Geld ohne Wert: läsanteckningar (del 1), om Marx, bortom två marxismer

Nu börjar jag alltså att posta läsanteckningar från Geld ohne Wert.

Marxismen är ett avslutat kapitel, konstaterar Robert Kurz. Just därför måste den historiceras, i en radikal mening. Endast genom att klargöra varför marxismen nått vägs ände, går det att omstarta det ekonomikritiska projekt som inleddes av Karl Marx omkring 1857. (När vi talar om ekonomikritiken, alltså “kritiken av den politiska ekonomin”, kan vi lika gärna glömma den unge Marx, liksom det där manifestet.)
Robert Kurz vill bryta med såväl “restmarxism” som “postmarxism”. Det senare syftar alltså på olika former av “postmoderniserad” marxism (exempelvis hos italienska teoretiker som Antonio Negri). Sånt gillas inte alls: “Alla ‘post’-begrepp handlar väsentligen om en mellanskiktsideologi som utgör det affirmativa uttrycket för kapitalets krismässiga virtualisering.”

Karl Marx är ett namn som står för en ofullbordad teoretisk revolution. Två aspekter av detta ofullbordande:
1) Marx bryter med det kapitalistiska upplysningsförnuftet, men förblir delvis fastsnärjd i det. Hans tänkande rymmer “rester av borgerlig ontologi”, framför allt i form historie- och framstegsmetafysik, så som den gestaltats av Hegel. Vid den historiska tidpunkt då Marx var verksam var ett mer djupgående brott heller inte möjligt, för kapitalet och dess upplysningsförnuft hade ännu en lång utveckling “på egna grundvalar” framför sig.
2) Marx knöt fast sin teori vid den framväxande arbetarrörelsen, “vars immanenta mål dock inte var annat än att få erkännande som funktionssubjekt på grundval av de kapitalistiska kategorierna – en uppgift som hörde till själva den kapitalistiska ‘moderniseringen’, inte till brottet med densamma”.

Kategorier som “värde”, “vara”, “pengar” och “arbete” var för Marx objekt för en skoningslös kritik, ytterst syftande till att avskaffa dem i praktiken. Inom den framväxande marxismen blev dessa kategorier däremot till positiva definitioner av objektiva sakförhållanden. Detta gällde båda sidor av skiljelinjen mellan ortodoxi (Kautsky) och revisionism (Bernstein). Marxismen kom i båda fall att legitimera en teknokratisk statskonst, inriktad på att använda nämnda kategorier i “planering”.
I kölvattnet av 68-vänstern skedde förekom (i Tyskland) ansatser till en brytning med detta. Influenserna kom från upptäckten av Grundrisse samt av Roman Rosdolskys bok Kapitalets tillkomsthistoria (1968). Men dessa nyläsningar – Neue Marx-Lektüre – ägde rum i ett tungt akademiserat sammanhang. Därför kom inriktningen att bli snävt filologisk eller marxologisk.

Robert Kurz vill i Geld ohne Wert göra upp med hela detta arv. Sålunda utnämner han två motståndarläger:
1) “nyortodoxa” marxister som Wolfgang Fritz Haug.
2) de nya marxläsarna (NML), vars främsta namn nu är Michael Heinrich.

Även om dessa två läger uppfattar varandra som teoretiska opponenter, skiljer de sig inte nödvändigvis i politiska termer. Snarare samsas de ganska bra inom Die Linke. Båda läger avfärdar också den radikala kristeori som företräds av Robert Kurz. Målet med en dubbelpolemik är enligt honom inte att göra marxologiska poänger, utan att “finna en konkret-historisk förklaring av samhälleliga processer” – processer som sätts på sin spets just i frågan om kristeori.

