Har lyckats undvika nyhetsflödet ett tag, men när jag nu åter kastar en blick ditåt glimrade någonting till som fångade mitt intresse: Japans sugermegastora stimulanspaket. Nu tänkte jag ta reda på läget. Efter en riktad flödessökning (RSS + Twitter) sitter jag nu med ett stort antal öppna webbsidor som verkar handla om Japan. Nu ska jag gå igenom dem i godtycklig ordning. Här följer mina läsanteckningar.
Strax innan nyår fick Japan en ny, högernationalistisk regering under Shinz? Abe, som snart utsåg Haruhiko Kuroda till ny riksbankschef. Alla väntade sig mer av “abenomics“, alltså en offensivt stimulansinriktad penningpolitik, inriktad på att vända den långvariga deflationen till en “normal” inflation. Ändå chockades bedömarna av gårdagens besked från riksbankschefen.
Japan tänker fördubbla sin penningbas på två år. Något liknande har aldrig tidigare skett. Världsrekord i “kvantitativa lättnader“! Vilka de globala systemföljderna blir är omöjligt att veta.
Senaste månaderna har vitt skilda uppfattningar uttryckts om åt vilket håll Japans ekonomi pekar. Hösten 2012 började BNP åter att sjunka. Men sedan årsskiftet har börsen rusat uppåt, i rusig förväntan inför stora stimulansinjektioner. Samtidigt ligger statsskulden på 240 procent av BNP, vilket saknar motsvarighet bland industristaterna. Budgetunderskottet ligger på 10 procent av BNP.
Ingen är sannolikt mer negativt inställd till Japans framtidsutsikter än den amerikanske investeraren Kyle Bass, känd för att ha förutsett och tjänat stora pengar på den amerikanska bolånekraschen.
Han menar att den senaste utvecklingen i Japan, där centralbanken Bank of Japan startat sedelpressen för att pressa upp inflationen till 2 procent kommer få skuldfällan att slå igen.
Det kommer att driva upp räntorna. Och om räntan börjar stiga äter räntekostnaderna snart upp hela statsbudgeten.
Tomasz Konicz förtäljer att Tysklands finansminister uttryckte bekymmer inför det japanska sedeltryckandet. Begripligt, eftersom Japans mål är att utmana Tyskland på exportmarknaderna. Tyskland har dragit stor fördel av att Sydeuropa hjälpt att hålla nere eurons värde. Nu vill Japan komma ikapp.
I början av 2008 kostade en euro omkring 165 yen, fyra år senare bara 100 yen, nu omkring 125. Japans valuta har alltså blivit betydligt dyrare i förhållande till Europas valuta, vilket har skadat den japanska exporten. Senaste åren har Japan noterat underskott i handelsbalansen – för första gången sedan 1980. En bidragande orsak är Fukushima som tvingat Japan till ökad import av fossila bränslen.
Om de japanska sedelpressarna lyckas dumpa värdet på en yen, kommer Japan att få ännu högre kostnader för sin import. Däremot förbättras dess konkurrensläge på exportmarknaden. Åtminstone om inga andra länder följer efter genom att dumpa sina valutor. Sannolikt är dock detta just vad som kommer att ske. Venezuela! Risken är att “inflationens duvor” leder oss in i ett globalt valutakrig som kan sluta i en inflationär storsmäll.
Kanske är frågan helt enkelt om den inflationära potentialen kommer att bryta ut i Japan eller i världen.
Lars Wilderäng spekulerar i vad det skulle innebära om Japan skiftar från deflation till hyperinflation:
Dollarn har stärkts rejält mot yen och det börjar diskuteras om det slutligen är dags för Japan att gå in i hyperinflation? Visserligen betyder det att skulderna minskar realt, men den enes skuld är den andres tillgång – i det här fallet har japanska staten lånat upp massivt av det egna folket, som alltså massivt skulle tappa kapital när yenen allt snabbare blir värdelös. Effekten blir också dubbel, då inte bara yen blir mindre värd, utan även obligationerna kommer falla snabbt i pris när marknadsräntorna stiger. Samtidigt skulle i princip hela den japanska statsbudgeten gå åt till att betala räntor om de ens låg på svenska bolånenivåer. Inte på redan utställda obligationer, då marknadsräntan inte påverkar räntebetalningarna på dessa utan sätts via obligationernas pris. Men väl på framtida upplåning.
Och så kan vi notera att alarmist-populisten Max Keiser genast börjar prata om bitcoin, som tycks vara en växande bubbla. “Let’s buy BTC and profit from their misery!” Max Keisers första råd på Twitter var att alla japaner borde växla in sina yen till bitcoin, för att skydda sig mot en “currency tsunami” eller “financial bukkake”.
