Krisserien på bloggen saktar in, rundas av och görs långsamt redo för att bearbetas till ny form. Men i kommentarsfältet verkar det fortfarande finnas ett intresse att diskutera krisfenomen. Läs det här inlägget som en öppen inbjudan att kommentera!
Tidigare i krisserien har vi ventilerat de krismetaforer som handlar om knark, beroende, missbruk och injektioner. Krisen som baksmälla, återställaren i form av ytterligare skuldsättning, men det är ju bara ett undantagstillstånd…
Så här formulerar sig OECD:s chef Angel Gurría i SvD:
– Det var inte länge sedan som många tillväxtländer klagade över för mycket pengar och för starka valutor. Nu är det tvärtom. Vi måste komma ihåg att dagens situation inte är ett normalläge. Världsekonomin har blivit beroende av alla stimulanser! Den normala världen ses plötsligt som något hemskt! Men någon gång måste vi slänga bort kryckorna!
Vad för slags normalitet är det som framträder här?
Detta påminner mig om två böcker som ligger hemma i väntan på att läsas. Den ena boken låg i en bokhandel i Berlin och titeln fångade mitt intresse: Normale Krisen? Normalismus und die Krise der Gegenwart. Dess författare Jürgen Link är litteraturvetare som tydligen har ägnat sig länge åt teorier om “normalism”.
Den andra boken är What’s wrong with addiction? av Helen Keane, som verkar vara en diskursanalys kring det skadliga i att vara “beroende”.
Vi kan också spekulera vidare i frågan om olika typer av skuldberoende: blir det liksom olika slags knark beroende på om skuldberget ligger hos staten eller hos hushållen? Här utmärker ju sig Sverige:
De goda nyheterna först. Enligt den senaste siffran från Riksgälden är den svenska statsskulden som andel av BNP 36,5 procent. I USA har den skenat och är just nu drygt 105 procent.
Men statens skulder är bara en pusselbit. I USA har hushållens skulder, som toppade på 130 procent av de disponibla inkomsterna 2008 fallit ned till under 110 procent.
Så sent som 2004 låg Sverige och USA på samma nivå. Sedan dess har svenskarnas låneaptit accelererat /…/ Som andel av BNP uppgår nu hushållens skulder till 83,5 procent, en kraftig ökning jämfört med 66,9 procent 2006 enligt statistiska centralbyrån SCB.
“Slänga bort kryckorna”, någon?
38 kommentarer ↓
Det blir väl större risk för våld om skulderna är privata – då finns ju ett “objektivt” kriterium för att skilja “goda” och “onda” åt när det skall letas syndabockar.
Om det är staten som har skulderna försvagas förstås centralmakten, men de ansvariga är svårare att peka ut och kräver mera fantasi.
Allvarligast är det om skulderna är privata och ojämnt fördelade över ytan, så att både våldsrisk och centralmaktens auktoritet undergrävs.
Jag är intresserad av din analys av turerna kring Edward Snowden, Glenn Greenwald och NSA-spioneriet. Säkerligen har väl det många kristeoretiska aspekter?
Om man nu ska metaforera ekonomiska åtgärder som missbruk dyker ju den från högerkanten populära termen “bidragsberoende” upp.
Jag har sett en uppgift om att det s.k. ränteavdraget (dvs rätten att dra av delar av räntan för ett bolån från skatten) omfattar cirka 46 miljarder SEK, vilket alltså ungefär motsvarar hela budgeten för försvaret och civilberedskapen.
Jag har påpekat (ni vet sådär vid fikapausen) att man borde kunna hävda att den svenska medelklassen (dvs de som har råd att ens ha bolån) på så vis är avdragsberoende (jfr “bidragsberoende”).
Men att diskutera detta med de som är inne i bostadsloopen är ingen grund för bra relation har jag upptäckt och man vill ju inte vara dryg.
Ränteavdraget borde tas bort.
Frågan är om det ens praktiskt går att ta bort ränteavdraget. Skulle antagligen leda till hundratusentals till kronofogden. Hurra för fri marknad.
Ett avskaffat ränteavdrag skulle lösa både segregationen i storstäderna och avfolkningen från landsbygden.
Fast inte på något vidare snyggt sätt förstås.
Samtidigt är det ju krediterna som drivit den påbjudna tillväxten, så det känns ju lagom hyggligt att helt plötsligt slå undan benen på folk som gjort precis vad som förväntats av dem. Börjar låta lite cornucopiskt här.
… fast visst ska ränteavdraget bort på sikt.
Tanken med ränteavdraget är ju att man kvittar inkomster och utgifter och bara betalar skatt på den överskjutande delen. Ska man avskaffa ränteavdraget måste man bryta mot den principen, vilket kan bli hur stökigt som helst.
bananders, den kvittningsprincipen är avgörande för allt företagande. Utgifter för inkomstens förvärvande är “avdragsgilla”. En sådan utgift kan vara prenumeration på dagstidning eller ett internet-abbonemang.
Så då är frågan om bostadskostnader är en en utgift för förvärvande av inkomster, eller om man ska utgå från att människor behöver bo i vilket fall.
I ena fallet vore ränteavdrag motiverat, men inte i det andra fallet.
Eller?
Rasmus,i en hyresrätt har redan fastighetsägare tillgodogjort sig ränteavdraget. Kanske du kan “dra av” ett arbetsrumrum iaf, om rummet inte har en soffa, längre än 140 cm. Du skall inte kunna sova i densamme. Skaffar du dig en extern lokal är det inga problem.
Jag blir helt snurrig i huvudet. Om hushåll ska ses som en slags företag (bortsett från alla antropologiska, sociologiska och psykologiska ohälsotillstånd som kan följa av en sån verklighetsbeskrivning) så borde vi väl rimligen dra av mat och blöjor på skatten också då? Någonstans haltar det här resonemanget.
Linus, om du bedriver en “barnavårdande” verksamhet ex “privat dagis” får du “dra av” mat o blöjor som en kostnad i verksamheten. Detta gäller ej till “dinaegnabarn”. En o annan blöja och matbit kanske du kan smuggla undan till dig själv och de dina. Om du är freelance uppmanar jag alla att “driva” sina liv i ngn slags bolagsform, enskild firma till att börja med.
Det finns mycket som tyder på att systemproblemen i de monetära ekonomierna är fundamentala. En viktig faktor tror jag är att billig energi i form av fossil olja tillhör det förgångna.
Andreas Cervenka bloggar om intressant i dag
http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2013/09/15/har-vi-skapat-ett-monster/
Kommentera