I förhållande till den ortodoxa marxismen, kan man ändå säga att Robert Kurz står någorlunda nära Michael Heinrich. Ändå väljer Kurz att särskilt prioritera polemiken mot Heinrich, enligt uppgift för att Heinrichs ambitioner må vara goda, men att resultatet blir “cirkulationsideologiskt och utbytesidealistiskt”. Detta kan förefalla grälsjukt. Man anar att Kurz är lite sur för att Heinrich sedan sekelskiftet fått betydligt fler följeslagare än han själv. Men under läsningen av Geld ohne Wert blir det successivt mer klart vad polemiken syftar till.

Geld ohne Wert handlar ytterst om vilken status vi ska tillmäta kategorier som “värde”, “vara”, “pengar” och “arbete”. Robert Kurz fastställer i sin inledning fem frågekomplex som boken ska ta sig an:
1. På vad sätt kan kategorierna hos Marx begripas som realkategorier, alltså som något mer än blott teoretiska redskap eller modeller. Hur relaterar då kategoriernas realitet till det teoretiska bruket av dem?
2. Kategoriernas historicitet. Är de giltiga även i fråga om förmoderna/förkapitalistiska samhällen, eller endast inom kapitalismen? Och hur ska kategorierna begripas inom den kapitalistiska historien: Är de dynamiska former vilka endast framstår som statiska till följd av en teoretisk abstraktion? Eller är kategorierna i sig statiska, att skilja från en yttra, empirisk händelsehistoria?
3. Kategoriernas förhållande till kapitalets totalprocess (som behandlas i tredje bandet av Kapitalet). Frågan är: kan kategorierna tillämpas på enskilda varor och enskilda kapital, eller har de endast användning som totalitetskategorier? I det senare fallet måste Marx tal om varans “enskilda värde” betraktas som ett misstag – en låsning i “metodologisk individualism” som har blockerat fullbordan av hans teoretiska revolution.
4. Förhållandet mellan väsen och framträdelse. Även här finns två alternativ. Antingen rör det sig om transcendentala realkategorier, vilket betyder att varje framträdelse måste “dechiffreras” – teori och empiri kan då inte uppgå i varandra. Eller så är kategorierna empiriskt fattbara, vilket betyder att väsen och framträdelse sammanfaller, liksom teori och empiri – då finns det bara framträdelser, samt den vetenskapliga observationen av dessa.
5. Har kategorierna en positiv eller negativ status? Positiv syftar här på ett objektivt sakförhållande, till vilket man kan förhålla sig subjektivt. Det är vetenskaplighetens grundkonstellation, som utesluter kritikbegreppet. Om däremot kategoriernas status är negativ, är heller inte begripliggörandet annat än negativitet, en påbörjad kritik som kan fullbordas först i den konkreta förstörelsen av kategorierna – i avbrytandet av dess verksamma lagbundenheter (t.ex. arbetsvärdelagen).

Så här långt är det lätt att bli avskräckt. Vi har inte ens kommit till första kapitlet. Ovanstående anteckningar baseras endast på Robert Kurz egna förord och inledning. Men härnäst kommer det åtminstone att handla om en viss, konkret kategori: pengarna.

19 kommentarer ↓

#1 Anders Ramsay on 11 April 2013 at 4:04 pm

Hur det förhåller sig med Haugs och Heinrichs partitillhörighet i dag vet jag faktiskt inte (helt klart är däremot att de kommer från helt olika håll, där Haug i det förflutna var mycket mer ortodox i relation till realsocialismen). Däremot har Heinrich, som ibland också gör politiska interventioner, senast 2010 kritiserat Die Linkes program i en artikel som heter “Kapitalismus und Staat” och som kan laddas ner på hans hemsida: http://www.oekonomiekritik.de/

#2 Anders Ramsay on 11 April 2013 at 4:10 pm

Talar Marx verkligen om “varans enskilda värde”? Jag kan inte påminna mig att ha sett den formuleringen. Var? Han talar inledningsvisom “den enskilda varan” som utgångspunkt för för analysen, men det är på den mest elementära abstraktionsnivån. Här kan man inte bestämma varans värde, eftersom det är samhälleligt bestämt, bara att abstrakt arbete utgör varans värde (värdesubstans).

