Kriget mot fildelningsnätverken rasar för fullt. För några år sedan omgavs detta krig av ett ständigt tjatter. Nu är det tystnaden som är öronbedövande. Inte bara i fråga om domännamnskriget är det tyst. Lika påfallande är frånvaron av diskussion om att Riksåklagaren vill ha ett prejudikat om att fängelse finns i straffskalan för vanlig fildelning.
Fredrik Edin skriver i veckans Arbetaren:
En man som laddat ner och delat ett sextiotal filmer, bland annat Harry Potter, dömdes till 160 dagsböter i hovrätten. Riksåklagaren tycker att mannen borde fått fängelse och vill att Högsta domstolen prövar fallet. I sin ansökan hävdar RÅ för övrigt att illegal fildelning ofta är knuten till grov internationell organiserad brottslighet och används för att finansiera terrorism.
/…/
Ett av skälen till att RÅ vill ha fängelsestraff är att det öppnar möjligheter för polis och åklagare att använda tvångsmedel som exempelvis husrannsakan när de utreder liknande brott. Det får de inte göra om brottet bara ger böter.
Detta handlar alltså inte främst om att “vanliga fildelare” ska riskera fängelse, utan om att utvidga möjligheterna till godtyckliga husrannsakningar. Och husrannsakningar får betraktas som ett straff i sig – särskilt när polisen har en obegränsad rätt att hålla datorer i beslag. Förr eller senare kommer fildelning att användas som ett svepskäl för polisiära trakasserier riktade mot människors hem – om Riksåklagaren får sin vilja igenom.
Artikeln i Arbetaren förmedlar intrycket att “fildelningsbrott” tidigare bara kunnat ge böter, men ett antal husrannsakningar mot misstänkta fildelare har redan genomförts. Här handlar det snarare om att en dom i Hovrätten kan tolkas som en mildrad rättspraxis som gör det svårare att motivera husrannsakan i fall som dessa. – något som poängteras av Gustav Nipe.
Men trots att kriget mot fildelningen rasar vidare, är det nästan ingen som tagit detta tillfälle i akt att lyfta frågan. Knappt ens Piratpartiet har gjort det. Inte heller verkar det ha sagts ett knyst från Vänsterpartiet eller Miljöpartiet som tidigare var så pigga att framhäva sitt stöd till en avkriminalisering. Låt oss fortsätta diskussionen om varför det är så tyst!
35 kommentarer ↓
Börja gärna med en teori själv – varför tror du att det är så tyst?
Andreas E: Se andra halvan av inlägget “Domännamnskriget och tystnaden” som publicerades här för en vecka sedan. Där spekulerade jag lite och det kom viss respons i kommentarsfältet. Bland annat lärde jag mig en del nytt om vad som har hänt med Piratpartiet. Nu hoppas jag på ytterligare respons för att sedan kanske skriva en uppföljning.
Min teori är att ingen vill ens ta i dessa frågor med tång och nu när pp har tonat ned med fildelningsfrågor med motivation att dom ska bredda sig så finns det ingen opartisk sida som kan lyfta dessa frågor….
Saxat ur överklagan:
“Frågan i målet är hur påföljden ska bestämmas vid flerfaldig och likartad
brottslighet som begås vanemässigt och där straffvärdet av det enskilda brottet
ligger på bötesnivå, men där straffskalan omfattar böter eller fängelse i högst två år samt där straffstadgandet innefattar såväl uppsåt som grov oaktsamhet.
Såvitt jag har kunnat finna har Högsta domstolen inte tidigare uttalat sig
angående detta.”
Så det allvarligaste brottet föranleder i sig självt böter, och de andra mindre allvarliga brotten ökar på straffvärdet enligt asperationsprincipen. Frågan är, kan bötesbrott adderas till fängelsebrott.
“Den typ av brottslighet som det här är fråga om är numera mycket vanlig.
Påföljdsfrågan är således av stor betydelse, inte minst då den brottlighet som
utreds av Nationella gruppen mot immaterialrättsbrott ofta består av
återkommande och vanemässiga gärningar under längre tid. Om den typ av
brottslighet som det här är fråga om oavsett omfattning ska föranleda böter,
kommer detta att påverka åklagarens möjlighet att använda olika tvångsmedel,
såsom t.ex. husrannsakan, vilket i sin tur påverkar möjligheten att utreda och
beivra denna typ av brott.
Enligt min uppfattning är det således av vikt för ledning av rättstillämpningen
att förevarande mål prövas av Högsta domstolen.”
Den del som tycks motsvara “Ett av skälen till att RÅ vill ha fängelsestraff är att det öppnar möjligheter för polis och åklagare att använda tvångsmedel som exempelvis husrannsakan när de utreder liknande brott.” Fast läser man överklagan så är det bara skälet till varför det är viktigt att HD prövar ärendet.
