Den som lånar ut pengar, kan också ta betalt för detta. Priset på pengar kallas ränta. Räntan kan vara högre eller längre, men rimligen kan den inte vara lägre än noll. Ändå talas det ofta om negativ realränta.
Den så kallade realräntan, ränta minus inflation, är alltså negativ. I Europa och USA råder samma permanenta undantagstillstånd.
Allt ekonomiskt förnuft vänder sig mot tanken på negativa priser. Om jag får betalt för att köpa en vara, är det troligen något lurt med varan. Närmare bestämt kan det betvivlas om det alls är en vara.
Låt oss först testa tanken på sopor. Ponera att jag vill elda i mitt värmeverk och betalar tio spänn för ett ton brännbart hushållsavfall. Då är jag en köpare, soporna är en vara och varan har ett pris.
Vi kan också tänka oss att jag tar emot ett ton kärnavfall för att slutförvara i min källare och får en miljon kronor för besväret. Har jag då köpt sopor till ett negativt pris? Nej, rimligtvis har jag sålt en tjänst. Någon vill bli av med soporna och betalar mig för att ta hand om dem. Då är det sophanteringen, inte soporna, som har ett pris.
Om jag betalar ränta för att få låna pengar, då är pengarna en vara med ett pris. Om jag däremot får betalt för att låna – vilken tjänst säljer jag då?
Kanske kan vi hjälpas åt att besvara två frågor:
1. Är realräntan negativ?
2. Går det att tänka sig ett scenario där realräntorna “parkerar” på en negativ nivå?
Första frågan är extremt vag. Realränta är alltså ränta minus inflation. Men ränta för vem, inflation för vem? För den som vill ha ett positivt eller negativt tal, finns en uppsjö möjliga kalkyler att välja mellan.
Låt oss utgå från den där medelklassen. Göran är 50 år och välavlönad mellanchef på ett företag i sophanteringsbranschen. Varje månad får han pengar över och nu vill han lägga undan 100000 kronor. Tanken är att han ska ge pengarna till sin bortskämde son, när denne tar studenten om tio år. Göran vill att pengarna ska omfattas av insättningsgaranti. Därför väljer han att öppna ett vanligt sparkonto.
Storbankerna erbjuder då en ränta som i dagsläget ligger omkring 0,55 %. Men det går att få mer hos andra finansbolag, ofta sådana som även sysslar med indrivningsverksamhet. Högsta sparräntan med insättningsgaranti ligger just nu på 2,75 %. Göran tycker det låter jättebra: “Som pengar med banken – fast med ränta!”
Blir realräntan positiv eller negativ på Görans sparkonto? Det beror på om inflationen är högre eller lägre än 2,75 %. Riksbanken uppger att inflationen just nu är 0,0 %, så om siffran stämmer kan Göran andas ut – pengarna på hans sparkontot växer.
Inflationen ser vid första ögonkastet ut att vara en självklar trivial sak. Men vid närmare analys visar sig inflationen vara ett mycket invecklat ting, fullt av metafysisk spetsfundighet och teologiska griller. Riksbankens mått på inflation heter konsumentprisindex (KPI). Detta bygger på ett urval av varor som konsumeras av en tänkt figur, “konsumenten” – en statistisk skapelse som slätar över verkliga skillnader i levnadsomkostnader, inte minst mellan storstad och landsbygd.
Även om de valda varorna ökar i pris, kan Riksbanken hävda att inflationen ligger på noll. Detta är möjligt tack vare s.k. hedoniska metoder som väger in subjektiva antaganden om ökad kvalitet på varorna.
Tvivelsutan är det möjligt att räkna ut en betydligt högre siffra på inflationen i Sverige. Ett sätt skulle vara att på allvar räkna in de skenande bostadspriserna. En annan tänkbarhet är att vända på den hedoniska metoden. Någon kanske menar att de sålda varorna överlag får en sämre kvalitet: miljögifter i maten, försenade tåg, ytlig journalistik, höga bullernivåer och restriktioner på internet.
Subjektiva uppfattningar om försämrad kvalitet skulle kunna räknas som plus på inflationen. Att göra så vore inte ett dyft mer subjektivt än den officiella kalkyl som resulterat i siffran 0,0 %. En luttrad kulturpessimist skulle lätt kunna komma fram till att Sverige har en inflation på t.ex. 5 %.
Om inflationen är 5 %, då har Göran plötsligt negativ realränta på sitt sparkonto (-2,25 %). Då passar det att citera vad metaforikern Andreas Cervenka skrev för två år sedan:
Som placering betraktat är det lika intelligent som att förvara hundra tusenlappar i en kartong och varje år plocka ut två som varsamt handrullas till en cigarr och avnjutes under köksfläkten.
Växer eller krymper Görans sparade pengar? Tillspetsat tycks svaret bero på hur Göran uppfattar sin värld. Om han tycker att varorna som omger honom blir bättre eller sämre. Menar han att världen blir sämre, är det rimligt för honom att uppfatta att pengarnas köpkraft krymper trots att de förräntar sig på pappret.
Emellertid behövs ingen “negativ hedonism” för att konstatera att vissa aktörer kan låna pengar till negativ realränta. Inte minst gäller det stater som Sverige.
Staten får nu alltså betalt för att låna pengar. Ett sätt att se på saken är att pengarna då inte är en vara med ett pris. Vad staten får betalt för är i stället en tjänst: någorlunda säker förvaring av pengar i en osäker tid.
