Brasilien: för fri kollektivtrafik, mot fotbolls-VM

Här följer en artikel om bakgrunden till den pågående revolten i Brasilien. Artikeln publicerades ursprungligen anonymt på tyska och är mest ett referat av vad som skrivits på annat håll (hänvisningar ryms bland länkarna). Översättningen är gjord i all hast.

Movimento Passe Livre [som är Brasiliens motsvarighet till Planka.nu] återstartade i början av 2011 sin kampanj för fri kollektivtrafik. Nu tycks kampanjen kulminera i en allmän proteströrelse som omfattar bredare delar av befolkningen och som även tar upp andra krav. Protesterna riktar sin vrede bl.a. mot den gentrifiering som tagit fart i förberedelserna för 2014 års fotbolls-VM och sommarolympiaden 2016. Samtliga invånare i favelas har fördrivits från sina hem av en till tänderna beväpnad statsmakt, bara för att ge plats för storhetsvansinnet hos Fifa och IOK.

Medan den borgerliga pressens tyckare som vanligt hävdar att “orsaken” till våldseskalationen skulle stå att finna i grunläggande demokratiska rättigheter såsom demonstrationsrätten, leder det diktaturbeprövade polisvåldet i São Paulo och andra städer till bilder som påminner om vad vi samtidigt kan betrakta i Turkiet. Det är nog ingen slump att demonstranterna i Brasilien ropar: “Taksim är överallt!”

Rätten till staden på brasilianska: torsdagen den 13 juni demonstrerade 10000 människor i São Paulo, över 5000 i Rio de Janeiro samt i flera andra städer. “Inför inledningen av Confed Cup blandades vreden över dyrare biljetter i kollektivtrafiken med ilska som riktades mot privatiseringar, mot slöseriet med skattepengar och mot de tvångsomflyttningar som skett inom ramen för förberedelserna inför nästa års fotbolls-VM.” [1] På senare år har allt fler rest kravet på kostnadsfri kollektivtrafik i de brasilianska städerna. Redan år 2003 lamslogs trafiken i östbrasilianska Salvador i flera dagar av MPL, som är en social rörelse ledd av skolelever. År 2005 kunde de inräkna en framgång när de häftiga protesterna tvingade regeringen att dra tillbaka en planerad höjning av biljettpriserna. [2]

“Den modell som låter det offentliga transportväsendet avgiftsbeläggas, samt sugas ut av privata företag, har misslyckats. Den kommer att förbli i kris så länge den urbana mobiliteten följer en varulogik – i motsats till idén om att rörelsefrihet i staden är en grundläggande rättighet för alla. /…/ [Profitlogiken och proshöjningarna är] en våldsakt gentemot stora delar av befolkningen, som /…/ tvingas till att välja mellan att få mat på bordet eller att köpa biljetter till det offentliga transportväsendet. [De 37 miljoner brasilianer som inte har råd med biljetter] kommer inte från ingenstans: efter prishöjningen på 20 cent blev transportväsendet /…/ till den tredje största utgiftsposten för brasilianska hushåll, i det att befolkningen förvägras sin rätt till mobilitet”. Så formulerar sig MPL i ett uttalande från den 15 juni. [3]
För 18 månader sedan höjdes priserna med omkring 10 procent. Nu höjdes de från 2,75 till 2,95 reais. Dyrast är bussbiljetterna i São Paulo, som kostar 3,20 reais. “Den som dagligen behöver göra två resor i någon av landets två största städer måste offra omkring en fjärdedel av den månatliga minimilönen (cirka 2300 kronor). Därmed är biljettpriserna i dessa städer bland de högsta i världen, räknat i relation till minimilönen”, skriver den tyska tidningen Der Freitag. [4]

Bland de många skadade vid förra torsdagens demonstration fanns enligt Bloomberg News även sju journalister från Folha [Brasiliens största dagstidning där f.ö. Robert Kurz var kolumnist fram till sin död förra året]. En av journalisterna blev skjuten av polis med en gummikula rakt i ögonen och kommer förmodligen att förbli blind. Officiella uttalanden nöjer sig dock med att, likt de borgerliga presstyckarna, bara kritisera demonstranternas vandalism och det vidhålls att regeringen inte kommer att förhandla med våldsverkare. Verkligt klischéartat var utspelet från justitieminister Cardozo som uppmanade polisen att gripa proteströrelsens “ledare” som enligt honom hade filmats då de förstörde byggnader och bussfönster, iförda mohikanfrisyrer och med fanor från Brasiliens kommunistiska parti. Punkare som partikadrer i kommunistpartiet… oj, vad originellt – nästan lika roande som Erdogans Çapulcu-neuros.

Lokaltrafiken i Rio de Janeiro ligger helt i privata händer. “Men trots de ständigt högre priserna är det en prekär tjänst som erbjuds. De finns knappt några tidtabeller, avgångarna är oregelbundna, bussarna överfyllda. Chaufförer och konduktörer får ibland lägre lön än den lagstadgade minimilönen. Vissa får betalt per avklarad körning: ju snabbare de kör, desto högre blir den magra lönen. Detta leder till ständiga olycksfall: senast i april körde en buss genom staketet på en viadukt, vilket kostade tio personer livet”. [5]

“Medan läget för persontransporterna blir allt mer tillskärpt, investeras miljarder av offentliga medel i tvivelaktiga infrastrukturprojekt. Omkring 5,7 miljarder reais (17 miljarder svenska kronor) satsas på fem nya stadsmotorvägar, vars nytta bortom sportevenemangen är högst omstridd. Baksidan av detta är högst kännbar för många människor. Bara för att göra plats för de fem stora vägbyggena har redan tusentals familjer fördrivits från sina hem och ytterligare 4200 hotas av vägplanerna. Enligt uppgifter från ‘Folkkommittén VM och olympiaden’, är det i Rio de sammanlagt 3100 familjer som har blivit bortkörda från sina bostäder medan ytterligare 8000 hotas av samma öde. Deportationerna drabbar nästan bara invånarna i favelas. Hela kvarter som existerat i årtionden jämnas med marken.” [6]

Bara i Morro da Providência – Brasiliens älsta favela – planeras rivning av 832 hus och 140 är redan förstörda, allt i syfte att ge plats för projekt knutna till fotbolls-VM och olympiaden. (Detta enligt organisationen Port Community Forum i Rio de Janeiro; uppgifterna är från december 2012.) Bland byggprojekten finns bergbanor, vägar och sportanläggningar. Inte heller tas någon hänsyn till kulturminnesmärkta byggnader. /…/ [7]

Under påtryckningar från Fifa har Brasiliens parlament antagit särskilda “Fifa-lagar” som i hög grad kolliderar med befintlig nationell lagstiftning, vilket beskrivs i en artikel av Raúl Zibechi. Exempelvis ges garantier för att samtliga intäkter från försäljning av merchandise ska gå till de som certifierats för detta av Fifa; alkoholförbud i brasilianska städer måste upphävas; i bestämda zoner upphävs demokratiska grundrättigheter såsom demonstrationsrätten /…/; en särskild jurisdiktion ska införas för fall i anslutning till VM; visumlagarna ska anpassas för att gynna Fifas affärsintressen; slutligen ska alla Fifa-anställa befrias från plikten att betala skatt. [8]