Krisen, del 104: Vad växer i tillväxten?

Om det inte sker tillväxt så råder kris. Men vad är det som växer i tillväxten? Vad är det som krymper i en ekonomisk depression?

Det tautologiska svaret, “ekonomin”, räcker inte långt. För i själva begreppet om en ekonomi tycks tillväxten vara implicerad.

Som objektivt mått på “ekonomins storlek” används BNP, men för att konstatera en reell BNP-tillväxt måste man först räkna bort inflationen med hjälp av en s.k. BNP-deflator. Detta förutsätter en subjektiv bedömning av samtliga varors kvalitet. Mätandet av tillväxt bygger alltså på en ohämmad relativism.

Vi har tidigare konstaterat att de borgerliga kristeorierna är ense om att tillväxt är ekonomins normaltillstånd – men att de samtidigt är oförmögna att tydligt definiera vad som växer i tillväxten. Så har det grovt talat varit sedan 1870-talet, då neoklassikerna bemötte utmaningen från Marx ekonomikritik genom att helt sonika överge begreppet värde.

Om alltså “tillväxten” saknar ett objektivt mått – betyder det att den kan reduceras till ett subjektivt hittepå? Inte nödvändigtvis. Borgerliga kristeorier förutsätter en strikt åtskillnad mellan subjekt och objekt, men kritiska kristeorier kan skönja en kris i själva subjekt/objekt-relationen. Kanske är det så vi måste närma oss tillväxtfrågan.

Nyss skrev Olof i en kommentar här:

Jag har uppfattningen att den globala tillväxten som skett varit reell. Den nationella tillväxtpolitiken uppfattar jag därmed som ett sätt för de styrande eliterna att se till att det egna landet får en del av tillväxten och även förhindra att det man redan skaffat sig tappar värde.

Detta synsätt ligger i linje med en kritisk förståelse av tillväxten som fetisch vilket är något annat än ideologi. Men det är ju uppenbart att tillväxtfetischen ligger till grund för ideologier. Exempelvis får man lov att kalla BNP för ett ideologiskt mått på tillväxt.

Tillväxten är en fetisch, alltså är den verklig – men endast i det stora, globala, totalkapitalistiska systemperspektivet. Marknadens konkurrens bestämmer hur denna tillväxt fördelas mellan enskilda kapital, i form av profit. Men profiten har alltid formen av pengar och pengar är föremål för inflation. Därför finns det inget givet sätt att addera alla profiter till ett mått på tillväxt.

Så vad är det som växer i tillväxten? En kritisk kristeori (med utgångspunkt i Marx) kan hävda att det växande kallas värde – alltså “samhälleligt nödvändig arbetstid”. Men enligt en värdekritiker som Ernst Lohoff är det nödvändigt att skilja mellan värdetillväxt och kapitaltillväxt, även om den historiska kapitaltillväxten i huvudsak bestått i värdetillväxt. Kapitalet kan växa utöver värdet i form av “fiktivt kapital“, alltså anspråk på framtida värde.

12 kommentarer ↓

#1 kjell on 11 May 2013 at 12:05 pm

Rasmus “I princip har @gunnaraxen rätt: ett hypotetiskt “vinstförbud” skulle få oss att svälta ihjäl. Detta järngrepp kallas kapitalism.” – skrev du i en tweet, är det inte lite väl enkelt att kalla järngreppet “kapitalism” skulle även kunna kallas “marxism” ,dvs mervärdesskapande.
“Mervärdesteorin” kan härledas tillbaka ända till “celldelningen” och kanske “big bang”(kräver energi -arbete ), på så sätt är “kapitalism marxism eller liberalism” olika sätt att förhålla sig till “mervärdesteorin” – arternas överlevnad.

#2 rasmus on 11 May 2013 at 12:14 pm

Kjell: Nej, jag går inte med på att blanda samman vinst/mervärde (som är specifikt kapitalistiska kategorier) med överskott i allmänhet. Den traditionella marxismen är i hög grad skyldig till en sådan sammanblandning, men en nyläsning av Marx kan vara till hjälp för att reda ut saken. Geld ohne Wert handlar ju primärt om just detta.

#3 Manfred on 11 May 2013 at 1:41 pm

“Marknadens konkurrens bestämmer hur denna tillväxt fördelas mellan enskilda kapital, i form av profit. Men profiten har alltid formen av pengar och pengar är föremål för inflation. Därför finns det inget givet sätt att addera alla profiter till ett mått på tillväxt.”

Förstår jag det ovannämnda riktigt? Man kan väl anta, att de som betraktar den nationella tillväxten också mäter det som ekonomin handlar om, nämligen bara om kapitalförskottens förmering har lyckats i form av just pengar. Men tillväxtteoretiker är helt kapabla att skilja mellan nominal och reell tillväxt.
Att livsmedlen blir dyrare är ju inte det väsentliga här, det är bara ett underordnat moment.
Om nu denna tillväxt räcker till eller inte, det visar sig bara i jämförelse med världsmarknaderna: här uppvisas nationella kapitalplatsernas konkurrensframgångar .
Nationalkreditens kvalitet står och faller med de resultat som konkurrensen internationellt genererar.
Här bestäms det över framtida tillväxtframgångar och vilket status en nation har.
Se till detta tema: http://motargument.com/?cat=6

#4 audun on 11 May 2013 at 8:05 pm

Mulig dette er banal marxisme, men foregår ikke veksten egentlig rent fysisk? Altså i geografisk utstrekning og i form av hva som inngår i “økonomien”?

