Krisen, del 109: Så vad säger Almedalen om krisen?

Jag sökte efter “kris” på www.almedalsveckan.info för att se vilka aktörer som lanserar sina programpunkter med krisretorik. Slutsatsen blir att det talas om kris i tre–fyra skilda bemärkelser i Almedalen år 2013.

För det första har PR-branschen sin egen definition av “kris”. Då brukar det handla det om att ett företag, ett parti eller en myndighet får oönskad uppmärksamhet, vilket får dem att anlita PR-byråer för att rikta rädda sitt ansikte.

För det andra finns använder civilförsvaret ett brett krisbegrepp som ungefär kan översättas till “extrema händelser”. Ett antal seminarier kretsar kring naturkatastrofer och matförsörjning, men lika mycket om kommunikation i extrema situationer. Här finns alltså en betydande överlappning med det PR-mässiga krisbegreppet.

För det tredje finns det arrangörer som vill väcka intresse genom att utpeka en viss sektor i samhället som krisdrabbad. Gemensamt för dessa är det nationella perspektivet – krisen anses ha drabbat en samhällssektor i Sverige:

För det fjärde ordnas en lång rad seminarier om den ekonomiska krisen. Flertalet utpekar den ekonomiska krisen som en europeisk kris – ingenstans hävdas att det skulle vara en global systemkris. På dessa seminarier återfinns många ekonomer men ganska få politiker. Här följer några smakprov på den ekonomiska krisretoriken i Almedalsprogrammet.

“Den ekonomiska krisen är fond till den ekonomiska politiken.” (Sveriges Kvinnolobby)

“Den ekonomiska krisen i Europa har lett till en förtroendekris för politiska strukturer.” (EU)

“I dag är det mycket som påminner om 30-talet. Ekonomisk kris med hög arbetslöshet och växande misstro mot etablissemanget.” (diverse)

“Ungdomsarbetslösheten är hög och den ekonomiska krisen fortskrider. Många talar om behovet av utbildning för att rusta samhället starkt.” (S-studenter)

“Bankerna står inför en finanskris /…/ Men vem ska betala – aktieägarna, bankerna, kunderna eller skattebetalarna?” (Deloitte/Affärsvärlden)

“Efter finanskraschen 2008 har EU fastnat i en utdragen kris. Hur ska Europa få fart på tillväxten när väl krisen är över?” (Fores)

“Vilka steg måste EU:s inre marknad ta för att garantera tillväxt och en väg ut ur krisen?” (EU)

“Vilka följder har den ekonomiska och sociala krisen i Europa för den europeiska fackföreningsrörelsen?” (LO)

“I krisens spår har välfärdssystem raserats. Ekonomisk svältkur har sagts vara den enda vägen ut. Men allt fler kritiska röster menar att Europas framtid är avhängig stora sociala satsningar på offentlig omsorg och utbildning över hela livscykeln.” (LO)

Ett antal seminarier handlar specifikt om lösningen på eurokrisen. Junilistan antyder att att eurosamarbetet kanske borde spricka. Ett alternativ som inte heller utesluts av tyskt näringsliv på plats i Almedalen.

Bland dem som vill rädda euron verkar det råda rätt stor enighet om vad som bör göras. Frankrikes och Tysklands ambassader skriver ett gemensamt uttalande om hur “strukturreformer och budgetdisciplin” kan lösa krisen. Något större utrymme för politik tycks inte finnas: “The ingredients are well known, but the right mixture and timing remains subject of an ongoing European political debate.”

Utrymmet för politiska visioner tycks lika frånvarande när LO lägger ut orden: “Vad den pågående ekonomiska krisen inom eurozonen har visat är att valutasamarbetets långsiktiga fortlevnad kräver ökad integration.” En expertjunta formulerar det snäva manöverutrymmet så här:

Vad behöver göras för att återupprätta förtroendet för det ekonomiska och monetära samarbetet i Europa? Räcker det med att skärpa stabilitets- och tillväxtpakten, eller krävs rent av en gemensam finanspolitik och gemensamma skatter på EU-nivå?