#3 Muntzer on 11 April 2013 at 4:22 pm

Hurra! Som jag väntat, som jag längtat efter dessa läseanteckningar.

#4 rasmus on 11 April 2013 at 7:44 pm

Anders Ramsay: Nej, jag blev också lite fundersam till om Marx själv verkligen skrivit så. Jag får nog allra först gå tillbaka till Kurz bok för att se om han verkligen skriver att Marx skrivit så. Läsanteckningarna ovan baserar sig på vad jag skrivit i ett block, så det blir ganska indirekt – men just detta tillvägagångssätt, en filtrering i flera led, känns som ett givande sätt att extrahera fram något ur det kurzska textmassorna.

När jag skrev att “dessa två läger” samsas inom Die Linke, syftade jag inte specifikt på Haug och Heinrich. Wikipedia uppger att Haug är partimedlem, men inget tyder på att Heinrich är det (däremot står väl Heinrich nära Rosa-Luxemburg-Stiftung). Till skillnad från svenska Vänsterpartiet är förvisso Die Linke ett ganska pluralistiskt parti, med officiell fraktionsbildning etc. Det finns även exempel på grupper inom Die Linke som samarbetat med Exit-redaktionen, ordnat föredrag med Robert Kurz etc.

Att jag öht nämnde Die Linke här var för att visa att både Haug och Heinrich i dagsläget företräder Marx-läsningar som är populära inom ungefär samma tyska mainstreamvänster. Ingen av dem hör till någon festlig fraktion av trotskister, maoister, bordigister eller annat. Tänkte att det kunde påpekas, för annars är det ju inte ovanligt att teoretiska dispyter om Marx följer ett mönster av politiskt sektväsende.

#5 Anon on 13 April 2013 at 9:38 pm

OT, men har du några synpunkter på de offentliga böneutrop som nu kommer börjar tillåtas från moskeer, förmodligen snart på flera ställen i landet? Skulle vara mycket intressant med några perspektiv på vad detta kan innebära för det offentliga rummet.

#6 rasmus on 14 April 2013 at 2:43 pm

Talar Marx verkligen om “varans enskilda värde”? Jag kan inte påminna mig att ha sett den formuleringen. Var?

Tänkte göra ett snabbt försök att reda ut saken. Börjar då med att ordagrant citera vad det var Robert Kurz skrev på s. 29:

“Das würde auch bedeuten, dass der Marxsche Begriff des ‘individuellen Werts’ falsch und allein seinem ‘Darstellungsproblem’ geschuldet ist”…

Kurz tycks alltså mena att Marx någonstans har ett begrepp om varans “individuella värde”, vilket är felaktigt eller åtminstone otydligt.

Nästa steg blir att söka i MEW.
Tyskans grammatik är inte lika sökvänlig som engelskans, men jag testar med söktermen “individuellen Wert”.

Då får vi en del träffar t.ex. i MEW 43. Där används flera gånger varianter på frasen “obgleich sie über ihrem individuellen Wert verkauft wird”, och såvitt jag kan se är det då inte fråga om kritiskt referat, utan Marx eget begreppsanvändande.
Ännu fler träffar ges i MEW 26.2, Theorien über den Mehrwert. Även om det i vissa fall verkar handla om referat av Ricardo m.fl. Flera gånger hänvisar Marx till varans “individuella värde” för att peka på att detta inte är avgörande, men på ett sätt som ändå ger intrycket att det vore ett möjligt begrepp. “Die Konkurrenz stellt aber einen Marktwert her für diese Produkte, die verschiednen individuellen Wert haben.”

Begreppet återkommer i Kapitalet, band 1, kapitlet om maskineri. Där heter det i engelsk översättning: “As the use of machinery becomes more general in a particular industry, the social value of the product sinks down to its individual value”. Att sådan begreppsanvändning handlar om Darstellung känns självklart, men det blir inte mindre problematiskt för den skull.
Andra bandet ger åtta sökträffar på “individuellen Wert”.

