Krisen, del 78: Överbefolkning?

Några lösa anteckningar kretsande kring ett knepigt begrepp: överbefolkning.

Råkade nämligen läsa en extremfunktionalistisk fascismanalys. Den gick i korthet som följer:

Fascism is a manifestation /…/ of overpopulation.

Så skrev amerikanen Jan Lundberg, en skribent som främst uppehåller sig vid frågor om oljekrönet. Likt många i den svängen får han nog räknas som neo-malthusian.
Orsakssambandet han tänker sig är alltså att en alltför stor befolkning oundvikligen leder till konflikter om jordens begränsade naturresurser, varpå dessa konflikter får ett politiskt uttryck: fascism.

Raskt vidare till en annan miljöaktivist och civilisationskritiker: John Zerzan. Denna säger i en intervju:

Overpopulation is a symptom more than anything else. Population would start going down if you unplug things like domestication.

John Zerzans primitivism utgår ju från en tanke om ett syndafall, som han identifierar med den neolitiska revolutionen och det symboliska tänkandet. Våra förfäder borde aldrig ha börjat med jordbruk och djurhållning, menar John Zerzan.

Om man till äventyrs skulle addera båda dessa herrars idéer, framkommer en ganska grotesk orsakskedja. Fascismen är blott ett symptom på överbefolkning, som i sin tur är blott ett symptom på jordbruk och/eller symboliskt tänkande. All civilisation leder med spikrak nödvändighet till fascism!

Här anas konturerna av en meta-fascism. Alltså en ideologi som utger sig för att förklara fascismen och att erbjuda den bittra medicin som krävs för att förhindra densamma. Om det går att tala om en “grön meta-fascism”, blir dess tillspetsade budskap att det enda sättet att förhindra ett fascistisk slaktande, är att flera miljarder människor tillåts att dö i svält.
Parallellen är uppenbar till hur Alain de Benoist formulerade sin etnopluralism i termer av vad Étienne Balibar har kallat meta-rasism. Där handlade det kort sagt om att global apartheid är enda sättet att förhindra rasistiskt våld.

Inom den antiimperialistiska vänstern finns tvärtom en tradition av att avvisa allt tal om “överbefolkning”. Ingrid Strobls artikel om befolkningspolitik, publicerad år 1995 i Anarkistisk tidskrift, är ett bra exempel:

Fattigdom och välstånd är inte en fråga om befolkningstäthet utan en fördelningsfråga. Människorna i den så kallade tredje världen svälter inte ihjäl därför att de producerar för många barn, utan därför att den rikedom som de producerar nästan uteslutande kommer den så kallade första världen till godo och inte dem själva. /…/
Begreppet överbefolkning betecknar inget sakförhållande. Det tjänar tvärtom till att tolka sakförhållanden; en tolkning som i sin tur tjänar bestämda intressen.

Ingrid Strobl anför siffror på olika länders befolkningstäthet för att visa att det är fel att säga att fattiga länder är överbefolkade, utan att detsamma sägs om rika länder som är mer tättbefolkade. Argumentationen berör däremot inte frågan om planetär överbefolkning. Huruvida sådan alls är tänkbar förblir en obesvarad fråga.

Även på högerkanten finns de som vänder sig mot allt tal om “överbefolkning”. Dit hör en hel del libertarianer som har gjort teknik- och tillväxtoptimismen till en principsak.
I närliggande vatten simmar en del konspiracister, som kommit fram till att en ondskefull sammansvärjning planerar att minska världens befolkning och därför har hittat på frågan om överbefolkning. Många artiklar Alex Jones webbsida driver tesen att överbefolkning är en myt.

Kritiken mot överbefolkningsteorier, både från vänster och från höger, vänder ofta mot Romklubbens famösa rapport The limits to growth (1972). Mer specifikt polemiserar dessa kritiker mot Paul Ehrlich, biolog och “en av den moderna befolkningspolitikens chefsideologer”. Hans inflytelserika bok The population bomb (1968) varnade för ett katastrofscenario om jordens befolkning tilläts växa.
Som en lösning föreslog Paul Ehrlich att fattiga länders vattenförsörjning kunde förgiftas med kemikalier som omöjliggjorde fortplantning. Om sådana metoder inte gick att genomföra, ansåg han att svältkatastrofer måste accepteras som ett sätt att reducera jordens befolkning.

