Siffror på statsskuldens storlek tillkännages normalt i procent, närmare bestämt som andel av BNP. Det finns halvgoda skäl till detta. Procentsiffran ger en vink, en vink, om hur olika stater ligger till (jämfört med varandra). Men kanske borde även alternativa variabler ges utrymme.
Beräkningen av bruttonationalprodukt (BNP) (BNP) ger stort utrymme för godtycke. Särskilt gäller detta beräkningen av inflationsjusterad BNP, då man utgår från ett godtyckligt konsumentprisindex för att sedan trolla bort prisökningar med hjälp av s.k. hedoniska index.
Inflationsjustering är nödvändigt för att beräkna BNP-tillväxt, men spelar rimligtvis ingen roll för den årliga siffran på statsskuldens storlek i procent av BNP. Såtillvida är väl skuldstatistiken stabilare än tillväxtstatistiken.
Icke desto mindre blir det absurt när nationalekonomer kan tala om en “sjunkande statsskuld”, trots att statsskulden i absoluta tal stiger. (Här finns ett exempel på hur t.ex. ledande ekonomer vid ECB uttrycker sig just så.)
Anledningen till att statsskulden jämförs mot BNP, är att man antar att BNP är ett bra mått på statens förmåga att betala räntorna på skulden. Men detta förutsätter på att BNP kan förvandlas till statsintäkter, vilket alls inte självklart. Möjligen är det rimligare att jämföra statens skulder mot dess faktiska intäkter. Så argumenteras i en artikel på Telepolis, som även presenterar siffror på saken.
Ett utdrag ur listan som över de mest skuldsatta staterna i Europa, med tillägg av USA, enligt Telepolis. Siffrorna avser statsskuldens procent av statsintäkterna år 2011:
1. USA (640,96)
2. Grekland (491,2)
3. Irland (353,5)
4. Portugal (301,4)
5. Italien (283,7)
6. Storbritannien (235,9)
7. Spanien (215,7)
…
26. Sverige (87,1)
27. Bulgarien (60,5)
28. Luxemburg (48,2)
29. Estland (18,7)
Visst borde det finnas ytterligare andra sätt att räkna fram relevanta siffror på statsskulden? (Alltså, nu är jag inte ute efter den skuldförnekelse som Johan Ehrenberg bedriver i ETC. Men alla slags synpunkter är förstås välkomna i kommentarsfältet.)
38 kommentarer ↓
Intressant. Men hur ofta är man intresserad av den specifika skulden idag? Oftast är väl problem med statsskulder aktuella när staten går med stora underskott och då skulden kommer att växa. Om man ska göra en sådan analys så tycker jag den traditionella synen passar riktigt bra. T.ex. så har jag här Gottfries bok från kursen i NEK B i Uppsala och där tar han fram ett villkor för en långsiktigt hållbar stadsskuld. Villkoret ?D/Y=(G-T/Y)+(iD/Y)-(?+g)D/Y där D är statens nettoskuld, Y är real (inflationsjusterad) BNP, i är räntan på statsskulden, G är statens utgifter, T är statens inkomster, ? är inflationstakten och g är tillväxttakten i BNP. Jag tycker denna enkla ekvation har stort värde för analys av statsskuldens utveckling över tid. Men om man endast är intresserad av skuldsituationen just idag är såklart de nominella beloppen mest intressanta. Å andra sidan så är det omöjligt att tala om vare sig ökning eller minskning av skulden över tid om det inte ens är över tid som diskuteras.
Tack för din kommentar, det känns värdefullt. Just nu talas det väl ganska mycket om statsskulden just nu eftersom alla ägnar sig åt att jämföra olika krisländer för att spekulera i vilket som blir nästa att krascha.
Jo det är sant, det är närmast det som spekulationerna handlar om. Med det i åtanke kan man fundera på vilken stat som idag (eller under detta år) skulle kunna betala av hela sin skuld. Utan att ha studerat siffrorna är det svårt att tro att ens Norge skulle kunna göra en sådan massiv skattechock/utgiftsminskning för att göra en totalamortering utan att ekonomin p.g.a. “keynesian multiplier” skulle närmast totalt krascha. Du har säker någon kommentar om kapitalismens åberopande av framtiden för sin överlevande idag som skulle passa in i detta sammanhang :)
Det blev lite oydligt i #3; jag undrar alltså om det finns en stat idag som skulle kunna betala av hela sin skuld under detta år “i ett svep”, alltså utan att lägga på sig nya/andra skulder.