Mer og mer naturressurser, fornybare som ikke fornybare, og menneskelige ressurser, inngår i den industrielle produksjonen, og veksten foregår ved at stadig mer innlemmes i denne prosessen?

Altså, flere og flere land, samt flere og flere deler av produksjonen og reproduksjonen, inngår i en vareøkonomi. Jordbruk går fra selvforsyning til råvareproduksjon, omsorg for gamle, barn og syke forsvinner ut av familien og over i skattefinansierte institusjoner eller i bedrifter, og fritid blir til hobbyer som noen gjør til levebrød. Så lenge mer av den menneskelige aktivitenen kan omdannes til varer, så har man vekst…

#5 Olof on 13 May 2013 at 8:37 pm

Jag tror inte på det övernaturliga så Marx religiösa liknelser förbryllar mig lite. Men om jag ser det mer som ett litterärt grepp så verkar texten handla om att varan har egenskaper som går över mått, vikt, färg och sånt. Min psykologiska tolkning är att en människa kan ha fantasier och föreställningar om vad en vara ska tillföra hennes liv, som är ogrundade i varans mer materiella egenskaper (men som ändå kan vara viktiga om andra människor delar de uppfattningarna). När du Rasmus, säger att tillväxten är en fetisch, gör jag tolkningen att vi människor har ogrundade föreställningar om tillväxtens natur.

Om jag måste ge ett enda mått på vad som växt så är det befolkning (Hans Rosling om global befolkningstillväxt). Men jag tror att det finns ett flertal mått som också måste ha växt, matproduktion och distribution av mat för att ge några exempel som är primärt viktiga för att föda en större befolkning.

#6 Maggan on 13 May 2013 at 9:47 pm

Audun: du har rätt i att det tillverkas mer och mer produkter, mer tjänster etc – men som varor kan de enbart köpas med pengar; varor som inte blir sålda kan heller inte konsumeras. Tillväxten som räknas med här, är tillväxt av pengar: vinsten ska växa.

“Att förmålen kan utbytas mot en summa pengar kallas (inte bara hos Marx) för värde och är en faktiskt existerande abstraktion.” (http://motargument.com/)

Att samhället lever av den nytta som produkterna och tjänserna som varor har betyder att alla behov förvandlas till nödvändigheten att ha pengar.

#7 Maggan on 13 May 2013 at 10:25 pm

Olof: medan gudar i naturreligioner enbart utövar makt över människor som tror på makten, så utövar varu-och penga-fetischen även makt över dem som inte tror på den: även om man vet om, att värdet är ett för människan skadligt produktionsförhållande, som har utvecklats av människor, så är man tvungen att underordna sig dessa förhållanden, lyda värdelagen. Bakom värde-fetischen gömmer sig nämligen ingen inbildad, översinnlig makt, utan den makt som verkligen råder – den statligt inrättade marknadsekonomin, den kapitalistiska ekonomin.

I människornas vardag verkar värdet vara något som automatiskt innebor arbetsprodukter. Men värdet innebor enbart varan, det är dess “samhälleliga natur”!

#8 Otto W. Hoffman on 16 May 2013 at 12:12 am

Men det beror också på hur stor vikt man tillmäter ekonomisk jämlikhet. En tydlig effekt av ekonomisk tillväxt är att den leder till ökade inkomstklyftor, dels mellan fattiga och rika länder, men också mellan de som har det sämst och de som har det bäst ställt inom ett land. Tittar man till exempel på Afrika så ser man tydligt att enbart ekonomisk tillväxt inte är tillräckligt för att minska fattigdomen i ett land och förbättra levnadsvillkoren för en majoritet av befolkningen. Det krävs även att förutsättningar och vilja att fördela den ekonomiska tillväxten inom landet finns, vilket det idag sällan gör i Afrika.

#9 kjell on 16 May 2013 at 6:19 am

…kunde vi alltså enas om “mervärdesteorin-arternas överlevnad” ? Jag pratar inte om “vinst” utom om det “mervärde” som krävs för överlevnad öht , ex celldelningen.
Kapitalism, Liberalism, Marxism är “tolkningar hur vi förhåller oss till “mervärdet”.

#10 rasmus on 16 May 2013 at 8:05 am

Nej, där håller jag inte alls med. Eller visst, det stämmer väl för den traditionella marxismen, men just därför utgör marxismen en våldsam förvrängning på Marx’ ekonomikritik som är giltig enbart i fråga om kapitalismen.

#11 Ersättlighetens tillväxt | Commoniser on 27 October 2013 at 6:30 pm

[…] denna fråga […]

#12 COPYRIOT | Krisen, del 159: Är Sverige rikare än någonsin? Kan pengar omfördelas? on 26 December 2014 at 9:15 am

[…] Krisen, del 104: Vad växer i tillväxten? […]

Kommentera