Sådan realmalthusianism hör man sällan talas om numera. Frågan om planetär överbefolkning, som engagerade så starkt under 1970- och 1980-talet, har försvunnit från agendan. Malthusianismen lever kvar i frågor om resursbrist, men resursbristen kopplas nu endast undantagsvis till befolkningsmängd i den offentliga debatten.

Jag gjorde en sökning efter det senaste halvårets förekomster av överbefolk* i svensk storstadspress. Flertalet träffar handlade om hur kaféer i Stockholm, förskolegrupper i Göteborg och salladsrestauranger i Malmö alla var överbefolkade. Efter att ha rensat bort dessa återstod en hel del artiklar som talade om överbefolkning i enskilda städer eller stadsdelar. Men ingen artikel pekade ut hela länder eller världsdelar som överbefolkade. Och de ytterst få som rörde vid frågan om planetär överbefolkning gjorde det i vaga ordalag.

Här är några överbefolkade platser, enligt de artiklar jag fann:
* Cité Soleil, ett slumområde i Port-au-Prince
* Herrgården, en del av Rosengård
* Hongkong
* Teheran
* fängelsesystemet i Kalifornien
* flyktingläger i Burma
* flyktingläger i Turkiet
* lägren för bulgariska blåbärsplockare i skogen utanför Mehedeby

När ett område betecknas som överbefolkad, syftas alltså på en brist på drägliga bostäder. Om dessa läger och kåkar ersattes med nybyggda flervåningshus, skulle problemet i princip vara ur världen. Vad som åsyftas är alltså en lokal och social fråga, till skillnad från den ekologiska frågan om planetär överbefolkning.

Att knappt någon längre talar om jorden som överbefolkad är intressant i sig. För om någon skulle göra en opinionsundersökning i Sverige, gissar jag på att en hyfsat stor andel skulle instämma i påståendet “Jordens befolkning är alltför stor”. Det finns en grogrund för civilisationskritiska idéer som implicerar att jordens befolkning måste minska radikalt, men när dessa idéer formuleras berörs nästan aldrig den känsliga frågan om befolkningssiffror. (Här tänker jag exempelvis på kretsen kring tidskriften Effekt.)

“Tre nyanser av brungrönt” är rubriken på en synnerligen läsvärd artikel av Andreas Malm, nyligen publicerad i Brand (4/2012). Han skriver bland annat om boken/rörelsen “Deep Green Resistance“, vars frontfigurer heter Aric McBay, Lierre Keith och Derrick Jensen:

Som sanna djupekologer anser McBay et.al. att “det finns många miljarder fler människor än planeten kan härbärgera.” Närmare bestämt måste världsbefolkningen reduceras till max 600 miljoner människor. Det betyder att ungefär sex och en halv miljarder människor måste bort, fort. Exakt hur denna massutplåning ska verkställas framgår inte, men själva existensen av så många människor tycks hänga ihop med “civilisationen” och “makten” och annat som den väpnade rörelse McBay et.al. vill frammana har i uppdrag att destruera. /…/
Är detta djupekologins svar på The Turner Diaries? Är det rentav ett utkast till den gröna avgrundens eget Breivik-manifest? En akut apokalyptisk situation, en världscivilisation som måste utraderas, en mänsklighet som ska decimeras till spillror, några få självutnämnda krigare… Plötsligt har en militant klimatlinje slagit om i något som mest liknar revolutionär fascism.

Alla slags kommentarer kring ämnet tas tacksamt emot. Observera bara att inlägget ovan inte är ett försök till argumentation, utan bara en samling av lösa anteckningar (precis som utlovades i början).

31 kommentarer ↓

#1 monki on 8 January 2013 at 12:28 am

Håller med om att några fasta tal om maxbefolkning knappast nämns idag, men planetär överbefolkning tycker jag mig bruka se i rapporter som listar globala utmaningar av olika slag. Även om det kanske mer är knutet till logistiska problem och fördelningsproblem snarare än planetens totala kapacitet (vilket är så beroende av vilken livsstil man räknar med givetvis).

