Nästa vecka kommer Michael Heinrich till Sverige för att prata om Karl Marx. Detta i samband med att Tankekraft ger ut en svensk översättning av hans mest spridda bok, som ursprungligen utgavs år 2004.
“Kritik der politischen Ökonomie. Eine Einführung” heter boken som under det gångna årtiondet har fått mycket stort inflytande i Tyskland, främst i landets radikala vänsterkretsar men även i delar av universitetsvärlden. Själv läste jag den för två år sedan med stor behållning och fick genast användning för den i färdigställandet av min avhandling. Där gällde det att klargöra innebörden av en ekonomikritik som utgår från Marx – vilket är något helt annat än s.k. marxism – vilket jag gjorde med hänvisning till just Michael Heinrich (plus Moishe Postone och Robert Kurz).
“Introduktion till ekonomikritiken” vore en rimlig titel på den svenska översättningen. Av outgrundliga skäl har Tankekraft i stället valt att följa exemplet från den engelska utgåvan, vilket resulterar i en nästan ofattbart torr titel: “Introduktion till de tre volymerna av Marx Kapitalet“. Riktigt så torr känns inte läsningen, även om boken är en sådan introduktion – och en bättre introduktion till Marx än många andra. Hög tid att glömma David Harvey.
Michael Heinrich drar en tydlig linje mot vad han kallar “världsåskådningsmarxism”, vilket syftar på arvet från andra internationalen, det vill säga på marxismen i allmänhet. Vad han i stället gör är alltså att gå tillbaka till det projekt som Karl Marx inledde omkring 1857, “kritiken av den politiska ekonomin”, vilket inte ska förstås som en ekonomisk teori utan just som en ekonomikritik. Fundamentalt i denna kritik är begreppet varufetischism som klargörs på föredömligt sätt i boken.
Michael Heinrichs styrka ligger i att han är oerhört väl bevandrad i varje ord som någonsin skrevs av Karl Marx. Han är alltså marxolog. Föga förvånande är detta även hans svaghet. När han ger sig in i debatter verkar det ibland som att han tror sig ha bevisat något för att han hittat det rätta Marx-citatet. När det däremot kommer till ämnen som inte berördes närmare av Marx – sånt som genus, konst eller legalitet – då föredrar även Heinrich att tiga. Ytterligare ett allvarligt problem handlar om att det historiska perspektivet i hög grad är frånvarande.
Här ska jag inte gå närmare in på mina invändningar mot Michael Heinrich, utan mest erkänna att dessa invändningar klarnade när jag läste Robert Kurz‘ sista bok, Geld ohne Wert. Denna bok på 420 sidor är i hög grad utformad som en polemik mot Michael Heinrich, vilket vid första anblick nästan kan verka perverst. Men ju längre jag kom i boken, desto mer övertygad blev jag om att Robert Kurz’ polemik inte handlade om prestige, utan om någonting mycket mer substantiellt. Inte i första hand om kristeori, utan om historisk förståelse. Bitar föll på plats när tillspetsandets mästare Robert Kurz gav sig in i att debattera medeltidshistoria och tog ställning för Jacques Le Goff, mot Fernand Braudel.
Som ni nog förstår är det till Robert Kurz som jag kommer att återkomma här på bloggen, inte till Michael Heinrich. Risken finns för att jag måste dela med mig av mycket grundliga läsanteckningar från Geld ohne Wert, i full vetskap om att detta på sin höjd kan intressera en handfull läsare. Om nu bara Michael Heinrich kan få en handfull svenska anhängare, blir det desto mer spännande att se vart polemiken Kurz/Heinrich kan peka i detta sammanhanget.
43 kommentarer ↓
Kommer Kurz någonsin att ges ut på svenska, eller på engelska för den delen?
charles: Vet ej. Det har ryktats ett tag nu att Robert Kurz storstäljare om kapitalismens historia, med den något fåniga titeln Schwarzbuch Kapitalismus (som ej var författarens val), är på väg att utkomma på engelska. En bok som Geld ohne Wert känns mer osäker, då den nästan förutsätter att läsaren känner till Michael Heinrich och andra centrala figurer i den tyska Marx-receptionen. Men möjligtvis om det sätts igång något slags kedjereaktion på teorimarknaden… så att “tysk värdekritik” tar vi där “fransk teori” tar slut… vilket inte känns som ett särskilt tilltalande scenario.
manen: Kanske, det beror nog lite på vad för slags tvekan du känner.
Ser med stor upphetsning fram emot detta utlovade Kurz-referat!
rasmus: Okej. Man kanske får lära sig tyska då!
Som icke tyskläsande är man hemskt tacksam för dessa läsanteckningar. Mer värdekritik!
jag hör också till den handfull läsare som skulle uppskatta referat från Geld ohne Wert!
Kul att du skrev en post om boken, det uppskattas!
Är lite nyfiken på din syn på David Harvey då du tycker att vi gott kan glömma hans bok om “Kapitalet”.
Jag ska för övrigt absolut lägga vantarna på Heinrich bok.
Kunde inte hålla mig, utan beställde Kurz’ “Geld ohne Wert”, så det återstår att se om jag även om några veckor kan räknas till Heinrichs handfull svenska anhängare. Skall i vilket fall bli spännande att läsa Kurz.
Mattias: Kan tilläggas att jag helhjärtat stödjer en introduktionen av både Heinrich och Kurz i svensk debatt; tror även att det ena främjar det andra och vice versa; att välja sida är kanske inte nödvändigt. Men att Kurz valde att gå i polemik blev faktiskt väldigt lärorikt och klargörande!
Angående invändningarna mot Heinrich ovan: Det är på ett sätt riktigt att han är “marxolog”, eller Marx-forskare. Men kolla artiklarna som ligger på hans blogg: Han har gått in i olika debatter om sitt eget arbete (han kommer så vitt jag förstår med en replik på Paul Cockshotts smått osannolika scientistiska kritik mot honom för att vara “new age marxist” http://spiritofcontradiction.eu/paul-cockshott/2013/02/15/new-age-marxism). Han har skrivit åtskilliga dagspolitiska artiklar om krisen, om partiet Die Linkes partiprogram, m.m. i alla möjliga tidningar och tidskrifter, för i olika fraktioner av den tyska vänstern, från JW och ND till Jungle World. Hur många “marxologer” gör sådant?
Det är mycket riktigt att han avstår från att uttala sig om allt möjligt mellan himmel och jord. Men det är en invändning som slår in öppna dörrar. Han själv säger själv (t ex i början av den bok som nu finns på svenska) att ekonomikritiken, som är det han sysslar med, inte kan förklara allt. Den har s a s sitt giltighetsområde. Så varför skulle han då yttra sig om allt som den inte kan förklara? På sjuttiotalet fanns det överdrivna förhoppningar, inte minst inom den riktning som i Skandinavien gick under namnet kapitallogik om att allt möjligt skulle kunna härledas från Marx analys. Det visade sig omöjligt och Heinrich tillhör alltså dem som lärt sig av detta.
Kurz och värdekritikerna är roliga att läsa. Men de är mer journalistiska och polemiska, och dessutom ganska sektiga. Deras tolkningar är inte heller lika gedigna och förankrade i forskningen som Heinrichs och de som står nära honom (t ex Ingo Elbe och Jan Hoff). Men det finns också utmärkta saker från det hållet, såsom Anselm Jappes Die Abenteuer der Ware (författaren är ö h t kanske den intressantaste företrädaren för den gruppen).
[…] Kanske liknande Michael Heinrich på svenska […]
[…] Michael Heinrich på svenska […]
[…] Michael Heinrich på svenska […]
Kommentera