Senaste året har EU-minister Birgitta Ohlsson upprepat ordet “värderingskris”.
Första gången kan ha varit inför riksdagen den 22 februari 2012:
I skuggan av den ekonomiska krisen brer nämligen också en värderingskris ut sig i alltför många EU-länder. Vi har sett samma scenario förut, decennier tidigare. Vi har sett vad det leder till då tuffa ekonomiska kriser ger vind i seglen åt hatets krafter. Europas populistiska, främlingsfientliga och nationalistiska partier har i genomsnitt nästan fördubblats vid varje nationellt val den senaste tiden.
Jag är också djupt oroad över situationen i enskilda medlemsländer. Jag tänker framför allt på Ungern.
Sedan dess har Birgitta Ohlsson upprepat samma budskap: “en värderingskris växer fram i skuggan av den ekonomiska krisen”. Och det är bra att hon envisas med att prata om Ungern, när övriga regeringen vägrar säga ifrån.
En hårdkokt ideologikritiker skulle troligtvis invända att talet om en “värderingskris” fungerar som en undanmanöver – som ett sätt att avpolitisera frågan om varför extremhögern går framåt i delar av Europa.
Det visar sig att jargongen kan härledas raka vägen till det danska EU-ordförandeskapet för ett år sedan. Då tillsatte kulturminister Uffe Elbæk ett “Team Culture 2012“, utifrån en ganska flummig idé om att “kulturen” har förmåga att lösa krisen. Detta genom att “främja nya idéer och nytt hopp” (vilket för övrigt kan tolkas som ett förtäckt angrepp på sådana kulturyttringar som inte genomsyras av den tillväxtoptimism som politikerna önskar sig).
Drömmen om en kulturell lösning på Europas kris surrade runt ett slag men ebbade snart ut. Redan i slutet av 2012 föreföll den ha glömts bort. Men åtminstone inom det svenska Folkpartiet fortlevde en av de centrala tankegångar som formulerats av Team Culture: att den ekonomiska krisen har dubblerats av en distinkt kulturell kris, en “värderingskris”, vars yttersta uttryck består i högerextrema partier.
En välvilligare läsning kan ta avstamp i ministerns tal om en kris “i skuggan av” en annan kris. Hur är det möjligt att begripa orsakssambandet? Lite grovhugget kan vi då uppställa tre alternativ:
Materialism: Den ekonomiska krisen har lett till en värderingskris.
Idealism: Den ekonomiska krisen har orsakats av en värderingskris.
Dialektik: Krisen är en totalitet, vari värde (ekonomi) och värderingar (kultur) blott är två moment.
Inom politiken dominerar den materialistiska förklaringen, såväl till vänster som till höger. Inte bara marxisterna konstaterar att arbetslöshet leder till fascism. Samma sak konstaterar liberalerna, även om de kanske hellre talar om extremism eller om faran i “enkla lösningar”.
Parallellerna till 1930-talet är givna. Det vore korkat att förneka att fascismen har en materiell grund. Men det vore lika korkat att reducera den till ett simpelt resultat av bristande tillväxt, vilket faktiskt är den logiska följden av en materialism som tillåts att renodlas till ekonomism.
Som ett bittert understråk löper idealismen, tvärs över hela det politiska fältet, från vänster till höger. Enligt den idealistiska förklaringsmodellen har alltså den ekonomiska krisen orsakats av att felaktiga värderingar har tillåtits att breda ut sig i den senmoderna samhället. Dessa värderingar identifieras ofta med luddiga begrepp som girighet eller materialism. En idealistisk vänster skyller på “nyliberalismen” medan en idealistisk höger skyller på “kulturmarxismen”. (Varpå liberalerna pekar på båda och menar att “extremismen” är resultatet av en värderingskris.)
22 kommentarer ↓
Jag tycker att sådana här resonemang blir lite väl abstrakta om man inte beaktar det faktum att SD får sin legitimitet huvudsakligen genom att accepteras som passivt stödparti åt den borgerliga regeringen.