Men att befolkningsökningar är en stor utmaning tycker jag finns på agendan. FN gör ju sina prognoser och brukar höja ett varningens finger för vad befolkningsökningarna för med sig: http://esa.un.org/wpp/

Hans Rosling tar upp det i ett TED Talk och menar att vi kommer att stanna på 10 miljarder: http://www.youtube.com/watch?v=ezVk1ahRF78

Även från permakultur/transition-rörelsen har jag för mig att jag har hört snack om att nuvarande agrikultur inte är kapabel att möta utmaningarna från befolkningsökningarna. Där är det alltså inte bara ett fördelningsproblem utan att matproduktion måste ställas om ifall svält ska kunna lösas samtidigt som planetens klimat och ekosystem inte kollapsar.

#2 monki on 8 January 2013 at 12:34 am

Här är en artikel om Fns rapport:
http://www.reuters.com/article/2012/01/30/us-un-development-idUSTRE80T10520120130

#3 Linus Walleij on 8 January 2013 at 12:40 am

Mycket spännande men inte har jag mycket att tillföra. Tematiken runt ekofascism samt olika avläggare av anarkoprimitivism och dennas inbyggda totalitära tendens dyker ju upp med jämna mellanrum, det är som om tanken är inbyggd i vår kultur som ett modernitetens dåliga samvete. Det poppar ständigt upp: En populär explicit framställning utgör fond i Terry Gilliams 12 Monkeys där en antagonist utplånar majoriteten av jordens befolkning på primitivistiska grunder, liksom sker i 28 Dagar Senare, eller hur Smith agent Smith utmålar mänskligheten som en cancer (här klatschigt dubbat på tyska).

#4 Jacob Hallén on 8 January 2013 at 1:46 am

Överbefolkning är ett mycket känsligt ämne. Det krävs inte mycket mer än mellanstadiekunskaper för att se att jordens befolkning redan idag förbrukar mer resurser än vad som är hållbart.
Samtidigt så kan man inte göra mycket åt saken, annat än att stödja satsningar på familjeplanering i samband med att uländer får välstånd.
Alla försök att med lagstiftning och tvång begränsa människors möjlighet att skaffa barn går starkt emot våra nedärvda instikter och leder automatiskt till fascism.
Frivilligvägen kommer på sikt att leda till en stabilisering av jordens befolkningstal, men det är troligen för sent för att undvika den stora katastrofen. Om den kommer att uttrycka sig som en pandemi, en global våg av svält eller ursinniga utplåningskrig låter jag vara osagt. Hur långt vi har till katastrofen utlöses är också svårt att säga, men den skulle mycket väl kunna komma under min livstid, dvs inom 25-30 år.

#5 SBJ on 8 January 2013 at 8:40 am

Avskaffa Påven. Problemet löst på lång sikt.

#6 Kb on 8 January 2013 at 9:16 am

Kan bara konstatera hur märkligt det är att till och med de mest radikala miljömänniskorna, som dragit resonemanget om resursbrist till sin logiska ytterlighet, fortfarande anser det vara deras egen uppgift att rätta till problemen. Alltså att det finns kvar en tilltro till individuell politisk handling. Borde inte den mest konsekventa environmentalismen bara konstatera att det är så här naturen funkar, att populationer har en tendens att svälla och kollapsa?

#7 rasmus on 8 January 2013 at 9:26 am

Kb: Visserligen är de flesta miljöaktivister inte djupekologer, men de som klagar på överbefolkning tenderar väl att vara det. Och ur ett djupekologiskt perspektiv ⁄kan det onekligen blir lite konstigt att tro på individuell mänsklig handling.
Om man ger upp tron på handling och konstaterar att massdöd är naturens gång, då har man hamnat i vad jag kallar en tragisk kristeori. (Funderar på att introducera begreppet ultratragisk också, fast då måste vi prata om P.W Zapffe.)