#7 COPYRIOT | Geld ohne Wert – läsanteckningar (inledning) on 14 April 2013 at 4:14 pm

[…] COPYRIOT | Geld ohne Wert – läsanteckningar (del 1) on 11 April 2013 at 3:26 […]

#8 Anders Ramsay on 14 April 2013 at 6:33 pm

Ja, han talar om individuellt värde, här, men inte om “enskilt värde”, vilket var frågan.

#9 Anders Ramsay on 14 April 2013 at 6:48 pm

Jag hittar inget i kapitlet om maskineriet när jag söker i MEW 23, alltså Kapitalet band 1 (som man kan hitta på webben). Den där engelska översättningen skulle jag nog vilja se närmre på. Däremot står det i avsnittet om det relativa mervärdet, sid. 336: “Der wirkliche Wert einer Ware ist aber nicht ihr individueller, sondern ihr gesellschaftlicher Wert, d.h., er wird nicht durch die Arbeitszeit gemessen, die sie im einzelnen Fall dem Produzenten tatsächlich kostet, sondern durch die gesellschaftlich zu ihrer Produktion erheischte Arbeitszeit.” Att det inte är den individuella arbetstiden, som ger varan sitt värde, utan samhälleligt nödvändiga, om det nu är vad Kurz är ute efter är alltså Marx egen postition. Om det inte är något annat han vill säga, så slår han nog in en öppen dörr här.

#10 Anders Ramsay on 14 April 2013 at 6:55 pm

Menar du med kapitlet om maskineriet det som är kap. 13 i MEW 23 (391 och framåt)? Tror du att du kan lokalisera stället? (Kapitelindelningen är annorlunda i vissa engelska utgåvor.)

#11 rasmus on 14 April 2013 at 7:24 pm

Jag citerade engelska översättningen:
“As the use of machinery becomes more general in a particular industry, the social value of the product sinks down to its individual value, and the law that surplus-value does not arise from the labour-power that has been replaced by the machinery, but from the labour-power actually employed in working with the machinery, asserts itself.”

Har nu lokaliserat detta i pdf-versionen av MEW.23 (s. 429):
“Mit der Verallgemeinerung der Maschinerie im selben Produktionszweig sinkt der gesellschaftliche Wert des Maschinenprodukts auf seinen individuellen Wert und macht sich das Gesetz geltend, daß der Mehrwert nicht aus den Arbeitskräften entspringt, welche der Kapitalist durch die Maschine ersetzt hat, sondern umgekehrt aus den Arbeitskräften, welche er an ihr beschäftigt.”

Jag begriper inte skillnaden mellan “individuellt värde” och “enskilt värde” – det senare uttrycket var bara min omskrivning.

Slår Kurz in öppna dörrar? Ja, om hans syfte är marxologiskt. Nej, om hans syfte är att göra upp med den historiska marxismen. För det kan ju konstateras att många marxister har tänkt sig någonting sådant som varans “individuella värde”. Att detta felslut kunnat uppstå, torde ha att göra med att Marx genomgående framställningsform är en knepig sak som kan inbjuda till felslut. Och att Marx i någon passage avvisat felslutet har tyvärr inte alltid hjälpt. Men om detta är vi ju överens, eller hur?

#12 Anders Ramsay on 14 April 2013 at 8:30 pm

Ok, tack för hänvisningen. Jovisst är vi överens om detta. Men jag menar nog att enskilt och individuellt har olika betydelser hos Marx, det används uppenbarligen på olika sätt. Den enskilda varan (inte värdet, det säger han aldrig) i början av boken är inte en konkret, individuell vara, utan en abstraktion från “den oerhörda ansamlingen av varor”. (Det finns också en del som blandar ihop enskilt och enkelt, se t ex. Dahlkvist.)