Det är väl inte så konstigt att det är tyst i debatten http://www.piratbyran.org/valborg/manus.txt
Så här tror jag läget är i Vänsterpartiet: vi är pålitligt spelbara om det t ex dyker upp en ny lagstiftningsfråga och hänger säkert på om andra drar igång demonstrationer osv. i någon av frågorna. Däremot finns det ingen t ex riksdagsledamot som själv driver frågorna. Jens Holm har gjort många goda insatser, men har numera ansvar för hela klimat- och miljöpolitiken.
Varken vi eller Miljöpartiet är ju heller riktigt på Piratpartispåret att debattera kring enskilda rättsfall. Det är bra att det diskuteras, men det kan vara lite problematiskt med riksdagspartier i de debatterna.
det är väll där vi har problemet idag inget riksdagsparti vågar lyfta frågan om upphovsrätt. många lämnade pp för att gå med i MP men därifrån har vi inte hört mycket….
Riksdagspartierna har insett att de är en del av staten och slutat kritisera den. Piratpartiet har fullt upp med att “bredda sig” för att ha en chans att vara med i jakten på MAKTEN.
I slutändan handlar det om att staten vill visa vem som har makten i Sverige. Och det är inte folket.
Vägen till frihet ligger inte i politiska partier, för de kommer alltid att vara en del av staten. Vägen till frihet ligger i att avskaffa staten. Välj inte mellan pest eller kolera, välj att vara frisk.
Den metaforiska grodan är medvetslös… Om vi går bakåt i tiden och ser varför det belv väsen förr men inte nu tror jag mig skönja några möjliga förklaringar:
1) Viktiga individer har blivit tystare (inclusive Fleischer och Swartz, vilket kanske är ett symptom på nedanstående).
2) Den konservativa sidan har samlat sig bakom en tydligare strategi – att tiga ihjäl frågan (“massorna” läser inte bloggar eller Twitter gammelmedia har insett att de kan filtrera vad som tas därifrån till massorna).
3) Reformisterna har redan haft “alla” diskussioner flera gånger och drivs inte av nyfikenhet (de har sin uppfattning någorlunda klar) samtidigt har de inte en institutionaliserad och finansierad bas att driva frågan.
4) Frågan är internationell och styrs i stort av mellanstatliga avtal som inte går att ändra unilateralt, därför blir de inte valfrågor på riktigt.
5) Nya tjänster gör att de konservativa får tillgång till den kultur de vill utan att behöva “fildela”.
6) I praktiken fildelar folk lika mycket nu som förr därför har många slutat göra motstånd (med andra ord – många upplever att de kan kriminalisera hur mycket de vill jag fildelar ändå som jag vill).
7) Viktiga integritetsfrågor rör nu privata aktörer. Tidigare fokuserade aktivister på statens roll.
Fildelningen som fråga behandlas i riksdagen den 17:e juni (2013). Piratpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tre veckor på sig att bli hörda. Socialdemokraterna är eniga med Alliansen. Samtidigt behandlas Povel Ramels sista strid. Upphovsrätten förlängs från femtio år till sjuttio år för närliggande rättigheter.
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201213/NU21/
Rasmus: Piratbyrån begravde ju frågan om fildelning för några år sedan. :p
Jag ser mer än gärna att vi gräver upp likkistan igen!
Idag var andra förhandlingsdagen i Göta hovrätt mot ägaren av torrentsidan Powerbits.
Gustav: Piratbyråns valborgsritual 2007 var en begravning av den s.k. fildelningsdebatten. Vi ville slå fast det meningslösa i “att tala för eller emot fildelning, som om det var ett lösryckbart fenomen.”
Detta är inte detsamma som ett ointresse om att tala om vad “kriget mot fildelningen” får för konsekvenser.
Strikt talat finns det ingen “fildelningsfråga”, inte i singularis. Snarare finns det en uppsjö av frågor som råkar sammanstråla i samma punkt, alltså fildelningen. Att alla dessa frågor har långt större implikationer var något som den s.k. fildelningsdebatten tyvärr inskränkte.
Även efter vårt valborgsfirande fortsatte tyvärr den s.k. fildelningsdebatten att snurra vidare i nyhetsmedierna i ytterligare ett antal varv, med en kulmen år 2009. Till leda diskuterades “frågan” om fildelningens vara eller icke-vara, vilket ledde fram till en enorm trötthet och ett ointresse för att se vad som faktiskt står på spel i t.ex. domännamnskriget eller i rättegångar mot länksajter.
Kommentera