Geld ohne Wert: läsanteckningar (del 14) om penningvaran

Här finns länkar till tidigare delar av läsanteckningarna.

Kapital är ett samhälleligt förhållande, en form för samhällslivet under en viss historisk epok, ett “verkligt apriori”. Denna fetischistiska form omfattar den samhälleliga reproduktionen i dess helhet, understryker Robert Kurz. Grundläggande för denna form är att varuproduktion genererar värde. Redan innan den enskilda produkten har blivit såld är den en vara och därmed även, till sin kvalitet, värde. Att försäljningen kan misslyckas är inget som dementerar den samhälleliga formbestämmelsen.

Att en vara på marknaden har ett pris betyder inte att detta pris uttrycker inte den enskilda varans värde. Men priser måste framträda i form av ett reellt värde. Pengar är inte bara en vara bland andra, utan skiljer sig från alla andra varor genom sin förmåga att omedelbart uttrycka värde. (Formuleringar som dessa ger en dialektisk superladdning åt verb som “framträda” och “uttrycka”.)

Kapitel 11 går närmare in på pengarnas roll i det hela. Nationalekonomin utvecklade relativt sent en särskilt penningteori. Före första världskriget skedde detta genom en polariserad debatt mellan två positioner: metallism och nominalism.
Kurz menar att Marx var den förste att utveckla en penningteori som överskrider denna dualitet. Där pengarna alltså inte försvinner in i ett allmänt varubegrepp, men heller inte reduceras till ett blott tecken. I den marxska ekonomikritiken härleds penningen “framställningslogiskt” ur varuformen, men i realiteten utgör penningen en förutsättning för existensen av en allmän varuform. Endast genom att pengar blir till en vara, möjliggörs ett allmänt varuuniversum.

Penningvarans bruksvärde är inte “stoffligt-sinnligt” slag, utan består i penningens värdeobjektivitet (Wertgegenständlichkeit). Alltså dess förmåga att fungera som medium för ett irrationellt självändamål: tillväxten av abstrakt rikedom. Detta bruksvärde kan inte härledas tillbaka till olika bruk av ädelmetaller. Det är heller inget bruksvärde som försvinner i den individuella konsumtionsakten, utan ett rent samhälleligt bruksvärde. Därför är penningvaran en speciell typ av vara, där bruksvärde och värde strålar samman.

Der Wert der Geldware ist also selber ihr fetischistischer Gebrauchswert /…/
Diese unmittelbare Identität von Wert und Gebrauchswert der zentralen Fetischgegenständlichkeit ist nur möglich, weil sie eben aus dem Waren-Universum ausgesondern wurde und daher ihr spezifischen Warenleib als einziger direkt als Wert gilt.

Michael Heinrich tenderar att falla tillbaka på den borgerliga förställningen om att pengar är blott ett “substanslöst tecken” som underlättar utbytet av varor. Skillnaden mellan Heinrich och Kurz blir tydlig i hur de ser på Nixonchocken år 1971, då dollarn klippte sin förankring i guld. Heinrich menar att detta satte punkt för den historiska övergångsfas där pengar fortfarande var en vara, så att vi nu lever i en mer renodlad kapitalism utan varupengar. Heinrich ser “identiteten av empirisk och kategorial utveckling”, medan Kurz ser en gradvis “dynamisering av kapitalets inre motsättningar”.

Ursäkta att jag inte har tid att översätta alla tyska citat, men här kommer ännu en polemisk harang där Kurz förklarar hur hans perspektiv skiljer sig från Heinrichs:

Nicht zuletzt darin besteht die grundsätzliche Differenz von positivistischem und kritisch-dialektischem Denken, dass im einen Fall die so genannten Tatsachen als widerspruchslose unmittelbare Gegebenheit ohne jede gesellschaftlich-historische Tiefendimension genommen werden, während sie im anderen Fall als Erscheinungsformen oder als Oberflächenbewegung einer inneren historischen Widerspruchsdynamik erst kritisch zu erklären sind.

3 kommentarer ↓

#1 Anders Ramsay on 6 August 2013 at 7:35 pm

Jag börjar tycka att Kurz är för rolig. Först snor han någon annans (Heinrichs) position rakt av. Sedan kritiserar han honom för att stå för något helt annat. Jag tror att jag anar hur Heinrich skulle svara på detta.

#2 kjell on 6 August 2013 at 10:59 pm

Anders, hur tror du Heinrich skulle svara?

#3 Anders Ramsay on 7 August 2013 at 9:48 am

Heinrich kalllar ju sin tolkning för “monetär värdeteori”. Det innebär att penningen, det nödvändiga materiella uttrycket för värdet, är central hos honom. Jag kan därfär inte känna igen heinrich i kurz kritik. Fram till stycket “Michael Heinrich tenderar att falla tillbaka på den borgerliga förställningen om att pengar är blott ett “substanslöst tecken” som underlättar utbytet av varor” är referatet av Kurz i det närmaste Heinrich rakt av.

Heinrich menar mycket riktigt att det inte längre finns någon särskild penningvara (såsom guld), men det betyder inte att penningen inte skulle vara en vara, vilket är en helt annan sak.

Kommentera