#8 bananders on 8 January 2013 at 10:13 am

Hans Rosling-föreläsningen som Monki nämner ovan är mycket viktig i sammanhanget. Vi har av allt att döma nått “peak baby.” Befolkningsökningen har stannat av och domedagsprognoserna från 70- och 80-talet som folk i allmänhet fortfarande tror på, de gäller inte längre.

#9 Viktualiebrodern on 8 January 2013 at 11:23 am

När levnadsförhållandena är dåliga under den första tiden i livet, inklusive i livmodern, så tycks andelen asociala störningar öka i befolkningen. Hypoteserna om psykopati som en evolutionär “nisch”, vars storlek varierar med de yttre levnadsförhållandena, passar också in här.

Det kan ju ses som en evolutionär självreglering – människosläktets kollektivt sociala förmåga sjunker som en följd av populationstryck. Sjunker den sociala förmågan sjunker komplexiteten och produktivförmågan. Tainter…

Eftersom “fascister”, och andra våldsbenägna “allt genast”-individer har en särskilt stor sannolikhet för att ha sådana störningar, så kan man kanske där se mekanismen för att överbefolkning leder till fascistiska “samhällen”? För att anknyta till den senare posten.

#10 Viktualiebrodern on 8 January 2013 at 11:32 am

Att överbefolk* lyser med sin frånvaro i den offentliga debatten kanske skall tolkas mindre som att det inte finns i medvetandet, och mera som ett tecken på vilket (lågt) anseende yttrandefriheten har idag, med stängda kommentarsfält och “intolerans mot de intoleranta”?

Det är nog ganska stigmatiserande att börja tala om överbefolkning i städade “söduuur”-sammanhang…

#11 bananders on 8 January 2013 at 12:09 pm

Viktualiebrodern: Jag kan hålla med om att yttrandefriheten har lågt anseende, men jag tycker inte att man kan se stängda kommentarsfält som ett tecken på detta.

Att kommentarsfälten öppnades till att börja med var inte för att man gillade yttrandefrihet, utan för att tidningarna trodde att det skulle öka intäkterna.

Att kommentarsfälten stängdes var för att de kom att svämma över av irrelevant rasist-misogynt äckel, som blev helt ohanterligt för redaktionerna.

Nej, då ser jag helt andra tecken på att yttrandefriheten har lågt anseende. Som att webbhotell tvingas ta bort obekväma hemsidor. Att mangaöversättaren inte fick något stöd från sin arbetsgivare. Såna grejer.

#12 Pontus on 8 January 2013 at 12:20 pm

Hur räknar man på något trovärdigt sätt ut hur stor befolkning planeten tål? Problemet är väl att människan har en tendens att överanvända resurser. En global befolkning på en miljard, med maskiner och dåligt omdöme, räcker gott och väl för att knäcka ekosystemen. Att en befolkning på tio miljarder skulle innebära att vi passerade någon ny gräns är inte uppenbart för mig.

Om vi inte kan leva på kotletter så kan vi odla mer ris, och om vi inte har nog med energi för att fortsätta transportera oss och våra produkter hit och dit så får vi dra ner på transporterna. Min bild är att civilisationens överlevnad framför allt beror på om vi lyckas bygga stabila politiska system så att vi kan ta gemensamma beslut och hålla sams, snarare än på mängden människor eller resurser.

#13 Viktualiebrodern on 8 January 2013 at 1:28 pm

#Pontus
“Min bild är att civilisationens överlevnad framför allt beror på om vi lyckas bygga stabila politiska system så att vi kan ta gemensamma beslut och hålla sams, snarare än på mängden människor eller resurser.”

Om då befolkningstryckets första effekt är en försämrad förmåga till kollektivt handlande, blir det knepigt det du skriver.

#bananders
“Att kommentarsfälten stängdes var för att de kom att svämma över av irrelevant rasist-misogynt äckel, som blev helt ohanterligt för redaktionerna.”

Den argumentationen ser jag ju som ett resultat av tidigare förakt för yttrandefriheten. Nästa steg för de frustrerade, efter att man uppmanat dem att hålla käften, blir ju då hot mot person, vilket var precis det som drabbade Åsa Linderborg. Först snöps yttrandefriheten, sedan fick kommentarsfälten tas bort därför att bristen på yttrandefrihet satt den samtalston som rådde där. Och sedan övergick det till hot, när också den ventilen ströps. Eskalationsfällan bryts inte med mer av samma sak, tvärtom.