Man kan också tillägga att det är en huvudpoäng hos Heinrich att varans värde är en samhällelig storhet och inte en individuell, och att han argumenterar för det med utgångspunkt i det sk. bearbetningsmanuskripet från 1872, där Marx är ännu tydligare. Det är också därför Heinrich understryker att det inte är en naturegenskap hos de individuella varorna, eller att det är arbete rätt och slätt, som energi, som skapar värdet (den naturalistiska tolkningen). Han kallar en sådan tolkning för Smithiansk. Jag kan inte se att Kurz egentligen säger något annat än vad Heinrich gör (fast med lite yvigare gester). Men som jag ser det är användningen av uttrycket individuellt värde inte särskilt problematisk, bortsett från det historiska missförstånd du pekar på. Det är ju så Marx går till väga, varje steg i analysen lägger till nya bestämningar och visar att den förra är otillräcklig.

Och varför skulle det vara en motsättning mellan “marxologi” och att göra upp med den historiska marxismen? Tvärt om är det väl precis det som “marxologin” är användbar till?

#13 Kabo on 15 April 2013 at 6:44 am

Du har inte lust att förklara det där med negativitet? Skulle det innebära att kategorin pekar mot något slags villfarelse, som det är kritikens uppgift att omintetgöra?

#14 rasmus on 15 April 2013 at 7:02 am

Kabo: Ja, kritikens uppgift är i förlängningen att omintetgöra kategorierna (vilket förutsätter att kritiken kan överskrida formen av teori – även teori är en kategori att begripa negativt).
Kategorierna är däremot inte villfarelser, utan verkligt existerande. Det handlar om realmetafysik, fetischism, inte ideologi.

(Detta skrivet i högsta hast. Skulle gärna se andra försöka sig på att besvara frågan.)

#15 Kabo on 15 April 2013 at 10:13 am

Jag antar att det jag är ute efter är, vadan beteckningen “negativ”? Vilken är den positivitet gentemot vilken denna negativitet är definierad? Om man tar varuformen som exempel, består det positiva alltså i de sociala, mellanmänskliga relationer som varufetischen döljer eller tar formen av? Och hur skiljer sig detta egentligen principiellt från en “villfarelse”, annat än i fråga om termens moraliska laddning (även villfarelser har ju positiv existens -såsom- villfarelser)?

#16 Bogey on 19 April 2013 at 11:38 am

Hur mycket plats ägnar han åt att “dissa” Negri och andra postmarxister? Att kalla de för mellanskiktsideologer är ju rätt tillspetsat, det hade varit intressant att läsa något där han utvecklar detta!

#17 rasmus on 19 April 2013 at 12:23 pm

Han lägger inte alls mycket kraft på Negri et.al. Bokens upplägg är som sagt synnerligen germanocentriskt. Andra i Exit-gruppen har dock tagit tag i den saken, bl.a. finns i senaste numret en kritisk översikt över affirmativa teorier om “biopolitik” i postmarxistiska sammanhang.

#18 Manfred on 2 August 2013 at 5:42 pm

komplex 1: “På vad sätt kan kategorierna hos Marx begripas som realkategorier, alltså som något mer än blott teoretiska redskap eller modeller.”
Marx talar om det för läsaren i förordet till 1. upplagan av “Kapitalet”: ” I och för sig är det här inte fråga om den högre eller lägre utvecklingsgraden av de samhälleliga motsättningar, som har sin upprinnelse i den kapitalistiska produktionens naturlagar. Det är fråga om själva dessa lagar, om dessa påträngande tendenser, som verkar med järnhård nödvändighet. Det industriellt mera utvecklade landet visar det mindre utvecklade endast bilden av dess egen framtid.”
Det ska alltså vara reala kategorier – då handlar det ju inte om redskap, utan om att förklara det kapitalistiska produktionssättet.

#19 Manfred on 6 September 2013 at 10:26 am

S.29 hos Kurz: Redan i 1. kapitlet Kapital bd.1 talar Marx om för läsaren, att en “enskild varas” värde enbart bestäms av det abstrakta, nödvändiga samhälleliga arbetet. Kurz ignorerar detta.

Kommentera