Brian Holmes skriver kort om sitt kristeoretiska projekt. Det har nog vissa likheter med det projekt som lyser igenom på Copyriot. Även han utgår i huvudsak från kritiska teorier, om än av delvis annat slag.
Själva inramningen tycks vara likartad. “Krisen” inskränks här inte till att betyda “den ekonomiska krisen”. Särskilt intressant är betoningen av hur varje ny generation måste utarbeta ett historiemedvetande där kriser som genomlevts av tidigare generationer får mening i en större berättelse. Relationen mellan 1930-talets kris, 1970-talets kris och samtidens kris är ju i kronologiska termer en relation mellan tre generationer.
Brian Holmes skriver:
This work takes time. The biggest difficulty is, first, realizing the extent to which the social-democratic projects of the mid-twentieth century have shaped all of us – expectations, personalities, habits, drives – even into the present. And second, realizing that those social-democratic projects, far from representing a desirable “golden age,” actually culminated in the trap where we find ourselves today.
Detta projekt tycks lägga rätt stor vikt vid förståelsen av finansiella derivat – om än i relation till industriproduktionens omlokalisering sedan 1970-talet. Detta vore intressant att sätta i samband både med Lohoff/Trenkle och med Joseph Vogl (den senare hör till de böcker som ännu väntar på att tas upp här).
in my reading derivatives function as a form of commodity money, replacing the stability of gold with an algorithmical flux that tries to stabilize values by capturing every form of movement so that all of them can be played off against each other. I believe derivatives act as meta-commodities /…/
What the metacommodity veils is the privatization of government.
I kommentarsfältet ges även respons från någon vid bloggen Permanent Crisis. Denne uttrycker viss skepsis mot Brian Holmes tonvikt på finansväsendet; i stället föreslås en mer tillspetsad fetischkritik.
Brian Holmes ger också en kort kommentar om hur krisprojektet är en del i en teoretisk omvärdering:
After working in the autonomist vein for many years (with the Multitudes journal in France) I thought the crisis had proven some of our ideas to be wrong, and others to be overstated. It appeared necessary to rework many things.
Ja, jävlar. Jag minns den autonomistiska kristeori som florerade kring sekelskiftet 2000, eftersom jag själv attraherades av den. Det var en teori som ville lyfta fram subjektet. Kort sagt gick teorin ut på att kapitalismens kriser alltid, på något vänster, var ett resultat av framgångsrikt motstånd.
När IT-bubblan kraschade (2000–2001) kunde alltså vi autonomister förklara detta med arbetarklassen hade varit synnerligen framgångsrik i sin kamp mot lönearbetet. Extra bra eftersom arbetarklassen i detta fall representerades av s.k. immateriella arbetare – kollektivet av kodare och designers på IT-företagen. Vi hade ju sett på nära håll hur dessa ägnat merparten av sin arbetstid åt annat än arbete. Alltså hade de lyckats skapa en kris, tänkte vi.
Det kan emellertid noteras att motsvarande kristeorier har lyst med sin frånvaro efter 2008. Som väl är, eller?
6 kommentarer ↓
Ser att din sista fråga (“Som väl är, eller?”) måste lagts till efter att inlägget publicerades, då den inte togs upp i mitt RSS-flöde. Jag ska erkänna att jag inte heller saknar Cleaver och det gänget särskilt mycket. Men det kanske är intressant att fråga sig vad vi fick istället. De som jag personligen känner som deltog aktivt i denna strömning har många istället gått upp i socialdemokratiska projekt och anammat en mer disproportionalitets-relaterad krisförståelse. Försvann gjorde de internationella kontakterna och försöken att finna subjekt utanför staten. Det kanske bara är nostalgi, men i skuggan av detta kan jag på många sätt sakna autonomisterna.
@Jesper. Vilket jävla skitsnack. De enda som uppgick i socialdemokratin är en handfull karriärister i innerstan likt dig själv. Vi andra kämpar fortfarande på ute i förorterna med oglamorösa projekt, långt bort från bloggarna.
Karl: skulle “bloggar” på något sätt vara typiskt för innerstadskarriärister? Om något är väl bloggar snarare WT. Hört talas om twitter?
“Det kan emellertid noteras att motsvarande kristeorier har lyst med sin frånvaro efter 2008. Som väl är, eller?”
Ja, som val ar!
Jag har aldrig fattat hur autonoma (dvs riktiga med grund i italienarna) far ihop sina teorierna. Jag har forstatt att manga texter av bla Negri syftar till att *skapa* ett subjekt. Konstigt satt att jobba maste jag saga.
kanske du redan har koll på det här, men jag tror det skulle passa krisserien:
http://criticallegalthinking.com/2013/05/14/accelerate-manifesto-for-an-accelerationist-politics/
@JN, WT=White Trash? Att du slänger dig med sådana termer säger väl allt vad du tänker om arbetarklassen.
Att de flesta från SAM och liknande grupper skulle ha gått upp i “socialdemokratiska projekt” stämmer ju inte alls utan applicerar endast till dig och några enstaka andra karriärister.
Kommentera