Varför boken om 1913 är så misslyckad men ändå så lovande

Min irritation tilltar gradvis under läsningen av Århundradets sommar . Kapitlen är tolv i denna krönika, ett för varje månad under året 1913. Varje kapitel består av ett flertal kortare avsnitt, nedslag i den europeiska kulturhistorien, eller närmare bestämt: den tyska konst- och litteraturhistorien, betraktad ur kotteriernas perspektiv.
Metoden är suggestiv och låter samtidigheter tala för sig själva. Långt in på vårkanten kan jag svälja de små kommentarer, ofta bara en bisats långa, som Florian Illies har stuckit in i slutet på flertalet avsnitt. Men med tiden blir det alltför enahanda och till slut nästan outhärdligt.

Alla dessa kommentarer går ut på att den just beskrivna händelsen minsann är emblematisk för år 1913 som historisk tidpunkt. Formuleringarna är mer pompösa än eleganta och som läsare skäms man lite över hur förtjust författaren var i att skriva dem. Allt hade kunnat ställas tillrätta av en förlagsredaktör, men Fischer Verlag valde att avstå. Varför? Kanske för att Der Sommer des Jahrhunderts är lite ovanlig i hur den tycks falla mellan kategorierna skön- och facklitteratur.

Biblioteken sorterar in boken bland historisk facklitteratur, men jag tänker att det idealiskt sett borde ha blivit en skönlitterär bok. Inte så att den borde ha broderat ut mer, tvärtom – om Florian Illies hade kunnat avstå från sina förnumstiga småkommentarer och låtit de sakliga samtidigheterna tala för sig själva, så hade det kunnat bli riktigt intressant att presentera boken som en roman. Särskilt om innehållet hade vidgats till att även omfatta social och ekonomisk historia.

Förhoppningsvis vågar andra författare försöka sig på att skriva om andra år, med bättre resultat. Att låta allt kretsa från ett historiskt årtal är inte ett grepp som Florian Illies ska få patent på. Han är inte den första i det tyska språkrummet att skriva en suggestiv kulturhistoria med ett år som huvudperson. Jag tänker särskilt på Hans Ulrich Gumbrecht som skrivit en vacker bok om år 1926. Därifrån kom nog även influensen till den mediehistoriska antologin om 1929. Att därifrån ta steg i skönlitterär riktning ter sig helt logiskt, men när Florian Illies ska göra detta blir det påklistrat. Som ett lapptäcke med paljetter.

Kanske är årtalet 1913 – på gränsen till ett världskrig som huvudpersonerna själva inte vet om – alltför berusande. Boken som jag tänker mig kanske hade haft större möjlighet att lyckas genom att kretsa kring ett något senare årtal. Kanske 1953, 1973 eller 1983. Allra helst hade jag velat läsa den totalhistoriska sakromanen om år 2003. När kan den skrivas?

5 kommentarer ↓

#1 Puck on 9 July 2013 at 10:08 am

En liknande bok – både i det att den kretsar kring ett årtal och ett nära förestående krig – är den mycket intressanta “1587, a Year of No Significance: The Ming Dynasty in Decline” av Ray Huang.

#2 Axel on 9 July 2013 at 5:37 pm

Tråkigt att den verkar vara en besvikelse. Tyckte det lät mycket spännande i understreckaren i Svenskan och hade lite hoppats på en översättning.

#3 Axel on 9 July 2013 at 5:41 pm

I samma kategori finns ju även Stockholm 1851, men har hört att även den inte ska vara något vidare.

#4 MN on 9 July 2013 at 7:17 pm

Man kanske inte ska fästa alltför stor vikt vid förlagens reklamtext. Men “året då alla var där” låter inte lockande…

#5 Philip on 9 July 2013 at 9:36 pm

Den här kanske? http://akademiblogg.wordpress.com/2011/12/22/arets-basta-bok/ Jag har inte läst den, men om Englund kallar den för det bästa som skrevs 2012 kan den inte vara allt för illa.

Kommentera