Stockholms kulturborgarråd vill effektivisera teatrarna. Hennes slagord lyder: “Lägg pengarna på konsten!” Det betyder i klartext att bemanningsföretag ska ta över de “icke-konstnärliga” sysslorna.
Martin Aagard skriver i Aftonbladet:
Vi pratar alltså om ljud, ljus, kostym och scenografi. Uppgifter som inte anses tillhöra ”kärnverksamheten”.
Tanken att bryta ner en teateruppsättning i konstnärliga och icke-konstnärliga delar är ett i det närmaste perfekt exempel på vad den borgerliga rationaliseringsivern leder till när det kommer till kulturverksamheter – en kultursyn som inte har någon som helst kontakt med verkligheten.
Detta kan kopplas direkt till förra inlägget, som ju hävdade att både “konsten” och “tekniken” är fetischkategorier. Som sådana är de visserligen en del av verkligheten, även på teatern. Men bara en del.
Åtskillnaden mellan “konst” och “icke-konst” sker bland annat genom upphovsrätten, som iscensätter en särskild typ av arbetsdelning, en uppdelning mellan två sätt att få betalt. Dramatikern får royalty, medan ljudteknikern får lön. Men i den konkreta teaterverksamheten är ändå isärhållandet ofullständigt. Det som Bruno Latour kallar “modernitetens renhållningsarbete” kom aldrig särskilt långt i teatervärlden.
Regissören må vara en konstnär, men jobbar inte (som filmregissören) för framtida royalties. Skådespeleri handlar i hög grad om “teknik” och sminkning kan kallas för en “konst” – även om kollektivavtalen må räkna delar upp skådespelaren och sminkören till två skilda kategorier: “konstnärlig personal” och “teknisk personal”.
Min egen erfarenhet av teatrar är att det är en praktik som bara funkar om man tillfälligt glömmer den där tudelningen av världen. Uppluckringen av gränsen mellan konst, teknik och liv hör på något vis till den teaterns storhet.
Som vidareläsning kan jag rekommendera min egen doktorsavhandling, som bland annat tar upp hur musikerna förvandlades från en “teknisk” till en “konstnärlig” yrkeskategori, medan ljudteknikerna lämnades kvar i standardkategorin av lönearbetare utan rättigheter till sitt arbetsresultat.
35 kommentarer ↓
Bra: “Uppluckringen av gränsen mellan konst, teknik och liv hör på något vis till den teaterns storhet.”
Just så. Och så kan jag berätta att min syrra som är skådespelare kånkat på scenografin i många år under turnéer; (något som hade varit otänkbart under min fars tid) så att så värst uppdelat har det inte varit ens för Riksteater och Länsteatrar…
Men visst – det var ju inte pointen här – utan denna patjemkinkuliss av marknadsretorik som vidlåder den alltmer ideologiskt uttunnade högerflanken; bemanningsföretag – aka saltade fakturor, otrygga arbetsförhållanden, visstidsjobb etc. skulle alltså “underlätta” för teatrarna; ja visst – på ungefär samma sätt som JB-skolor och vårdbolag “underlättar” för de gamla och unga genom personal-och-resurs-nedskärningar.
Borgarna har nu inget annat än retorik att ta till, eftersom folk börjat se resultaten av deras finsnack.
En teater är självklart en helhet – och de verkligt stora klassiker- uppsättningarna likaväl som de små off-side har ingen som helst glädje av några kalla utifrånfixare i sin verksamhet. Det är blood sweat and tears som gäller; att man vill ta in folk utifrån låter nästan som en marketable stasi-trip.
Kan teatern delas upp i “konstnärliga” och “icke-konstnärliga” delar?
Självklart!
Men inte på det sättet kulturborgarrådet menar.
[…] utelämnad åt andras blickar. Hassen Khemiri tyckte det var ”skitkul” att se den på teater, hur ”ord faktiskt äger rum, tar plats i ett rum”. Premiär skedde i […]
Har du några tankar om Musikupproret?
https://www.facebook.com/groups/515603975144762
Anon: Ja, jag har en tanke om Musikupproret. Den är att Musikupproret uppenbarligen inte är intresserade av mina tankar, eftersom de kräver inloggning på Facebook. Preliminär slutsats blir således att de är idioter (i övrigt har jag ingen aning om vad saken gäller).
Rasmus; http://www.orjanenglund.com/
Första dagen var allt fritt och tog till sig 800 personer. Några klagade över att ha blivit tvångsaddade. Ska musikupproret kunna få sin röst hörd är det viktigt att vara trovärdig. Inte lätt att gå alla till mötes men vi gör så gott vi kan
Ska kolla in Musikupproret så fort jag får tid, men tyvärr verkar detta inte inträffa förrän efter påskhelgen…
Kommentera