar på Andreas E:s fråga “Men varför?” vara antikapitalism, då det blir en diskret form av motståndshandling eller åtminstone representerar det en form av antikapitalistisk estetik.
Andreas E, är verksamheten att göra journalistik eller att göra besöksstatistik?
“Mest delat och rekommenderat på DN.se
1. Sekret från bäverns rumpa ger vaniljsmak”
Mest delat och rekommenderat på DN.se
En hittepåartikel som bygger på en felöversättning. Castor betyder bäver, men castor oil är ricinolja.
Nu när det har gått lite tid visar det sig att min viktigaste användning av unvis.it är att den låter mig faktiskt läsa innehåll på tidningssajter, när deras befängda webbkod gör det helt eller delvis omöjligt att ta del av innehållet. Sittande på exempelvis tåget och dunkande mitt huvud i det lilla fåniga bordet mellan sätena i frustration över att jag, i min smartfånwebbläsare, inte hittar något sätt att rulla ner förbi den inledande bilden eller annonsen, för att kunna läsa själva artikeln jag har blivit länkad till från Twitter, kommer jag på lösningen: stoppa in unvis.it i länken, och där kommer texten! Tack, Philip!
Hej på er!
Nej, jag begriper inget i alla fall.
Alltså man skriver T.ex. unvis.it/aftonbladet.se
Men det fungerar inte!
Det borde ju finnas ett nnat automatiskt sätt att få med unvis.it
än att skriva, då drar man sig för att använda det.
Men kanske jag ha förstått fel att unvis.it i sig själv har något skumt för sig för att logga oss. Misstanken kommer, då det inte finns riktiga instruktioner och t.ex. automatik till t.ex Firefox m.fl.
Tacksam för svar
unard: unvis.it fungerar bara om den kan hitta något den känner igen som en artikel på sidan du pekar den till: du ska alltså unvisa en enskild artikel, inte hela aftonbladets förstasida. Att det inte finns någon firefoxextension beror på att ingen frivillig tagit sig an att sköta om en sådan än…gör en egen insats?
Alaoglu!
Tack för svar!
Nu idag, i.o.m. en uppgradering till 44.0.2 har firefox kommit med motsvarande…tror jag.
Rensar bort allt onödigt och bara texten återstår, men kanske det inte är detsamma. Ja, jag vet inte, kanske tidningarna får betalt iallafall ? Vad tror du?
Kommentera