Hjälp mig nu att besvara även den andra frågan: Går det att tänka sig ett krisscenario där realräntorna “parkerar” på en negativ nivå under överskådlig tid?
41 kommentarer ↓
Väldigt intressant inlägg. Kan den negativa räntan betraktas som en slags skatt på sparkonton?
Ja, väldigt intressant var detta. Har aldrig riktigt tänkt på att inflationen kan ses i direkt relation till en världs- (eller kanske varu-)uppfattning.
Sen är det ju sant som du skriver på slutet: den negativa realräntan är det pris man betalar för en “säker” placering. Det är opraktiskt att ha sina besparingar i kontanter, och med stor sannolikhet ännu dyrare att ha dem i exempelvis fastigheter eller aktier i dagens läge.
En impressionistisk OT-kommentar igen (Fast Piet Hein är väl alltid on-topic? En idol faktiskt.)
(Om bekymringer. Huskevers)
Bekymringer traekker
en negativ rente
De voxer sig små
hvis man ka la dem vente
Glöm nu inte den nollte frågan: “Om jag får betalt för att låna – vilken tjänst säljer jag då?”
Den nollte frågan blev ju besvarad. Lånet är av låntagaren en förbindelse att i framtiden använda sina resurser för att kunna återlösa sin skuld.
Det är klart att en sån situation (m.n.r.r.) skulle kunna bestå en längre tid om så länge det är en bästa placeringen risk/avkastning för kreditgivaren.
Om realräntorna parkerar på negativ nivå under längre tid leder detta (oundvikligt) till hyperinflation. Om det ekonomiska klimatet är deflatoriskt (som nu) så kan det ta lång tid innan inflationen kommer igång, men när den väl gör det blir det som en lavin. Förtoendet är raserat för valutan.
Förvisso intressant diskussion. Det som staten och bankerna tillsammans säljer är säkerhet. Problemet är bara det att staten inte direkt säljer säkerhet längre, grekiska haircuts, deltagande i cypriotiska bankrekonstruktioner och underdimensionerade garantifonder i alla västländer gör att riskerna är svåra att uppskatta. (Bankgarantifonden i Sverige garanterar c.a. 1000 mdr med 30 mdr fonderat, d.v.s. konstruktionen är byggd för att aldrig användas.)
Sett i ljuset av det är det tveksamt vad staten säljer med den negativa realräntan.
kcl: En större säkerhet än alla andra alternativa placeringar?
Man måste nog ta ett steg tilbaka och se vad pengar är som institution och dess historia. Moderna pengar är inte ett nollsummespel. Dvs för att tillväxt ska bli möjlig krävs konsumtion i ekonomin. Uteblir tillväxten måste konsumtionen subventioneras. Eg är det ingen skillnad på negativ ränta och ROT/RUT. Båda fungerar som stimulans för tillväxten. Subventioner som skulle te sig omöjliga i en pre-keynes ekonomi.
Om målet är 100kkr så är inflationen irrelevant. Det intressant blir ju om de 100kkr ska följa inflationen. En inflation på 2% ger då ett behov av ~122kkr (10 år, ränta på ränta).
Anon: Är det möjligt att strikt betrakta detta som “konsumtion”? Är det isåfall själva lånen som vi konsumerar, eller varorna som dessa lån ger oss möjlighet att köpa? Eller är det bankerna som konsumerar våra sparpengar?
re karl: nej, inte idag. Grekiska och cypriotiska fastighetsägare (som säkert kommer att få betala mer skatt vad det lider) har sina hus kvar, däremot försvann 27.5% av innehållet på bankkonton över 100 K€ respektive 70% av privatägda obligationers värde i Grekland. Tom innehavare av fysiskt guld har klarat sig bättre. Jag kan möjligen köpa argumentet vad gäller kortfristig förvaring av pengar i statsskuldsväxlar/Riksgäldskonto eller dyl, men vem kan tro att pengar är skyddade i 10- eller 30-åriga statsobligationer till dagens räntor?
kcl: Upplevd säkerhet kanske jag borde ha skrivit. I dagens bubbelekonomi framstår ju även traditionellt säkra placeringar som fastigheter och guld som läskigt riskabla. Köper man in sig vid fel tillfälle är förluster på långt över 27,5 % inte otänkbara.
Men visst, även banken kan konka.
re karl: visst, större förluster än 27.5% är fullt möjliga. Vad gäller fastigheter, till skillnad från guld, så ger de oftast mellan 5 och 7% i avkastning, i ganska många medelstora städer (d.v.s. låg vakansrisk). På några år kompenserar det för ganska stora nedgångar jämfört med tillgångar som i princip inte ger någon avkastning. Om du har pengar på banken och banken överlever i 5 år, eller fastigheter som går ner c.a. 15% (skatt på hyresintäkten + c.a. 1% ränta/år på banken) på 5 år är alltså en ganska neutral investering. Nackdelen med fast egendom är den politiska risken och den låga likviditeten, nackdelen med bankmedel är att de förutsätter en ganska stabil miljö för att ge säkerhet (vid inflation tappar man köpkraft, vid annat än helt kortvarig deflation går banken i konkurs p.g.a. kreditförluster).
Min poäng är att post-Cypern så är man i princip lika exponerad för bubbelekonomin på ett bankkonto som i andra tillgångar, dock utan eventuell uppsida.
[…] Krisen, del 100: Negativ realränta – att begripa undantagstillståndet […]
[…] Krisen, del 100: Negativ realränta – att begripa undantagstillståndet […]
[…] Krisen, del 100: Negativ realränta – att begripa undantagstillståndet […]
Kommentera