Till kritiken av den politiska ontologin

På den akademiska teorimarknaden har Hannah Arendt (1906–1975) nu uppvisat en stadigt stigande kurs i ett antal år. Därtill har hon nu blivit film.

Attraktionen hos Arendt verkar i hög grad ligga i “det politiska”. I en längtan efter att få fastslå, en gång för alla, vad politik egentligen går ut på. Jag är minst sagt skeptisk, av skäl som antyds i en bokrecension som just publicerats i årsskriften Lychnos (2012).

Boken som recenseras är inte direkt pinfärsk, men så kan det bli i årsskrifter. Lychnos är centralorganet för idé- och lärdomshistoria i Sverige. På förekommen anledning vill jag gärna påpeka att jag själv inte är idéhistoriker (utan historiker). Däremot har jag läst en del Hannah Arendt i mina dagar, med blandade känslor.

Ännu inga kommentarer ↓

Ännu har ingen kommenterat.

Kommentera