På alla dessa låter det som att eurokrisens lösning kommer bli en snäll historia. Så ej när Försvarshögskolan ordnar seminarium om “Europeisk säkerhet i åtstramningarnas tid“. Där antyds rätt ut att åtstramningarna kommer att kräva militär upprorsbekämpning:

EU har sedan 2008 brottats med en politisk kris i spåren av såväl finans- som skuldkris. Medlemsländernas åtstramningar i offentliga utgifter har gett upphov till en allt viktigare debatt om att dela resurser på försvarsområdet i Europa. Hur ser framtiden ut för EU som säkerhetspolitisk aktör?

Sammanfattningsvis måste jag ändå säga att krisretoriken i Almedalen rör sig inom snäva ramar. Jag blir inte särskilt förvånad över detta, för när jag gjorde min sökning hade jag knappast väntat mig nya, radikala infallsvinklar. Inte heller är det särskilt förvånande med politikernas frånvaro från krisseminarierna. Almedalen visar att krishantering är en expertgrej.

I hela programmet för Almedalen hittade jag ett seminarium som tycktes sikta på ett större grepp kring globala krisfenomen: “Världen inför försörjningskriser – hur klarar vi det?” Som arrangör till detta seminarium står företaget Polarbröd. Att dessa med hjälp av en PR-konsult vill profilera sig som världsräddare är väl mindre förvånande än att de verkar ensamma om saken i Almedalen:

Finanskrisen, den sinande oljetillgången, ett påverkat klimat och andra miljöhot är tydliga tecken på att samhället behöver förändras. /…/
Vilka politiska beslut är nödvändiga för en tillräckligt snabb omställning till ett hållbart samhälle? /…/
När vi behöver klara oss allt mer utan subventioner från stora mängder billig fossil energi, vilka försörjningssystem kan vi då ha på plats? Hur mycket dyrare skulle ett hållbart jordbruk bli, vad kostar egentligen uthållig matproduktion?

Det verkar alltså som att Polarbröd är de enda som åker till Almedalen med en så pass vittgående kristeori. Politikerna gör det i vart fall inte.

5 kommentarer ↓

#1 Viktualiebrodern on 3 July 2013 at 10:58 pm

Polarbröds ledning tillhör idémässigt kretsen kring Cornucopia. Han har till och med besökt bageriet.

Jag tycker det var intressant med att Försvarsmakten tagit ytterligare ett steg och nu även PR-mässigt retoriskt förbereder för en insats syftande till “inre säkerhet”, också i Sverige. Tidigare samövade de lite i skymundan med NATO mot “separatister” norr om Boden. Nu talar de alltså öppet om att de ser sådana uppgifter framför sig.

#2 Viktualiebrodern on 3 July 2013 at 10:59 pm

Ääh, läktarvåldsdebatten är från 2011, Försvarets från 2012, likaså Polarbröd.

#3 rasmus on 4 July 2013 at 9:41 am

Ojdå, tack för påpekandet om att ett par punkter var från tidigare år. Men ännu intressantare att höra om kopplingen mellan vitt bröd och survivalism!

#4 Lurpass on 4 July 2013 at 2:07 pm

Hej Rasmus!
Lite udda att detta blev det första inlägget från dig jag bemödar mig svara på. (Läser mycket, kommenterar knappt alls annars.) Dessutom när min kommentar blir off topic, fast det handlar om Polarbröd. Märkte senast jag skulle handla mjukbröd och granskade utbudet att just Polarbröd slutat skriva bakdag och nu nöjer sig med att ange bästföre-datum. De har väl sina skäl och är väl heller inte ensamma om det. Men det frustrerade mig och fick mig att välja ett annat bröd.

#5 Linus Walleij on 7 July 2013 at 11:42 am

Förvånande att inte Axfood slänger in något i denna debatt. De är ju det andra företaget som har ett vidare samhällsperspektiv. Om Åsa Domeij är där skulle jag fråga henne direkt om en kommentar på krisen.

Kommentera