That My Pal: Vilka resonemang syftar du på? När jag skrev inlägget tänkte jag inte ens på SD, men det är klart att sådana kopplingar kan kan vara relevant, just eftersom inlägget rör sig på en tämligen abstrakt nivå. Hela krisserien går ut på att abstrahera. Att abstrahera är ett sätt att finna nya kopplingar. Det är fint att du finner dem, men du får hjälpa till att göra dem begripliga för oss andra.
Intressanta perspektiv, och begreppsuppdelningen ter sig ganska klargörande.
Jag tror ändå att det är viktigt att deskriptivt skilja mellan nationalkonservativa partier och nyfascistiska partier som breder ut sig i Europas parlament. Det betyder förstås inte att det inte finns likheter, överlappningar och samarbetsmöjligheter mellan dessa idealtypiska partikategorier, men för den förra kategorin handlar det mer om att fortsätta ungefär som förut fast med låg invandring och “hårdare tag” mot kriminella och muslimer, samt att ha en aversion mot all slags generisk “kulturmarxism”. Det är mer vad dess företrädare ser som pragmatik och rationalitet, medan nyfascismen är mer utåtagerande och ideologisk.
Att Birgitta Ohlsson pratar om “värderingskris” samtidigt som alliansen regerar med passivt stöd från SD känns lite… tomt. Lägg därtill Moderaternas systerparti i Ungern som väl inte precis har ren byk? Jag menar att högerextremismen måste placeras in i ett höger/vänster-sammanhang för att bli begriplig. Här kommer Birgitta och hennes gelikar lite enkelt undan.
… “ett sätt att finna nya kopplingar”
Det vore intressant att höra Emma Stenström och Tobias Nielsén från Kulturekonomi.se resonera utifrån sina erfarenheter med KKN (kreativa o kulturella näringar), spär det på eller lindrar det “värderingskrisen” ?
Åstadkommer arbetet med KKN en “kulturell lösning” i Birgitta Ohlssons mening?
Idealism och värderingar… handlar det inte om att olika delar av den mänskliga hjärnan cykliskt får ett större eller mindre genomslag genom historien? Kortsiktig effektivitet med “garantier”, “brandväggar” och högre insatser kontra långsiktig överlevnad med diversitet, resiliens och “manlighet” nog att backa och ändra sig.
Just nu är vi inne i den första varianten – kanske för att människans minne är kort?
Ett par gånger i världshistorien har den första varianten bitit sig fast till patologi och katastrof. Man får väl hoppas att vi landar mjukare den här gången.
Relaterat: Sitter i mitt nya projekt och bökar i frågan om värde/värderingar, fast då i relation till stadens ekonomi och urbana omvandlingar. Har än så länge kollat mest på samtida ekonomisk sociologi/antropologi som vill komma bortom den “Parsonska pakten” (ekonomer studerar värde, sociologer studerar mjuka värden/värderingar) – men kom just på att teorin från din avhandling kan komma väl till pass!
Jag delar din syn på detta. Ett av våra stora ideologiska problem orsakas av att en stor minoritet – hoppas jag – som gått genom det svenska skolsystemet och lyckats komma ut på andra sidan med en grovt idealistisk historiesyn. Ett tydligt utslag av denna historiesyn är konspiracismen. Mot detta ställs en materialistisk syn där det är självklart att geografisk rörlighet, kvinnofrigörelse etc är delar av samma upplysnings- och modernitetskontinuum som industrialismen, funktionalismen och folkhemmet. Att bryta isär dessa ting och beskylla olika grupper för att ligga bakom krisen är bara möjligt med en idealistisk historiesyn.
Värderingskris.
Det låter som att vi närmar oss krisens kärna, den existentiella kristeorin.
Alla dessa val, prisdiffentieringen, allt mer resurser går åt att erbjuda mer varianter, packetera på nytt sätt, bundla.
Life goes on.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/sveriges-pinsamma-tystnad
Kommentera