Som ingenjör med rätt många matematikkurser på högskolenivå i bagaget tycker jag ändå statsekonomi verkar vara rätt mycket hokus pokus. Går verkligen ekvationerna ihop?
Som ett tankeexperiment. Låt säga att alla pengar som finns i cirkulation skulle användas till att betala tillbaka de lån som finns. Skulle alla i världen, både stater och privatpersoner då bli skuldfria? Om svaret på den frågan är nej, så är det något fel på systemet. Finns det korruption i det ekonomiska systemet kan man räkna tills man blir blå i ansiktet utan att bli klokare.
På sätt och vis är fysiska och matematiska problem mycket mer konkret. Där går ekvationerna ihop. Vänster led är alltid lika med höger led. Problemet med ekonomiska system är ofta att det finns personer som försöker dölja felaktigheter bakom komplicerade ekvationer. Därför blir dessa system nästan omöjliga att räkna på.
Inom nationalekonomi finns det huvudsakligen två typer av ekvationer; en ekonomisk teori uttryckt på matematiskt form och ekonomiska identiteter som är per definition “sann” eller stämmer, går ihop. Problemet med att en ekvation inte går ihop finns alltså hos de ekonomiska teorierna, de kan mycket väl t.ex. inte addera upp korrekt på båda sidor av ett likhetstecken.
Erik: Javisst, det köper jag och det är säkert sådana teorier som lärs ut på handels osv. Men ovanpå dessa teorier finns sedan folk som med olika metoder försöker fiffla, på alla sätt de kan komma undan med. Resultatet blir en riktig soppa.
Stasskuldens andel av BNP (inflationsjusterad eller ej) måste sättas i relation till räntorna. Krisländerna i Europa dras inte bara med höga skulder, utan höga räntor som försvårar amorteringen. Jämför med Sverige, som har visat god återbetalningsförmåga och därför kan låna “billigt”, eller Japan som har växande statsskulder men förhållandevis liten utlandsskuld.
Erik, den offentliga sektorn i Sverige har ingen nettoskuld. Om man räknar ihop statsskulden och de finansiella tillgångarna får man ett plus på sisådär 400 miljarder. Om man räknar in reala tillgångar, kungliga slottet, E4:an osv så blir pluset ännu större. Det låter otroligt man Googla lite så får ni se.
Norge hade 2011 en statsskuld på cirka 570 Miljarder NKR. Den s.k. oljefonden hade då tillgångar på ungefär 3100 miljarder NKR.
Sverige har gjort en del utfästelser sedan 2011, till exempel de 200 miljarderna till IMF. Riksbankens upplåning av 100 miljarder påverkade till exempel direkt skuldsidan för Riksgälden.
Sedan innebär väl EU-fördraget att “All your base are belong to us”, och att en utjämning av statsskulderna i princip kan tvingas fram. Till exempel får väl de 200 miljarderna till IMF ses som en följd av det.
Räntekostnaden för statsskulden i förhållande till statsinkomsterna kan vara intressant. USA betalar en bra mycket lägre ränta än många andra länder vilket gör att de idag inte är lika illa ute som t.ex. Grekland men den dag som räntan stiger sitter USA i en rävsax.
#12 USA, Japan, Sverige, osv. sitter inte i samma rävsax som Grekland eftersom de har en egen valuta. De är i en mycket bättre position än Grekland just därför att de har mycket större kontroll över sin egen ekonomi än länder utan möjlighet att trycka egna pengar.
Jämförelsen mellan USA och Grekland funkar därför inte så bra.
Förespråkare av sadomasochistiska nedskärningar har sagt att statsräntorna för länder med egen valuta kommer stiga om några veckor/månader/år kontinuerligt sedan krisen började för snart 6 år sedan.
Kommentera