#14 Viktualiebrodern on 8 January 2013 at 1:38 pm

#Mig själv
“Om då befolkningstryckets första effekt är en försämrad förmåga till kollektivt handlande, blir det knepigt det du skriver.”

Det innebär att de stabila politiska system du talar om måste ha större totalitära inslag och, voilá, där har vi till slut utvecklingen mot fascism. Ett exempel i liten skala kan vi väl ta från Europeiska Unionens utveckling… Och det “stabila” politiska systemet blir istället starkt instabilt, och kräver totalitär övervakning och ytterst våld för att hålla samman.

Den mänskliga “bubblan” har en optimal storlek precis som vattenbubblan, kanske.

#15 bananders on 8 January 2013 at 3:08 pm

Viktualiebrodern: Okej, men då är det mer indirekt. Det man föraktar är inte kommentarsfältherrarnas personliga yttrandefrihet, utan föraktet består i att tidningen försöker göra pengar på en “yttrandefrihet” som man egentligen inte bryr sig om. Och när man misslyckas med att utnyttja den så slänger man den bara istället för att vårda den.

Någon brist på yttrandefrihet råder dock inte, bara för att alla inte får skriva vad som helst på dagstidningssajterna. Alla kan starta en egen blogg, alla kan twittra.

Tanken att stängningen av kommentarsfälten skulle leda till hot mot person begriper jag inte.

#16 JN on 8 January 2013 at 4:33 pm

“Ekofascisternas” människofientlighet liknar i mångt och mycket den “rasmasochism” det raljeras kring på Flashback, dvs tanken på den gångna historien som en slags katalog över övergrepp de “vita” folken begått mot övriga, vilket generaliseras som en slags arvssynd. Det här är förstås inte en världsåskådning som är explicit eller sammanhängande, utan yttrar sig snarare i memetisk form, i snack om historisk skuld för förintelser och slavhandel, samt bruket av “vit” som negativ, etnisk markör. Ekofascismen är mer hederligt exciplit i sin “artmasochism”, men ideologins konsekvenser slutar ju i antingen uppgivenhet eller milleniarism.

Vad gäller en “ekofascistisk Breivik” kan väl Pekka Erik Auvinen räknas dit – även Breivik själv får ju primärt ses som en herostratisk skolskjutare, med kontrajihadismen som ursäkt snarare än egentligt motiv.

#17 Johan on 8 January 2013 at 4:46 pm

@Pontus
Ja, det är i stort sett omöjligt att räkna ut hur många människor planeten tål. Visst “tål” planeten att bära dagens antal människor men redan nu sker det till en enorm kostnad av ekologisk utarmning och ökade monokulturer. Vi kan fortsätta konvertera odlingsbar areal till åkermark. “Odla mer ris”, som sagt. Men det slutar i ganska grundläggande filosofiska värderingar – det finns en punkt där planeten till slut bara består av människor, deras boningar, och deras domesticerade grödor och djur. Och det är nog inte många som skulle tycka att det är eftersträvansvärt.

Dessutom: ju färre som måste dela på ändliga resurser, desto mer finns åt var och en. Om man ändå gör anspråk på att vilja fördela resurser ur ett globalt perspektiv tycker jag att det är konstigt att lämna den parametern åt godtycket.

#18 den elaka bloggaren on 8 January 2013 at 6:57 pm

en intressant och på det sättet också lite oroande iakttagelse att det inte skulle talas om överbefolkning längre, nästan alla seriösa rapporter om läget i världen, också gjorda av sådana som verkligen inte är djupekologer (t.ex. den där samlingen med ekonomiska och politiska högdjur – kommer inte ihåg namnet), nämner problemet med mängden mänskor (man kanske inte skriver “överbefolkning”). men det är definitivt inte sexigt att föra det vidare, det skrivs definitivt inte stora rubriker om det, utan på lokalt plan och i dagspressen är det den (inhemskt) samhällsekonomiska vikten av att skaffa barn i norden som framhävs. till den milda grad att många barnlösa känner sig skyldiga för att de inte “uppfyller sin roll” – när det som jorden verkligen behöver är mänskopar med liten eller ingen avkomma.