För övrigt noteras att bitcoin-miljonären Max Keiser styrt ut sitt missionsarbete på antisemitisk mark. Smaka på denna tweet: “Palestinians: wake up to bitcoin to fight the genocide in your country by banksters and financial terrorists.”
Vad är detta, om inte ett försök att aktivera den gamla idén om att “judarna” styr det internationella finansväsendet? Dessutom på en kristen klangbotten – förra månaden hävdade Max Keiser på fullt allvar att bitcoin är “cyber-Kristus”!
Nu ska han tydligen hålla ett föredrag under den lätt bisarra rubriken “Palestine, apartheid and how to overcome it with Bitcoins“. Ska man skratta eller gråta?
44 kommentarer ↓
Med tanke på att bitcoin kan mer eller mindre ddos:as av några tusen transaktioner undrar man vad som skulle hända om 110 miljoner japaner började använda dom.
Max Keiser är som vanligt hysterisk, men det faktum att bitcoin används på silkroad och andra nätbaserade black markets ger ju valutan en någorlunda stabil grund. På så sätt är snarast Max Keisers och andras hype ett hot. Ska en nätvaluta fungera ordenligt, vill man inte ha en massa spekulationsbubblor som komplicerar handeln.
Det faktum att valutan främst används för illegal handel utgör förstås ett hot i sig. Ett förbud mot inväxling av bitcoin vore ju inte fullständigt otänkbart, om man beslutar sig för att bitcoinväxling = pengatvätt, vilket det ligger en del i.
Hur ser överhuvudtaget rättsläget ut för såna här hittepåvalutor?
JN, är det ngn skillnad på “bitcoin” som idé och andra lokala valutor som har införts i fattigdistrikt i ex sydamerika?
Visst är den senaste uppgången i bitcoin med största sannolikhet en bubbla, men fenomenet är ändå intressant. Man kan till exempel tänka sig att den reala ekonomin inom systemet kommer att öka i samband med att bubblan blåses upp.
Om man kan använda bitcoin till mer än att betala sitt medlemskap i piratpartiet eller som valuta i den illegala handeln JN nämner så har vi snart en “riktig” alternativ valuta och vad det kommer innebära är svårt att säga.
Nu tillhör jag inte de frälsta (typ Max Keiser eller Rick Falkvinge) som tror att bitcoin kommer leda till… ja vilka enorma förändringar de nu tror kommer komma, men det är ett intressant fenomen att studera. Dess decentraliserade struktur, den inbyggda deflationära aspekten osv.
En intressant detalj i fallet Japan är att det kan komma att ge något så ovanligt som empiriska bevis på att de effekter de förutspår sker som de förutspår, eller det mer intressanta fallet sker där effekterna uteblir. Det finns de som förutser att hela operationen kommer att misslyckas med att skapa inflation:
http://pragcap.com/koo-currency-markets-are-misinterpreting-the-impact-of-qe
http://moslereconomics.com/2013/04/04/bank-of-japan-aggressively-pretends-to-ease/
Med ‘de förutspår’ menar jag ‘monetaristerna förutspår’. Det är inte ofta en makroekonomisk lära får sina teorier testade i stor skala såhär.
Har också tänkt på det där yhvd är inne på. Borde vi inte, enligt monetaristerna, ha hyperinflation i EU och USA vid det här laget med tanke på hur mycket pengar som “tryckts”? Vad säger de själva?
Jag är, skall det sägas, dåligt påläst vad gäller bitcoin men i praktiken verkar det vara en illustration av det gamla vanliga, d.v.s. denna typ av valutor “utanför systemen” bygger på tolerans från stater för att kunna fungera, i synnerhet över större avstånd och i mer komplexa marknader. Fast det faktum att bitcoin bara kräver tolerans från staterna är förstås en skillnad mot det dominerande finansiella systemet som kontinuerligt förutsätter att staterna är de yttersta garanterna för det och numera dessutom tycks kräva en månatlig dos nytryckta pengar.
re Diogenes: vi har hyperinflation, fast på tillgångar, inte på konsumtionsvaror (eftersom du inte kan låna upp motsvarande din livsinkomst för att köpa mjölk på ICA – ännu i alla fall). Bostadsfastigheter i större städer ger avkastning på c.a. 1% , jordbruksmark ger ungefär lika mycket, de har dock ett visst inflationsskydd. Statsobligationer ger mellan 1 och 2% i stater som f.n. anses vara solventa, detta dock före skatt och inflation, d.v.s. negativ real avkastning. I det senare fallet får man i allmänhet låsa in sina pengar på 30 år.