#19 Pontus on 8 January 2013 at 7:15 pm

@viktualiebrodern
“Om då befolkningstryckets första effekt är en försämrad förmåga till kollektivt handlande, blir det knepigt det du skriver.”

Enkla metoder för att komma överens bryter samman när folk inte får plats i ett rum, antagligen ännu tidigare. Att det skulle vara någon större skillnad mellan en och tio miljarder vet jag inte om man kan anta.

“Det innebär att de stabila politiska system du talar om måste ha större totalitära inslag …”

totalitärt != stabilt. Det verkar snarare vara tvärtom. Jag tänker på väl fungerande demokratier, med utbildade medborgare. På sikt avskaffandet av nationalstater.

@Johan
Det kanske är en extrem position, men jag tänker gärna att “det löser sig”. Exponentiell ökning kan man förstås inte ha i längden. Men om det planar ut kring tio miljarder (vilket det ser ut att göra) så tror jag inte att utmaningarna skiljer sig så mycket från om vi hade varit någon miljard.

#20 Olof on 8 January 2013 at 11:51 pm

Jag tänker mig att fascism kräver några väsentliga beståndsdelar:
1) En superindivid (som en juridisk person a.k.a ett företag, en nationalstat, eller en immateriell gud)
2) Ett gäng uttolkare av superindividens vilja eller önskningar (välj namn själv)
3) Övriga människorna (utom uttolkargänget) avhumanifieras för att totalt underordnas superindividen.

Överbefolkning (=det lever fler än vad resurserna räcker till) leder ju inte per automatik till att alla de tre punkterna uppfylls. Fast det är förstås alltid ett näst intill ett forcerat drag att beröva en människa, som man av någon anledning vill ta livet av, hennes mänskovärde.

#21 JVVF on 9 January 2013 at 8:10 am

Några tankar: om vi överutnyttjar jordens resurser idag så är det i första hand en fråga om levnadssätt inte överbefolkning. Troligen produceras idag tillräckligt mycket mat för att föda hela jordens befolkning. Minns att nobelpristagaren Amartya Sen i sin forskning visat att inte ens lokalt i områden som drabbats av svält har det funnits en brist på mat. Problemen har istället legat i fördelning och distribution. Även om den nuvarande produktionen inte skulle räcka så skulle det inte vara några problem att öka den, troligen också på sätt som minskade miljöpåverkan.

I en diskussion om överbefolkning, djupekologi och fascism förtjänar Pentti Linkola (http://sv.wikipedia.org/wiki/Pentti_Linkola) att lyftas fram. Även om han (såvitt jag har förstått) inte har någon åsikt om ras så hyllades hans “Can Life Prevail?” på många högerxtrema siter (http://www.arktos.com/pentti-linkola-can-life-prevail.html, http://www.arminius.se/linkola-pentti-can-life-prevail-mjuk-parm.html).

En annan grupp än djupekologerna som hyllar tanken på en radikal minskning av jordens befolkning är vissa delar av “new age”-rörelsen. Där finns i bland ett svärmande för katastrofer, svält och utmaningar, en brytpunkt eller rensning där de som är tillräckligt andligt mogna lyfts upp till nästa nivå och lämnar efter sig en döende rest av mänskligheten som inte kan se ljuset. Det är ju en fullständig missuppfattning att de som trodde att det skulle ske något viktigt, jordens undergång, i december förra året trodde att det skulle inträffa något negativt. För de troende var denna undergång en positiv händelse.

#22 Swedish Dissident on 9 January 2013 at 5:39 pm

Apropå Alain de Benoist et consortes i synnerhet, och den aktuella frågan i allmänhet, så kan jag tipsa om Frank Kemp Salters “On Genetic Interests” (2003, 2007). Oerhört intressant och substantiell bok, och det som propageras för är ett slags etnopluralism light, och följaktligen en sorts humanism light och globalism light.

#23 dalman on 9 January 2013 at 6:35 pm

Det ser ut som vi kommer skaffa för få barn i framtiden istället och att vi som art kommer dö ut om inget förändras.

http://www.slate.com/articles/technology/future_tense/2013/01/world_population_may_actually_start_declining_not_exploding.html

#24 Swedish Dissident on 9 January 2013 at 7:38 pm

dalman: Ja, fast det är ju bara hypotetiskt problem ceteris paribus. Exempelvis är det inget problem – förutom “kortsiktigt – att japaner skaffar få barn. Låt säga att de bantar ner sin befolkning till 42 miljoner, vilket utgör cirka 1/3 av dess nuvarande befolkningsmängd. Därefter kan de hitta ett slags demografisk balans genom höja fertiliteten lite.

Jag gillar som sagt Frank Salters upplägg på ett ungefär. Sedan kan det väl finnas enstaka länder som är mer så att säga renodlat pluralistiska och mångetniska, men överlag är nationalstaten och etnokulturell hegemoni att föredra.

#25 mlowdi on 10 January 2013 at 11:27 pm

I’ll just leave this here…
http://en.m.wikipedia.org/wiki/Georgia_Guidestones

*tar på foliehatten*

#26 Maggan on 11 January 2013 at 11:28 pm

En hänvisning till orsaker av överbefolkning:

Karl Marx, Kapitalet band III, 15.kap. III.

Överproduktion av kapital betyder aldrig något annat än överproduktion av produktionsmedel – arbets- och existensmedel – som kan fungera som kapital d.v.s. kan användas till exploatering av arbete vid en given exploateringsgrad. Det betyder, att när denna exploateringsgrad faller under en given nivå framkallas störningar och stagnation i den kapitalistiska produktionsprocessen, kriser, förstöring av kapital. Det är ingen motsägelse, att denna överproduktion av kapital åtföljes av en mer eller mindre stor relativ överbefolkning. Samma omständigheter, som har höjt arbetets produktivkraft, ökat mängden av varuprodukter, utvidgat marknaderna, påskyndat kapitalets ackumulation, såväl dess mängd som dess värde, och sänkt profitkvoten, samma omständigheter har frambragt en relativ överbefolkning och frambringar den oavbrutet. En överbefolkning av arbetare, som inte användes av överskottskapitalet just på grund av arbetets låga exploateringsgrad, vilken samtidigt är det enda som skulle göra det möjligt att använda den, eller åtminstone på grund av den alltför låga profitkvot, som det skulle uppnå vid den givna exploateringsgraden.
Om kapital skickas till utlandet, så sker det inte därför att det absolut inte skulle kunna sysselsättas inom landet. Det sker, därför att det kan sysselsättas till högre profitkvot i utlandet. Men för den sysselsatta arbetarbefolkningen och för det givna landet överhuvud är detta kapital ett absolut överskottskapital. Det existerar som sådant vid sidan av den relativa överskottsbefolkningen, och detta är ett exempel på hur dessa företeelser existera samtidigt och ömsesidigt betingar varandra.

#27 Maggan on 12 January 2013 at 6:47 pm

Miljarder människor i s.k. 3. världen är alltså dömda till hungerdöden eller till eventuell annan förintning. Det är många som får ett dåligt samvete för dens skull och kanske slutar äta “för mycket” kött. Det blir ingen svältande mätt av.
I de länder som är menade, när det talas om överbe-folkning, blev befolkningen “emanciperad” från sitt traditionella sätt att leva och är sen dess beroende av att uppfylla marknadsekonomins behov av profit-produktion – som inte har behov av dessa miljarders potens att genom arbete tjäna sitt livsuppehälle, för att det inte är rentabelt. Staterna de lever i har inga pengar, för att utbilda sin befolkning, så att den skulle ha möjligheten att arbeta för något affärslivs kapitalproduktion – för att världsmarknadens global players inte är intresserade av investitioner där.
Fattigdomen är därför absolut. Det betyder att överbefolkningen inte har något att göra med antalet människor som är för många, utan att de svältande massorna är ett ordningsproblem för de rika staterna.