kcl: De lokala valutor som skapats i ex sydamerika, fungerar ju just lokalt, “pengarna” skall inte “föras ut” utan cirkulera i regionen. Skulle man kunna kalla “Internet” för en “lokal” marknad,där bitcoin skulle fungera, alla har ju i princip acess till “den marknaden (regionen)” den ligger inte “långt borta”. Givetvis att resp stater håller sig borta, det kommer nog inte räcka med att en eller två stater obstruerar.
kjell: Internet är väl urtypen för en komplex marknad, internet skulle bokstavligt talat upphöra utan en extremt komplex struktur av internationella avtal om telekommunikation, fysiska strukturer av fiberkablar under haven, teleoperatörer/isp. Internet som marknadsplats upphör utan möjlighet till internationella betalningar (som behövs om bitcoin ska ha något värde utanför nätet, eller för att kunna köpa andra tillgångar) etc. Resonemanget bygger också på att “stater” har lika vikt i ekonomiska termer. För min del tror jag att om USA och Kina bestämmer sig för att inte tolerera bitcoins, så kommer förmodligen värdet att försvinna. Om Bhutan och Moldavien fattar samma beslut kommer effekterna förstås att bli mer begränsade.
Sedan kan man förstås lägga till att om bitcoins kan användas för att köpa tjänster på nätet, musik, dataspel eller dyl så kan marknaden vara “lokal”, men jag har fattat det som att det inte är så bitcoins används idag.
Lokala valutor har givetvis existerat, men de alltid second-best till valutor som är fritt växlingsbara och alltså kan användas till att köpa varor och tjänster över ett mycket större geografiskt område. Vi har just fått en lokal valuta i Europa, nämligen cypriotiska euros som bara kan användas på Cypern (med undantag för mindre summor som får föras ut), dess attraktivitet förefaller måttlig.
kcl, tack för svaret, det låter rimligt det du skriver.
Att kalla “internet” komplex förstår jag däremot inte, det verkar ju omöjligt att ex stoppa TPB, har informationen väl hamnat “på nätet” har du “tappat greppet” om den.
Symboliskt ser “internet” ut som en lokal marknad för mig.
Du har givetvis rätt att kablar “kan klippas” men det är inte okomplicerat, informationen hittar andra vägar, det har Decaminski och Chrisk lärt oss.
Det är sant att man tappar greppet om information (TPB, Wikileaks) på nätet, det är dock inte samma sak som att tappa greppet om en massa andra saker, t.ex. betalningsströmmar, beskattning, tvistlösning, indrivning etc. Min poäng är att internet som marknadsplats (för annat än dataspel, e-böcker, appar och musik) är lika statsberoende som andra icke-virtuella marknadsplatser.
För att ta ett konkret exempel, den amerikanska kongressen tog död (i alla fall temporärt) på den amerikanska online gamblingsbranschen genom att förbjuda betalningar till de spelbolag som berördes, VISA och Mastercard lyckades visserligen inte få bort, men kraftigt försvåra för Wikileaks. I ingendera fallet krävdes några avklippta kablar.
Man kan lägga till att ICANNN är en stiftelse under kalifornisk rätt, liksom Google är ett aktiebolag i samma jurisdiktion. Möjligheterna för reglering genom amerikansk lagstiftning är alltså i princip obegränsade, utan att man behöver klippa några kablar.
Är bitcoin en “lokal valuta” ,där internet utgör “regionen”?
http://www.asposverige.se/2011/07/lokala-valutor-inom-eu-vaxer-sa-det-knakar/
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bitcoins-succe-ett-misslyckande-for-euron_8060752.svd
kcl; visst kan stater gå in och obstruera, frågan är om lagstiftning räcker?
Vad som krävs för staters obstruktion är en empirisk fråga, för on-line vadslagning räckte lagstiftning, i alla fall då.
Nja, min poäng är att bitcoin inte verkar vara en lokal valuta eftersom den tolereras av stater och är konvertibel, men det som gör den till något annat är just att den tolereras av staterna. Jag vet inte om diskussionen kommer så mycket längre, men, en något slimmad, Leviathan lever i högönsklig välmåga även 2013.
Tillbaks till silkroad, vilket möjligtvis skiljer bitcoin från vadslagningsexemplen ovan. I och med att bitcoin används på denna och andra svarta marknader, kommer det finnas ett intresse av att köpa bitcoins på ett sätt eller annat. I och med att detta försigår i en från början olaglig miljö, kommer bitcoin – handeln, ifall försök gör att stoppa den, söka sig nya vägar på ett helt annat sätt än vad gäller vadslagsningssajterna i exemplen ovan. Och därmed fortsätta vara växlingsbar, om än inte officiellt. Den illegala handeln skulle i så fall utgöra ett slags golv för värdet på bitcoins.
kcl, ditt förnuft segrar över min “envishet”.
[…] Krisen, del 92: Spridda anteckningar kring Japan, valutakrig och bitcoin […]
Kommentera