Och hur ska människor, som är tvingade att leva under sådana förhållanden, ens komma på ideen att styra sin fortplantning, eller ens ha möjlighet till det?
Men det är ju så, som Förenta Nationerna, världsbanken o.a. institutioner som förklarat sig ansvariga för lösningen av problemet, vill åtgärda överbefolkningen. Då blir ju påven till en funda-mentalist mot alla förnuftiga människor vid sidan om islam!

#28 Maggan on 13 January 2013 at 10:28 pm

Växande människomassor äter upp globen och dess energikällor. Å andra sidan förgiftar samma massor jorden ohämmat med sina avdunstningar. Det kan man räkna ut: dividera de bränslemedel, som det kapitalistiska produktionen förbrukar, och den smuts och det gift den blåser in i atmosfären, genom antalet människor, som måste leva och arbeta i sådana förhållanden i ”industriländerna” – då får man fram beviset! Människan är en lysten resursförbrukare.
För det här matematiska beviset är det naturligtvis helt obetydligt, att ”människan i industriländerna” är ganska olika – det finns såna som hör till affärsvärldens elit (den som profiterar av miljöförstöringen) och så finns det massor av folk, som själva hör till de resurser, som den kapitalistiska tillväxten baserar på, som själva tillhör en övertalig reservarmee och som inte alls får kvittot för sitt liv i överflöd, utan förblir fattiga.
Nu då divisionen är färdig, är det lätt att räkna vidare: Nu kan man multiplicera den här ”smutsen-per-huvud” med de otaliga huvudena i 3. världen – resultatet är precis så katastrofalt som avsett.
Så här kan man i namnet av alla miljömedvetna människor bevisa, att människans ”species” alltmera antar skadedjurskaraktär.
Man ser ju: människan är problemet för att mängden av fattiga, svältande människor stiger omätligt.
Sån här cynism är identisk med realismen i den imperialistiska världen: ingen vill upptäcka cynismen, på sin höjd hos påven i Rom. Man hittar i stället gärna cynismen hos dom, som påstår att överbefolkningen inte är en naturlig katastrof, som ”folkens stora familj” ska engagera sig emot.
Utan det är en moralisk plikt, alltså ren humanism, att betrakta människan som ett skadedjur som måste bekämpas.

#29 Dennis Nilsson on 19 January 2013 at 10:36 am

“Det krävs inte mycket mer än mellanstadiekunskaper för att se att jordens befolkning redan idag förbrukar mer resurser än vad som är hållbart.”

Ifall man tänker bortom skygglapparna så inser man att det finns oändliga “resurser” i rymden. Ex-vis i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. De resurserna är lika oändliga som rymden är. Möjligheter till “oändlig” tillväxt finns det i rymden.

Överbefolkning!?? Samma sak där, finns oändligt med utrymme i rymden. Vi skulle kunna bygga kolonier i rymden eller på andra himlakroppar.

Det är vi människor som är inskränkta i vårt sätt att resonera.

Den svenske journalisten och konstnären Eugen Semitjov har gjort en hel del inspirerande målningar om människans plats i rymden: http://www.scifiheaven.com/tavlor.htm

För den som vill lära mer så rekommenderas den utmärkta dokumentären “Mars Underground” av Dr. Robert Zubrin: http://www.youtube.com/watch?v=uDWvsdEYSqg

#30 Hans L.D.G. Starlife on 19 January 2013 at 11:57 am

Att överbefolkning – liksom klimatförändringar – kan skapa problem och konflikter, det ser vi redan idag. Allt fler slåss om allt mindre resurser. Och då säger många miljövänner att vi gått för långt, att vi måste bromsa upp. Men nästan alla gör en dundertabbe utan att ens reflektera över det: De blandar ihop “planeten Jorden” och “mänskligheten”. Jordens möjligheter är begränsade, men inte mänsklighetens. Genom att utnyttja rymden och dess resurser, kan vi kombinera målen att rädda vår planet samt ge utrymme för fortsatt tillväxt och växande befolkning.

#31 COPYRIOT | Krisen, del 83: Anteckningar kring Jameson on 4 February 2013 at 1:05 am

[…] Krisen, del 78: Överbefolkning? […]

Kommentera